Läsutmaning: Kvinnliga Nobelpristagare i litteratur

Vi hade fint besök från Sverige på jobbet här i höstas och som tack för att vi guidat och svarat på frågor om biblioteket fick min kollega och jag varsin tygkasse med kvinnliga Nobelpristagare i litteratur.

Det är faktiskt inte så många. Sedan början är det fjorton stycken.

Min kollega har som (evighets?)projekt att läsa något av alla Nobelpristagare, men det är för mycket för mig. (Jag har bloggat om vilka av Nobelpristagarna jag läst fram till 2014 här.)

Men att läsa någonting av alla kvinnliga pristagare är överkomligt. Läsa och blogga om, tänkte jag. Vem är med? Det finns fjorton pristagare, en per månad borde vara lagom takt. Så till nästa nyår ska den som vill vara med ha läst något av alla – och om det är en kvinna som får det nästa år så får det bli bonusläsning 🙂

Novelläget

Ugglan & boken undrar hur det går med novellutmaningen.:-)

Jodå. Jag har läst en massa noveller – bl.a. har jag läst igenom hela L. M. Montgomerys produktion igen. Montgomery är en sådan som jag återvänder till med jämna mellanrum, och när jag är stressad läser jag gärna om, det lugnar. Jag gillar att läsa om annars också, men tenderar att göra det mera under tyngre perioder.

Så, har läst mycket noveller, men hittills bara bloggat om tre:

Tuomas Salorantas skräcknovell Länsimetro viivästyy (Västmetron försenas), bloggat här. Eftersom västmetron försenas hela tiden (och nu har de sparkat chefen för projektet, vilket inte är mer än rimligt, ärligt talat) så känns den allt mera aktuell… De underliggande orsakerna är kanske något helt annat än vanlig inkompetens och korruption? (3. Läs en novell på ett annat språk än svenska)

L. M. Montgomery: The Quarantine at Alexander Abraham’s, bloggat här. Miss MacPherson går hem till en man för att fråga efter ett söndagsskolebarn och blir tvungen att stanna pga karantän för smittkoppor. Rolig och fyndig. (12. Läs en novell med en titel som består av fyra ord)

Åsa Nilsonne: Kappsäck full med pengar, det är ju också bra att ha, bloggat här. En äldre kvinna lämnar sin man och möter det tyvärr alltför vanliga problemet med hur hon ska ha råd med det. (23. Läs en novell där pengar spelar en stor roll)

Av dessa är The Quarantine at Alexander Abraham’s min favorit, för att huvudpersonen är så väl beskriven, en bestämd, medelålders dam som inte låter någon sätta sig på henne och dessutom är mycket slagfärdig. En utmärkt förebild!

 

Neko är katt

Det behövs lite fluff för att väga upp allt jävelskap på sistone. Andra kattslavens syster skickade mig en länk här för ett tag sedan med kattuttryck i japanskan, t.ex. så heter det att en person som inte kan dricka varmt har en kattunga, en nekojita. Jag dricker glatt skållhett te, men Andra kattslaven har definitivt en nekojita. 🙂

Flera lustiga uttryck finns här: Funny Cat Expressions and Phrases in Japanese

Och ett par kattbilder som bonus 🙂

Lådan med rotsaker var inne en sväng. Agnes föreställer en morot.

Simba gör en facepalm när hon hör om valresultatet.

Hatlistan har hittat hit

Eftersom Frihetens Land bestämde sig för att hat och rädsla är rätt väg att gå så passar jag på att posta den här hatlistan som cirkulerade på nätet för en dryg månad sedan. Den passar väl in i dagens värld?

Jag hittade den hos Peppe, som hittat den hos Bleik, feit och fab, som hittat den… ja ni vet. Listor är lite som den där höstflunssan. Den här handlar om ”hat”. Eller ogillande då, om vi inte ska ladda ur ordet hat.

Min äckligaste mat.

Bovete och färsk koriander. Bovete blir jag illamående av (jag misstänker att jag är lite överkänslig för färgämnet i det) och hoppas innerligt att jag aldrig blir glutenintolerant. Färsk koriander smakar bara tvål i min min (jag har förstått att det gäller vissa personer, rent genetiskt alltså).

Fika jag tackar nej till.

Bakelser med smörkräm. Jag har svårt för kallt, tjockt fett. Tjockt med matfett på smörgås samma sak, urk. (Däremot är drypande av smält smör eller olivolja inga problem.)

Hatväder.

Det där värsta vintervädret när det bara är mörkt och marken är täckt med kullrig, våt och svinhal is och det dessutom snöslaskar. URK. Just nu är det ju vackert och vintrigt, men när det blir plusgrader igen (utlovat sådana nästa vecka) så misstänker jag att jag får mitt lystmäte…

TV-program jag aldrig skulle titta på.

Tittar inte på tv, bara på tv-serier. Men jag ogillar såna realityprogram som explicit går ut på att förnedra och förminska folk. Eller para ihop dem (vilket kan vara samma koncept). Har svårt för all form av utröstande.

Då tappar jag humöret helt och hållet.

När människor inte bryr sig. Speciellt folk som inte bryr sig om miljön. ”Whatever, jag bryr mig inte” är ungefär det mest provocerande man kan säga åt mig. Och förstås folk som tycker att det är okej att nedvärdera andra som har en annan hudfärg, annat/andra/inget kön, sexualitet och så vidare. (I fjol brände jag t.ex. propparna på Aito avioliittos representant.)

Säger Koko som verkligen verkligen ser ner på folk som röstar på rasister och låter sin egen bekvämlighet gå framom hänsyn till andra och miljön… Måste jag vara konsekvent?

Sämsta musiken.

Rap för mig, helt klart. Jag blir alldeles kribblig av den och måste genast stänga av. Det är nånting med själva sättet att tala som ger mig obehag. Att genren som sådan är sjukt sunkigt sexistisk hjälper inte. Jag tänker genast på machomän som beter sig som svin.

En god tvåa är dansbandsmusik, men där kan jag hålla mig från att stänga av om jag t.ex. sitter i någons bil. Det går inte med rap.

Värsta tiden på dygnet.

Ingen speciell egentligen. Det brukade vara morgnar, men bara jag inte har alltför bråttom (älskar flextid) så är det inte så farligt. Brukar få en trötthetsperiod på eftermiddagen, det är lite jobbigt.

Mitt sämsta humör.

Är när jag är stressad och blir helt opropotionerligt irriterad på småsaker. Gillar inte att vara gnällig eller småelak.

Sämsta grejen jag äger.

Hmm. Jag äger väl inget dåligt 🙂 Jag vet inte, men jag har förstås en massa tjafs. Svårt att säga vad som är sämst. En liten, fånig kökspryl som gör vackra skruvar av rotsaker är nog nåt av det mest onödiga jag nånsin köpt. Jag är lite svag för marknadsförsäljare som gör roliga saker.

Värsta personlighetsdragen.

Jag är en prokrastinerare av värsta sort. Jag kan vara ganska effektiv när jag kommer igång, men har svårt att fokusera,  jag är bäst på att sköta saker som jag kan få undan på en gång. Jag är inte helt säker på om det är för att jag är lat, eller för att jag har svårt att bli bedömd. Antagligen både och.

Jag blir lätt rastlös och försöker göra för många saker på en gång, vilket oftast leder till halvgjorda projekt. Jag tar också på mig onödigt mycket saker och tröttar ut mig. Har svårt att lita på att andra sköter saker.

Jag är otålig, speciellt om jag upplever att folk är dumma eller ointresserade och jag tenderar att vara något av en ångvält om jag inte håller koll på mig själv.

Jag har svårt att släppa saker, om jag inte hittar nåt bra hem till dem. Bara slänga ut går inte. Vill någon ha en liten kökspryl som gör roliga skruvar? 😉

 

Väntans land

Liksom så många andra runt om i  världen så inväntar jag med nervös spänning valresultatet i ”the Land of the Free”. Jag är helt för trott för valvaka, men hoppas innerligt att jag vaknar i morgon till en värld där USA valt sin första kvinnliga president och inte en psykopat.

Håll ttummarna! 

/\_/\

Vinterland

Just nu har vi en riktigt fin klassisk vinter, av det slaget som jag faktiskt kan njuta av: några minusgrader, just så mycket att det inte blir slask, men inte så att näsan trillar av och lagom med snö (än så länge, om det fortsätter såhär så kanske det blir för mycket så småningom…)

I kväll snöade det på hemvägen och jag njöt faktiskt av det. Troligen var en icke försumlig orsak till detta att jag hade vinden i ryggen och inte fick snö i ansiktet (och innanför kragen), men ändå. Det var på något sätt mysigt. 

De vita strecken  är snö, inte stjärnskott.

Smygfotat

Simba och Agnes är fortfarande inte direkt hjärtevänner, men Agnes älskar Simba över allt annat och Simba tolererar henne riktigt bra numera. De turas åtminstone om att jaga varandra nuförtiden – antagligen har Agnes blivit såpass stor att Simba vågar ge igen.

För det mesta sover de på varsitt håll, men ibland när Agnes kommer och vill ligga med Simba (det är alltid åt det hållet) så kan Simba nådigast tillåta det, speciellt om hon inte inser att vi noterar det… Häromkvällen låg de båda bredvid mig i soffan riktigt länge och jag passade på att smygfotografera lite medan jag låtsades vara fullt upptagen med datorn 🙂 Beklagar bildkvaliteten, men jag ville inte störa dem.

Nåmen är hon här nu igen!

Jaja, hon är ju nog rätt rar ibland.

Bäst att putsa lite.

Och lite till.

Jag blir sömnig av den där snuskorven.

Håhåjaja.

Sus.