Lässummering :-)

Bokblogosfären kör årssummering, kanske jag också borde? 🙂

Först och främst har vi utmaningen Kvinnliga Nobelpristagare, som flera bloggare hakade på, till min stora förtjusning:

Hanneles bokparadis läste alla fjorton först av alla. Imponerande 🙂

Andra som har lyckats med bedriften är Ugglan och boken, Mrs Calloway på A ROOM OF MY OWN och jspr / Det här har jag läst. 

Robert W / Mina skrivna ord – Robert ligger jämt med mig och har också läst tio författare

Jag hann inte riktigt med alla, fast jag optimistiskt burit runt på Toni Morrison och Nadine Gordimer de senaste veckorna… Men jag tar dem på övertid sen. Här finns en samlingspost med länkar till alla mina tio lästa författare.

Ugglan och bokens novellsudoku har gått sådär för mig, jag har nog läst rätt många noveller, men inte så systematiskt så jag har inte fått alla avklarade. Men det har varit skoj för det 🙂 Här hittar man de noveller jag läst i den utmaningen.

Vad har jag då läst annars? Jag sträckläste Charlaine Harris Sookie Stockhouseserie, plus ett antal novellantologier i urban fantasygenren, mycket YA och en hel del gamla favoriter. Lite annat än planerat, men spontant läsande har jag alltid sysslat med.

Gott nytt läsår på er alla!

Annonser

Ett hål i verkligheten

sudoku

Jag plockade fram Marie Hermansons novellsamling Det finns ett hål i verkligheten för att läsa om den till novellsudokut. Jag hade glömt hur fascinerande den är och är mycket glad att ha återupptäckt den.

Jag ville ha en svensk novell utan ett s i titeln och det var överraskande utmanande – det fanns bara en.

I novellen Lillebror Konrad så föds ett barn med en gammal själ. Han minns allt han upplevt genom åren och kan hjälpa de barn han fått till syskon genom de kunskaper han fått som barn på olika platser i världen. Men han har aldrig upplevt sin ettårsdag…

Det är en novell som samtidigt är rolig och lite melankolisk. Speciellt eftersom barnen är så sakliga och praktiska, en vuxen hade säkert antingen blivit förskräckt eller börjat blanda in vetenskapliga typer…

Kategori 1:6. En titel utan ett ”s”

Katthyllan

Hyllan som Andra kattslaven byggt i sovrummet är en stor favorit hos slavdrivarna. Den är i flera våningar att ligga på och klösträd att klösa på.

Simba ligger oftast på översta hyllan, men härommorgonen låg hon på den nedre, närmare sängen, bara att sträcka ut en tass för att hälsa godmorgon.

dsc_0355.jpg

Simba kontemplerar utsikten

På den hyllan står en av katternas vattenskålar. Agnes har lärt sig att dricka som Simba, genom att doppa tassen i vattnet och slicka på den.

DSC_0349

In flagrante

En björn är en björn är ett barn?

sudoku

Stina Stoor är ett sånt där namn som jag sett här och där på olika bokbloggar. Så läste jag bli som folk (2015) och drabbades jag med: av språket, av inblickarna i olika människoöden och inte minst av beskrivningen av den västerbottniska naturen, som berör mig någonstans  djupt i mina barndomsminnen, fast det nästan är fyrtio år sedan jag flyttade därifrån och jag aldrig haft någon större längtan tillbaka.

Det är inte den storståtliga naturen, utan just den lite risiga och myggiga:

Där i tjalarna växte nån enstaka gammal kråkklöver och rosling, men mer skvattram, kråkbär, enbuskar av den sortens som krälar längs med marken nästan, dvärgbjörk och tuvor av starr. Och så förstås ängsull, som vita ludd längs vissa kanter bara. Men mest var där tall och krokiga skugor i vitmossans röda och gröna. Om jag kunnat måla skulle hjortronbladen blivit mörka båtar, med bärens lanternor på skaft ovanför.

I novellen ”Det var vid den tiden på året då alla barn hade blivit till björnar och levde på bär”, som citatet ovan kommer från, är en ung pojke med sin kompis Mikke och sin lillasyster ute på myren. Vad som riktigt händer, om systern verkligen blir en björn, eller om det är ett sätt för brodern att handskas med det som händer där – det vet jag inte, men det spelar ingen roll. Novellen suger in mig i sitt magiska universum och stannar länge, länge i mig.

Kategori 1:8. Minst fyra ord i titeln

October in the Chair

sudoku

I Neil Gaimans novell ”October in the Chair” ur samlingen M is for Magic samlas månaderna för att berätta historier för varandra. Eftersom Oktober är ordförande just nu så är det kylig höst och de festar på höstliga delikatesser och kivas om vems tur det är att berätta.

Den historia som Oktober berättar handlar om en ung pojke, som har rymt hemifrån för att han inte trivs hemma, hans föräldrar bryr sig bara om hans tvillingbröder och han är mest i vägen.

Han träffar en jämnårig kille som kallar sig Dearly på en gravgård och de har väldigt trevligt tillsammans hela natten. Killen är förstås ett spöke, men det är inte det som gör berättelsen skrämmande, utan det att huvudpersonen hellre stannar kvar där än återvänder hem. För att göra det måste han gå in i ett tomt hus. Tomt på människor alltså…

Som ofta med Gaimans historier så är den rolig, rörande och lite ruggig samtidigt. Det sägs aldrig rakt ut vad som händer, det lämnas till läsarens fantasi. Månaderna spekulerar lite, men berättelsen är berättad och avslutad. Nästa träff är det Novembers tur att stå värd. Jag skulle gärna lyssna då också…

Den passar i Novellsudokuts kategori 2:6: Personnamn i titeln

Döden i huvudskålen

sudoku

Läser just nu i en antologi som heter Iran berättar: dans på slak lina. Elva noveller. (Bokförlaget Tranan 2004)

Språket och stilen är lite annorlunda än min vanliga läsning, men inte så främmande ändå. Samhället är annorlunda, men människor är människor.

Djavad Modjabis ”Döden i huvudskålen” har magisk realism- och skräckvibbar. Novellen beskriver någon sorts svärmande bin som beter sig som Egyptens gräshoppor och som en fruktansvärd tromb slukar en hel by. Inte nog med det, en av de få överlevande berättar för en annan om det och de kan höra ljudet av insekterna som ett dovt hot. Det är bara en tidsfråga innan de kommer igen… Definitvt en symbol, kanske för krig eller annan blind förstörelselusta.

Ett smakprov i bildformat:

Kategori 3 (utomeuropeiska författare), nr 8. Av en författare du aldrig tidigare läst