Litterära middagsgäster

Jag borde ha gjort jerkans helgfråga senast i måndags, men somnade ifrån den mitt i min obeslutsamhet ochh sedan har jag inte hunnit. Nu fick jag plötsligt lust att göra den ändå 🙂 Den är är mat- och sällskapscentrerad:

Avsluta följande mening: Om jag kunde bjuda mina favoritkaraktärer på middag…

så skulle jag inte riktigt veta vad jag skulle bjuda på och vem.

Jag menar, Dorothy Sayers Lord Peter Wimsey och Harriet Vane skulle ju vara väldigt intressanta personer att träffa – men vad skulle jag kunna bjuda på som skulle duga åt epikurén Lord Peter? Kanske jag skulle kunna bjuda bara Harriet Vane – hon är trots allt van vid bolsjevikklubbens krubb, som inte direkt verkar vara så fantastiskt… Hon skulle kunna få sällskap av Miss Meteyard från reklambyrån i Murder Must Advertise och Miss Climpson från ”the Cattery”, de skulle kunna tala om hur kvinnoroller och dubbla standarder i England på 1920- och 1930-talet. De kanske skulle gilla ett High Tea – jag har gott om goda teer hemma 🙂

Alternativt skulle jag köra en cross over och bjuda Harriet Vane, Agatha Christies Miss Marple och den hårdkokta V. I. Varshavski från Sara Paretskys Chicagodeckare. Det skulle vara en ganska cool trio, de skulle alla kunna berätta om sin syn på livet, samhället och brottsligheten. Jag skulle i så fall köra en ganska traditionell linje, t.ex. jordärtskockssoppa med sherry i (och till, fast V. I. kanske hellre tar en whisky). Som huvudrätt ugnsstekt gös på en bädd av vårprimörer och så till efterrätt något traditionellt finskt – frusna tranbär med varm tjinuskisås (kolasås).

Jag diskuterade förresten frågan med Andra kattslaven som tyckte att vi borde bjuda en lite äldre Anne Shirley och Marilla Cuthbert på choclate chip cookies, för sådana fanns kanske inte på den tiden ❤ Men jag har en stark känsla att Marilla åtminstone skulle bli chockad av oredan här. Cosy and cluttery utttryckte en engelsk vän inredningen som en gång…

 

Annonser

Nehän ovat kuin kaksi marjaa

Den finska tidningsdraken Helsingin Sanomat brukar ha en återkommande meme som de kallar ”Nehän ovat kuin kaksi marjaa”, dvs ”de är ju lika som bär” där de har en bild på två personer (oftast) som liknar varandra. (T.ex. Tarja Halonen och Conan O’Brien).

Jag tittade på bilder från Metropolias nya campus som de just nu bygger i vår betongförort. Något ser mycket bekant ut:

DSC_4320

Planerat av arkitektbyråer Lahdelma & Mahlamäki OY, Arkkitehtitoimisto Lehto Peltonen Valkama OY

Det påminner mig väldigt mycket om något. Nedan en bild från mitt jobb.

DSC_4323

Kajsabibban. Arkitekter Anttinen & Oiva OY, färdigt 2012

Det heter visst att plagiat (okej, inspiration) är höjden av komplimanger 🙂

 

Tonårsbloggen

Idag blir min blogg tonåring 🙂 Det känns lite lustigt. Det är många års skrivande om katter, böcker och annat som jag har funderat på eller velat tipsa om – jag har inte olika konton för olika aktiviteter, så bloggen fungerar som Fb, Twitter och Instagram på en gång.

Dagens taggmoln

Enligt WordPress ser mitt aktuella taggmoln ut såhär (det är inte alla taggar, men de mest använda). Det är synd att jag aldrig haft ork och tid att gå igenom gamla poster och tagga dem, det skulle kanske ge ett lite annat utseende åt taggmolnet. Opera (som jag började blogga på) hade inga taggar alls de första fem-sex åren. Jag är glad att det finns en sökfunktion i WordPress, så jag snabbt kan kolla när jag har skrivit om olika saker.

Extra roligt vore det att kunna kolla vilka taggar som varit aktuella olika tider – jag minns t.ex. att jag hade en period då jag skrev väldigt mycket om mat! 🙂

Senast jag uppmärksammat bloggens födelsedag är när den fyllde tio år, länk här. I den posten finns länkar till tidigare födelsedagsbloggposter och den första posten.

Som bonus en gallupfråga om bloggande: Hur länge har ni bloggat? Vad skriver ni mest om? Blandat eller tema? Hur väljer ni vad ni skriver om?

Mer än Mumin

Jag har de senaste dagarna lyssnat på en fantastisk dramadokumentär om Tove Jansson i åtta avsnitt: Penseln, pennan och hjärtat. Den handlar om författaren (också till annat än Mumin), bildkonstnären, serietecknaren och personen Tove Jansson. Den är uppbyggd med olika teman, barndomen, krigstiden, Tove och teatern, Mumin som berömmelse och boja, havets betydelse osv. och innehåller både arkivmaterial och nygjorda intervjuer.

Välgjord, intressant, välklippt med många olika synvinklar att lyssna till. Såhär gör man bra radio. Jag rekommenderar varmt alla som har minsta intresse av Tove Jansson att lyssna på serien – och jag kan glädja läsare från andra länder att den är tillgänglig också utanför Finland 🙂

Läs mera om serien i en utförlig artikel här och lyssna på den här.

Övernaturligt fluff

Bokbloggsjerkan undrar helt enkelt vad vi läser just nu. Jag har ju precis kört Sookie Stackhouse-maraton och i det sammanhanget lånat en fullkomligt absurd trave med olika novellsamlingar som alla innehåller någon novell i det universumet (inklusive fanfic). Jag kommer inte att läsa alla böckerna i sin helhet, men bläddrar i dem och läser sådana som ögonen fastnar på. Genren räknas som urban fantasy, det går egentligen också att klassificiera som övernaturligt fluff med vampyrtema, åtminstone de jag har läst just nu.

Det har varit väldigt vilsamt att läsa sådant ett tag, men nu känner jag så småningom att jag behöver något lite mera gediget att sätta tänderna i (pun most definitely intended 😉 ) Kanske jag borde börja med True Blood and Philosophy där mitt i traven, någon sorts filosofiska analyser av True Bloods universum. 🙂

vampyrantologier

Extreme Makeover Vamp Edition

Av alla egendomliga tv-program så tycker jag konceptet med Extreme makeover är lite lustigt. Inte ”gör om mig” som sådant, när någon vill ha lite omväxling och ber om hjälp för att göra om sig, köket eller vad det nu kan gälla, det kan jag förstå. Men finns det faktiskt program där programmakarna hoppar på intet ont anande offer, för att någon i deras bekantskapskrets tycker att de saknar stil?

Jag har alltså uppriktigt sagt ingen aning om ett sådant program existerar i verkligheten, men i Charlaine Harris bok Dead and Gone så finns det en sådan reality show med vampyrer 🙂 Vampyrer kan ju i princip leva väääldigt länge, så det är inte bara ”åttiotalet ringde” som kan vara problemet, utan kanske ”1700-talet ringde”. I Dead and Gone syns showen i en liten scen i förbifarten, men Leigh Evans har i sin novell ”Extreme Makeover Vamp Edition” tagit fasta på konceptet och gett programmakarna en helt egen liten berättelse om hur de ska göra om en synnerligen ovillig (vampyr)brud till ett arrangerat bröllop. Sagda brud låser in sig, men så enkelt är det inte. Ska det bli program så ska det.

Det är en ganska knasig historia, jag förstår mig som sagt inte på hela konceptet, och inte heller på kravet på rätt sorts kläder – men det roliga med novellen är att jag trots det verkligen kan förstå och sympatisera med det omaka paret som ska sköta jobbet. De tycker verkligen att det är viktigt med stil och mode och framför allt att jobbet Ska Bli Gjort. De har flera hundra års erfarenhet och kan reminicera om modets växlingar. Novellen är rolig och på något sätt lite rörande, eftersom vänskapen mellan huvudpersonerna är mycket speciell. De är fullkomligt olika, men när uppdraget är utfört – på ett oväntat sätt, som inte känns så obehagligt integritetskränkande som konceptet de facto är – varvar de ner och somnar tillsammans. Tryggt.

”Extreme Makeover Vamp Edition” ingår i en fanficsamling med historier inspirerade av Charlaine Harris berättelser om Sookie Stackhouse, som jag ju slukat på sistone. På grund av att det just var vänskapen i berättelsen som berörde mig så passar den bra i novellutmaningens kategori nr 34: Läs en novell som handlar om vänskap.