Koncentrerade katter

Idag satt båda katterna på balkongen i det gyllene kvällsljuset som flödade in – jag älskar maj! 🙂 I juni-juli blir det lite väl varmt här, men ljuset är underbart då också – och stirrade koncentrerat på en punkt långt upp. Det visade sig vara en geting, men den stannade utanför, tackochlov. Jag är så rädd att katterna ska försöka jaga getingar också och inte bara bananflugor…

iakttagande_katter

Där är något som surrar där!

simba_iakttar

Koncentrerad Simba

agnes_iakttar

Koncentrerad Agnes

simba_iakttar_fotografen

Simba reagerar åtminstone oå tilltal.

agnes_iakttar_koncentrerat

Agnes lyckades jag inte få att titta in i kameran. ”Här är en metall mera lockande”.

Annonser

Minun Palestiinani

Dagens tips: gå och se Noora Dadus föreställning Minun Palestiinani idag eller på fredag. Jag läste recensionen i Ny Tid och beslöt att jag vill se den, så vi gick på teater igår. Som namnet antyder handlar det mera om hennes förhållande till Palestina, än om Palestinakonfliken i sig, även om den naturligtvis också får mycket utrymme. Trots det allvarliga ämnet så fanns det mycket plats för skratt också, om inte annat så i rent självförsvar. Mycket bra pjäs, fantastiskt uttrycksfull skådespelare. Gå och se om du kan.

Senaste Ny Tid hade förresten tema Palestina, läs flera artiklar här.

So Long, and Thanks for All the Fish

Far out in the uncharted backwaters of the unfashionable end of the western spiral arm of the Galaxy lies a small unregarded yellow sun.

Orbiting this at a distance of roughly ninety-two million miles is an utterly insignificant little blue green planet whose ape-descended life forms are so amazingly primitive that they still think digital watches are a pretty neat idea

En av scifilitteraturens stora klassikers klassiska inledning. Läs resten av prologen t.ex. här och hela boken (böckerna) kanske på en bokhylla eller ett bibliotek nära dig. Resistance is useless, after all.

ThumbsUp

Kreg Steppe: ”Thumbs Up”. Bilden är lånad från flickr enligt Creative Commons regler.

It’s Towel Day.

TIllägg: officiell sajt här.

Om det litterära värdet i att plåga sina romanfigurer

Jag börjar med att länka till Charlottes intelligenta text om triggervarningar i den akademiska världen och hur det inte är rimligt, även om det kan vara det på forum och liknande. Jag kan passa på att säga att denna bloggpost behandlar temat våldtäkt som berättartekniskt grepp (inte speciellt grafiskt, men ändå). Kan innehålla smärre spoilers för ett par böcker och filmer (ingen nyutkommen, dock).

Jag läste en intressant diskussion på John Scalzis blogg om hur våldtäkt ofta används som ett allmänt sätt att förklara en persons trauma eller hämndbegär, eller för att skapa dramatik, och hur han efter ett samtal med en mentor insåg hur överanvänt det är och hur ofta det egentligen inte skulle behövas. Kommentarsfältet är fullt med bra och dåliga exempel plus en (väldigt spoilerspäckad!) diskussion om Game of Thrones senaste avsnitt (i USA), som uppenbarligen innehåller en extra obehaglig våldtäkt. För att länka ännu lite mera så hänvisas där till en Fb-post, där någon påpekar att det åtminstone har lyft fram ämnet aktivare än många andra händelser.

Det finns texter där det fyller en funktion, t.ex. Märta Tikkanens Män kan inte våldtas, som börjar med en kvinna som blir våldtagen och hämnas genom att våldta våldtäktsmannen. Den är skriven som ett politiskt inlägg och scenerna är obehagliga och inte det minsta lockande. Men så finns det alldeles för många böcker och filmer där det snarare snuddar vid våldspornografi. Jag reagerade själv väldigt starkt på greppet i den annars riktigt spännande filmthrillern Jägarna, där en kvinna gruppvåldtas (filmat med lååånga åkningar) helt enkelt för att få fram hur ett visst gäng i filmen går från relativt harmlösa tjuvjägare till riktiga skitstövlar. Helt onödigt. Jag har inte läst ursprungstexten, så vet inte om det är författarens eller filmregissörens påhitt, men det är hursomhelst bara irriterande

(Något relaterat till det här är (primärt manliga) författare som ska misshandla kvinnors underliv, två exempel som jag råkade ut tätt efter varandra var Ingmar Bergman som har en kvinna att skära sig i underlivet med en glasskärva och Göran Tunström som låter en rasande man köra upp en bunt brev… Bara smaklösa skräckeffekter. )

Det är de facto så vanligt att kvinnor, speciellt sådana som går utanför normen, blir utsatta för sexuellt våld i litteratur och film att jag blir överraskad när det inte händer. T.ex. i Kjell Westös bok Där vi en gång gått förväntade jag mig hela tiden att en av kvinnorna skulle bli våldtagen, eftersom hon vågar uttrycka ett begär i en tid då det är något fina flickor inte göra. Hon blir de facto utsatt för en del hån och bespottelse, men hon blir inte straffad genom våldtäkt; hon blir ”inte ens” gravid, trots att hon har ganska mycket sex. Jag reagerade på det och så reagerade jag på att det var något att reagera , om ni förstår hur jag menar. Samma med den finska tonårsfilmen Sisko, tahtoisin jäädä, där ett par tonåringar bär sig ganska illa åt och visserligen får handskas med konsekvenserna, men inte ens när de har brutit sig in hos ett par män som hittar dem hemma så blir det mera än ett hot. Det är så ovanligt att det blir åt det hållet jag som läsare / tittare reagerar. Nåt är konstigt då.

Läs gärna mera om saken på Scalzis blogg, han modererar diskussionen så den är rätt saklig. Och intressant!

 

Korgkatt

Det finns en viss liten randig sak där hemma som verkligen gillar korgar:

agnes_oron

Öronfröjd?

Detta är vår tvättkorg. När den inte är överfull så kan det se ut såhär.

agnes_tvatt

Hej, var det nåt?

Vi har gott om korgar. De som står längst upp på bokhyllan brukade vara fulla med filtar, men Simba puffade resolut ner en av dem. Sen när hon gjort jobbet så brukar de turas om att ligga där… Lite nervöst är det, eftersom korgarna sticker ut några centimeter över kanten, men det är tydligen en fin utsikt därifrån 🙂

agnes_on_top_of_it_all

Prima utsikt!

Mystik, melodram och kärleksfulla parodier

De senaste dagarna har jag njutit av att läsa om en bok som jag tidigare läst på svenska, men nu hittade på engelska i England: Merlin’s Keep av ”Madeleine Brent” (a.k.a. Peter O’Donnell, mera känd som författare till Modesty Blaise – jag har skrivit om hur jag upptäckte Madeleine Brent för ett antal år sedan här.) Just den här boken ville jag gärna läsa i original, för det görs en grej av cockney och andra sociolekter respektive ”posh” språk, som är svåröversatt. Dessutom irriterar det mig att det finns ett klart fel i den svenska översättningen, frasen ”she didn’t ‘alf bleed” som översatts till ”hon blödde inte alls”, vilket är precis motsatsen till vad det betyder. Det är faktiskt en av de få gånger i mitt liv som jag skrivit nåt i en bibbabok (med blyerts, förstås!), en liten fotnot om hur det borde översättas till ”hon blödde så tusan” eller nåt liknande. Så om någon av er stöter på den kommentaren i Helmets ex så vet ni vem som är skyldig 😉

Merlin’s Keep är en fin melodram med mystiska inslag, en hel del äventyr, lite romantik, en hel del humor och en  hjältinna som inte går av för hackor. Jag undrar om det inte är min favorit av de fyra-fem Madeleine Brent-böcker jag läst. Det handlar om Jani som växer upp i en liten by i ett land bortom Tibet något tag före förra sekelskiftet och sen på många omvägar hamnar i England och gör en klassresa. Så småningom måste hon återvända till Tibet för att utföra ett farligt uppdrag. Spännande och rolig, helt enkelt.

Jag blev nyfiken på vad andra har tyckt om boken och snubblade över en väldigt underhållande parodi på den: ”Gothic Heroines & Snow Leopards!” av Sarah Rees Brennan (obs! spoilers.) Det visade sig att Sarah Rees Brennan hade en massa andra härliga parodier samlade under taggen ”Gothic Tuesday”, hela serien hittas här. Jag som gillar gotisk litteratur är förstås överlycklig, här finns t.ex. min favorit Jane Eyre.  Hihi.  Det är svårt att skriva bra parodier – i det här fallet märks det att hon älskar originalen och parodierna är trevligt kärleksfulla, inte elaka eller ironiska (de jag har hunnit läsa i alla fall). De påminner mig faktiskt om om Hark! A vagrants stripp ”Dude watching with the Brontes”. 🙂

Sarah Rees Brennan har tydligen skrivit en bok där hon inverterar en del gotiska klichéer:

Jane Eyre made me have a lot of thoughts about Gothic boyfriends. Gothic boyfriends have secrets. [—] I thought that it would be fun in Unspoken to reverse that: to have two people who are actually unable to keep secrets from each other, and see all the problems that causes.

Den bara måste jag läsa 🙂

Bågnande bokhyllor

Dagens misstrogna skratt bjöd bokbloggsjerkan på:

Mia Eggimann undrar hur du får plats med alla böcker?

Vem har sagt att de får plats?

full_bokhylla full_deckarhylla

Vi har bokhyllor på mer eller mindre varje ledig vägg, inklusive bakom soffan och till och med bakom sängen. Det är i och för sig ganska mysigt att ligga i sängen och kolla boktitlar, i den hyllan finns min barn- och ungdomslitteratursamling och feel good-böcker som Rosamunde Pilcher 🙂

Böckerna är naturligtvis i klasser och bokstavsordning – jag är trots allt bibliotekarie – men dessutom är de ordnade i storleksordning för att få in möjligast mycket (vilket leder till en dubblering av vissa klasser i minora och maiora). Alla böcker som inte är för stora är i dubbla rader och pocketböckerna eller liknande låga böcker är till och med i tre rader.

Det sistnämnda kan jag inte rekommendera. Dubbla rader går på något sätt om man är skrupulöst noggrann med bokstavsordningen, men tripla rader leder bara till att jag inte kommer åt de bakersta böckerna, eller om jag har orkat gräva fram en bok från den bakersta raden så orkar jag sällan sätta tillbaka den, varpå den hamnar på fel ställe. Inte bra. Det var något jag tog till i ett desperat försök att få böckerna att rymmas, men det var inte en praktisk lösning.

Det har hänt att folk har frågat lite syrligt ”du vet att det finns bibliotek, inte sant?” (Jovisst, men låneböckerna tenderar att föröka sig de med.) Andra kattslaven tycker jag borde rensa lite. Förstår inte det 😮 (Jo, det gör jag. Men det är jobbigt…) Jag har lärt mig att inte köpa så hemskt mycket nya böcker (men det är så roligt att gå på antikvanti!), men att göra sig av med de jag redan har – det är svårt. Jag tycker om att ha fysiska böcker omkring mig och jag har mestadels inte böcker som jag inte antingen vill läsa eller läsa om. Det är bara det att jag har mera böcker än jag antagligen skulle kunna läsa på några livstider. (Det var det där med goda orsaker till att vilja vara vampyr 😉 ) Så goda tips på hur man gallrar böcker mottages med tacksamhet! Ska se om det kommer några bra tips här på andra bloggar 🙂