Säg det med honung

När jag var i Det forna senast så läste jag en liten bok av Gösta Knutsson (mest känd som författaren till Pelle Svanslösböckerna) som jag hittade på loppis: Nalle Lufs och Skrutten.

DSC_4787

Den kom ut 1952 och liksom i Pelle Svanslösböckerna kommenterar Knutsson aktuella samhällsfenomen på ett humoristiskt sätt.

I det här avsnittet är Nalle Lufs och hans hundvän Skrutten på resa och ska ta en liten matpaus på restaurang. Mat betyder honung och köttben, men det är inte så lätt att få. (Eftersom jag inte orkar skriva in allt för hand så får ni bilder av boksidorna. Säg till om de inte går att läsa av en eller annan anledning.)

Jag har en bestämd känsla av att de inte talar om honung annat än på ytan.

Någon sida senare försöker de gå till en affär, men det går inte mycket bättre där:

DSC_4791

😀 För den som vill ha en ledtråd (eller läsa på) rekommenderar jag t.ex. Wikipedias artikel om Göteborgssystemet.

Annonser

Det är dyrt att vara fattig

Just nu har Helsingforsregionens trafik en kampanj där de uppmanar folk att ladda längre tid på sina resekort, eftersom priset per dag sjunker ju längre period man har laddat. Visst, men nu är problemet det att de personer som allra mest skulle vara betjänta av att spara pengar på det här sättet absolut inte har möjlighet till det. En årsbiljett inom Helsingfors kostar 600 €. Redan att köpa för tre månader kostar över 150 €. Behöver man dessutom en regionbiljett (Esbo, Vanda, Grankulla) är priset nästan det dubbla.

Det är mycket pengar på en gång för en låginkomsttagare. De facto fullkomligt omöjliga summor att lägga ut på en gång, hur lönsamt det än vore i längden. Så den som har ont om pengar får lägga ut mera per månad än den som har en buffert att ta av. Som alltid är det dyrt att vara fattig.

Detta är på inget sätt jämlikt eller rättvist. Helsingfors är en dyr stad att bo i, sannolikt bor de med lägre inkomster längre ut och har mindre möjlighet att ta sig runt utan kollektivtrafik.

För ett några år sedan fanns det ett system med direktdebitering, där man kunde anmäla sig för ett årskort och de debiterade årskortets kostnad per månad från kontot en gång i månaden. (Var tolfte månad var dessutom gratis.) Jag älskade det – inget behov av att komma ihåg att ladda kortet med annat än värde och till ett överkomligt pris dessutom. Det systemet upphörde när bankerna slutade med det – men det har inte heller kommit något annat i stället. Det finns tekniska möjligheter att debitera folk per månad, det är viljan att skapa ett nytt system för det som saknas.

Jag vill uppmana alla som håller med mig om att det nuvarande systemet är orättvist och ojämlikt att ge respons till HRT och föreslå att de skapar ett nytt system för månadsdebitering, som skulle vara mera rättvist för folk med lägre inkomster.

Respons här (eller här på finska, för den som är bekväm med det).

We see you på teater

Teater Viirus sidor läser jag om We see you Migri: På 17 teatrar på olika håll i Finland (och tydligen också i Stockholm) läser skådespelare högt ur autentiska asylbeslut 1.3.2017.

Migrationsverket godkänner risken att ISIS hugger av din hand om du återvänder till Samarra/din rädsla är objektivt befogad/du uppfyller kraven i UtlL 88 c-d§/men/situationen i Bagdad har märkbart förbättrats och Migrationsverket anser att du rimligtvis kan förutsättas att uppehålla dig i Bagdad…

Jag ska gå på teater i morgon redan, men om det råkar passa någon annan kan den kolla upp lämplig teater på detta Facebook-event.

Den som kan finska kan gärna följa Migrileaks-blogg. I små, små portioner, för att inte spy 😦

Väntans land

Liksom så många andra runt om i  världen så inväntar jag med nervös spänning valresultatet i ”the Land of the Free”. Jag är helt för trott för valvaka, men hoppas innerligt att jag vaknar i morgon till en värld där USA valt sin första kvinnliga president och inte en psykopat.

Håll ttummarna! 

/\_/\

Om presidentvalet i USA

Jag är inte den enda icke-amerikanen som följer vad som händer i det amerikanska presidentvalet med skräckfylld fascination. Det är inte irrelevant för oss vad som händer där. Hur ända in i glödheta är det möjligt att de konservativa har valt en sådan mardrömskandidat? Idag läste jag en välskriven och vältalig blogpost av John Scalzi om hur republikanerna i praktiken ligger som de bäddat – Trump är inte en kandidat som bara ha dykt upp, utan partiet har aktivt vaskat fram en sådan som han och nu är de förskräckta över resultatet. Läs här: Trump, the GOP, and the Fall

Scalzi har också skrivit en post om varför han röstar på Clinton, inte bara för att hon är det enda vettiga alternativet, utan också för hennes positiva egenskaper: My Endorsement for President, 2016: Hillary Clinton

Jag tycker själv att Hillary Clinton verkar vara en kunnig och seriös politiker. Att hon ens seriöst kan utmanas av den där fullkomligt flippade idioten beror på att hon är kvinna. Det finns liksom ingen annan förklaring. Att vi ännu 2016 kan riskera att få en galning som överhuvud för en stormakt på grund av en sån sak gör mig såväl upprörd som uppgiven. Jag hoppas verkligen att sunt förnuft får råda i det här valet!

Bokrelaterat tillägg: Andra kattslaven tipsade om ett skrämmande aktuellt fb-inlägg (på finska) som handlar om Sinclair Lewis bok It Can’t Happen Here från 1935, om en rik bisnisman som blir president och skapar ett fascistiskt Amerika. Låter det bekant? Boken finns online här, jag måste läsa den. Annars har jag tänkt ovanligt mycket på Stephen Kings Dead Zone, om en man som efter flera år i koma vaknar upp med gåvan eller förbannelsen att kunna se framtiden. Han inser att en viss populistisk presidentkandidat kommer att störta in världen i ett tredje världskrig om han får hållas.. .

Webserietillägg: Scandinavia and the World har än en gång slagit huvudet på spiken: The little voice in America’s head.