Trovärdighetstankar

Det är bra att jerkan har flera dagar svarstid, så jag hinner hoppa på den fast jag har varit bisi hela helgen 🙂 Den här omgångens fråga är mycket kortfattad:

Hur avgörande är karaktärerna tycker du?

Jag tolkar frågan som ”avgörande för huruvida jag läser en bok eller inte”. Jag tycker att karaktärer ska vara trovärdiga, annars blir jag irriterad. De behöver inte vara sympatiska (även om en bok som helt eller nästan saknar sympatiska karaktärer är svårläst), de behöver inte ens vara så hemskt mångdimensionella, beroende på vilken sorts litteratur det gäller – men de måste vara trovärdiga. Jag vill kunna förstå varför en person agerar som den gör. På det sättet är karaktärer mycket viktiga.

Å andra sidan vill jag gärna ha någon sorts intrig också, enbart ens välskrivna karaktärer räcker inte för mig. En intrig kan också styras av en karaktär – varför agerar den här personen plötsligt på ett sätt som inte alls stämmer med dess karaktär? Det måste finnas någon orsak. Vad är den? Det kan man få till en intressant historia av 🙂

 

Bokbloggsjerkan är tillbaka!

Jej, ser man på, bokbloggsjerkan har återuppstått, så roligt 🙂 Jag höll på att missa den, men såg en kommentar på Monikas bokblogg om saken, så då måste jag ju genast svara på veckans fråga:

Om du skulle tvingas välja mellan en hög med böcker av för dig okända författare, eller en med dina favoriter, vilken hög skulle du välja och varför?

Nå, det var ett självklart val: favoriterna. Jag älskar nya böcker också, men jag läser om så ofta och mycket att det skulle kännas konstigt att ”bara” ha nya böcker.Jag tycker om att återkomma till samma text många gånger.

Andra kattslaven kommenterade att jag egentligen borde välja de okända författarna – förutsatt att de är lika bra som mina favoriter – eftersom jag ”läser om” böcker i mitt huvud medan jag sysslar med annat, t.ex. diskar eller lagar mat, så borde jag strängt taget inte de behöva fysiska böckerna. Men det är ju just därför jag läser om, jag kommer att tänka på en bok av någon anledning, kommer ihåg vissa scener eller händelser och så vill jag kolla boken också.

Finns det någon annan som erinrar sig långa sjok av böcker på det sättet? Jag har aldrig hört om någon annan, men kanske det är en lite för udda egenskap att berätta om?

Jag vet att mamma fungerar likadant, hon minns böcker utantill – hon är dessutom suverän på att återberätta dem, vilket jag tyvärr inte är. Hon brukade återberätta böcker medan vi sysslade med annat mer eller mindre mekaniskt. Det gjorde jobbet mycket roligare 🙂

Hur jag kommer att tänka på vissa böcker vet jag inte alltid, men faktum är att en stor del av min referensvärld består av saker jag läst. Ibland känns det som att hälften av mina meningar börjar med ”i den-och-den-boken så…”. Böckernas värld är lika verklig för mig som den konkreta verkligheten. Varför inte? Det finns ett oändligt antal världar, inte bara en. Om de existerar i vårt universum eller inte är irrelevant, de existerar i mitt sinne. Och författarens och andra läsares 🙂

Kloka filosoford

Mari Lindman har skrivit en väldigt bra text om hur oron för framtiden gör att vi blir jagfixerade och inåtvända, förlamade och småskurna; hur osäkerhet gör oss maktlösa. Just så är det. Jag har aldrig jobbat sämre än i våras när vi alla gick omkring och oroade oss för uppsägningar på jobbet, inte ens när jag för ett par år sedan jobbade mig till utmattning och mest bara satt och grät. Stora delen av arbetstiden gick åt till att fundera, diskutera med andra, läsa på om samarbetsförhandlingarna, titta efter alternativa jobb och annars bara sitta och vara orolig. Symptomatiskt är att när jag denna höst har träffat gamla studiekompisar så har det spontana svaret på ”hej Koko, hur är det!” varit, ”jo tack, jag har ett jobb”. Vi skulle ha så mycket intressantare saker att tala om!

Läs Mari Lindmans text här.

Vad det finns kloka filosofer i vårt land förresten, Nora Hämäläinen hade också ett fantastiskt bra sommarprat som jag puffade för här tidigare. Alla som tycker att filosofi är ”onödigt för samhället” och vill skära bort på all sådan utbildning förstår inte att reflektioner är det som gör oss till människor.

Alla dagar är bokälskardagar

Jag noterade att fyrkantstaggen (jo det är ett ord!) National Book Lover’s Day trendar på Twitter just nu* och tänkte dela med mig av lite bokminnen.

Jag bläddrade i och läste om en del av Topelius Läsning för barn häromdagen, i jakt på berättelsen om Rida, rida ranka och funderade på hur jag kommit att vara så förtjust i Topelius som jag är och kom fram till att det beror på tidig prägling.

När vi var små så bodde vi i Sverige, men åkte regelbundet till Finland för att hälsa på mormor och tillbringade ofta ganska långa perioder hos henne. Eftersom jag var en sån fruktansvärd bokslukare så räckte aldrig mina medhavda böcker till, så jag snokade i alla hyllor efter läsbart. På den tiden läste jag inget annat än svenska och det svenska utbudet var ganska knapert, mormor var visserligen ursprungligen tvåspråkig, men gifte sig finskt, så det som fanns tillgängligt på svenska var mest klassiker. Så jag läste klassiker och lärde mig att bortse från ålderdomligt språk och se berättelserna, något som jag ännu har kvar – jag brukar ju ofta läsa och skriva om äldre litteratur.

Jag läste Zacharias Topelius Läsning för barn upprepade gånger, jag läste Aleksis Kivis Sju bröder i Elmer Diktonius översättning, jag läste Kalevala i Björn Collinders översättning (den är ok, men jag rekommenderar varmt Lasse och Mats Huldéns översättning för den som vill bekanta sig med det finska nationaleposet) och jag försökte mig till och med på Min kamp (Hitlers version, inte Knausgårds), men den var ganska svårsmält. Bäst minns jag illustrationerna, med bilder från oändliga fält med kors och den lakoniska bildtexten ”det tusenåriga riket varade i tolv år”.

Tillbaka till Topelius, som jag som sagt nyligen läste om och njöt av. En del av sagorna och pjäserna är naturligtvis på sitt sätt väldigt daterade, men många av dem är fortfarande mycket tilltalande och trots att språket är ålderdomligt så känns det levande och lättflytande. De fungerar utmärkt som tröstlitteratur också, som sagor ofta gör, de goda får sin belöning, de onda sitt straff – fast om de ångrar sig och försöker bli bättre så får de en ny chans 🙂 Topelius har också en ganska naturlig och generös syn på barn, tycker jag. Och han är rolig, han lägger in små, lustiga händelser i sina texter, som gör att de inte enbart känns predikande, även om det förstås finns en del sådant också. Böckerna finns online t.ex. här.

Bokälskardagen och eviga sagor till ära vill jag också lyfta fram en ganska nyutkommen sagobok, När månen skrattade och andra sagor berättade i vårt land av Milena Parland, med fina illustrationer av Alexander Reichstein. Milena Parland har samlat berättelser från olika håll i världen och försett dem med en intressant ramberättelse om hur hon jagat sagor hela sitt liv. Det är en mycket bra samling med berättelser och jag tycker speciellt om hur hon lyfter fram hur de alla berättas på olika håll i vårt land och hur de som berättar sina olika sagor också förändrar vårt land. Boken har dessutom ett motto från Topelius Boken om vårt land – för att knyta ihop den här texten 😉

 

* Fotnot: Det kan i och för sig löna sig att vara lite försiktig med att kolla på trenderna, senast jag klickade på en sådan fyrkantstagg så var det för att jag undrade varför Orlando Bloom plötsligt var så pop. Vi ska säga så här: det finns (naken)bilder man inte kan o-se. Visst är han snygg, men ändå 😮

Recensera e-text?

Bokbloggsjerkan frågade i fredags (men jag var för bisi med att blogga om noveller) om recensionsexemplar i elektroniskt format:

Denna vecka undrar Mia Eggiman vad vi tycker om recensionsexemplar i e-pub format och pdf?

Jag kan egentligen inte säga så mycket om recensionsexemplar, eftersom jag inte har sysslat med regelrätta recensioner sedan dinosauriernas tid, då böcker var lika med pappersböcker, men en åsikt kan jag väl ha för det 🙂

Jag läser en del e-böcker, både skönlitteratur och i viss mån facklitteratur, och måste erkänna att jag tycker att om jag verkligen behöver ta in och analysera texten – vilket behövs i en recension – så har jag fortfarande lättare att ta till mig innehållet på ett papper än på skärm, också om skärmen är min e-boksläsare. Lustläsning fungerar fint i vilket format som helst, men för noggrann läsning så föredrar jag en fysisk bok. Kanske det är därför jag aldrig blir tillfrågad att recensera numera? 😉

Jag vet att jag inte är ensam om det här problemet, vårt universitetsbibliotek kör med policyn att köpa e-version i första hand, men många av användarna frågar efter boken i pappersformat… Å andra sidan är e-böckerna praktiska, tillgängliga varsomhelst och närsomhelst (så länge du studerar eller arbetar på uni alltså), vilket är bekvämt. E-böckerna får alltid ett uppsving på sommaren. E-tidskrifter har länge varit normen.

Vi lever i en brytningstid, får se hur läsandet och studerandet ser ut om, säg, tio år. Eller ens fem, med de stora förändringar som pågår just nu på uni.

 

Häxbrygds lista

Linnea / Häxbrygd har flyttat (såväl sin blogg som sig själv) och drämde till med en lista som kändes lite för krävande just då, inte minst för att mitt svar på fråga 1 var ”för jävligt”… Nu när tillvaron är aningens mera balanserad så kommer den här. Sprid gärna!

1. Sammanfatta din dag och ditt humör i en mening.

Sista arbetsdagen före semestern, har som vanligt inte hunnit med allt jag borde, men det som jag verkligen behövde göra fick jag gjort och så kunde jag gå på jobbets julfest med mina trevliga kollegor, det kändes som ett bra slut på arbetsåret.


2. Tipsa om två kulturgrejer (litteratur/film/musik/konst et.c.) som du nyligen uppskattat.

Jag plockade på mig Lene Lene Kaaberbøls Skämmerskans dotter häromveckan och tänkte att ”den borde man ju läsa” (jag vet, ganska långt efter hypen). Sen låg jag vaken halva natten med den. Jäklar vad det skrivs mycket bra nordisk (ungdoms)fantasy!

Just nu lyssnar jag på Les Misérables 10th Anniversary Concert på Spotify och njuter av de fantastiska rösterna och den pampiga musiken. (Och snyftar på metron, som den sentimentala typ jag är.)

3. Ge varsitt exempel på nånting du är rädd för, retar dig på och ser fram emot.

Jag är rädd för alla själviska, inskränkta människor som genom att vägra ge avkall på eller ens se sina egna privilegier bidrar till att vi får en allt sämre miljö och ett allt hårdare samhällsklimat. Jag vill inte tro att de är så många, men ibland blir jag mörkrädd. (Klimatmötet i Paris kom faktiskt fram till något, det gladde mig.)

Jag retar mig på kollegor som inte hälsar. Det är så ohövligt. Jag vet att vi är ett stort hus (än så länge, jäkla nerskärningar), men inte är vi flera än att man åtminstone kan nicka åt kollegan man går förbi i trappan.

Jag ser fram emot att ha jullov, måste jag erkänna. Jag gillar mitt jobb, men hösten har varit lång och tung och det ska bli skönt med semester.


4. Berätta om fyra av dina intressen, hobbyer eller ämnen du gillar.

Jag gillar att läsa, det har nog inte undgått någon. Jag läser rätt blandat och småirriterar mig på bokbloggare som alltid bara andlöst väntar på någon nyutgiving och inte ger det äldre en chans. (Säger hon som alltså upptäckte Skämmerskans dotter mera än tio år senare).

Jag är tefantast och har ett helt skåp med teer sorterade i svarta teer, gröna+Oolong och övriga (Rooibos, örtteer o dyl). Jag är också te-purist, så det är mycket få smaksatta teer som får godkänt, så när jag talar om  olika svarta teer så talar jag om Darjeeling, Keemum, Assam, PuhErh, Ceylon osv, inte kaktuste, grädde-rabarber och liknande. En av mina återkommande irritationsmoment på caféer och restauranger är när jag frågar om de har osmaksatt svart te och de säger ”jo, vi har Earl Grey”. Som är smaksatt med bergamott. Grr.

Jag dansar folkdans sedan en femton år tillbaka. Det är roligt, jag gillar gemenskapen i att man dansar med hela gruppen, inte bara med ett specifikt par. Jag gillar att stegen är anpassade till mitt sätt att röra sig och att jag inte behöver vicka på höfterna eller rumpan och vara sexig, utan bara följa musiken och känna rytmen i fötterna. Jag älskar känslan av flow som kommer i en dans med många turer är allt flyter och vi alla skrattar. Det är ett av de få tillfällen då jag inte tänker på något annat.

Jag älskar språk, att tala om dem och fundera på dem. Vi satt ett gäng på julfesten och diskuterade språk, det var roligt! Språk är så spännande, inte minst finskan, som trots mina många år i landet aldrig upphör att fascinera mig 🙂


5. Beskriv dig själv med fem ord.

Den här var svår 😦 Gör ett försök:  Lättrörd. Social. Engagerad, men också lat (vilket leder till att jag entusiasmeras lätt och sedan tröttar ut mig). Envis.

Här är listan mera komprimerad för kopiering, om någon annan vill göra den:

1. Sammanfatta din dag och ditt humör i en mening.
2. Tipsa om två kulturgrejer (litteratur/film/musik/konst et.c.) som du nyligen uppskattat.
3. Ge varsitt exempel på nånting du är rädd för, retar dig på och ser fram emot.
4. Berätta om fyra av dina intressen, hobbyer eller ämnen du gillar.
5. Beskriv dig själv med fem ord.