Om önskningar

Jag läser just nu The Girl Who Circumnavigated Fairyland in a Ship of Her Own Making av  Catherynne M. Valente. Ett fantastiskt språk och spännande resonemang. Detta läste jag om önskningar:

DSC_4868.JPG

En intressant tanke 🙂

Vackert omslag har den också.

DSC_4869

Annonser

Doftminnen

Om syrener doftar försommar och skolavslutning och schersminer doftar högsommar så är den blomma som allra mest doftar skolstart och höst för mig renfana.

renfana

Den skarpa, kryddiga doften ger mig omedelbara minnen av hur det var att gå till skolan längs med den lilla traktorväg vi alltid skulle gå om det inte ösregnade. Vi var förstås lite lata och skulle helst ha blivit körda ända fram (den här skolan låg en bit ut på landet, så vi hade skolbuss), men chauffören hade stränga order om att vi skulle släppas av så att vi fick en promenad på morgonen. Och egentligen var det trevligt 🙂

Luften var ren, ofta fuktig tidigt på morgonen och det doftade gott. Det växte björnbär på vägen (fast de tog naturligtvis snabbt slut) och renfana i massor. Jag minns hur jag repade av de gula blommorna och smulade dem under näsan för att få ut all doft. Ofta hade jag en liten bukett med mig till skolan också – mamma berättade att folk brukade ha med dem i kyrkan att dofta på så att man inte skulle bli sömnig, vilket jag tyckte lät smart. Doften av renfana fuktiga höstmorgnar är ett intensivt barndomsminne.

Igår gick jag en promenad på morgonen, i det ljumma, dimmiga vädret, plockade en renfana och smulade den mellan fingrarna och hade mitt Madeleinekakeögonblick.

Om drivkraft och motiv

Förra veckan var Andra kattslaven och jag på bio med en kollega. Sagda kollega har länge höjt Riviera till skyarna – en liten, privat biosalong i Berghäll med bekväma fåtöljer och servering – och den var defiitivt ingen besvikelse 🙂 Väl värt den något högre kostnaden för biljetterna. Rekommenderas för alla Helsingforsbor!

Filmen vi såg var den nya filmatiseringen av Stephen Kings It (Det). Den var riktigt ruggig och bra, såsom en skräckfilm ska vara, men vissa av ändringarna från originalet gjorde mig fundersam.

Obs! Nedan följer spoilers för såväl boken som filmen.

Läs mer

Trovärdighetstankar

Det är bra att jerkan har flera dagar svarstid, så jag hinner hoppa på den fast jag har varit bisi hela helgen 🙂 Den här omgångens fråga är mycket kortfattad:

Hur avgörande är karaktärerna tycker du?

Jag tolkar frågan som ”avgörande för huruvida jag läser en bok eller inte”. Jag tycker att karaktärer ska vara trovärdiga, annars blir jag irriterad. De behöver inte vara sympatiska (även om en bok som helt eller nästan saknar sympatiska karaktärer är svårläst), de behöver inte ens vara så hemskt mångdimensionella, beroende på vilken sorts litteratur det gäller – men de måste vara trovärdiga. Jag vill kunna förstå varför en person agerar som den gör. På det sättet är karaktärer mycket viktiga.

Å andra sidan vill jag gärna ha någon sorts intrig också, enbart ens välskrivna karaktärer räcker inte för mig. En intrig kan också styras av en karaktär – varför agerar den här personen plötsligt på ett sätt som inte alls stämmer med dess karaktär? Det måste finnas någon orsak. Vad är den? Det kan man få till en intressant historia av 🙂

 

Bokbloggsjerkan är tillbaka!

Jej, ser man på, bokbloggsjerkan har återuppstått, så roligt 🙂 Jag höll på att missa den, men såg en kommentar på Monikas bokblogg om saken, så då måste jag ju genast svara på veckans fråga:

Om du skulle tvingas välja mellan en hög med böcker av för dig okända författare, eller en med dina favoriter, vilken hög skulle du välja och varför?

Nå, det var ett självklart val: favoriterna. Jag älskar nya böcker också, men jag läser om så ofta och mycket att det skulle kännas konstigt att ”bara” ha nya böcker.Jag tycker om att återkomma till samma text många gånger.

Andra kattslaven kommenterade att jag egentligen borde välja de okända författarna – förutsatt att de är lika bra som mina favoriter – eftersom jag ”läser om” böcker i mitt huvud medan jag sysslar med annat, t.ex. diskar eller lagar mat, så borde jag strängt taget inte de behöva fysiska böckerna. Men det är ju just därför jag läser om, jag kommer att tänka på en bok av någon anledning, kommer ihåg vissa scener eller händelser och så vill jag kolla boken också.

Finns det någon annan som erinrar sig långa sjok av böcker på det sättet? Jag har aldrig hört om någon annan, men kanske det är en lite för udda egenskap att berätta om?

Jag vet att mamma fungerar likadant, hon minns böcker utantill – hon är dessutom suverän på att återberätta dem, vilket jag tyvärr inte är. Hon brukade återberätta böcker medan vi sysslade med annat mer eller mindre mekaniskt. Det gjorde jobbet mycket roligare 🙂

Hur jag kommer att tänka på vissa böcker vet jag inte alltid, men faktum är att en stor del av min referensvärld består av saker jag läst. Ibland känns det som att hälften av mina meningar börjar med ”i den-och-den-boken så…”. Böckernas värld är lika verklig för mig som den konkreta verkligheten. Varför inte? Det finns ett oändligt antal världar, inte bara en. Om de existerar i vårt universum eller inte är irrelevant, de existerar i mitt sinne. Och författarens och andra läsares 🙂