Assorterade tankar om Worldcon

Tonica ville gärna ha en rapport från Worldcon, den har tyvärr dröjt – men här är lite assorterade tankar jag slängde ner straxt efteråt och som har bott i halvvägslådan sedan dess i väntan på någon sorts struktur 🙂

Worldcon var stort. Det var så många deltagare att arrangörerna var tvungna att begränsa antalet dagsbiljetter. I slutet fick vi höra att det var den andra största Worldconen någonsin med över sjutusen deltagare på plats. Coolt.

Mitt deltagarkort med sin enda frans. Men en fin en!

Jag hade köpt biljett till hela grejen (fast jag sedan av olika orsaker inte kunde gå så mycket som jag velat) och var väldigt tacksam för det. Men när jag väl kom iväg var ”First Worldcon”-lapparna slut, så jag fick skriva det själv (syns inte så bra). Det hör tydligen till att ha såna lappar/fransar på deltagarkortet – vissa hade massor med olika och jag fick en glad flashback till nationstiden då antalet medaljer på nationsbandet (eller bröstet) definitivt gick under ”less is a bore”-kategorin 🙂

Den som kan läsa fonetisk skrift vet nu hur jag vill ha mitt namn uttalat 🙂

Plock från några paneler

Jag var på ett antal intressanta paneler – vissa bättre än andra, förstås, men ingen helt ointressant, även om några var andra- eller tredjehandsval som jag rymdes in på. En del av panelerna finns att beskåda på Worldcons youtubekanal.

 

Genderswapping in fan fiction-panelen

Genderswapping in fan fiction med Arwen Grüne (Astrid_B_Caine på Ao3), en finsk fanficexpert vid namn Hanne Martelius och  Marcus Rowland (ffutures) var ganska skoj, i marginalen på mitt program står det ”Kolla Xander – Xendra Twisting the Hellmouth” och förstås allt av panelisten Arwen Grüne och hennes väldigt pratsamma syster Onkoona. Tyvärr skriver inte Martelius fanfic själv, men hon var väldigt beläst och hade en massa bra kommentarer.

På ”kolla detta”-listan finns också en blogg om äldre kvinnor som protagonister i spefilitteratur som jag fick tips om på panelen Older Women in Scifi.

Jag gick på flera paneler om skräcklitteratur, och kom till att jag verkligen måste läsa på om isländsk folklore, något jag inte just känner till, trots att jag annars är ganska insatt i nordisk mytologi. De exempel som Emil Hjörvar Petersen gav var verkligen ruggiga.

De här killarna talade översättning. Andrei Tuch & Hannes Riffel

På en panel om översättning lärde jag mig av en åskådarkommentar att Winterfell är översatt till Talvivaara på finska, vilket är lite olyckligt, då Talvivaara har väldigt tråkiga associationer till såväl miljöförstöring som konkurs…

Panelisterna framhöll också att TV-serier idag går djupare och är mera utmanande än vissa böcker och uppmanade författare att utmana läsaren!

 

Jag gick naturligtvis på panelen som lyfte fram ungdomslitteratur inom genren och hörde till min förtjusning flera panelister (inte bara den finländska alltså) lyfta fram min favorit Maria Turtschaninoffs Maresi och Naondel 🙂 Jag önskar så att Anaché också skulle bli översatt till flera språk, den skulle också vara värd mycket större spriding. Det kom så många förslag att jag inte ens han skriva upp alla, men man kan kolla på WorldconYA-Twitter 🙂

Kläder:

Så fanns det förstås en maskerad där folk visade upp sig, med efterföljande fotosession. Jag orkade inte se hela av någondera, men den finns i sin helhet på YouTube 🙂 Några bilder blev det dock:

Doctor Brown: en crossover av Dr Who och Sagan om Ringen 🙂

Doctor Strange. Min favorit – ingen fin ögonmejkup tyvärr, men attityden var perfekt.

 

En intressant tolkning av Louhi från Kalevala.

 

Den här killen såg jag inte på maskeraden, utan bara i en korridor. Han ställde snällt upp på fotosession ändå 🙂

Pipboy. Jag spelar inte Fallout själv, men har tittat så myclet när Andra kattslaven spelar att jag genast kände igen den.

 

 

 

 

 

 

 

Den här bekanta figuren hittade jag på marknaden, den fick bli en gåva åt en kompis.

Assorterade intryck:

Generellt var min allmänna känsla en av värme (också mentalt) och generositet och omtänksamhet. Exempel:

Nördiga spefi-fans är i allmänhet vänliga, pratsamma, men inte påträngande. Kanske de smittats av den finska mentaliteten att inte tränga sig på, men jag upplevde ingen större stress trots människomassorna. Det fanns dessutom ett ”Quiet Room” – ett litet rum med bekväma fåtöljer och en soffa dit man fick dra sig tillbaka och vila från alla intryck. Jag har känslan att många spefinördar är rätt introverta, men också för en extro var det mycket välkommet.

Relaterat till detta är att jag är överkänslig mot parfym. I bästa fall nyser jag bara hysteriskt, men ibland får jag någon sorts astmatisk reaktion med andtäppa och häftig hosta. Inte kul. På de flesta stora tillställningar (inklusive bokmässan!) brukar det finnas folk som använder helt för mycket parfym, men trots människomassorna på Worldcon så slapp jag helt detta. Otroligt skönt.

Inte ens på den smockfulla avslutningsceremonin behövde jag storkna pga parfym (fast luft var det lite ont om).

Jag tappade en liten anteckningsbok med Mumin på och någon lämnade snällt in den till hittegodset. Jag hade förstått om någon valt att behålla den, men blev glad att få tillbaka den, då den hade anteckningar från flera av panelerna.

Bonusupplevelse:

Augustis mest omtalade åskväder bröt ut medan jag var där. Det var spännande att stå bakom stora glasfönster och se på storm. Mindre roligt om det hade gått sönder förstås…

Två minuter innan det bröt ut

Två minuter senare

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

De arma smedernas stånd brakade ihop helt.

 

Jag har försökt redigera bilden för att få fram det verkligt gula ljuset efter att regnet upphörde / tog en paus.

 

 

Annonser

Många världar på Worldcon

Idag börjar Worldcon 75 här i Helsingfors 🙂 Massor med roligt spefi-nörderi: paneldiskussioner om allt mellan himmel och jord och många andra världar, författare att bonga på respektfullt avstånd och som bonus antagligen massor med roliga kläder att beundra.

Jag har köpt en n00b-biljett, eller ”FirstWorldcon” som det snällt heter – det är första gången jag är på något så stort 😮 Jag brukar gå på Finncon när den är i Helsingfors (den alternerar mellan Helsingfors, Åbo, Jyväskylä och Tammerfors), men aldrig på en Worldcon.

Det känns lite pirrigt. Tänk om jag inte är tillräckligt nördig för att få delta? (De kommer att ta en titt på mig vid registreringen och skicka hem mig.) Eller tänk om jag gör bort mig? Bryter mot några skrivna eller oskrivna lagar om hur man ska bete sig? (Det skulle ha funnits en ”Make the Most of Your First Worldcon” på dagen idag, men det hann jag ju inte gå på.) Eller vad om jag bara vimsar omkring överväldigad av allt utbud att jag inte hinner koncentrera mig på någonting alls, i klassisk bokmässestil? The FOMO is strong with this one 😉

Å andra sidan brukar jag gilla att vimsa omkring på bokmässan. Det gör mig glad i magen att se så många bokälskare på en gång. Så att se många människor som gillar alternativa världar kan knappast vara fel, tänker jag mig ❤

Lite slumpmässiga lästips: Här kan ni läsa en intervju med Maria Turtschaninoff och Artemis Kelosaari som Osuuskumma har gjort inför Worldcon. Här en artikel som heter Proud to be Weird 🙂 Här Enhörningens rapportering från dag 0 (det kommer säkert flera poster) Here be Twitter.

Är någon annan på väg? Åtminstone i andan 🙂

Appar eller böcker – appar och böcker

Bokbloggsjerkan allmänbildar mig igen: det finns uppenbarligen en ny genre inom bokvärlden: appar.

Jag har läst att Peter May har en app om Isle of Lewis som visst ska vara något utöver det vanliga. Tyvärr kan jag inte själv ta reda på om det stämmer eftersom jag inte har en iPhone (ska visst komma för Androider också så småningom).

Vad tycker du om det här relativt nya sättet för författare att ytterligare befästa sig själv och sina böcker hos läsare/konsumenter?

Precis som gällande jerkafrågan om boktrailers en gång i tiden så är min första spontana reaktion ”finns det sånt, och varför i all världen?” Men för all del, varför skulle det inte finnas? Jag menar, det finns appar för precis vadsomhelst, så varför inte bokrelaterade sådana?

Jag tänkte först att det nu inte intresserar mig alls, men när jag grunnat på frågan ett par dagar så skulle jag kunna tänka mig någon sorts interaktiv karta, som skulle hjälpa mig att hitta ställen som jag läst om i böcker. Jag menar, jag kan tycka att det är hemskt skojigt att försöka hitta exakt rätt litterär plats i Oxford eller Shrewsbury, eller pipa av förtjusning när jag i Uppsala ser en buss som går till Rickomberga 🙂 Så en app som skulle ta fasta på min förkärlek för litterära vandringar och tipsa mig om böcker som utspelar sig där jag rör mig skulle jag eventuellt kunna ha.

Boolsk Googledoodle

googledoodleboolsk

Originalet förändras, kolla länken.

Dagens Googledoodle  är helt perfekt för alla som någonsin hållit på med informationssökning, för att inte tala om undervisning i informationssökning, vilket jag gör ganska mycket. Jag brukar alltid tala om ”Boolska operatorer”, helt enkelt för att jag vill att studenterna ska känna till begreppet, eftersom det används i många olika databaser. Jag vill förstås också att de ska känna till vad de innebär och hur de används*, men det kunde jag ju göra också utan terminologin, i princip. Men jag väljer alltså specifikt att tala om Boolska operatorer. Oftast skämtar jag på kurserna om att jag vill att de ska veta att dubbel-o kan stå för något annat än Google. Och så går Google och gör en grej av det. Meta. 🙂

* (Boolska operatorer betyder att du kan kombinera ord med ”och”, ”eller”, ”inte” och få olika resultat. T.ex. ger kaffe och konjak ett helt annat svar än kaffe eller konjak, inte sant?)

So Long, and Thanks for All the Fish

Far out in the uncharted backwaters of the unfashionable end of the western spiral arm of the Galaxy lies a small unregarded yellow sun.

Orbiting this at a distance of roughly ninety-two million miles is an utterly insignificant little blue green planet whose ape-descended life forms are so amazingly primitive that they still think digital watches are a pretty neat idea

En av scifilitteraturens stora klassikers klassiska inledning. Läs resten av prologen t.ex. här och hela boken (böckerna) kanske på en bokhylla eller ett bibliotek nära dig. Resistance is useless, after all.

ThumbsUp

Kreg Steppe: ”Thumbs Up”. Bilden är lånad från flickr enligt Creative Commons regler.

It’s Towel Day.

TIllägg: officiell sajt här.

En hyllning till Alma

Geniala Tom Lehrer har en underbar sång om Alma Mahler, eller Alma Maria Mahler Gropius Werfel, som var hennes fulla namn. Han säger att han läste en nekrolog om henne och ville skriva en sång. Såhär säger han i introduktionen:

Last December 13th, there appeared in the newspapers the juiciest, spiciest, raciest obituary that has ever been my pleasure to read. It was that of a lady named Alma Mahler Gropius Werfel who had, in her lifetime, managed to acquire as lovers practically all of the top creative men in central Europe, and, among these lovers, who were listed in the obituary, by the way, which was what made it so interesting, there were three whom she went so far as to marry.

Jag sitter just på en kurs i informationssökning (också bibliotekarier behöver fortbildning!) och lär mig ProQuests databaser – bl.a. hittade jag New York Times arkiv och letade rätt på nekrologen av pur nyfikenhet. Den var de facto ganska rolig 🙂 Jag testar här att infoga från ProQuests ”share”-knapp, om ni klickar på länken så borde den ta er till nekrologen; men det kan hända att det kräver inloggning för att läsas.

Alma M. Werfel. Widow of writer. She Was Also Married to Mahler and Gropius.

Tillägg: Uppenbarligen måste man logga in. Jag kan tyvärr inte citera hela texten pga upphovsrätter, men här är ett litet exempel:

alma_citat

På YouTube finns Tom Lehrers sång åtminstone fritt tillgänglig: