Stålgrå våris

I Helsingfors räknas det som ett vårtecken när isen börjar ha vatten på sig.

image

En och annan dumdristig typ går ut på isen, till och med när den är vattentäckt… Jag nöjer mig med att titta på den.

Annonser

Puhdas niin kuin hanki helmikuisten aamujen

Det har varit ett fantastiskt vackert vinterväder på sistone.  Kallt, men vackert. Andra kattslaven och jag var ute i skogen för ett par veckor sen och jag tänkte dela med mig av några bilder från Kaitalampi i Luk. Det passar bra såhär på Kalevaladagen

 

 

Yö (Natt) har en väldigt vacker och vemodig sång om kärlekens flyktighet som jag alltid kommer att tänka på när jag ser drivor av orörd, gnistrande snö. Av någon anledning är de bästa finska kärlekssångerna väldigt melankoliska. Såhär går refrängen :

Niin pienen hetken rakkaus on lumivalkoinen / on puhdas niin kuin hanki helmikuisten aamujen / Voi kunpa joskus kauemmin sen loisto kestää vois / vaan illan tullen katoaa ja tummuu aina pois

Endast en kort stund är kärleken vit som snö / ren som en februarimorgons driva * / ack om blott nån gång dess ljus kunde stanna kvar / men när kvällen kommer försvinner den och mörknar alltid bort.

Hela sången kan ni höra här, texten finns här.

* Helt exakt borde det översättas med en februarig morgon, men det fungerar inte riktigt på svenska. Det är ett fascinerande språk. Översättningen gjord i samarbete med Andra kattslaven.

Monokromt

Den första snön har fallit och omvärlden har förvandlats från gulgrönrödbrun till något mycket mera monokromt. Färgerna finns kvar, men de är gråare, kallare. Till och med rönnbären blir blekare under snön. Vitt, grått, svart dominerar.

DSC_4885

Många världar

Bokbloggsjerkan är bedrägligt enkel idag. Jag kan inte ens säga om det är första eller andra meningen som är svårast 🙂

Avsluta följande mening: Att läsa en bra bok är som att [blank].

Tänk inte för mycket nu utan välj det som spontant dyker upp i huvudet.

Att läsa en bra bok är som att få leva i många världar samtidigt.

dsc_4084dsc_4085

Det finns snälla människor

 En kompis och jag är på danskurs på en liten ort mitt i Finland. Vi beslöt oss att ta tåg hit och tänkte att vi väl kan gå från stationen. När min kompis frågade en ortsbo om vägen så slog hon ifrån sig med båda händerna och sa ”det är fyra kilometer, det kan ni inte gå – jag kör er!” Och det gjorde hon 🙂 Ända fram kom vi och ingen kompensation ville hon ha. Det finns snälla människor ❤

Det var helmörkt när vi kom fram, men det var vackert ljus på vägen.

dsc_000001

.

dsc_4057

Lux Helsinki

Varje midvinter hålls det en ljusfestival i Helsingfors: Lux Helsinki. Det är en trevlig idé – när det är som mörkast och jävligast så lockar man ut folk på stan och titta på ljus. Det är en fin upplevelse. Den håller bara på i några dagar, med motiveringen att det blir en intensivare festivalstämning då, och det stämmer nog.

Andra kattslaven och jag gick en runda på kvällen och det bästa konstverket var helt klart Flowers of Life (med förbehållet att vi inte såg riktigt allt pga att det var kallt och vi var hungriga). Nedan några bilder, tagna med mobilkamera. Många hade väldigt proffsiga kameror och stativ med, men det tänkte jag ju inte på.

lux1 lux2 lux3 lux4 lux5