Skräckfemma

Johannas Deckarhörna har skräcktema idag (eller tekniskt sett igår):

Berätta om fem böcker som är skräckexempel i en eller annan mening!

Just idag tänker jag vrida lite på temat och lista mina fem senaste rysningar, text eller bild.

1. John Ajvide Lindqvists Människohamn läste jag ut nyligen.  Den var så fängslande att jag bokstavligen gick och läste – det är en konst jag finslipade i tonåren, men det är mera sällan jag gör det nuförtiden. Som med allt som Ajvide Lindqvist skriver så är det lika mycket människorna och berättelserna som fängslar. Jag läste också nyligen om samma författares novellsamling Pappersväggar. Speciellt historien om mannen som vill göra en deal med döden. Sällan en god idé. Egentligen kan jag rekommendera allt av honom.

2. Sjuka själar av Kristina Ohlsson har jag skrivit om tidigare. Obehaglig som bara den, svårglömd. Jag gillar skräck där det är svårt att veta vad som är på riktigt eller bara i någons huvud.

3. Novellen Squatter’s right av Rochelle Krich i antologin Home Improvement har också fastnat i mitt minne.  Ett ungt par flyttar in på ett nytt ställe, som de köpt billigt pga den hemska tragedi som skett där. Så börjar kvinnan höra egendomliga ljud och det blir konstiga spår i den nygjutna betongen. Mannen tror inte på henne och hon börjar misstro honom. Deras rabbi kommer på besök och förklarar att det finns arga andar i huset, som inte gillar de ändringar som de förra ägarna gjort och det var detta som ledde till tragedin Först blir kvinnan lättad, men sen börjar hon ändå undra om inte mannen instruerat rabbin för att lura henne… Den krypande paranoian är verkligen obehaglig. Vem har rätt? Vems verklighet är sann?  (Se ovan)

4. Trots mina invändningar så tycker jag att den nya It är sevärd och boken är absolut läsvärd. (Den länkade innehåller spoilers för både boken och filmen.) Stephen King är i allmänhet läsvärd, även om det finns bottennapp. Jag gillar speciellt hans noveller, där sjabblar han dessutom mera sällan bort slutet…

5. Stranger Things på Netflix. Höga förväntningar på säsong två, hittills har vi inte varit besvikna. Speciellt tycker jag att musiken och ljudeffekterna är fantastiska. Riktigt ruggig är den. Och spännande. Rekommenderas, men se säsong ett först.

Annonser

Om drivkraft och motiv

Förra veckan var Andra kattslaven och jag på bio med en kollega. Sagda kollega har länge höjt Riviera till skyarna – en liten, privat biosalong i Berghäll med bekväma fåtöljer och servering – och den var defiitivt ingen besvikelse 🙂 Väl värt den något högre kostnaden för biljetterna. Rekommenderas för alla Helsingforsbor!

Filmen vi såg var den nya filmatiseringen av Stephen Kings It (Det). Den var riktigt ruggig och bra, såsom en skräckfilm ska vara, men vissa av ändringarna från originalet gjorde mig fundersam.

Obs! Nedan följer spoilers för såväl boken som filmen.

Läs mer

Vem vill du vara, var vill du vara?

Bokbloggsjerkan frågar:

Om du skulle kunna byta plats med en karaktär i en TV-serie/film vem skulle du välja och varför?

(OBS: Tänk inte för länge utan skriv den första som du kommer att tänka på).

Det där med att inte tänka för länge är inte min starka sida 😉 men med ett minimalt funderande så tänkte jag att åtminstone om jag tänker på sånt jag sett på sistone så skulle jag gärna kunna vara den lilla Moana (eller Vaiana, som hon fick heta här) i det här klippet, där havet blir hennes vän:

Jag tycker att den där känslan av att gå ut i havet och kunna se allt genom en vattenvägg verkar så coolt! Och så tycker jag att det är så gulligt när havet ger henne en ny frisyr 🙂 Plus, vit sand, vackra koraller och kristallklart vatten, det skulle jag gärna se någon gång. Speciellt på det där viset.

Jag gillade Moana, men vill ni se en tecknad film med polynesiskt tema så är Lilo & Stitch fortfarande min absoluta favorit 🙂

Less is a bore?

Hör du till ”less is more” eller ”less is a bore”-lägret? Veckans jerka handlar om längd:

Less is more, håller du med om det? (Kan handla om en på tok för lång bokserie, en bok som borde ha förkortats med typ 300 sidor, etc.

Jag har ganska stor tolerans för tjocka böcker, snarast tycker jag att en tjock bok verkligen har möjlighet att utveckla sitt universum. Jag är en snabbläsare och störs inte av lite (lite!) pladdrighet. Med bokserier kan det tyvärr ofta bli lite omkok efter ett tag (som jag sa förra veckan). Å andra sidan kan det vara trevligt med bekanta mönster också, jag är just nu inne på sjätte boken om Sookie Stackhouse och har inte tröttnat än 🙂

Däremot är jag rätt hård när det gäller filmer. Det är mycket sällan jag tycker att en film som är över två timmar håller hela vägen. En tretimmarsfilm innehåller praktiskt taget alltid longörer (t.ex. lååånga stridsscener, boring). Det betyder inte nödvändigtvis att filmen är dålig i sin helhet, men om den är väldigt lång så finns det oftast saker som kunde kortas ner. Och att göra tre Hobbitfilmer av en tunn bok (och lite annat, visserligen) var bara patetiskt. Vi orkade inte ens se den tredje. Tala om att koka soppa på en spik.

Apropå större och vackrare: är det någon som aldrig har sett Neil Patrick Harris Tony-öppningsshow ”this time it’s bigger” så klicka här. Killen är genial. (Och har du sett den så är den alltid värd att se om 🙂 )

Glad påsk. Här en stämningsbild från igår.

DSC_4218

April i ett nötskal.

Bok/film/tv…?

Att skriva böcker och skriva film- eller tv-serie är två ganska olika medium. Jerkan (jag hinner ännu, det är ju måndag!) frågar:

Har någon av de författare som du följer bidragit till en tv-serie/film, om inte, vem tycker du skulle få chansen och varför?

Hmm. Om jag tolkar det som att de direkt har skrivit manus så blir det ju svårt. Jag försöker tänka på vilka författare jag överhuvudtaget vet att skulle ha skrivit för tv/film och det är verkligen svårt att komma på något. Jag vet att Louise Boije af Gennäs har skrivit manus till tv-serier, bl.a. Rederiet, men jag har inte sett den, så kan inte säga något om det. Jag gillade Lise Nørgaard underbara självbiografier Kun en pige och De sendte en dame så mycket att vi faktiskt började titta på Matador, som hon skrivit manus till, men sen blev den ändå på hälft…

Jag kan inte heller säga att jag ”följer” några författare, utom möjligen Maria Turtschaninoff. I och för sig har filmrättigheterna till hennes Maresi sålts, så kanske det blir en film så småningom 🙂 ❤ Jag läser förstås John Scalzis blogg och Old Man’s War ska visst bli tv-serie, det ska bli intressant. (Och apropå scifi så väntar jag ivrigt på tv-serien The Handmaid’s Tale (bloggade om den här), men har ingen aning om huruvida Atwood är involverad.)

Äh, det här blev ett spretigt nästan icke-svar. Jag visste väl att det fanns en orsak till att jag skulle grunna på frågan över helgen…

 

 

Tystnad, tagning

Det spelas in en film på mitt jobb för tillfället. Det är ganska coolt B-) Idag filmade de rakt framför oss i disken och den var ovanligt välbemannad under den timmen… Arbetsnamn är Viulisti (Violinisten), mera info på finska här. Än så länge är det hemligt vilka som spelar i den, så jag tänker inte lägga upp några bilder (än), men kan konstatera att vi bongade några stora namn 🙂

En okänd historia

Andra kattslaven och jag gick på Hidden Figures (Dolda tillgångars) premiär, kvinnodagen till ära. Det är en film ”baserad på sanna händelser” om afro-amerikanska kvinnor som jobbade för NASAs rymdprogram i början av 1960-talet. Det är en mycket upplyftande film, som visar hur de lyckas avancera trots de dubbla hindren: kön (kvinnor kan väl inte räkna så komplicerade saker) och den absurda segregationen (skilda toaletter, till och med, helt knasigt).

Visst inser man som tittare att det knappast är roligt att behöva springa långa vägar för att hitta en toa, eller behöva ett domstolsbeslut på att få gå kurser på den lokala vita skolan, för att inte tala om alla andra stora och små fördomar och diskriminering de utsättts för, men eftersom filmen primärt fokuserar på att de lyckas ta sig fram så är den helt klart feel good. Det är roligt att heja på dem, helt enkelt.

Välspelad, välfilmad, coolt soundtrack, väldigt intressant att få veta mera om denna okända historia. Kan rekommendera 🙂