Less is a bore?

Hör du till ”less is more” eller ”less is a bore”-lägret? Veckans jerka handlar om längd:

Less is more, håller du med om det? (Kan handla om en på tok för lång bokserie, en bok som borde ha förkortats med typ 300 sidor, etc.

Jag har ganska stor tolerans för tjocka böcker, snarast tycker jag att en tjock bok verkligen har möjlighet att utveckla sitt universum. Jag är en snabbläsare och störs inte av lite (lite!) pladdrighet. Med bokserier kan det tyvärr ofta bli lite omkok efter ett tag (som jag sa förra veckan). Å andra sidan kan det vara trevligt med bekanta mönster också, jag är just nu inne på sjätte boken om Sookie Stackhouse och har inte tröttnat än 🙂

Däremot är jag rätt hård när det gäller filmer. Det är mycket sällan jag tycker att en film som är över två timmar håller hela vägen. En tretimmarsfilm innehåller praktiskt taget alltid longörer (t.ex. lååånga stridsscener, boring). Det betyder inte nödvändigtvis att filmen är dålig i sin helhet, men om den är väldigt lång så finns det oftast saker som kunde kortas ner. Och att göra tre Hobbitfilmer av en tunn bok (och lite annat, visserligen) var bara patetiskt. Vi orkade inte ens se den tredje. Tala om att koka soppa på en spik.

Apropå större och vackrare: är det någon som aldrig har sett Neil Patrick Harris Tony-öppningsshow ”this time it’s bigger” så klicka här. Killen är genial. (Och har du sett den så är den alltid värd att se om 🙂 )

Glad påsk. Här en stämningsbild från igår.

DSC_4218

April i ett nötskal.

Bok/film/tv…?

Att skriva böcker och skriva film- eller tv-serie är två ganska olika medium. Jerkan (jag hinner ännu, det är ju måndag!) frågar:

Har någon av de författare som du följer bidragit till en tv-serie/film, om inte, vem tycker du skulle få chansen och varför?

Hmm. Om jag tolkar det som att de direkt har skrivit manus så blir det ju svårt. Jag försöker tänka på vilka författare jag överhuvudtaget vet att skulle ha skrivit för tv/film och det är verkligen svårt att komma på något. Jag vet att Louise Boije af Gennäs har skrivit manus till tv-serier, bl.a. Rederiet, men jag har inte sett den, så kan inte säga något om det. Jag gillade Lise Nørgaard underbara självbiografier Kun en pige och De sendte en dame så mycket att vi faktiskt började titta på Matador, som hon skrivit manus till, men sen blev den ändå på hälft…

Jag kan inte heller säga att jag ”följer” några författare, utom möjligen Maria Turtschaninoff. I och för sig har filmrättigheterna till hennes Maresi sålts, så kanske det blir en film så småningom 🙂 ❤ Jag läser förstås John Scalzis blogg och Old Man’s War ska visst bli tv-serie, det ska bli intressant. (Och apropå scifi så väntar jag ivrigt på tv-serien The Handmaid’s Tale (bloggade om den här), men har ingen aning om huruvida Atwood är involverad.)

Äh, det här blev ett spretigt nästan icke-svar. Jag visste väl att det fanns en orsak till att jag skulle grunna på frågan över helgen…

 

 

Tystnad, tagning

Det spelas in en film på mitt jobb för tillfället. Det är ganska coolt B-) Idag filmade de rakt framför oss i disken och den var ovanligt välbemannad under den timmen… Arbetsnamn är Viulisti (Violinisten), mera info på finska här. Än så länge är det hemligt vilka som spelar i den, så jag tänker inte lägga upp några bilder (än), men kan konstatera att vi bongade några stora namn 🙂

En okänd historia

Andra kattslaven och jag gick på Hidden Figures (Dolda tillgångars) premiär, kvinnodagen till ära. Det är en film ”baserad på sanna händelser” om afro-amerikanska kvinnor som jobbade för NASAs rymdprogram i början av 1960-talet. Det är en mycket upplyftande film, som visar hur de lyckas avancera trots de dubbla hindren: kön (kvinnor kan väl inte räkna så komplicerade saker) och den absurda segregationen (skilda toaletter, till och med, helt knasigt).

Visst inser man som tittare att det knappast är roligt att behöva springa långa vägar för att hitta en toa, eller behöva ett domstolsbeslut på att få gå kurser på den lokala vita skolan, för att inte tala om alla andra stora och små fördomar och diskriminering de utsättts för, men eftersom filmen primärt fokuserar på att de lyckas ta sig fram så är den helt klart feel good. Det är roligt att heja på dem, helt enkelt.

Välspelad, välfilmad, coolt soundtrack, väldigt intressant att få veta mera om denna okända historia. Kan rekommendera 🙂

Hollywood cannot live up to the power of imagination

Bokbloggsjerkan frågar om filmatiseringar:

Personligen är jag inte så intresserad av att se filmatiseringar av böcker jag har tyckt om, eftersom jag med få undantag har blivit riktigt besviken på hur någon kan ”slakta” en bok och göra en skitfilm av den. Hur är det med dig? Har du sett en film som kanske till och med var bättre än boken (eller lika bra), eller har du läst en bok som du tycker ska bli film?

Jag håller med om att det är väldigt svårt att göra en film som gör en bra bok rättvisa. Böcker har helt enkelt flera lager och mera plats att utveckla berättelsen  på. Jag tror det är därför som tv-serier har förändrats så mycket på senare år, där finns det tid att verkligen utveckla karaktärer och intriger, på ett sätt som en film inte hinner med.

Jag kan inte komma på ett enda fall där jag ärligt skulle ha tyckt att filmen var bättre, men minns några bra filmatiseringar i alla fall:

Billie Augusts film En sång för Martin om ett par där mannen får Alzheimer och blir mer och mer förvirrad och aggressiv och så småningom försvinner in i sjukdomen var mycket rörande. Den baserar sig på Ulla Isakssons Boken om E, det vill säga Erik Hjalmar Linder, men i filmen har paret gjorts om till musiker i stället, vilket fungerar bra. Alldeles speciellt minns jag hur de går och tittar på Trollflöjten två gånger, hur mannen första gången tolkar operan på ett insiktsfullt sätt och den andra gången överhuvudtaget inte kan följa med i handlingen och börjar skrika av frustration och de måste gå ut. Samspelet mellan med Viveca Seldahl och Sven Wollter är fantastiskt, de var sambor i verkligheten också och Viveka Seldahl var döende i cancer, så något av sorgen över den föreståndande skilsmässan syns också i filmen.

Jag minns att jag älskade Varats olidliga lätthet som tonåring, men a) jag hade inte läst boken när jag såg den b) jag var som sagt en tonåring. Jag har inte sett om den efter att jag läste boken och vet inte om den skulle hålla fortfarande. Men Lena Olin var väldigt sexig i hatt i alla fall 🙂

Någon sa en gång att Stephen King-filmatiseringar antingen är värdelösa eller jättebra. Jag skulle kanske inte gå så långt, men faktum är att de är hemskt ojämna. Mina favoriter är Stand By Me (”The Body” från Different Seasons), inte minst för att den de facto har barnskådespelare som inte får det att krypa i mig av pinsamt obehag; The Shawshank Redemption (”Rita Hayworth and the Shawshank Redemption”, också den från Different Seasons) – åtminstone när jag kommit över min första förvirring att irländaren Red spelades av Morgan Freeman (som gjorde det helt sjukt bra!) och Dolores Claiborne, fast av den minns jag mest bara att Kathy Bates var jättebra.

En bok som jag tycker borde bli film: Cassandra Clares City of Bones minns jag att jag tyckte att skulle kunna bli en väldigt bra film, den var väldigt filmatisk – men när de väl gjorde en film på den så lär den inte ha varit något vidare. Jag har inte sett den, fast den står i hyllan, så kanske någon dag.

Som bonus, om någon inte ha sett & hört Axis of Awesomes totally awesome Rage of Thrones (som jag snodde titeln av) så kolla in den nu!

Skejtande vampyrhämnare

Just nu pågår det en filmfestival i Helsingfors: The Third Season Film Festival. Kolla in programmet, där finns mycket intressant! Andra kattslaven och jag var i kväll på A Girl Walks Home Alone at Night, en svartvit iransk-amerikansk film med bl.a. en skejtande vampyr. Jag läste ett recensionsklipp som beskrev den som “Middle Eastern feminist vampire romance” och bara måste få se den! (Här finns mera presscitat.) Den var allvarligare än jag hade trott att den skulle vara, men har också sina komiska sidor. Ganska weird, men absolut sevärd! Fantastisk musik också. Den går i morgon kväll igen, kl. 20.30 på Bio Rex – tyvärr är det mitt under Jordtimmen 😐 Du som inte ev. går på film tänker väl delta?