We see you på teater

Teater Viirus sidor läser jag om We see you Migri: På 17 teatrar på olika håll i Finland (och tydligen också i Stockholm) läser skådespelare högt ur autentiska asylbeslut 1.3.2017.

Migrationsverket godkänner risken att ISIS hugger av din hand om du återvänder till Samarra/din rädsla är objektivt befogad/du uppfyller kraven i UtlL 88 c-d§/men/situationen i Bagdad har märkbart förbättrats och Migrationsverket anser att du rimligtvis kan förutsättas att uppehålla dig i Bagdad…

Jag ska gå på teater i morgon redan, men om det råkar passa någon annan kan den kolla upp lämplig teater på detta Facebook-event.

Den som kan finska kan gärna följa Migrileaks-blogg. I små, små portioner, för att inte spy 😦

Habegär

Den här omgången handlar bokbloggsjerkan om tvång:

Jag kan inte gå in på en bokhandel utan att köpa böcker som jag känner ett absolut tvång att äga just där och då. Jag utgår ifrån att alla känner igen sig (eller har jag fel?), var tror du att detta tvång/denna impuls bottnar i?

Hmm. Nja, känner inte riktigt igen mig. Visst drabbas jag av ett habegär, det gör jag – att hålla en alldeles pinfärsk bok i handen är ju en potentiell port (garderob?) till en ny värld. Nya världar är spännande, och de ännu okända världarna ger oändliga möjligheter.

Men jag är överraskande restriktiv i mitt bokköpande (numera) och använder mig flitigt av bibliotek. Jag har så mycket böcker att jag åtminstone försöker hålla mig till att köpa sådana som jag är ganska säker på att jag vill behålla, eftersom jag har förskräckligt svårt att göra mig av med böcker. Detta betyder å andra sidan att jag kan shoppa loss ganska ordentligt på antikvanti 😮 Att t.ex. hitta en länge önskad favoritbok på antikvariat – då kan jag känna det där tvånget 🙂 Och där har det väl – för att fortsätta analogin – att göra med att äga den där annorlunda, främmande men ändå välbekanta världen, att ha den inom räckhåll.

 

 

Lyriklördag – på lördag

Idag delar jag med mig av en dikt av Katarina Taikon, hon med Katizi. Tydligen har hon skrivit dikter också, jag har en liten bunt med dikter av svenska författare som Författarföreningen producerat på 60-talet.

Taikons dikter handlar om kärlek och det påtvingade nomadlivet. Här Svarta korpar :

 

Svarta korpar flyger över tälten
Svarta korpar kretsar i skyn
Förlåt dem Gud ty de förbannat jorden
Och vi finner ingen lycka
Svarta korpar flyger över våra huvuden
Var är min mörke man, var är min man
Vi måste riva tälten och fly

.

 

Novelltriss

På sistone har jag för Novellutmaning II läst en novellsamling som heter Adventure Stories from the Strand, med ett urval berättelser från 1892 till 1949. Den äldsta novellen är Rudyard Kipling: The Lost Legion och den nyaste av en Hilton Brown: Driver!

The Lost Legion (1892) är en Kiplinghistoria från gränsen mellan norra (dåvarande) Indien (nu Pakistan) och Afganistan, om ett indiskt kompani under det stora upproret som blir slaktat av afganerna och trettio år senare förtfarande hemsöker området – till stor hjälp för de indiska (infödda och engelska) trupper som ska ta sig in i området för att tillfångata en gränsrövare. Den är välskriven, som ju Kipling är, men också väldigt, väldigt kolonial. Afganerna är råa vildar och måste straffas, men ändå ska det ske på ett civilicerat sätt – detta är definitivt den Kipling som skrev The White Man’s Burden.

  • 40. Läs en novell som är den första i en novellsamling

En lite roligare berättelse är The Adventure of the Cantankerous Old Lady av Grant Allen (1898), en kort historia om en bildad, men utfattig flicka som tar tjänst som resesällskap till en äldre dam och lyckas rädda dennas dyrbara juveler från att bli stulna av en bedragare. Intrigmässigt är den inte speciell märkvärdig, men huvudpersonen är sympatiskt beskriven – jag gillar framför allt hur hon får jobbet genom att lyssna på två damer som diskuterar svårigheten att hitta ett bra sällskap och sedan erbjuda sina tjänster. Inte ens den knarriga damen är speciellt otrevlig, bara lite jobbig.

Trivia: enligt Wikipedia så var författaren en kanadensisk scfiförfattare och jag tänkte när jag läste den att den påminde mig lite i stil om L. M. Montgomery 🙂 Ska kolla in hans scifi, gamla scifihistorier är oft rolig läsning.

  • 19. Läs en novell som är skriven på 1800-talet

Driver! (1949) En efterlyst brottsling i Rhodesia överlämnar sig själv till polisen och berättar en fruktansvärd historia om hur hans partner blivit förlamad av en kula och när hans kumpan lämnade honom på en ö i väntan på hjälp så har han blivit levande uppäten av köttätande myror… Det låter lite som en av Stephen Kings noveller,  men enligt Wikipedia existerar de faktiskt. Obehagligt.

  • 37. Läs en novell med en titel som består av ett enda ord

Sammanfattning av det jag läst hittills är att det är spännande, men inte odödlig läsning, vilket väl stämmer bra in på The Strands koncept.

 

Bokprecision

En morgonbild. Jag sitter vid min dator och sköter diverse åtaganden före jobbet. Simba håller mig sällskap, som hon brukar.  Med utomordentlig precision väljer hon sin liggplats exakt mitt på en bok. Böcker är centrala för avslappning – hon brås helt tydligt på mig 🙂  (Är tacksam för att hon inte valde att ligga på datorn idag, det gör hon också ibland.)

dsc_000001

Simba, precisionskatt

 

Inför ett öga

Det blir lördagslyrik på söndag igen. Denna gång en av Nils Ferlin. Den är ganska vemodig, men något i frasen ”det finns ju otaliga gårdar och hus under solens ljus” passade så bra med min tanke om böcker som ger många världar. Det finns otaliga världar.

Inför ett öga

Det var en besynnerlig melodi
som man spelade nyss.
-Vem spelade nyss?
här har ingen spelat på länge.
Då spritter du till och är ensam kvar,
mol ensam kvar,
men jag vet ej var –
ty det finns ju otaliga gårdar och hus
under solens ljus
och månens glimriga hänge
där allt är förbi
och där ingen har spelat på länge.

.

Många världar

Bokbloggsjerkan är bedrägligt enkel idag. Jag kan inte ens säga om det är första eller andra meningen som är svårast 🙂

Avsluta följande mening: Att läsa en bra bok är som att [blank].

Tänk inte för mycket nu utan välj det som spontant dyker upp i huvudet.

Att läsa en bra bok är som att få leva i många världar samtidigt.

dsc_4084dsc_4085

Lyriklör… måndag

Jag insåg förskräckt att jag ju helt glömt bort min lyriklördag, fy på mig. Det är lite för mycket föreningsadministration just nu, jag hinner inte med några utmaningar – det är också evigheter sedan jag läst en novell :-/ Men jag ska få till en kvinnlig nobelpristagare inom februari, det ska jag. Hmm. Kanske jag borde läsa mera Alice Munro och göra två flugor på smällen 😉

Idag plockade jag fram min gamla, tjocka Levande svensk dikt från fem sekler, som jag i tonåren läste massor i. Jag tittade av nyfikenhet på vilka dikter jag satt små lappar vid (bara avrivna papperslappar ur collegeblock, inga fina bokmärken här). Vissa av dem är jag lite förundrad över att jag gillat så mycket, medan andra fortfarande ger mig rysningar av välbehag, såsom C. J. L. Almqvists klassiska dikt ”Häxan i konung Karls tid”. Kort, men berättar en hel historia om ett människoöde:

Häxan i konung Karls tid

Här uppå berget ligga gummans svarta knotor,
hon som i våras här brann uppå bål.
Nu skall du få höra sagan om röda elden:
höra hur gumman i bålet satts att brinna.
Gumman hon tog vita stickor av furu,
men sina stickor satte hon i en mur.
sakta hon steg till muren och ur stickorna darrhänt
mjölkade hon åt barnen små;
men utur rike prästens ko var den söta mjölken.
Barnen fingo stå vid moderns bål.

.

 

”I can bear anything as long as there are books”

It doesn’t matter. I have books, new books, and I can bear anything as long as there are books.

 Jo Waltons Among others (2010).

Detta kunde vara mitt motto också. Så länge jag har böcker så kan jag klarar det mesta. Mori, huvudpersonen i  Among others läser mycket, ibland så mycket att boken är en läsdagbok lika mycket som något annat. För henne, liksom för mig, är böckernas värld en naturlig referensram. En besläktad själ. Böcker är nödvändiga.

Dagens bokbloggsjerka ställer frågan:

Vilka bokliga saker (förutom böcker) kan du inte leva utan (exempelvis örhängen här och här)?

Det finns inget som jag inte kan leva utan, men bokhyllorna är ganska nödvändiga. Största delen av lägenhetens väggar är täckta av bokhyllor, Ikeas Lundiakopia Ivar, som Andra kattslaven lackat i en beundransvärd kraftansträngning. Där trängs mängder med böcker och en och annan tekanna eller annat trevligt.

skrack_med_katt

Katt är till exempel trevligt, som en rörlig installation. 

Så är jag väldigt svag för bokmärken. Jag tenderar att plocka på mig en massa bokmärken på bokmässor och liknande, ibland klipper jag till egna av snygga kort också, plus att jag får sådana i present – folk tycks tycka att det är en lämplig gåva, förstår inte det 😉

Det är praktiskt med bokmärken, det går snabbt att hålla reda på var man är och läser man en bok med fotnoter så är det extra praktiskt med två. (Jag har inte Tonicas superkraft att alltid hitta rätt ställe i boken.)

Här ett litet (lätt suddigt) urval, inspekterade av (lätt suddig) Simba:

bokmarken

Signe Brander-bokmärket är reklam för en fotoutställning. Det är tryckt på tunn plast, som en filmremsa. Ganska smart, tycker jag.