Biblioteksfrågor

Hittade den här bibliotekslistan hos Hanneles bokparadis, den kan jag ju inte motstå 🙂
1. Hur ofta besöker du ditt lokala bibliotek?
Mitt lokalaste bibliotek är en minimal filial av stadsbiblioteket, som inte just har några böcker, utom en liten bestsellerhylla med böcker på finska (som jag läser ganska dåligt). Jag besöker det några gånger i månaden för att returnera lån och hämta böcker som jag beställt. Sen jobbar ju på bibliotek (uni) och det besöker jag i snitt fem gånger per vecka 🙂 Jag lånar en hel del där också. Plus att jag regelbundet använder Nordisk kulturkontakts bibliotek, som ligger nära mitt eget bibliotek.
2a. Är du den typen av person som lånar fler böcker än du vet att du kan läsa eller är du en person som lånar exakt så många böcker som du planerar att läsa innan det är dags att lämna tillbaka dem?
 
Jag lånar alltid fullkomligt orealistiska mängder böcker. Jag är ytterligt tacksam över stadsbibliotekets möjlighet att frysa reserveringar som det är kö till, på det sättet kan jag ha reserveringar som jag inte måste läsa just då de kommer. Ändå händer det då och då att jag måste gå med böcker till bibban för att returnera och låna om – det går ju bara att förnya fem gånger… 😮
2b. Hur många böcker lånar du varje månad?
Hmm. Ingen aning. Per månad ett tiotal, lån jag har hemma eller på jobbet är sammanlagt ett hundratal. Vad kan jag säga? Jag är lika mycket en läsoptimist som en tidsoptimist.
3. Hur gammal var du då du fick ditt första bibliotekskort?
Antagligen ca sju år, då vi flyttade till en stad med bibliotek och biblioteksbuss (älskar konceptet biblioteksbuss). Före det bodde vi på landet utan tillgång till bibliotek (vilket kanske också förklarar min lustiga boksmak, då jag som barn läste vad än jag kunde komma över).
4. Går du till biblioteket för att låna en specifik bok eller lånar du det som fångar ditt intresse?
Lite både och. Som sagt så har mitt lokala bibliotek inte så mycket (utom det som finns på returkärran förstås), men i andra bibliotek så gillar jag att gå och titta lite slumpmässigt. När jag hanterar böcker på jobbet så händer det att intressanta böcker fastnar. Några av mina bästa läsupplevelser är sådana slumpmässiga fynd
5. Lånar du bara böcker på biblioteket eller lånar du även dvder, ljudböcker osv?

Jag lånar också filmer, tv-serier, ljudböcker och ibland musik. Det finns otroligt mycket roligt att låna på stadsbibban här – innan jag skaffade en egen läsplatta så lånade jag en från bibban för att bekanta mig med konceptet. Det går också att låna symaskin och stavar för stavgång, om man så önskar, och allt möjligt annat 🙂

6. Från vilken avdelning på biblioteket lånar du majoriteten av dina böcker? (Unga vuxna, vuxna, deckare, fantasy…)

Hmm. Definitivt inte från någon speciell avdelning. Snabb titt i lånebokshyllan: Unga vuxna (varav en hel del fantasy), barnböcker, fantasy (urban och annan), scifi, skräck, thriller, generell skönlitteratur (bl.a. flera novellsamlingar till novellutmaningen och Nobelpristagare till kvinliga Nobelpristagare-utmaningen), essäer, facklitteratur (bl.a. kokböcker, stadsodling, en stickbok, böcker om politik, samhälle, sociologi – inklusive en bok om ohövlighet -, miljörelaterat, resebrev från en resa i Finland 1905), biografier.
Vad saknas? Lite måtta? 😀
7a. Vad tycker du är det bästa med ditt lokala bibliotek?

Det ligger mycket bra till på hemvägen och har bra öppettider. De har också massor med tidskrifter och en 3D-skrivare, som jag visserligen aldrig använt, men det är spännande att titta på när den spottar ur sig saker. Personalen är dessutom väldigt trevlig 🙂

7b. Vad är det sämsta med ditt lokala bibliotek?

Det är så litet att det inte finns ett tyst område, vilket jag skulle vilja ha om jag skulle använda det som läseplats. De har inte böcker på svenska eller engelska och mycket litet urval annars också, så vill jag gå på spontan bokjakt så måste jag gå till ett större bibliotek. Men eftersom jag gratis kan beställa böcker från vilket bibliotek som helst i regionen så är det inte något större problem 🙂 Förutom då en begränsad serendipitet – å andra sidan får jag sådan med att reservera allt från himmel till jord som jag råkar bli intresserad av efter att ha läst något på en blogg eller hört någon prata om det 🙂

Annonser

Århundradets finlandssvensk

Svenska dagen till ära har svenska Yles läsare röstat fram ”århundradets finlandssvensk”, som föga överraskande blev Tove Jansson. Få författare har som hon lyft fram det allmänmänskliga och finlandssvenska på samma gång. Jag har skrivit om henne flera gånger, men idag tänker jag bara dela med mig av ett citat ur en av mina favoritnoveller i Det osynliga barnet och andra berättelser. Det är en berättelse om hur en annorlunda hemul, en som inte är bullrig och glad utan egentligen i hemlighet älskar ensamhet och tystnad, får ärva en park som blir hans alldeles egen: 

Hemulen steg in och låste grinden bakom sig. Och plötsligt glömde han dockskåpet. Det var första gången i sitt liv han hade öppnat en dörr som var hans egen och stängt den bakom sig igen. Han var hemma. Han bodde inte hos någon annan.

Långsamt drev regnmolnen undan och solen kom fram. Den våta parken ångade och glittrade omkring honom. Den var grön och obekymrad. Ingen hade klippt och städat på så förfärligt länge. Träden böjde ner grenarna ända till marken och buskarna klättrade upp i träden i uppsluppet överdåd och kors och tvärs genom grönskan klingande bäckarna som farmor låtit gräva på sin tid. De skötte inte bevattningen längre, de skötte sig själva, men många av de små broarna fanns kvar fast vägarna sedan länge försvunnit.

Hemulen störtade sig in i den gröna, vänliga tystnaden, han skuttade i den, han rullade sig den och kände sig yngre än han någonsin hade varit.

[—]

Natten kom med många stora stjärnor och hemulen älskade fortfarande sin park. Den var stor och hemlighetsfull, man kunde gå vilse – men det gjorde ingenting, för man var hela tiden hemma.

ur Hemulen som älskade tystnad

hemulen

Bild Tove Jansson

Bokläsningsenkät

Just nu – Just här har en rolig bokenkät, passar bra såhär på en fredag:

1. Vilken typ av bok läser du oftast?
a) Deckare
b) Facklitteratur
c) Romance
d) Skönlitterär roman
e) Biografi
f) Fantasy
g) Science fiction
h) Ungdomsbok + barnböcker
i) Annat – jag gillar begreppet spekulativ fiktion, eller ”spefi”, dvs. alla böcker som på något sätt avviker från vår verklighet: scifi, fantasy, skräck, urban fantasy, alternativa universum osv. och läser en hel del sådant.

Men jag är en allätare, läser allt möjligt. På listan ovan skulle jag egentligen kunna markera allt, utom möjligen romance, som jag inte är så svag för. Om inte chick lit räknas, det läser jag ibland.

2. Bästa omfång på en bok
a) 247 sidor
b) 447 sidor
c) 647 sidor

Det beror helt på boken. Till skillnad från film så behöver inte en superlång bok behöva betyda longörer. Men om en bok är mycket tjock så är den svår att ha med sig, det kan vara begränsande.

3. Vilket bokformat föredrar du?
a) Inbunden
b) Storpocket
c) Pocket
d) E-bok
e) Ljudbok
f) Kartonnage
g) Skinnband
h) Danskt band (Mjuka pärmar med invikta flikar)

Eftersom jag alltid släpar runt på mina böcker så är det lättast om de är i ett hanterligt format. E-bok är förstås det mest hanterliga av alla, men trots att jag läser en del på läsplatta så föredrar jag en fysisk bok. Jag gillar att titta på skinnband, men de borde skötas mycket noga för att må bra och är ömtåliga. Just nu läser jag en sådan (Grazia Deleddas Elias Portolu) och måste ha den i en extra påse för att skydda den i väskan.

4. Litterärt no-no
a) Vika hundöron
b) Låna ut mina böcker
c) Läsa under middagen
d) Vara oförsiktig om omslaget
e) Talspråk i böcker för små barn
f) Talspråk i böcker för vuxna
g) Skriva i böcker

Det får synas att en bok är läst, men hundöron (och ännu värre, bakåtbändna pärmar på pocketböcker) och en massa understykningar och kommentarer (med kulspets till och med) är bara trist. Talspråket beror på hur det är gjort. Vissa kan göra det, andra inte, lite som med dialekt. Läsa under middagen beror väl på om man har sällskap eller inte… 🙂

5. Ge exempel på böcker med snygga bokomslag!

svulten

Bilden lånad från S&S:s hemsida

Sanna Manders omslag till Hannele Mikaela Taivassalos Svulten kommenterade jag när jag bloggade om boken. Jag tycker det är fantastiskt. Väldigt ofta när jag tittar på riktigt snygga bokomslag så är de hennes 🙂 Lite sådär som när Hufvudstadsbladet har extra snygga fotografier så är det nästan alltid Cata Portin som tagit dem…

 

 

 

 

edelfeldt_julianeoch jag

Bilden lånad från Libris

Jag har alltid älskat Inger Edelfeldts eget omslag till Juliane och jag. Missne och Robins omslag är också fint, men det här har så många fina associationer. Egentligen tycker jag att alla omslag hon gjort (bl.a. till de svenska upplagorna av Ursula LeGuins Övärldserie) är jättefina.

 

 

 

 

 

Djur-som-ingen-sett-utom-vi-217x340

Bild lånad från Förlagets sidor. 

Nordiska rådsprisbelönta Djur som ingen sett utom vi  av Ulf Stark och Linda Bondestam har så härliga färger och fantasiväckande figurer.

 

 

 

 

 

 

 

6. Årstid då jag läser allra mest
a) vår
b) sommar
c) höst
d) vinter

Jag tror alltid att jag ska hinna läsa mycket mera under sommaren, men det är i praktiken den tid jag läser minst.

7. Drömyrke i bokbranschen
a) Författare
b) Förläggare
c) Formgivare
d) Förlagschef
e) Försäljare (bokhandel)

Lägger till f) bibliotekarie 🙂 Men annars skulle jag kunna vara redaktör (här valde jag förläggare, för det kommer närmast.)

8. Du letar efter en riktigt bra bok, vilket förlag kan du lita på har just den boken?
När det gäller finlandssvensk litteratur så konstaterade jag på bokmässan i år att det definitivt är så att Förlaget har det mest spännande utbudet just nu. Schildts & Söderströms har en del gedigna namn och några nyare (jag köpte t.ex. Martina Moliis-Mellbergs senaste – jag gillade verligen hennes debutbok A – av dem, men Förlagets utbud är generellt mera spännande. De började ju med buller och bång för två år sedan och tog med sig många författare (mera om skrällen här) och det märks att de är nya och entusiastiska.

9. Är det någon typ av språk du har svårt för i böcker?
a) Ålderdomligt språk
b) Övertydligt språk
c) Erotiskt språk
d) Sentimentalt språk
e) Slangspråk/jargong

Slang beror också på hur det är gjort, precis som med talspråk. Ålderdomligt språk har aldrig stört mig, däremot.

10. Vad får dig att följa en annan bloggare?
a) Informativa inlägg
b) Personliga inlägg
c) Fina inlägg
d) Fokus på litteratur
e) Blandad mix om kultur i alla former
f) En salig blandning (a-e)

Men bara fokus på litteratur eller kultur är inte fel det heller. Jag följer en hel del bokbloggar (inser att min länklista är hopplöst ouppdaterad) också.

11. Hur ofta ger du bort böcker i julklapp?
a) Nästan alltid, det är roligt att hitta den perfekta boken för en viss person
b) Nu tänker jag faktiskt ge upp, alla är konstigt nog inte lika stora bokälskare som jag själv
c) Bara till personer jag vet uppskattar böcker
d) Gärna till personer som jag tycker borde läsa mer

De flesta i min närhet gillar böcker, dock 🙂

12. Vad är viktigt när du väljer en bok till dig själv?
a) Handlingen
b) Språket
c) Att hålla sig uppdaterad om snackisarna
d) Stämningen
e) Att det är en bok av en ny, intressant författare
f) Att det är en bok av en favoritförfattare
g) Att det är ett snyggt omslag

13. Jag ser fram emot nästa bok av…

Maria Turtschaninoff kastar jag mig alltid över genast, de senaste har jag köpt praktiskt taget samma dag de kommit ut. 🙂 Just nu väntar jag också ivrigt på fjärde delen i Sara Lövenstams serie om Kouplan, som jag verkligen gillade (jag står i kö på bibban).

Skräckfemma

Johannas Deckarhörna har skräcktema idag (eller tekniskt sett igår):

Berätta om fem böcker som är skräckexempel i en eller annan mening!

Just idag tänker jag vrida lite på temat och lista mina fem senaste rysningar, text eller bild.

1. John Ajvide Lindqvists Människohamn läste jag ut nyligen.  Den var så fängslande att jag bokstavligen gick och läste – det är en konst jag finslipade i tonåren, men det är mera sällan jag gör det nuförtiden. Som med allt som Ajvide Lindqvist skriver så är det lika mycket människorna och berättelserna som fängslar. Jag läste också nyligen om samma författares novellsamling Pappersväggar. Speciellt historien om mannen som vill göra en deal med döden. Sällan en god idé. Egentligen kan jag rekommendera allt av honom.

2. Sjuka själar av Kristina Ohlsson har jag skrivit om tidigare. Obehaglig som bara den, svårglömd. Jag gillar skräck där det är svårt att veta vad som är på riktigt eller bara i någons huvud.

3. Novellen Squatter’s right av Rochelle Krich i antologin Home Improvement har också fastnat i mitt minne.  Ett ungt par flyttar in på ett nytt ställe, som de köpt billigt pga den hemska tragedi som skett där. Så börjar kvinnan höra egendomliga ljud och det blir konstiga spår i den nygjutna betongen. Mannen tror inte på henne och hon börjar misstro honom. Deras rabbi kommer på besök och förklarar att det finns arga andar i huset, som inte gillar de ändringar som de förra ägarna gjort och det var detta som ledde till tragedin Först blir kvinnan lättad, men sen börjar hon ändå undra om inte mannen instruerat rabbin för att lura henne… Den krypande paranoian är verkligen obehaglig. Vem har rätt? Vems verklighet är sann?  (Se ovan)

4. Trots mina invändningar så tycker jag att den nya It är sevärd och boken är absolut läsvärd. (Den länkade innehåller spoilers för både boken och filmen.) Stephen King är i allmänhet läsvärd, även om det finns bottennapp. Jag gillar speciellt hans noveller, där sjabblar han dessutom mera sällan bort slutet…

5. Stranger Things på Netflix. Höga förväntningar på säsong två, hittills har vi inte varit besvikna. Speciellt tycker jag att musiken och ljudeffekterna är fantastiska. Riktigt ruggig är den. Och spännande. Rekommenderas, men se säsong ett först.

Religiös mystik

Nelly Sachs fick Nobelpriset  1966 ”för hennes framstående lyriska och dramatiska diktning, som med gripande styrka tolkar Israels öde”. Jag har läst Flykt och förvandling, ett dikturval redigerat av Erwin Leiser 1961. Språket är laddat av religiös mystik och lidande. Svåråtkomligt, vackert, men känns främmande. Måste vara mycket svårt att översätta. Här Sömngångaren, översatt av Eva-Lisa Lennartsson.

Sömngångaren
kretsande på sin stjärna
vaknar
vid morgonens vita fjäder –
blodfläcken påminde honom –
låter förfärad
månen falla-
snöbäret sönderbryts
mot nattens svarta agat
drömbesudlat –

Ingen ren vithet i världen –

Barnens århundrade?

Jag läste nyss en bok av Margit von Willebrand-Hollmerus, som jag hittade på en utsorteringshylla. Den heter Ta ner månen, Berit och har kommit ut 1954.

Storyn är i korthet att tioåriga Berit beger sig på äventyr för att få tag på en specifik docka, som hennes pappa inte köpt till henne som han lovat. Hon är besviken, eftersom han lovat att hon ska få den när han kommer hem efter sin tvåveckors smekmånad.

Hon går verkligen genom enorma strapatser för att få tag på den där dockan, men mest undrar jag över konceptet ”barn behöver man överhuvudtaget inte ta någon hänsyn till”.

Pappan berättar (efter att ha varit borta i fem dagar) dagen innan det ska ske att han tänker gifta om sig och hans tioåriga dotter kommer att få träffa sin styvmor för första gången om två veckor när de kommer från bröllopsresa. Hon tas hand om av hushållerskan, som när två veckor nästan gått avslöjar att samma dag som den nya frun kommer så kommer hon att sluta och sen får Berit aldrig se henne mer. När de väl kommer så har pappan inte hunnit köpa dockan och säger ”det gör vi på tisdag, du är väl inte så barnslig att du gråter för det”. De vuxna tycker att det väl inte kan vara något större problem (okej, styvmodern får faktiskt en rynka i pannan och säger ”jag visste inte att du hade lovat”) med vare sig det lilla sveket eller det faktum att ungen får en styvmor hon aldrig ens har träffat. Inte ens författaren gör någon större affär av detta, känns det som. Flickan förblir odelat lojal gentemot sin far hela boken igenom, även om hon är besviken på att hon inte får sin docka och är skeptisk mot den nya styvmodern.

Jag har stött på något liknande i Jeanna Oterdahls Till min kära dotterdotter – om jag hade någon (utgiven 1961, men texterna är från tidigare). Där finns också en flicka som får en styvmor som hon får träffa först efter äktenskapet (eller åtminstone inte långt före).

Var detta normalt på fyrtio-femtiotalet (eller tidigare?)? Jag menar, det är en sak att tycka att barn inte ska ha makten i familjen, men en helt annan att de inte ska veta något alls i förväg när det gäller stora förändringar i tillvaron – nya fruar eller flyttar eller annat. Jag har svårt att föreställa mig att någon vill ta in en ny person i familjen på permanent basis utan att ens ha presenterat den för sitt/sina barn först, än mindre låtit dem lära känna varandra först. Weird.

Vad säger mina äldre eller historiskt bevandrade läsare?

 

Kazuo Ishiguro

Nobelpriset i litteratur år 2017 tilldelas den engelske författaren Kazuo Ishiguro,

som i romaner med stark känslomässig verkan har blottat avgrunden under vår skenbara hemhörighet i världen”.

Ständiga sekreteraren

Ska vi se vad jag får för poäng i Bokbabbels Nobelbingo:

Har hört talas om författaren tidigare – 1 poäng
Har en bok av författaren hemma i bokhyllan – 1 poäng
Har läst en av författarens böcker – 1 poäng
Har läst flera av författarens böcker – 1 poäng
Gissade rätt – 1 poäng

Hmm. Blir nog bara 1 poäng i år: har hört talas om honom, förstås, han har figurerat i spekulationerna länge och är ganska känd annars också. Möjligen har jag en bok i hyllan, är inte säker. Och The Remains of the Day som (osedd) DVD, misstänker jag 😉

Detta betyder att deltagarna i utmaningen Kvinnliga nobelpristagare inte behöver klämma in en bok till före slutet av året. Det finns fortfarande bara fjorton på listan. Synd, jag hade hoppats på Margaret Atwood, men antar att den ”kvoten” fyllts av Alice Munro för ett bra tag framåt.

I intervjun säger Sara Danius att Ishiguro är som en blandning av Jane Austen och Franz Kafka med en liten nypa Marcel Proust. Låter bra, kanske borde testa. Rekommendationer?