Kattjul – bildkavalkad för kattälskare

Julen har mest gått till att vakta på Agnes och att ordna hemma – efter en lång diskussion med en expert på kattbeteende på Catvet om hur vi ska få katterna att samsas så har vi försökt skapa nya utrymmen för speciellt Simba att vara på. Som vi tidigare konstaterat så älskar hon tomma hyllor – så vi har röjt några hyllplan, till Simbas stora förtjusning:

En fin, bred hylla som brukade vara full med skräp. Utmärkt utsikt över vardagsrummet.

Skivhyllans tomma hylla är mycket låg, men det tycks inte bekymra Simba nämvärt.

Den nya favoritsovplatsen? En nyröjd hylla i sovrummet.

Avslappnad Simba.

Favorithyllan vid fönstret är fortfarande pop, men det drar antagligen lite där.

Så länge Agnes är iklädd sin kroppstrumpa så är hon rätt dämpad och då verkar Simba tolerera henne hyfsat, men tar man av tvångströjan – vilket jag (och hon själv) gjort ibland så hon ska få tvätta sig – så blir Agnes sitt vanliga bubbliga jag och Simba morrar 😐 Suck. Vi ska försöka med att hålla dem mera åtskiljs.

Såret verkar inte besvära henne nämnbart, trots att det har en ganska stor bula av ärrvävnad. Jag ringde lite oroligt till veterinärmedicinska, men vi kom fram till att eftersom hon verkar pigg och inte har ont runt såret (jag har klämt försiktigt för att kolla att det inte är inflammerat) så är det inget att oroa sig för.

Här är den lilla julkorven i en låda som vi också tömt.

Kattkorv i låda – korvlåda?

Hon gillar att man tar av henne dräkten, här en bildserie från en tupplur i min famn – annars är hon svår att ta bild på, för hon är som ett kvicksilver:

Agnes sover utsträckt i sin fulla längd – hon börjar bli stor!

Närbild. Hon har så fin teckning i ansiktet.

Och en väldigt speciell nos, tycker vi.

Agnes har också väldigt skojig teckning på trampdynorna.

Jul, jul, läsande jul?

Årets sista bokbloggsjerka frågar helt enkelt:

Snart är det jul och lite välbehövlig vila. Hur ser julen ut? Vad ska ni läsa?

Well, julen ser för tillfället ut som ”försöka städa allt sånt som vi komplett ignorerat hela hösten”. Med lite tur (och mycket jobb) ser julen ut som fint städat, god mat och Buffy the Vampire Slayer-maraton (vi har hittat Buffy typ femton år efter alla andra, men det gör inget 🙂 Den är bra ändå.)

Förhoppningsvis ska det väl rymmas lite böcker också – jag har ju den där hyllvärmarutmaningen, som det börjar se lite dåligt ut med… jag har ännu en del oläst – och obloggat, jag läste ut Emma i oktober, men har inte bloggat om den än, har en post på hälft, men den kommer före nyår, jag lovar:-)

Jag ska åtminstone läsa ut Tyst hav, som jag håller på med just nu och så Qivittoq som jag explict har sparat till vintern, för att den utspelar sig på Grönland. Vilda svanar läste jag ungefär en tredjedel av, den är väldigt intressant, men den är ganska obehaglig med sina utförliga beskrivelser av tortyr och förtryck, så jag måste ta en paus (inte för att jag vet om fakta om utfiskningen av världshaven är så mycket roligare läsning). Kvinnan som mötte en hund slutade jag också läsa efter att en hund blir misshandlad på grund av en människas psykiska kollaps. Den var bra, obehagligt bra, texten kröp innanför huden på mig, så i princip skulle jag vilja läsa ut den, men det har bara inte gått. Ska se om jag kan ge den en chans till. To Kill a Mockingbird kommer jag inte att hinna läsa på det här årets sida i alla fall, det är klart.

Andra kattslaven säger att det bara bevisar att jag har för många böcker och att jag egentligen borde göra mig av med alla hyllvärmare till förmån för de som jag verligen vill ha, men jag är inte riktigt med på saken… Jag menar – jag har ju hyllvärmare för att jag tänker mig att de är bra, och det har de ju varit. En enda av de jag läst är sådan att den åkte ut efteråt, de andra vill jag ha kvar. Suck. (På grund av plats- och tidsbrist, alltså.)

Men ändå – jag har kommit mig för med att läsa mycket som inte annars kanske blivit läst. Så nu borde jag bara göra en ny utmaning nästa år; t.ex. min lånebokshylla – humptidump.

Houdini i bojor

Det bidde inget bloggat igår eftersom Agnes var till veterinären för att steriliseras (eller egentligen kastreras, eftersom de tar bort allt, inte bara täpper till) och jag sen satt hela kvällen (och största delen av natten) och försökte hålla henne lugn. Det var inte det lättaste. Hon hade helt tydligt inte läst instruktionerna om att ta det lugnt. Först krånglade hon sig ur kroppsstrumpan som ska skydda såret – två gånger. Jag ringde i panik till Catvet, som föreslog att vi kunde försöka sätta selen utanpå. Det verkar funka, fast hon gillar det inte – hon är slagen i bojor. Nu börjar hon vänja sig.

Julekatt?

Dessutom rekommenderade de på Catvet att vi verkligen försöker hålla isär katterna medan Agnes är konvalecent. Sagt och gjort, vi köpte galler och Andra kattslaven fixade till en smart gallerdörr till sovrummet. Men nej, igenom skulle Agnes – hon vill alltid vara där Simba är! Hur jag än försökte med att ställa för grejor och binda fast snören i gallret så kom den lilla Houdini igenom genom att åla in sig mellan hindren och trycka hårt. Jag hämtade tillbaka henne upprepade gånger, men till slut gav jag upp och lämnade dörren på glänt och sov med ett öga öppet i stället (gäsp). Agnes var genast lugnare när hon inte var instängd. Det verkar tackochlov som att Simba begriper att ta det lugnt, hon morrar emellanåt, men de har inte bråkat alls. (Ta i trä.)

Nu ligger Agnes och vilar och verkar ha lugnat ner sig, jag vet inte om det är selen eller om hon börjar känna av såret. Men hon äter och dricker och verkar helt okej, om än lite dämpad.

Någon katt har dragit ner en bunt med facklitteratur på golvet. Agnes verkar studera den intensivt.

KAJkalaskul

Om ni inte har checkat in österbottniska humorgruppen KAJ:s julkalender så gör det nu (i ordning!). Klickeklick. Varning för bitvis obegriplig dialekt dock – och emellanåt lite omogen humor, men hej, de är unga. Och roliga  😀 Ni kan ju börja med att kolla på sommarens landsplåga Jåo nåo e ja jåo YOLO ja nåo och öva på frasen tills den sitter 😉

 

Monstermaraton

Filmis, eller det Nationella audiovisuella arkivet, som det officiellt heter, har släppt vårens program och som vanligt sitter jag och dreglar över allting man skulle kunna se. Jag har plockat in Margarethe von Trotta i april – hennes Die bleierne Zeit om Västtyskland och Rote Armee Fraktion (löst baserad på systrarna Ensslins öden) gjorde enormt intryck på mig när jag såg den i samband med mina filmstudier för många år sedan. Frågan är om det är terroristerna i RAF eller det samhälle som födde fram dem som är värst egentligen – som jag minns filmen så inser man som åskådare verkligen den frustration som ligger till grund för terroristhandlingarna. Det betyder inte nödvändigtvis att man sympatiserar, men man förstår.

En helt annan typs monster kommer att visas på Bio Rex – ännu en av dessa fina filmteatrar som utnyttjas helt för lite – i slutet av februari: Alien x 3. Monstermaraton med slemmiga monster, kul 🙂 Åtminstone om man är lite vrickad och gillar sånt.

Öppet brev till parfymanvändare

Kära parfymanvändare.

Känner du till begreppet ”personligt utrymme” eller ”zon”, dvs. det utrymme du vill ha omkring dig för att inte känna att folk kommer obehagligt nära? Det brukar variera lite med kulturen och situationen, men är omkring en halvmeter i Finland, kanske lite mindre i trånga bussar, biosalonger osv, men det är fortfarande fråga om ett par decimeter.

Jag ska berätta en sak för dig: Om din parfym märks tydligt utanför din personliga zon då har du helt enkelt för mycket av den. Du kanske tycker att den doftar gott, men jag skulle verkligen gilla att kunna gå på bio eller sitta på en metrobänk utan behöva byta plats. För att inte tala om de gånger du duschat i parfym, så att jag får ett astmatiskt anfall bara av att du sitter mitt emot mig i lånedisken eller t.o.m. går förbi på gatan.

Vissa sköljmedel hör också till den här kategorin. Om du är osäker på om du är en luktmarodör, be någon kompis ställa sig en liten bit ifrån och sniffa. Eller fundera på om den där människan som sitter och hostar och nyser bredvid dig kanske inte alls är sjuk och verkligen borde stanna hemma i stället för att smitta ner hederligt folk!

Tack så mycket för din uppmärksamhet.

Mittemellanlagom

Betygssättning är inget jag sysslar med egentligen.Därför känns helgens bokbloggsjerka så svårbesvarad:

Veckans fråga kommer från Mia: Är tre ett dåligt betyg? (Gäller betygskalan 1-5. Sortera in trean på motsvarande plats om du använder en annan typ av poängsättning)

När jag skriver om böcker, filmer eller teater så bedömer jag om den är läsvärd eller sevärd och varför jag anser det – men jag sätter inget betyg. När jag emellanåt undervisar sådana kurser som ska ge studiepoäng så kör jag bara godkänt-underkänt (det är jobbigt nog att bedöma!). Sifferbetyg känns helt enkelt främmande, vilket delvis kan bero på att jag gick många år i en skola som bara gav skriftliga utlåtanden och t.o.m. när vi började få sifferbetyg så kompletterades de med skriftliga. Sen har jag förstås fått sifferbetyg på uni, så jag vet hur de funkar, men det känns inte bekvämt att sätta betyg för det.

Med den invändningen mot frågan sådär rent principiellt så kan jag säga att jag tycker att ett medelbetyg är just det – lite väl lagom. Det är inte ett dåligt betyg, men det andas ”okej, du motsvarar förväntningarna, som inte är så höga”. Ologiskt nog så kan jag å ena sidan säga att jag ogillar betyg (jag ogillar bedömning överlag), men å andra sidan vill jag gärna ha kicken som ett ”bra vitsord” ger. Så, om jag får en trea (eller motsvarande) så är jag en aningens missnöjd. Får jag 3+ så är jag vanligtvis helt nöjd. Man vill ju skilja sig från massan, vara litelite bättre än mittemellanlagom.

Speciellt ljus häromdagen (utsikt från lägenheten). Den här bilden har inget med texten att göra, jag ville bara dela med mig!

En liten vapenvila

Tyvärr har de bepälsade fortfarande inte riktigt lärt sig samsas, det är mycket brottning och jakt och morr. Men ibland kan de sen ingå vapenvila, uppenbarligen. I morse när vi vaknade låg de bredvid varandra i sängen och sov. Jag sträckte mig försiktigt efter en telefon att ta bild med, kvaliteten är inte den bästa, men jag ville ha ett bildbevis. Speciellt efter att ha fått separera dem i kväll för att de bråkade så dant :-s

Vadå vi bråka?

Barn och böcker – inte bara barnböcker

Helgens jerka frågar om barn och läsande, veckans fråga kommer från Lotten:

Hur tror du att man kan inspirera barns läsande? Har du några goda exempel?

Som mina trogna läsare vet så har jag inte barn och har egentligen ganska lite med barn att göra, förutom några vänners barn, men jag var ju själv ett läsande barn och gillar dessutom barnböcker, så någon sorts åsikter har jag förstås ändå (som alltid):

a) Föregå med gott exempel. Om du vill att barn ska läsa så ska du läsa själv. Om du har icke-läsande hobbyn så är sannolikheten att barn i din närhet läser mindre. Båda våra föräldrar (och de flesta andra släktingar också) läser mycket, så att läsa var något självklart från början. Bågnande bokhyllor att botanisera i (notera den fina allitterationen!), regelbundna exkursioner till bibliotek – olika bibliotek dessutom, för de har ju olika utbud – och antikvariat hörde till vardagen. Plus att vi inte hade nån tv, så det fanns inte så mycket konkurrerande utbud.

b) Läs högt! Från första början och gärna långt efter att barnet / barnen lärt sig läsa själv(a). Högläsning är roligt och gemensamt och skapar många tillfällen till diskussion om såväl intrig som värderingar. Det ger också en gemensam referensram, en känsla av delaktighet. Mamma brukade dessutom ofta återberätta böcker medan vi gjorde något annat, t.ex. rensade ogräs på kolonilotten. Hon är bra på att hålla en intrig i huvudet, jag tenderar ofta att antingen överbelasta den eller glömma någon detalj som jag sen måste lägga till… Berättelser blev helt enkelt en självklar del av vardagen.

c) Ge barnet tillgång till massor med bra böcker! Roliga böcker, allvarliga böcker, spännande böcker, filosofiska böcker. Gamla böcker, nya böcker, vuxenböcker, barnböcker. Fakta, fiktion, lyrik… Vadsomhelst, kvantitet är det centrala här. I och med att jag lika gärna kunde få läsa Topelius och Montgomery som nyare böcker så var ett annorlunda språk ingen utmaning – jag har t.o.m. läst en del på danska och norska redan som barn. Utmana barnet och censurera inte för mycket. Var i stället beredd att diskutera föråldrade värderingar (Biggles t.ex.) eller svåra teman. Svara alltid på barnens frågor och funderingar. Känslan av att jag fick fråga vadsomhelst var viktig för mig som barn (och fortfarande, om jag ska vara ärlig).

Finns det många böcker att tillgå så hittar barn nog alltid något som intresserar. Ge ditt barn hundra världar i stället för en 🙂

Kvinnor ska vara smala

Jag tittade in på Genusfotografens blogg för första gången på ett slag och hittade hens analys av en genusfail-manual för att ta bröllopsbilder. I manualen förklaras det noggrant hur fotografen ska posera kvinnor så de ser så smala (framförallt smala, ett avsnitt handlar om hur man ska fota ”lite runda” kvinnor, bl.a. genom att delvis gömma dem bakom något) och ljuva ut som möjligt, respektive hur män ska poseras för att framstå som manliga, dvs. ”stora och kraftfulla”. Manualen är ganska förfärlig, men analysen är bra (kommentarerna tyvärr lite deprimerande). Läs här: Konsten att amputera kvinnor lagom.