Som den trogna läsaren kanske vet så är jag något av en tesnobb, eller ”teist”, som är uttrycket jag föredrar. Som sådan i en kaffedrickande omgivning stöter man på en del knasigheter. Här en sann historia från det levande livet.
Häromdagen skulle jag ta en kopp te och en smörgås på ett litet café som hör till en kedja med kaffe i namnet. Jag frågade – som jag brukar – om de hade något osmaksatt te. ”Nej tyvärr”, det närmaste de hade var Earl Grey. Det händer att folk försöker säga att ”vi har ju Earl Grey” när jag vill ha osmaksatt te, men det var inte fallet denna gång. Nej, den här gången frågade baristan vänligt och nyfiket ”hur smakar osmaksatt te?”
Vad är det för en fråga?
Jag blev lite ställd och sa att det beror på teet, men det är väl klart att te har en egen smak. Jag frågade om hon druckit julkaffe någon gång, jämfört med vanligt kaffe och sa att alltid erbjudas smaksatt te är som att alltid tvingas dricka julkaffe.
Vad jag egentligen borde ha frågat var varför det finns så många sorters kaffe, kaffe som kaffe, liksom. Men vilken matbutik som helst har tiotals sorter kaffe, men sällan speciellt många tesorter, speciellt inte osmaksatta. Suck.
Tack och lov så finns det tebutiker med riktigt bra utbud, där det inte bara finns Assam, Keemum eller Pu Erh, utan flera olika varianter av dem 😉