Så glad jag blev idag, när jag såg att bokbloggsjerkan tagit upp mitt förslag till ämne: böcker som beskriver (mer eller mindre) kända berättelser ur någon annans synvinkel. Det är en aspekt av litteraturen som fascinerar mig och jag vill gärna ha flera tips – det ska bli extra roligt att hoppa runt den här omgången 🙂
Kan du berätta om någon bok/några böcker som beskriver kända berättelser ur någon annan huvudpersons synvinkel? Ex:
Charlotte Brontes Jane Eyre kontra Jean Rhys Wide Sargasso Sea, som har ”the Mad Woman in the Attic” som huvudperson, eller Bengt Ohlssons Gregorius, vars huvudperson är prästen i Hjalmar Söderbergs Doktor Glas.
Andra kattslaven och jag hade en liten diskussion om skillnaden mellan fanfic och den här typens böcker, när de båda är genrer som använder sig av en befintlig text. Svaret är att fanfic skapar nya berättelser i originalets universum, medan det jag är ute efter nu är en annan synvinkel på den befintliga berättelsen, ett sätt att utvidga den ursprungliga textens betydelse genom att vrida perspektivet en aning. Det kan, när det är som bäst utfört, skapa en nyttig känsla av att det kanske inte är så enkelt som det ser ut, eller att sanningen kan se ut på många olika sätt, beroende på vems berättelse det är.
Mina exempel i förslaget var alltså Jean Rhys
Wide Sargasso Sea (1966), en postkolonial klassiker som inte bara beskriver händelserna i Charlotte Brontes
Jane Eyre (1847) ur den första hustruns synvinkel, utan också ger en förklaring till hur hon blir ”
the Madwoman in the Attic” genom att hennes ursprung förnekas och förhånas. Det är en obehaglig berättelse som gjode starkt intryck på mig, Jean Rhys text kryper in under huden på en och tvingar en att ställning till sina egna förutfattade meningar. Ett perfekt exempel på vad jag menar med ”vems berättelse läser du?”, eller ”vems berättelse tror du på?” för den delen.
Mitt andra exempel var
Bengt Ohlssons Gregorius (2004), som är prästen i Hjalmar Söderbergs klassiker
Doktor Glas (1905). Det är en intressant bok på det sättet att Gregorius verkligen är en ganska otrevlig figur, och Ohlsson lyckas göra honom förståelig utan att han ändå är direkt sympatisk.
En liten bok jag har i min hylla är Mary Reilly av Valerie Martin från 1990, Mary Reilly är piga hos Doktor Jekyll i R.L.S Dr Jekyll and Mr Hyde (1886) och de egendomliga händelserna beskrivs ur hennes synvinkel. Boken ger en – vad jag kan bedöma – bra bild av det viktorianska samhället och är samtidigt en melankolisk kärlekshistoria.
Så finns det ju en klassiker: Pär Lagerkvists Barabbas (1950), som förstås baserar sig på Bibeln. Den är ganska existentialistisk, Lagerkvist har mycket grubblerier i sina böcker, tycker jag. Jag hade en period då jag läste väldigt mycket Lagerkvist, men på senare år har jag inte riktigt känt för hans stil, trots att han skriver mycket bra.
Så har jag ett par tips som jag har stött på, men inte läst, är det någon som känner till dessa?
Den kvinnliga huvudpersonen i Den allvarsamma leken (1912) av Hjalmar Söderberg heter Lydia Stille. För Lydia (1973) heter en modern version av berättelsen, skriven av Gun-Britt Sundström – den påstås inte vara så bra, men jag ska bekanta mig med den nåt tag ändå.
Jag har också stött på information på Wikipedia om en bok som hänger ihop med Jane Austens Emma, skriven av Joan Aiken (som för mig är skräcknovellsförfattare) 1997: ”a companion novel, Jane Fairfax: The Secret Story of the Second Heroine in Jane Austen’s Emma.[22].” Den ska jag läsa nåt tag, jag gillade Emma.
(Länkarna går antingen till Wikipedia, eller i de fall boken är fritt tillgänglig online så går den till texten.)
Det finns så många berättelser, minst en för varje människa – fiktiv eller verklig. Fascinerande.