Drömjobb?

Ni minns kanske Norppalive? Två vårar i rad har WWF Finland haft en webbkamera riktad mot en sten i Saimen, där det ibland ligger en Saimenvikare och solar sig. (Jag har bloggat om det här och här.)

Nu utlyser WWF jobbet som vikarie till Pullervo, som är den säl som oftast brukar ligga på stenen, eftersom folk har klagat på att stenen är tom så ofta.

 

 

 

”Vaatimuksina ovat hydrodynaaminen ruumiinrakenne ja hyvät esiintymisvalmiudet.” Dvs. kraven är en hydrodynamisk kroppsform och förmåga att uppträda.

Det låter ju som skräddarsytt för mig, förutom att a) jag gillar mitt nuvarande jobb b) de betalar ingenting, eftersom de anser att den natursköna arbetsplatsen och kändisskapet ger mervärde i att den som jobbat med det lätt kan försörja sig som veckotidningskändis eller politiker – eller varför inte både och? 😀

Drömjobbet finns här (annons på finska)

Twitteratur

Det finns nätter då jag lämnar djungeln och läser Twitterkonton som en vanlig… nej vänta nu, det var inte det jag skulle säga. Eller visst var det. Det händer att jag läser Twitter trots att jag inte har ett eget konto. (Jag vet, jag vet, jag borde ha ett, hela idén med Twitter är synlighet och interaktion, men jag har inte orkat. Det går alldeles bra att läsa ändå och tillhöra de 90 % som inte kommenterar).

Ibland finns det roliga saker på Twitter, som när folk blir kreativt litterära. Mina favoriter idag:

 

Jens Liljestrand twittrar Vasaloppet som svenska författare. Läs hela tråden och njut. 😀

 

 

Och Mr Darcys frieri till Lizzy illustrerat av uttrar ❤

(Finns också som mera lättläst tråd här, men det finns en del roliga tillägg i kommentarerna på originaltråden.)

Uttrar har fantastiska ansiktsuttryck. Ni minns väl Sherlockuttrarna?

 

 

 

Herr Smiterman

Hihi, någon har haft roligt med Herr Gårmanskyltar i Lund, kolla här. (Jag såg egentligen det här för länge sen, men råkade hitta länken just nu).

Goda råd är alltid underhållande

En av mina guilty pleasures är att läsa olika rådgivningsspalter och Not Always Right. Det är så fascinerande att läsa om olika absurda situationer. Här är mina favoriter i genren:

Sarah D. Buntings sajt TomatoNation är läsvärd, mycket om populärkultur, speciellt tv. Frågespalten kallas The Vine, den – liksom tyvärr hela sajten – uppdateras synnerligen sporadiskt numera, men det finns närmare tjugo års arkiv att titta igenom 🙂 De senaste åren har kommentarer (modererade) som ofta är intressanta och insiktsfulla.

Ask a Manager är alltid spännande, om inte annat för att man får en bra inblick i amerikansk arbetskultur och lagstiftning, men också för att de frågor som tas upp ibland är fullkomligt absurda. Min personliga favorit är personen som bet sin kollega i frustration – jag skulle säkert kunna göra det också, om jag blev tillräckligt provocerad, men det är ändå ganska bisarrt. 😀 Sen finns det nyttigare saker också, som det här välkommenterade  inlägget om hur man kan lära sig att komma i tid (ett av mina egna största problem).

Dan Savage – Savage Love läser jag sporadiskt, den handlar mycket om relationer, specifikt mycket om polyamori, kink och queer. Också den amerikansk.

Magdalena Ribbings Vett och etikett på Dagens Nyheters sidor var också länge en favorit, hennes torra humor var väldigt underhållande. Tyvärr har hon ju gått till den stora etikettsboken i skyn. Det är dessutom lite knepigt (men inte omöjligt) att komma åt artiklarna bakom betalmuren.

Här är en Ask a Manager-post om rådgivningsspalter, där två personer diskuterar fenomenet.

Har ni några favoriter i genren? Gillar ni alls att läsa sådana? Tips?

 

Livet imiterar konsten

Jag snubblade över en post med bilder där en fotograf har tagit bilder av folk som matchar de tavlor de tittar på på konstmuseum: Photographer Spends Eternity Waiting For Museum Visitors To Match Artworks And The Result Is Worth The Wait Fyndigt, kolla själva.

Lite om projektet (kopierat från inledningen):

Most of us were bored at some museum at least once in our lives – except this guy! France-based photographer Stefan Draschan always keeps himself entertained at art galleries by creating his own art projects.

One of those projects is “People matching artworks”. Although at first Draschan’s images seem perfectly staged, the secret behind them is actually patience. The photographer enjoys visiting different museums mostly in Paris, Vienna and Berlin where he waits for visitors to suddenly match with a piece of art in a funny way. The result is these humorous and unique pictures of unexpected harmony between people and the artworks they’re facing. It’s usually the outfits that match the art, but there are also people who match with the paintings because of their hair styles and colors, or even beards.

Scroll down to see this ongoing project for yourself and beware – Stefan Draschan might be somewhere out there “hunting” for you!

More info: stefandraschan.com

 

Säg det med honung

När jag var i Det forna senast så läste jag en liten bok av Gösta Knutsson (mest känd som författaren till Pelle Svanslösböckerna) som jag hittade på loppis: Nalle Lufs och Skrutten.

Den kom ut 1952 och liksom i Pelle Svanslösböckerna kommenterar Knutsson aktuella samhällsfenomen på ett humoristiskt sätt.

I det här avsnittet är Nalle Lufs och hans hundvän Skrutten på resa och ska ta en liten matpaus på restaurang. Mat betyder honung och köttben, men det är inte så lätt att få. (Eftersom jag inte orkar skriva in allt för hand så får ni bilder av boksidorna. Säg till om de inte går att läsa av en eller annan anledning.)

Jag har en bestämd känsla av att de inte talar om honung annat än på ytan.

Någon sida senare försöker de gå till en affär, men det går inte mycket bättre där:

😀 För den som vill ha en ledtråd (eller läsa på) rekommenderar jag t.ex. Wikipedias artikel om Göteborgssystemet.

Dagens språktips: fiktiva språk

Andra kattslaven visade mig just en väldigt intressant video om fiktiva språk, framför allt uttalet och i vilka mänskliga språk man hittar motsvarande ljud. En del var bekant från Yens Wahlgrens bok om fiktiva språk, Liftarens parlör till galaxen. En berättelse om 101 språk som egentligen inte finns, men där saknas helt den auditiva aspekten. Jag älskar att lyssna på olika språk och deras ljudbild och få dem analyserade på ett såhär underhållande och intelligent  sätt.  Lyssna och njut!

Hajar Ni tugget?

När jag var liten se roade jag mig bland annat med att läsa i föräldrarnas slangordbok från 1960-talet –  redan som barn läste jag  vad jag än kom över och språk är ju spännande. Inte minst slang, som föråldras snabbare än något annat.

Baksidestexten på denna slangordbok ställde frågan ”Hajar Ni tugget?”, vilket fotfarande roar mig omåttligt. Det är en sån stilkrock. Tack vare denna ordbok och min förkärlek för äldre underhållningslitteratur så förstår jag att uppskatta Taxi Stockholms fyndiga reklam. Gör ni?

Götapetter

Jag har roat mig med att läsa Alf Prøysens berättelser om teskedsgumman på sistone. De är så lustiga, om än något gammaldags. Jag fick tag på en av böckerna på norska på Kulturkontakt Nords bibliotek (före detta Nifin) och kan konstatera att teskedsgummans kärnfulla ”götapetter!” på norska lyder ”huff a meg och gubbendarium”. Knasigt 😀

Neko är katt

Det behövs lite fluff för att väga upp allt jävelskap på sistone. Andra kattslavens syster skickade mig en länk här för ett tag sedan med kattuttryck i japanskan, t.ex. så heter det att en person som inte kan dricka varmt har en kattunga, en nekojita. Jag dricker glatt skållhett te, men Andra kattslaven har definitivt en nekojita. 🙂

Flera lustiga uttryck finns här: Funny Cat Expressions and Phrases in Japanese

Och ett par kattbilder som bonus 🙂

Lådan med rotsaker var inne en sväng. Agnes föreställer en morot.

Simba gör en facepalm när hon hör om valresultatet.