Igenkänningsfakor

Bokbloggsjerkan undrar om jag identifierar mig med karaktärer:

Vilken karaktär (bok/tv/film) identifierar du dig mest med (både positiva och negativa likheter/egenskaper är välkomna)?

Det där är alltid en knepig fråga. Mitt standardsvar på den här frågan brukar vara Hemulen i Tove Janssons Trollvinter, explicit i den boken, inte vilken hemul som helst. I Trollvinter är Hemulen bullrig och överentusiastisk, men godhjärtad. Det är egenskaper jag kan kännas vid.

Andra kattslaven hävdar att jag påminner om Anne i Anne på Grönkulla, vilket ju är smickrande ❤ Jag pratar en massa och gör ibland (dumheter) utan att tänka efter, men å andra sidan vill jag alltid väl och gör mitt bästa. Och så har jag livlig fantasi och blir lite tokig om vårarna. Helt ur luften taget är det kanske inte 🙂

 

Semesterlista

Efter att ha suttit halva natten på jobb för att få färdigt det nödvändigaste inför semestern så har jag varit ganska seg idag… Den här listan snodde jag av SivÖ, den verkade sådär lagom avancerad 🙂

Vad ska du göra på din semester?
Jag ska vila och städa. I slutet av semestern ska jag åka till England på ett bröllop tillsammans med brorsan och passa på att se lite av landet samtidigt.

Ska du åka någonstans?
Landet, hoppas jag. Sverige (åtminstone till föräldrarna och kanske en sväng till Lund om det råkar passa in) och England (se ovan).

Hur länge ska du vara ledig?
Väldigt länge, från midsommar till början av augusti. Jag har just kommit upp i lyxklassen vad semestern anbelangar och tills regeringen tar bort semesterförlängningen så har jag närmast löjligt mycket ledigt. Men det behövs, inte minst efter vårens anspänning inför uppsägningshotet.

Vad vill du verkligen hinna med?

Städa. Jag hatar att städa, men det måste bli gjort. Jag försöker inspireras av Mari Kondo, jag gillade faktiskt hennes bok Konsten att städa.  Också: njuta av ledighet, läsa massor. Sova.

Vad tror du att du egentligen kommer att göra?

Antagligen kommer jag att läsa en hel del. Och sova.

Vad ser du mest fram emot?

Ljusa sommarnätter. Hängmattshäng med och utan sällskap. Englandsresan.

Vad kan gå fel?

Vi tenderar att gräla ganska mycket speciellt i början av semestern, det tar tid att ställa om sig. Risken är att det blir mera tjafsande än mys. Men det brukar gå över 🙂

Vem kommer du att vara med mest?

Andra kattslaven och slavdrivarna. Andra kattslavens familj på landet. Brorsan, åtminstone i England.

Vad kommer du att lägga mest pengar på?

Englandsresan, helt klart.

Vad kommer du att köpa inför semestern?

Hmm. Jag köper inte så mycket. Antagligen någon sorts klänning till bröllopet, den jag tänkte ha hade krympt i stryklådan och jag tror inte jag har nåt annat lämpligt. Ev ett par skor också.

Kommer du att bli brun?

Knappast speciellt mycket, jag brukar inte bli brun.

Vad vill du säga till ditt semesterjag?

Du får vara ledig.

Vad kommer du att äta?

Zuchhini. Hoppeligen egen, om odlingen lyckas. Jordgubbar. Solvarma körsbärstomater direkt från plantan på balkongen.

Vad kommer du att dricka?
Te 🙂 Vichyvatten och äppeljuice (s.k. Apfelschorle). En och annan öl kanske.

Vad kommer att göra den här semestern extra bra?

Att jag för första gången på evigheter inte har några studier att försöka ignorera och ändå ha dåligt samvete för…

Vad kommer du att ha på dig?
Bekväma kläder. Antagligen ganska ofta den stora, gula linneskjorta jag hittade på loppis häromveckan, som snabbt blivit mitt nya favoritplagg. Luftig och glad.

Hur kommer du att göra dig illa?
Jag kommer att snubbla på saker och gå in i bord. Antagligen också slå huvudet i dubbelsängen på landet. Bränna mig på brännässlor.

Vad oroar du dig för?

Att plottra bort semestern så att jag varken får nåt gjort eller vilat.

Vad kommer att bli extra speciellt i år?

Englandsresan 🙂

Tidskriftsreklam

Det är fortfarande måndag i Sverige, så jag hinner med bokbloggsjerkan – den vill jag ju inte missa. Speciellt som bonusfrågan är min egen 🙂

Finns det någon tidning som du kan tipsa om? Alternativt, finns det en tidning som du saknar trots det enorma utbudet som finns i dag?

Bonusfråga:

Koko är nyfiken på om du kan tipsa om några historiska romaner. För att vara mera exakt ”historiska romaner som är (någotsånär) historiskt korrekta”, dvs. sådana där man kan lära sig något om perioden och inte sådana där det är nutidsmänniskor i periodkläder.

Angående den första frågan kan jag konstatera att de enda jag läser regelbundet är Ny Tid och Astra, två finlandssvenska tidskrifter som jag varmt kan rekommendera, men ingendera är direkt en explicit kulturtidskrift.

Ny Tid är en ”partipolitiskt obunden vänstertidskrift med fokus på kultur, samhälle, politik och miljö”, citat direkt från hemsidorna. De har ganska mycket litteratur- och teaterrecensioner – jag skrev själv recensioner för dem under några år – , men fokus är snarare på samhälle. Jag började läsa den under studieåren, då den lyckades ge en ordentlig bakgrund och någon sorts förklaringar till kriget på Balkan och den har hängt med sedan dess. Den var så viktig för mig att jag faktiskt gett den som gåvoprenumeration till unibibban, då den hörde till dem som sades upp av ekonomiska orsaker.

Astra brukade tidigare saluföras som ”tidskrift med kvinnoperspektiv”, men har på senare år under nya, orädda chefredaktörer utvecklats till en tidskrift med betydligt mera sting i (och ordet feminism i undertiteln) och är numera en tidskrift som jag sätter mig ner med genast då den kommer i posten. ”Astra är feministisk debatt, queerkaos och systerskap. Samhällsgranskning och antirasism. Kärlek & revolution i fyra fullspäckade nummer om året.” (citat från hemsidorna)

Jag skulle också vilja tipsa om Skriftly.fi, en ganska nystartad flödestjänst med finlandssvenska tidskrifter. Jag joinade genast i början, men har tyvärr inte hunnit läsa speciellt mycket, men ska försöka komma igång nu i sommar 🙂 Du kan provprenumerera en månad gratis, testa gärna!

Bonusfråga:

Jag erkänner villigt att min baktanke med denna fråga var att få in bra tips 🙂 Jag har en vision att skapa en lista på bra böcker att läsa för historiskt intresserade. Mitt bidrag får bli Mika Waltaris Sinuhe, egyptiern, som lär ska vara så bra historiskt sett att den rekommenderas som bredvidläsning för egyptologerna. Det är en läsvärd tegelsten hursomhelst, tycker jag.

 

 

Prisvinnande författare

Novellutmaningen tar slut den 19 juni, så här kommer jag i i sista minuten med ett par noveller till, den här gången prisbelönta författare:

18. Läs en novell av en augustprisvinnare: Torgny Lindgren skriver texter om karga,  norrländska förhållanden på ett säreget språk, arkaiskt med dialektinfluenser. Ur Merabs skönhet (1983); som strängt snarare är en samling berättelser med en ramberättelse; plockar jag Två predikningar, där predikan Ordet handlar om Samuel Burvall som försöker slippa undan släktens och traktens gissel lungsoten genom att aldrig tillåta sig att höra ordet en gång, eftersom han är övertygad om att själva ordet är det som är smittobärande. Han låser in sig på en vind och talar bara med några få betrodda personer genom ett järnrör. ”Han levde. Han levde i trygghet. Han var bevarad.”

35. Läs en novell av en nobelpristagare: A Real Life av Alice Munro ur samlingen Open Secrets (1994). A Real Life handlar om tre kvinnor som bor någonstans på landet under 1930-talet och deras tillvaro, deras livsval, vilken sorts tillvaro de har eller väljer. I den mån de alltså kan välja. Och att välja innebär ju alltid också att välja bort. Det går inte att få alla varianter. (Det är därför jag läser böcker 😉 )

Jag fick tyvärr inte läst riktigt alla noveller i utmaningen, men 35/40 är inte så illa. Så har jag ju läst väldigt många som inte rymts in i någon kategori.   Jag tycker det var en rolig utmaning 🙂 I morgon ska jag välja en favorit. Det kommer att bli svårt!

GraniFolk!

Hälsningar från Grankulla, där jag är med och organiserar folkdansjippot GraniFolk!  🙂 Jag var med i radion också i morse, men hittar tyvärr inte nåt att länka till. Mest talade jag om hur roligt det är att dansa – vilket det ju är 🙂

Urbant ljus och postapokalyptika

Anni Nupponen, hon med med den roliga och finurliga Hirviöasiakaspalvelu, ni minns, har också skrivit annat, med en allvarligare ton. I novellsamlingen Joen Jumala (”Flodens gud”, Osuuskumma 2014) finns en novell som heter Vihreästä sylistä (Från den gröna famnen), som börjar med att berättaren talar om att hennes mamma brukade berätta en saga om hur katter drömmer när de väntar ungar, en dröm om allt det är att vara katt, för att kunna berätta det för de ännu ofödda ungarna. Jag fastnade förstås genast 🙂 Sedan har berättelsen ytligt sett ganska lite att göra med katter, men berättelsen har- naturligtvis – en djupare innebörd.

Berättaren lever i en post-apokalyptisk värld i en torr öken, där en liten grupp människor som överlevt smittan (den omtalas bara som ”smittan”) bor och försöker fungera i ett sorts demokratiskt byasamhälle. Till de stora glädjeämnena hör att få fram några små och ganska sura äpplen. En dag lyckas bebyggarna komma så långt att de kan företa en resa på jakt efter råmaterial och eventuella andra immuna överlevare och berättaren måste konfronteras med sitt förtigna förflutna.

Det är en fantastisk text, på tjugo sidor bygger Nupponen upp en hel värld, ett annorlunda samhälle och en bakgrundshistoria som känns fullödig och sann. Den handlar om identitet och utanförskap, och om var och hur en människa hör hemma. Den är lågmäld och enkel, men ändå inte. Jag är imponerad.

Novellutmaning nr 39. Läs en novell av en finländsk författare

På hemväg idag beundrade jag sommarnattens mjuka ljus som fick det urbana Sörnäs att te sig färgrikt. Jag försökte fånga det på bild, men det lyckas aldrig riktigt för mig. Här är ändå  mina försök. På något sätt tyckte jag att de skulle passa tematiskt 🙂

 

urbant_ljus_5urbant_ljus_2urbant_ljus_1

 

 

Recensera e-text?

Bokbloggsjerkan frågade i fredags (men jag var för bisi med att blogga om noveller) om recensionsexemplar i elektroniskt format:

Denna vecka undrar Mia Eggiman vad vi tycker om recensionsexemplar i e-pub format och pdf?

Jag kan egentligen inte säga så mycket om recensionsexemplar, eftersom jag inte har sysslat med regelrätta recensioner sedan dinosauriernas tid, då böcker var lika med pappersböcker, men en åsikt kan jag väl ha för det 🙂

Jag läser en del e-böcker, både skönlitteratur och i viss mån facklitteratur, och måste erkänna att jag tycker att om jag verkligen behöver ta in och analysera texten – vilket behövs i en recension – så har jag fortfarande lättare att ta till mig innehållet på ett papper än på skärm, också om skärmen är min e-boksläsare. Lustläsning fungerar fint i vilket format som helst, men för noggrann läsning så föredrar jag en fysisk bok. Kanske det är därför jag aldrig blir tillfrågad att recensera numera? 😉

Jag vet att jag inte är ensam om det här problemet, vårt universitetsbibliotek kör med policyn att köpa e-version i första hand, men många av användarna frågar efter boken i pappersformat… Å andra sidan är e-böckerna praktiska, tillgängliga varsomhelst och närsomhelst (så länge du studerar eller arbetar på uni alltså), vilket är bekvämt. E-böckerna får alltid ett uppsving på sommaren. E-tidskrifter har länge varit normen.

Vi lever i en brytningstid, får se hur läsandet och studerandet ser ut om, säg, tio år. Eller ens fem, med de stora förändringar som pågår just nu på uni.

 

Dystra framtidsscenarier

Jag har tidigare talat varmt om En bok för alla, jag gillar deras koncept. Förutom att ge ut bra böcker billigt så brukar de också sätta ihop riktigt intressanta antologier. Jag har nu läst När allt förändrades. 17 science fiction-noveller i urval av John-Henri Holmberg (utgiven 2010), och valt några av novellerna till novellutmaningen. I förordet skriver Holmberg att antologin är ”en samling noveller som är tänkt att fungera som språngbräda för eftertanke, diskussion, kanske omprövning av värderingar och åsikter”, och det tycker jag verkligen att den gör, jag kan rekommendera den för alla som, liksom jag, tycker att riktigt bra spekulativ fiktion kan få oss att tänka på hur världen / världarna kunde se ut.

15. Läs en novell som är skriven på 1950-talet – Examensdagen av Henry Slesar är en antologiklassiker, jag har läst den i flera olika sammanhang tidigare, men den är värd uppmärksamhet. Det är en kort historia om ett statligt intelligensprov som staten utsätter alla tolvåringar för, inte olikt vilket nationellt test som helst. Det är bara vad de gör när de får resultaten som inte är riktigt samma som idag, men kanske något som kan tänkas ske i en kontrollerande stat. Det är en ganska typiskt amerikansk 1950-talshistoria, den kom ut 1958, inte långt efter den värsta McCarthyismen och andas skräck för statlig styrning och likriktning.

34. Läs en novell som handlar om att resa – Dr Ains sista resa av James Timtree, jr, pseudonym för Alice Bradley Sheldon. Dr Ain är en världsberömd biologforskare, som bland annat forskar i biologisk krigföring. Berättelsen beskriver – närmast rekonsturerar – den resa han företar sig på omvägar till en stor konferens. På varje plats stannar han och matar fåglarna. Mellan raderna förstår läsaren så småningom att hans stora kärlek insjuknat i obotlig, ytterligt smittsam leukemivirus som han skapat och att han som en sista grandios gest smittar hela världen… Novellen lyfter fram den mänskliga faktorn som det största hotet när det gäller livsfarliga vapen. Jag kommer att tänka på Stephen Kings The Stand, men här är det avsiktigt, det är meningen att världen ska gå under, kaos ska råda.

6. Läs en novell som har namnet på en stad i titeln – De som går sin väg från Omelas av Ursula K. LeGuin. Omelas är en stad, en vacker och fantastisk stad där människorna är lyckliga. De är också intelligenta, inte naiva barn. ”Lycka följer av förmågan att rätt kunna skilja mellan vad som är nödvändigt, vad som är varken nödvändigt eller destruktivt, och vad som är destruktivt.” Staden fungerar, men den fungerar på ett villkor: i ett låst, smutsigt rum sitter det ett försummat barn, som sitter i sin egen skit och aldrig får ett vänligt ord – inte kan få ett vänligt ord, därför att hela stadens lycka helt och hållet beror på barnets omänskliga lidande. Annars skulle ”all Omelas rikedom, skönhet och glädje förtvina och gå om intet.”

De flesta i staden accepterar detta som en förutsättning för att alla andra ska få leva det goda livet, på samma sätt som vi alla ser och accepterar att det finns lidande på många håll, för att vi någonstans ser det som en förutsättning för att vi ska ha det bra. Inte sant? Det finns de som lämnar Omelas i stället, som går någon annastans, berättaren vet inte vart. ”Men de tycks veta vart de är på väg, de som lämnar Omelas.”

5. Läs en novell som utspelar sig i Afrika – För jag har rört vid himlen av Mike Renswick. I princip utspelar sig denna novell inte i Afrika, utan på en planet där klimatet och framför allt samhället fungerar som ett traditionellt bysamhälle i Kenya, men jag vill lyfta fram den för jag tycker att upplägget är intressant, så tänjer aningen på reglerna här.

Berättaren är mundumugu, häxdoktor, i den lilla by och en dag kommer en ung flicka till honom för att han ska spjäla en pygméfalks vinge. Han varnar henne att den kommer att dö, att om den sätts i bur för att vingen ska läka så kommer den att dö av längtan ändå, men hon bönar och ber ändå och han går med på det mot att hon städar hans hydda i en månad, också om fågeln dör, vilket den gör ganska snabbt, precis som han sagt att den kommer att göra.

Flickan Kamari gör som hon blir tillsagd, men fascineras av hans böcker och vill lära sig att läsa, men ingen flicka (och mycket få av männen) får lära sig att läsa. Berättaren förklarar att de europeiska sedvänjorna inte var bra för folket, så det Eutopiska rådet lät stammen flytat till en ny, oförstörd värld, där de skulle leva på ett traditionellt sätt. Kamari protesterar att hon vill leva traditionellt, men ändå läsa om andra världar, men han förbjuder henne att röra hans böcker. Hon lyder, men hittar hans dator och lär sig läsa med hjälp av den. Han förbjuder datorn att tala med henne ”på något känt språk” – vilket leder till att hon hittar på ett eget språk. Han förbjuder henne detta också, det är vad han anser att han måste göra. Hon ska leva ett traditionellt liv, hon får inte läsa eller skriva. Han erbjuder henne faktiskt att skapa sig ett nytt liv någon annanstans, men det vill hon inte. Det slutar med att hon- en tolvårig flicka – hänger sig i en rem av buffelhud, på vilken hon skrivit en kort vers på sitt eget språk:

Nu vet jag varför fågeln i buren dör –
För liksom den har jag rört vid himlen.

 

Historielektioner i deckarformat

Bland mina deckarantologier har jag en tjock bok i hyllan som heter The Mammoth Book of Historical Whodunnits, redigerad av Mike Ashley. Att skriva historiska deckare är inte helt lätt, det ska fungera både rent tekniskt och dessutom vara (någotsånär) historiskt korrekt. Min favorit i genren är Ellis Peters Cadfel-serie – inte att jag vet så mycket om engelska medeltiden att jag nödvändigtvis skulle upptäcka fel, men de känns i alla fall inte fel.

Jag har några klara favoriter i den här samlingen, ett par som utspelar sig under antiken, en intressant version av Macbeth där berättaren är en viss dansk prins Hamlet och en melankolisk en som är placerad under engelska bondeupproret 1381 (som jag inte ens kände till tidigare). Men den enda som råkar passa in i novellutmaningen är A Moon for Columbus av Edward D. Hoch, som handlar om ett dödsfall ombord på Columbus skepp på väg att upptäcka Amerika. Mest fokuserar berättelsen på hur Columbus med lock och pock får besättningarna att gå med på att segla tre dagar till (de avgörande tre dagarna), men han hinner också lösa ett egendomligt dödsfall ombord.

Den historien får representera nr 17. Läs en novell som utspelar sig på havet