”There are crimes which the Law cannot reach”

Inspirerad av fanficdiskussionen så tänkte jag att jag skulle ta och blogga om lite mera utförligt om en av A.J. Halls noveller och på så sätt komma ifatt med novellutmaningen. Hon har en underbar Dorothy Sayers-pastish som passar in perfekt i kanon, men dessutom är sin helt egen berättelse. Jag kände mig en aningen snopen när jag kom fram till att jag inte ens med våld får den inklämd i någon av de lediga kategorierna, men beslöt att den får vara en bonuskategori i stället 🙂

Dorothy Sayers novell ”The Unprincipled Affair of the Practical Joker” handlar om hur Lord Peter lyckas få tillbaka något av en utpressare genom lite okonventionella metoder. När han diskuterar saken med några personer så är de alla överens om att det finns brott som lagen inte kommer åt och det kan vara nödvändigt med andra medel. (Läs Sayers för tidsandan om inte annat!)

I ”The Principled Affair of the Compromised K.C.” så har A.J. Hall tagit fasta på det som en av personerna säger – att han vägrar försvara en utpressare – och skrivit en berättelse där läsaren får veta mera om detta. Den är skriven så att advokaten en sen kväll förtäljer en historia för en yngre kollega, som är den från vars synvinkel vi får ta del av historien. Det intressanta med berättarperspektivet är att den uppmärksamma läsaren förstår mycket mera mellan raderna än vad berättaren själv gör (han är ärligt talat ganska clueless).

Den intensiva berättelsen blir lite distanserad av att filtreras genom den här otillförlitliga lyssnaren, förutom att den utspelar sig cirka tjugo år tidigare, ”Before the War” – vilket förstås innebär så mycket mera än bara att det är länge sedan. Något i den, antagligen kontrasten mellan ”det som var” och nutid påminner mig om Evelyn Waughs Brideshead Revisited (En förlorad värld).

Berättelsen andas en sorgsen känsla av en förlorad värld och tid och möjligheter, samtidigt som den är en väldigt skarp påminnelse av hur det kan gå om man börjar kompromissa med reglerna som ska se till att domstolen är ojävig och rättvis. A.J. Hall är själv jurist till yrket, det märks såtillvida att hon förstår sig på ämnet, men texten är på inget sätt torr, tvärtom. Inte världens lättaste engelska, för att vara ärlig, men det finns ju ordböcker vid behov (mitt ordförråd har vuxit enormt sedan jag började läsa hennes texter!)

Om man gillar Dorothy Sayers så ska man absolut läsa den här historien. Om man inte ens känner till Sayers, men gillar att läsa en bra berättelse med lågmäld ton och som kräver en del av sin läsare så ska man definitivt läsa den. Jag läser om den regelbundet och tycker varje gång att den är fantastisk. Den känns trovärdig, den känns sann.

 

En hyllning till fantasiskt fin fanfic

Jee, Annika har lyft fram min fråga om fanfic i veckans bokbloggsjerka, så roligt 🙂

Vad anser du om fanfic överlag och har du några bra lästips inom den genren?

Jag har läst fanfic i många år (ärligt, säkert minst femton år) och tycker att bra fanfic är som att få mera av allt. Sen skrivs det ju en helt otrolig mängd skräp också, men ärligt talat så är inte allting som publiceras den traditionella vägen alltid så fantastiskt bra det heller…

Fanfic ska ses som en hyllning till kanon (ursprungstexterna), inte stöld eller plagiat, enligt mig. Kärleken till ursprungstexterna är det som inspirerar till alternativa berättelser och fanfic kan beskrivas som ”fixit” för många – någon vill skriva om något den tycker borde ha hänt eller skulle kunna hända i en annan författares universum.

Jag har inte skrivit fanfic själv, men jag gillar (speciellt tidigare) att hänga på vissa fanficforum, eftersom det där brukar förekomma intressanta och intelligenta diskussioner om kanon och det är väldigt intressant att se andras tolkningar. Mycket lämplig sysselsättning för en litteraturvetare 🙂

Fanfic kan vara allt från fluff till angst – allt är möjligt. Det finns olika genrer, t.ex. allmän, dvs. ”gen” och det finns slash, dvs. sådan som på ett eller annat sätt inkorporerar samkönade förhållanden (eller iaf sex).  Jag hittade faktiskt genren via min dyra moder, alltid ett roligt argument när folk undrar om texter är sådana att ”man kunde visa dem för sin mamma”. ❤ Min mamma hittade Harry Potter-slashfanfic och skickade mig länkar, speciellt till A. J. Hall, som har varit min husgud sedan dess – jag läser allt hon skriver.

A. J. Hall har skrivit mycket inom Potterverse, eller som det heter i det här fallet ”LoPiverse”, efter den mest kända och första långa (boklånga!) fanficen Lust Over Pendle, men också mycket annat. (Jag har t.ex. hittat Lois McMaster Bujold via hennes fanfic.) Hon har skrivit mycket fanfic på BBC:s Sherlock, några samtida historier, men framför allt The Queen of Gondal – en serie med verk som är komplett AU (Alternativt Universum), där hon kombinerar Sherlock med ett universum syskonen Bronte skapat en gång och lite tillägg av en serie internatskoleböcker. Kombinationen är oemotståndligt genial, jag har läst om den upprepade gånger och väntar otåligt på fortsättning.

Här en beskrivning av serien av henne själv:

This is a quasi-historical AU of the BBC Sherlock series set (more or less) in three fantasy kingdoms devised by the Bronte children.

The time period is roughly the late seventeenth century and readers should bear in mind that this saga contains the doings of a set of supremely dysfunctional more-or-less European Royal families steeped in the ”divine right of kings” ideology of monarchy, filtered through an early nineteenth century Romantic/Gothick sensibility and then depicted using the freedom of expression afforded by the early twenty-first century internet.

Furthermore, if the Greek myths contemplated it, some member of the Royal houses of Gondal, Angria or Gaaldine has probably put it into practice somewhere.

Gentle reader, consider yourself advised accordingly.

 

Läs dem i ordning! Hennes texter hittas online på Archive of our own, (Queen of Gondal finns här) men om du föredrar att lasta ner e-böckerna så kan hennes hemsida vara enklare. T.ex. finns Lopiverse här.

A.J. Hall bloggar sporadiskt, men alltid intressant och läsvärt, på Dreamwidth.org under namnet [personal profile] legionseagle

Vårtecken för kattslavar

Såhär i mitten av februari så är det inte vår utomhus på länge på de här breddgraderna. Däremot är ett tämligen säkert vårtecken inomhus för kattslavar att man börjar trampa på hårbollar… Blärgh. Så numera hör det till morgonrutinerna att kamma katt en stund innan de får frukost. Ingendera är speciellt förtjust i att kammas, speciellt inte Simba de Totteraux (aka Tottisen), men när frukosten hägrar så går det väl an. Snart är det så mycket avkammad päls i roskisen (papperkorgen) att det räcker till en extra katt…

 

Bokbloggare, kattälskare och andra weirdon

Fredag (jo, det är fredag, jag har inte lagt mig än!) och jerkadags:

Carola har skickat in följande fråga via mail: hur interagerar du med dina läsare, lockar till dig nya läsare och får de befintliga läsarna att fortsätta läsa bloggen. Hon vill även veta vad det är som driver dig till att blogga och hur mycket du tänker på dina läsare när du bloggar.

Den här frågan har varit uppe förr, så jag länkar till den här posten, där jag är mera utförlig.

Jag svarar på kommentarer och försöker också besöka mina besökares bloggar om jag bara hinner. Jag försöker inte så hemskt aktivt locka till mig nya läsare, men deltar gärna i olika bokrelaterade utmaningar och den vägen hittar nya läsare mig ibland.

Vad gäller befintliga läsare så är det en blandning av vänner och bekanta, bokbloggare, kattälskare och andra weirdon som gillar min stil 😉 så jag försöker tänka på att hålla en bra balans.

Nu är det t.ex. rätt länge sen jag hade en kattrelaterad post, så här, explicit för er, är en bild på Simba som assisterar Andra kattslaven, som skulle jobba hemifrån idag… Enjoy! 🙂

simba_jobbar

 

Poddperiodare

Jag är en extrem poddperiodare, om jag lyssnar på en podd så lyssnar jag på ett antal avsnitt på raken och sen kan det gå månader utan att jag alls har lust eller tålamod att gå med andras diskussioner i öronen (poddar lyssnar jag av någon anledning praktiskt taget aldrig på från högtalare, till skillnad från radioprogram eller musik). Detta kombinerat med allmän tröghet gör att jag alltid vaknar hundra år efter alla andra. Så nu har jag hittat en podcast (via Peppes blogg, tack för den!) som har lagt ner redan för ett par år sedan…

Men, teh internetz är stort och det kan finnas andra som jag, så kvällens tips är Fan vad Fittigt. Namnet fick mig att haja till lite, men beslöt ändå att kolla in den och nu har jag sträcklyssnat på tre avsnitt. Nu senast på ett avsnitt om stress, om bra och dålig stress, om att stress delvis beror på rädsla och om att utbrändhet drabbar entusiastiska och intresserade personer. Väldigt intressant och lärorikt avsnitt, speciellt tog jag till mig att utbrändhet är som vilken brännskada som helst, att huden (och personen) blir känsligare. Något att hålla i minnet, i stället för att anklaga sig själv för dålig ork. De avslutar dessutom med bra tips för att slippa återfall. Lyssna här.

Vintagereklam

Jag fick ett nostalgiskov häromveckan och köpte för första gången på åratal Weetabix i butiken (såg dem i en ny butik som råkade ha dem framme på en hylla lagom i ögonhöjd). Weetabix är små formpressade vetefullkornsfibrer (eller möjligen sågspånsrester) men de smakar överraskande bra med havremjölk och sylt. Det blir en enda sössö och skickar mig typ trettio år tillbaka i tiden (onekligen inte ett odelat nöje, men ibland är det kul).

Andra kattslaven åsåg mitt köp med road min och visade mig sedan denna fantastiska reklam, som ”alla som hade tv nog har sett”, men som jag hade helt vansinningt kul åt. Så nu har jag nynnat på I Will Survive i en vecka och vill sprida glädjen (?)

Favorit i repris

Dagens jerka lyfter upp en gammal fråga på nytt, barn och läsande.

Lottens bokblogg skulle vilja veta hur du tror att man kan inspirera barnens läsande. Har du några goda exempel?

Jag svarade ganska utförligt på den senast, så länkar helt enkelt till mitt gamla inlägg :-)

I morgon ska jag faktisk barnvakta ett par timmar. Vi tänkte titta på en film, men kanske jag borde ta med ett par böcker i stället? 🙂 Vad rekommenderar ni för en fem- och en sjuåring? Tips mottages med tacksamhet!

Jag stötte förresten nyligen på en gratis e-bok om läsfrämjande, den finns att lasta ner på Kulturrådets sidor. Jag har inte hunnit titta på den, men den kan kanske intressera en och annan?

Jonas Andersson: Med läsning som mål. Om metoder och forskning på det läsfrämjande området

 

Jag är minsann inte stött

Idag skulle jag kolla biljetter till Svenska teaterns uppsättning av Sånger från randen av ett grått hav, men platsbokningssystemet godtog inte Opera. Fair enough, det är en lite udda webbläsare, men funkar bra på min lilla bärbara med lite arbetsminne.

Felmeddelandet som ploppade upp var ganska kul, man talar ju om att något inte stöds, men här blev böjningen lite säregen:

stott

Jag vet att modeordet för dagen är kränkt, men egentligen vore väl stött ett bättre ord, mindre värdeladdat. Jag kan nog bli lite stött av ett och annat – fast inte idag 😉

 

 

Hurså fiktiva vänner?

Veckans bokbloggsjerka frågar

Topp 5 fiktiva karaktärer som du önskar vore dina bästa vänner (böcker/film/tv).

Min spontana tanke är ”vadå fiktiva? Alla böcker är mina vänner!” 🙂 Men visst finns det vissa personer som skulle vara extra trevliga att känna.

Liknande frågor har kommit upp tidigare i jerkan och jag upprepar min åsikt från för några år sedan: definitivt Anne Shirley från Montgomerys böcker, lojal och fantasirik.

Och som jag sade här så tycker jag att det vore spännande att träffa Ellis Peters medeltidsmunk Cadfel. Han har upplevt mycket intressant, men förstår också att värdera de vardagliga sakerna, såsom en mugg kryddat vin i gott sällskap.

Så skulle jag tycka väldigt mycket om att träffa Momo i Michael Endes bok Momo eller kampen om tiden. Momo är ovanligt bra på att lyssna och kan reda upp saker och ting bara genom att lyssna. Plus att hon räddar världen genom att vara sig själv 🙂

Nemi Montoya, från Lise Myhres serie. Hon är tuff och rolig och fantasifull och har vettiga värderingar. Jag gillar henne kempemye.

Sen fastnade jag lite i att fundera på andra genrer och måste ta Andra kattslaven till hjälp. Vi kom fram till att Giles i Buffy the Vampire Slayer skulle ha varit en ganska underbar skolbibliotekarie, som antagligen hade gjort skoltillvaron mera dräglig. Eller så Susan Ivanova i Babylon 5, som egentligen var en av Andra kattslavens favoriter. Hon är sååå cool!

En blandad skara, så som det ska vara 🙂

 

Crainquebille

I allmänhet har jag läst en novell och sedan funderat på hur den ska passa in i novellutmaningen. Häromdagen gjorde jag tvärtom och plockade ner Franska berättare ur hyllan för att läsa en novell i kategori 1: Läs en novell av en fransk författare. Franska berättare är en Prisma-antologi från 1961 redigerad av Sven Stolpe, som har varit hyllvärmare i många år. Jag tittade lite håglöst på titlarna i den och noterade i förbifarten att Stolpe inte plockat med en enda kvinna i urvalet och funderade småaktigt på om det har att göra med att han var katolik, eller annars bara för att han var en konservativ gammal stöt…

Hursomhelst så skulle jag läsa en historia, men kunde inte bestämma mig för en. Andra kattslaven fick välja åt mig och valde då ”Crainquebille” av Anatole France, för det fantastiska namnets skull. Det visade sig vara en novell där intrigen handlar om en grönsakshandlare vid namn Crainquebille som blir arresterad och dömd för ett missförstånd och därmed så småningom går under, men berättelsen har långa, funderande utvikningar om makt och rättvisa, den underliggande idén är att visa hur maktlös den lilla, oartikulerade människan är mot systemet.

Det är en frustrerande text att läsa, dels för att alla personer i den är så osympatiska och oresonliga, dels på grund av de långa utläggningarna. Tematiskt påminner den mig om Michael Kolhaas av Kleist, enligt vad jag minns av den, det är länge sen jag läste den. Där finns också samma långsamma, obönhörligt nedåtgående spiral, som inte skulle behöva gå nedåt, om de inblandade vore lite mera resonliga. Väldigt realistiskt, är jag rädd, men frustrerande.