Tonårsbloggen

Idag blir min blogg tonåring 🙂 Det känns lite lustigt. Det är många års skrivande om katter, böcker och annat som jag har funderat på eller velat tipsa om – jag har inte olika konton för olika aktiviteter, så bloggen fungerar som Fb, Twitter och Instagram på en gång.

Dagens taggmoln

Enligt WordPress ser mitt aktuella taggmoln ut såhär (det är inte alla taggar, men de mest använda). Det är synd att jag aldrig haft ork och tid att gå igenom gamla poster och tagga dem, det skulle kanske ge ett lite annat utseende åt taggmolnet. Opera (som jag började blogga på) hade inga taggar alls de första fem-sex åren. Jag är glad att det finns en sökfunktion i WordPress, så jag snabbt kan kolla när jag har skrivit om olika saker.

Extra roligt vore det att kunna kolla vilka taggar som varit aktuella olika tider – jag minns t.ex. att jag hade en period då jag skrev väldigt mycket om mat! 🙂

Senast jag uppmärksammat bloggens födelsedag är när den fyllde tio år, länk här. I den posten finns länkar till tidigare födelsedagsbloggposter och den första posten.

Som bonus en gallupfråga om bloggande: Hur länge har ni bloggat? Vad skriver ni mest om? Blandat eller tema? Hur väljer ni vad ni skriver om?

Bokbloggare, kattälskare och andra weirdon

Fredag (jo, det är fredag, jag har inte lagt mig än!) och jerkadags:

Carola har skickat in följande fråga via mail: hur interagerar du med dina läsare, lockar till dig nya läsare och får de befintliga läsarna att fortsätta läsa bloggen. Hon vill även veta vad det är som driver dig till att blogga och hur mycket du tänker på dina läsare när du bloggar.

Den här frågan har varit uppe förr, så jag länkar till den här posten, där jag är mera utförlig.

Jag svarar på kommentarer och försöker också besöka mina besökares bloggar om jag bara hinner. Jag försöker inte så hemskt aktivt locka till mig nya läsare, men deltar gärna i olika bokrelaterade utmaningar och den vägen hittar nya läsare mig ibland.

Vad gäller befintliga läsare så är det en blandning av vänner och bekanta, bokbloggare, kattälskare och andra weirdon som gillar min stil 😉 så jag försöker tänka på att hålla en bra balans.

Nu är det t.ex. rätt länge sen jag hade en kattrelaterad post, så här, explicit för er, är en bild på Simba som assisterar Andra kattslaven, som skulle jobba hemifrån idag… Enjoy! 🙂

 

Metapost

Helgens bokbloggsjerka handlar om bokbloggandets interaktiva sida:

Veckans fråga kommer från Carola:

Jag skulle vilja veta hur andra bokbloggare interagerar med sina läsare, lockar till sig nya läsare och får de befintliga läsarna att fortsätta besöka bloggen. Jag skulle gärna vilja läsa mer om vad som driver bokbloggarna till att blogga och hur mycket de tänker på sina läsare när de bloggar.

Idén med sociala medier är just att de är sociala, att man ska interagera. Jag försöker att alltid svara på kommentarer, det är viktigt, om någon bemödat sig att kommentera om det så bara är med ett ord, så vill jag också kunna ta mig tiden att svara. Jag gillar själv att få svar, nämligen 🙂

Däremot är det tyvärr inte alltid jag själv kommer mig för med att kommentera, framför allt för att jag tenderar att läsa bloggar i skov; ibland hinner jag inte alls, sen läser jag kanske ikapp två veckor på en gång och då känns det emellanåt dumt att kommentera på nåt ”gammalt”. Vilket egentligen är idiotiskt, eftersom jag antar att de flesta bloggplattformar meddelar om man fått en kommentar. (Ska skärpa mig.)

Jag har inte direkt gått in för att locka nya läsare, jag tänker mig att det kommer nya via andra bloggar och kommentarer där. Att delta i bokbloggsjerkan har gett mig flera läsare, det är roligt. En och annan har kommit till för att jag hittat den – det är också roligt 🙂

Jag tänker på mina läsare så till vida att jag t.ex.vet att jag har lite olika typers läsare – vissa vill ha kattblogg och andra bokblogg och någon kanske nåt helt annat – så jag försöker tänka på balansen. Om det är länge sen det blivit kattuppdatering så skriver jag nåt kattrelaterat, t.ex. 😉

För att behålla läsare så har jag min käpphäst om regelbundenhet. Jag har bestämt att jag uppdaterar minst en gång i veckan. Jag vet att det finns system för att få reda på när någon postat nåt, men själv har jag för vana att gå till bloggar då när jag har tid att läsa dem. Om den då inte uppdaterats många veckor i rad så tenderar jag att tappa bort dem. Fast ibland så kollar jag på nytt och blir glatt överraskad 🙂

Varför jag bloggar? Framför allt för att jag tycker om att skriva, jag tycker om att fundera och analysera och vrida på formuleringar. När jag har en publik och en deadline så blir det också av. (Jag skrev en lång text om mitt bloggande för några år sedan, den kan läsas här.) Jag känner att jag har en egen identitet som bloggare, en skrivande person som interagerar med andra i den stora cyberrymden.

På internet vet ingen om du är en hund. (Eller en katt.)

Var, hur och när?

Veckans bokbloggsjerka är mycket meta, det handlar om själva bloggandet:

Suget att skriva är dock ständigt närvarande och jag försöker verkligen hitta sätt för att kunna slänga ihop ett par inlägg i veckan åtminstone. Hittills har jag inte kommit på något som skulle hjälpa mig på vägen och därför skulle jag vilja ta del av era bästa tips. Det vill säga var (och hur) författar du dina inlägg?

Jag författar oftast mina inlägg i huvudet, eller i alla fall utkast till dem. Jag funderar på en idé, vänder och vrider på vad jag vill säga – ibland så länge att det aldrig blir av att skriva ner dem… Ibland blir jag lite orolig att jag inte är tillräckligt närvarande i nuet, då jag kör en berättarröst i huvudet samtidigt – lite som att fotografera så mycket att man inte ser vad det är man fotar. Å andra sidan så gillar jag att formulera och  strukturera en text och experimentera med tilltal eller synvinklar. Det måste vara litteraturvetaren i mig som gillar att analysera 🙂

Det hjälper mig att ha vissa principer, som t.ex. att jag alltid försöker skriva ett inlägg på fredagar, om det så är en kattvideo eller ett länktips. Jag upplever att själva ”tvånget” hjälper mig att inte fastna i petandet för länge eller att få alltför mycket prestationsångest. När det går för länge mellan inläggen blir det annars lätt så. Helst skriver jag ca tre gånger i veckan, det är den rytm som känns bäst för mig egentligen. (På sistone har det dock blivit lite mera sporadiskt – men minst en gång i veckan blir det någonting.)

Jag försöker också balansera vad jag skriver om, så att det blir omväxling. Bokbloggsjerka, bloggutmaningar, listor och liknande är ett bra tips om man känner sig lite tom på idéer. Och katter, kattbilder går alltid hem 🙂 Inte sant?

Agnestass

Simbatass

 

Skampålen förr och nu

Den här artikeln i New York Times (tack Charlotte för länken) om folk vars ogenomtänkta bloggposter eller tweets kan ha potential att förstöra deras liv är skrämmande och intressant läsning. Den visar hur saker tagna ur sitt sammanhang kan få enorma proportioner och hur den moderna tidens skampåle ser ut.

Vad är det egentligen som gör att vissa saker blir virala? Jag har ett annat exempel, ett där urspungspostaren inte skrev nåt olämpligt, i mitt tycke:

Jag minns när en bloggare som då kallade sig Nerdy Applebottom (numera Nerdy Apple) skrev en bloggpost med rubriken ”My son is gay” om hur upprörd hon blivit över några mammor från hennes kyrka tyckte att det var olämpligt att hennes femåring var klädd som Daphne i ScoobyDoo till Halloween – och fick över 40 000 kommentarer. (Posten kan läsas här, men kommentarerna verkar inte laddas, men det kan bero på att hon flyttat bloggen sedan dess.) En del pro, andra anti; många otroligt, obehagligt hatiska. Jovisst, jag hittade också hennes blogg via den posten jag med. Jag kommenterade aldrig, men har läst hennes blogg sporadiskt sedan dess, hon skriver bra. Hon skrev några uppföljningsposter om saken, men ingen av de poster blev förstås lika kommenterad. Vad i den där ena bloggposten, med en bild på en unge i färglada kläder och en lättt provocerande rubrik fick över fyrtiotusen personer att slänga sig på tangentbordet? Betänk att för varje människa som kommenterar så är det dessutom minst tio som läser.

Internet, denna fulkomligt fabulösa inrättning där man kan dela med sig av tankar och åsikter såväl till närstående personer som hela världen – men där det ibland känns som att folk inte tänker. Kanske de resonerar som Arne Anka:

Skolmogen?

Oooh, shiny :-)

Vila hjärnan

Lite mera städning

Vårstädning