Barn och böcker – inte bara barnböcker

Helgens jerka frågar om barn och läsande, veckans fråga kommer från Lotten:

Hur tror du att man kan inspirera barns läsande? Har du några goda exempel?

Som mina trogna läsare vet så har jag inte barn och har egentligen ganska lite med barn att göra, förutom några vänners barn, men jag var ju själv ett läsande barn och gillar dessutom barnböcker, så någon sorts åsikter har jag förstås ändå (som alltid):

a) Föregå med gott exempel. Om du vill att barn ska läsa så ska du läsa själv. Om du har icke-läsande hobbyn så är sannolikheten att barn i din närhet läser mindre. Båda våra föräldrar (och de flesta andra släktingar också) läser mycket, så att läsa var något självklart från början. Bågnande bokhyllor att botanisera i (notera den fina allitterationen!), regelbundna exkursioner till bibliotek – olika bibliotek dessutom, för de har ju olika utbud – och antikvariat hörde till vardagen. Plus att vi inte hade nån tv, så det fanns inte så mycket konkurrerande utbud.

b) Läs högt! Från första början och gärna långt efter att barnet / barnen lärt sig läsa själv(a). Högläsning är roligt och gemensamt och skapar många tillfällen till diskussion om såväl intrig som värderingar. Det ger också en gemensam referensram, en känsla av delaktighet. Mamma brukade dessutom ofta återberätta böcker medan vi gjorde något annat, t.ex. rensade ogräs på kolonilotten. Hon är bra på att hålla en intrig i huvudet, jag tenderar ofta att antingen överbelasta den eller glömma någon detalj som jag sen måste lägga till… Berättelser blev helt enkelt en självklar del av vardagen.

c) Ge barnet tillgång till massor med bra böcker! Roliga böcker, allvarliga böcker, spännande böcker, filosofiska böcker. Gamla böcker, nya böcker, vuxenböcker, barnböcker. Fakta, fiktion, lyrik… Vadsomhelst, kvantitet är det centrala här. I och med att jag lika gärna kunde få läsa Topelius och Montgomery som nyare böcker så var ett annorlunda språk ingen utmaning – jag har t.o.m. läst en del på danska och norska redan som barn. Utmana barnet och censurera inte för mycket. Var i stället beredd att diskutera föråldrade värderingar (Biggles t.ex.) eller svåra teman. Svara alltid på barnens frågor och funderingar. Känslan av att jag fick fråga vadsomhelst var viktig för mig som barn (och fortfarande, om jag ska vara ärlig).

Finns det många böcker att tillgå så hittar barn nog alltid något som intresserar. Ge ditt barn hundra världar i stället för en 🙂

Annonser

23 thoughts on “Barn och böcker – inte bara barnböcker

    • Våra föräldrar gjorde det riktigt länge. Och när jag skulle öva finska till studenten så turades mamma och jag om att läsa högt på finska 🙂 Då var jag tjugo.

  1. håller fullständigt med! på alla punkter! klart att man fortsätter läsa högt även sedan barnen kan läsa själv! det är ju så roligt. och barn ska hå tillgång till massor av böcker. i hemmet, i skolan på biblioteken

    • Jag tycker om högläsning. När jag inte har egna barn så läser jag ibland för min sambo 🙂 När vi barnvaktade i våras så var det roligt att få läsa godnattsaga för de små. Och jag tror stenhårt på tillgång till mängder av variation, antagligen för att jag är en allätande bokslukare själv.

  2. Jag tror (kommer inte ihåg) att högläsningen slutade när jag kunde läsa själv. Å andra sidan så har jag alltid haft (och har fortfarande) ett väldigt starkt drag av ”kan själv” 🙂

    • Det är klart, om barnet absolut vill läsa enbart på egen hand så går det inte att tvinga sig på. Men jag menar mest att man kanske inte ska tänka att det ”inte behövs” mera när barnet är läskunnigt.

  3. Tror också att det är viktigt att det finns böcker i hemmet som barnen kan utforska. Även om man inte kan läsa än så är ju bilderna jättespännande i t ex fackböcker.

    • Jo! Jag har läst en hel del lustiga böcker pga spännande bilder, bl.a. en faktabok / memoar om bl.a. valrossar – jag tror att det kan ha varit Sven Gillsäters Våg för våg. En resa bland polcirkelns djur, såg den nyligen i föräldrarnas bokhylla igen. Och en bok som hette Mina uttrar (av Gavin Maxwell enligt Libris).

  4. Många riktigt bra synpunkter här! Jag gillar verkligen punkten med biblioteken, det var precis så min föräldrar gjorde för mig. Varje vecka så var det besök på biblioteket i den lilla byn, en vana som satte sig för jag går fortfarande en gång i veckan till biblioteket! Och den sista meningen är perfekt!

    • När vi flyttade till Finland så gjorde vi exkursioner till olika bibliotek i regionen – det här var innan det gick att beställa böcker mellan enheterna. Jag har fortfarande minnen av olika ställen jag suttit och läst på och ibland t.o.m. vad jag läst, bl.a. en stor (riktigt enorm, minns jag den som) bok om Vilda Västern, som försökte ge en sann bild av de ökända bovarna 🙂

      Det är en trevlig vana att besöka bibliotek. Jag har ju gått till överdrift och jobbar på bibliotek också 😉

    • Javisst, det är en annan känsla än att läsa själv. Vilket förstås också är trevligt, men det bästa av två världar är ännu trevligare 🙂

  5. Det där med att inte försöka gallra i vad barn ska läsa tror jag är oerhört viktigt – man vet ju aldrig vad som kan väcka intresse!
    Blir väldigt imponerad av din mammas minne, det skulle jag aldrig klara 😉

    • Jag tycker det är viktigt med mångfald. Såväl nytt som gammalt. Visst, många saker i gamla barnböcker är horribla, men ofta kan barnet sålla själv och om man som vuxen är beredd på frågor, el t.o.m. själv ställer dem, så tror jag det inte är så farligt.

      Jo, jag är ofta också imponerad av hur mamma kan hålla koll på intrigen sådär och också tillräckligt av replikerna så att berättelsen får liv 🙂

  6. Mina barn började läsa själva parallellt med att vi läste högt för dem, de var omgivna av olika sorters böcker och vi besökte bibliotek. De blev riktiga bokslukare, men bara i en period. Nu läser det inget alls, men jag lever på hoppet att de ska hitta tillbaka till läsandet igen.

    • Så lustigt, hur kan man sluta läsa när man en gång hittat till böckernas värld, undrar jag… Men kanske de hittar tillbaka, vi ska hoppas det.

  7. Ping: Favorit i repris – En kattslavs dagbok

  8. Jättebra tips!
    Och sedan kan man även hitta på sagor, berätta utan bok, eller bara genom att rita och berätta. Främja fantasin hos barnen genom att låta dem hitta på egna sagor och berättelser.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s