Parallella böcker i mitt liv just nu

Äntligen har jag möjlighet att göra bokbloggsjerkan, den har funnits i mitt huvud – med allt annat jox – i två dagar.

Vi kör en superenkel fråga i veckan: vad läser du just nu och vilken bok har du tänkt ta till efter den är utläst? Jag läser Köld av Jakob Mjöbring och sedan ska jag ge mig i kast med Lewismannen av Peter May.

Bonusfråga: Jag har blivit med mp3-spelare och eftersom jag inte lyssnar på ljudböcker skulle jag vilja ha tips på podcaster eller annat trevligt man kan lyssna på när man är ute och spatserar i skogen (eller var som helst för den delen).

Huvudfrågan först.

Jag läser ju aldrig bara en bok på en gång, så det blir ett flerbokssvar igen…

I öronen för tillfället: Färjan av Mats Strandberg, inläst av Johan Ehn. Den går lite långamt att läsa, dels för att jag inte riktigt har möjlighet att lyssna så mycket, dels för att skräck i öronen kommer lite för nära, så jag måste pausa emellanåt. Dessutom får jag annars också klaustrofobi på de där båtarna och igenkännandets obehag är intensivt –  inte i själva skräckaspekten, men i den mycket träffande beskrivningen av båten och (de höggradigt berusade) människorna. Den är välskriven, det är den, men de flesta av personerna i den är så väldigt osympatiska att den funkar bäst i små portioner.

På läsplattan läser jag (om) A.J. Hall-fanfic (som jag bloggat om tidigare här), just nu främst Potterfic.

I väskan har jag novellsamlingen Joen jumala (Flodens gud) av Anni Nupponen, tänkte läsa resten av novellerna (bloggade om Vihreä syli här) och efter det ska jag läsa en nyutkommen bok om fiktiva språk, Liftarens parlör till galaxen. En berättelse om 101 språk som egentligen inte finns av Yens Wahlgren.

När jag av någon anledning inte alls kan läsa, som t.ex. när jag står och hjälper med vedkapning, så brukar jag tänka på böcker jag har läst och läsa om bitar av dem i mitt huvud. Det är en lustig plats, min hjärna, vad som råkar röra sig i den är helt slumpmässigt. Nu senast var det en gammal ungdomsbok från 1920-talet som bubblade upp, Prinsessan av Madagaskar av Hedvig Svedenborg. Den utspelar sig på en liten badort i Västsverige, huvudpersonen är en ung flicka som under den sommaren upptäcker att hon är adopterad och får kontakt med sin biologiska familj. En kompis omtalade den som en svensk version av Emily-böckerna av L. M. Mongomery. Jag skulle inte gå så långt, men tycker att den är läsvärd i alla fall, inte minst som tidsdokument.

Bonusfråga: Jag gillade jättemycket Johanna Koljonens programserie Jättestora frågor för fem år sedan, poddarna verkar fortfarande finnas att lasta ner på Sveriges radios hemsida.

 

 

Poddperiodare

Jag är en extrem poddperiodare, om jag lyssnar på en podd så lyssnar jag på ett antal avsnitt på raken och sen kan det gå månader utan att jag alls har lust eller tålamod att gå med andras diskussioner i öronen (poddar lyssnar jag av någon anledning praktiskt taget aldrig på från högtalare, till skillnad från radioprogram eller musik). Detta kombinerat med allmän tröghet gör att jag alltid vaknar hundra år efter alla andra. Så nu har jag hittat en podcast (via Peppes blogg, tack för den!) som har lagt ner redan för ett par år sedan…

Men, teh internetz är stort och det kan finnas andra som jag, så kvällens tips är Fan vad Fittigt. Namnet fick mig att haja till lite, men beslöt ändå att kolla in den och nu har jag sträcklyssnat på tre avsnitt. Nu senast på ett avsnitt om stress, om bra och dålig stress, om att stress delvis beror på rädsla och om att utbrändhet drabbar entusiastiska och intresserade personer. Väldigt intressant och lärorikt avsnitt, speciellt tog jag till mig att utbrändhet är som vilken brännskada som helst, att huden (och personen) blir känsligare. Något att hålla i minnet, i stället för att anklaga sig själv för dålig ork. De avslutar dessutom med bra tips för att slippa återfall. Lyssna här.

Fantasyvärldar

Jag lyssnar emellanåt på Fantastisk podd, beskrivning från hemsidan nedan:

Fantastisk Podd är en podcast som produceras av fantastikförfattare som bor och arbetar runt om i Sverige och Finland (Svenska Västkusten, Malmö, Stockholm och södra Finland). Avsnittens innehåll kretsar runt skrivande och fantasy, science fiction och skräck.

Jag är lite dålig på poddar, oftast lyssnar jag många avsnitt i rad och sen blir det paus. Men prat om skrivande och ”våndor och vändor” som det heter i presentationen blir ju inte föråldrat i alla fall 🙂 Det är en intressant pod att lyssna på, lite rörig ibland, speciellt som jag inte känner till de svenska författarna (utom Nene Ormes) så har jag svårt att hålla reda på vem som är vem, men det gör egentligen inget. Roligt är det ändå att höra på hur olika författare funderar och fungerar.

Inspirerad av den så har jag nu kommit mig för med att läsa Jenny Wiiks Bildbindaren. Wiik var den enda av de finlandssvenska representanterna som jag inte läst tidigare, så jag tyckte det var dags nu. Upplägget att bilder kan vara portaler till andra världar är intressant och boken är också inspirerande illustrerad av författaren. Tyvärr så tycker jag att boken inte riktigt lever upp till sin fulla potential. Det finns lite för många lösa trådar och saker som antingen borde ha utvecklats mera eller slipats bort. Språket är överlag bra, men så förekommer det en och annan kliché eller klumpighet som kunde ha strukits. Det känns helt enkelt som att den borde ha fått ett varv till med en litterär redaktör eller en uppmärksam läsare. Den är inte dålig, helt klart läsvärd, men känns inte riktigt färdig. Fantasyvärlden som hon skapat är spännande, så kanske det kommer flera böcker? 🙂