Om du är i Helsingfors och har möjlighet att gå de närmaste dagarna (onsdag, torsdag eller fredag) så gå och se RAMY – In the fontline på Viirus. Det var en intensiv upplevelse, en blandning av minnen och samtidshistoria. Den handlar om den egyptiska revolutionen och också om samhället och normer. Den handlar om övergrepp och övervåld (varning för otäcka bilder och beskrivningar, men den frossar inte) och musikens kraft och hoppet om förändring.
Trailer nedan:
Idag är det ett år sedan jag lanserade läsutmaningen Kvinnliga Nobelpristagare. Nu är jag nyfiken på hur det har gått hittills.
Själv har jag läst nio författare av fjorton – det kan bli lite tajt att få allt läst till årsskiftet, har jag en känsla av… Av dem jag inte läst tidigare (Selma har alltid en varm plats i mitt hjärta) så har Wisława Szymborskas essäer om litteratur varit den största positiva överraskningen. Här finns en samlingspost med länkar till alla inlägg.
Hur ser det ut med deltagarna? Här listan på dem som anmält sig för ett år sedan, jag har tyvärr inte hunnit kolla alla regelbundet, men här är vad jag hittar:
Ugglan och boken skulle läsa fem tidigare olästa författare och har läst fyra hittills: länk här. Snart bingo!
Hanneles bokparadis har läst alla fjorton författare – wow. Jag är djupt imponerad. Hon har dessutom varit vänlig nog att alltid hålla mig uppdaterad 🙂 Här finns en länk till hennes samlingspost.
Cinnamon books – här har jag inte hittar något att länka till, hojta om jag har fel!
A ROOM OF MY OWN / Mrs Calloway – här lyckas jag inte heller hitta något att länka till för den länk som borde leda till utmaningen leder bara till en sida som vill att jag ska registrera en profil… Hojt? Här finns nu en fungerande länk till Mrs Calloways samlingspost med de hittills åtta lästa författarna och här en länk till alla poster i katergorin ”kvinnliga Nobelpristagare” 🙂 Tack Mrs C och Hannele!
jspr / Det här har jag läst har – om jag räknat rätt – läst tolv av fjorton! Imponerande, verkligen.
Robert W / Mina skrivna ord – Robert ligger jämt med mig och har också läst nio författare 🙂 Bra jobbat av oss! (Vi har förstås båda haft tjuvstart med Selma åtminstone 🙂
Annette Juhlin: Just här – just nu ville delta ”kanske eller delvis”, men det har kanske stannat vid tanken? Så många böcker, så lite tid, jag vet…
Fru Bibliofil har låst sin blogg, så jag vet inte om hon deltar eller inte.
Och brorsan skulle kanske också läsa något? 🙂
Vad har ni tyckt? Hur har det gått? Tänker ni fortsätta? Jag tänker åtminstone läsa alla, även om det kommer att gå in på nästa års sida. Det har varit så intressant och också hemskt roligt att läsa andras inlägg, även om jag inte läst alla – måste åtgärdas!
Nobelpriset i litteratur år 1926 gick till Grazia Deledda, Italien
för hennes av hög idealitet burna författarskap, som med plastisk åskådlighet skildrat livet på hennes fäderneö och med djup och värme behandlat allmänt mänskliga problem
Jag har nu läst Elias Portolu av Grazia Deledda för min utmaning. Språket är högtravande och snuddar ibland vid komiskt, en mans söner liknas vid duvor och det värsta man kan kalla en man är ”färsk ost”. Naturbeskrivningarna är otroligt lyriska och är det jag tycker bäst om med boken. Jag känner dofterna och ser färgerna. Det måste vara mycket vackert på Sardinien.
Själva intrigen gör mig ärligt talat aningen frustrerad: en man förälskar sig i sin brors fästmö, sedermera hustru (och hon i honom) och velar fram och tillbaka om saken hela tiden. Jag förstår att tiden och seden är annorlunda, men samtidigt så tycker jag att det är frustrerande att flera människors liv förstörs på grund av att det är otänkbart att säga något om saken. Det är i och för sig ett bra exempel på hur mansbilden lägger hinder i vägen…
Boken är välskriven och om läsaren är mera sympatisk än jag i det här fallet så tror jag att det går att bli mycket rörd också och inte mest frustrerad. Och naturskildringarna är som sagt fantastiska.
Tillvaron är bäst när mjau kan vara mittemellan…
Det bästa av två världar.
Jag lånar också filmer, tv-serier, ljudböcker och ibland musik. Det finns otroligt mycket roligt att låna på stadsbibban här – innan jag skaffade en egen läsplatta så lånade jag en från bibban för att bekanta mig med konceptet. Det går också att låna symaskin och stavar för stavgång, om man så önskar, och allt möjligt annat 🙂
6. Från vilken avdelning på biblioteket lånar du majoriteten av dina böcker? (Unga vuxna, vuxna, deckare, fantasy…)
Det ligger mycket bra till på hemvägen och har bra öppettider. De har också massor med tidskrifter och en 3D-skrivare, som jag visserligen aldrig använt, men det är spännande att titta på när den spottar ur sig saker. Personalen är dessutom väldigt trevlig 🙂
7b. Vad är det sämsta med ditt lokala bibliotek?
Det är så litet att det inte finns ett tyst område, vilket jag skulle vilja ha om jag skulle använda det som läseplats. De har inte böcker på svenska eller engelska och mycket litet urval annars också, så vill jag gå på spontan bokjakt så måste jag gå till ett större bibliotek. Men eftersom jag gratis kan beställa böcker från vilket bibliotek som helst i regionen så är det inte något större problem 🙂 Förutom då en begränsad serendipitet – å andra sidan får jag sådan med att reservera allt från himmel till jord som jag råkar bli intresserad av efter att ha läst något på en blogg eller hört någon prata om det 🙂
Flera sorgliga nyheter denna vecka (inte för mig personligen, dock) får mig att tänka att det behövs kattbilder till tröst.
Här är Agnes på balkongen, tillsammans med den tappert gröna äppelmyntan.
Här en på Simba som njuter av att vältra sig i trapphuset.
Och som bonus en bild på föräldrarnas Lisa som snusar på sin kudde (jo, hon har en egen) och delvis på pappas (hon är en pappakatt).
I kväll har jag varit på konsert. Förbandet var ett finskt band som heter Valhe (lögn) – kände inte till det från tidigare, men jag diggade – huvudartisten var Thåström, svensk rockikon. Hans raspiga röst och poetiska texter (rubriken lånad från hans senaste skiva) har följt mig genom åren, främst Imperiet, men också Ebba Grön och hans solokarriär. Att höra honom live kändes nästan overkligt. Och coolt. (Tyvärr också högt, hade en bra plats framme vid scenen, men var tvungen att backa.)
Thåström. Sällhetsrysningar.
När vi var barn så skulle vi alltid slå upp allting. Så fort man hade en fråga om ord eller begrepp så pekade pappa (oftast) på uppslagsverket eller ordboken och uppmanade oss att kolla upp det. Jag tyckte det var jobbigt när jag var liten, men har varit så oerhört tacksam över det som äldre, eftersom jag numera vet hur jag tar reda på saker. Jag har ju till och med lyckats få ett jobb där jag har aktiv nytta av det 🙂
Nu i höst har Svenska akademien lanserat en sida där man samtidigt kan söka i Svenska akademiens ordlista (SAOL), Svenska akademiens ordbok (SAOB) och Svensk ordbok (SO). Gratis! Det är helt otroligt. Mera om de olika ordböckerna kan läsas här, men själva söksidan finns helt enkelt på svenska.se Så finns det ju appar både för Svensk ordbok och SAOL också (speciellt SAOL:s korsordsapp kan jag rekommendera :-))
Jag vill dessutom passa på att tillägga att vi nog alltid fick svar på frågor som inte kunde slås upp – när jag jämför med många andra människor jag känner så har jag aldrig fått höra ”det där är du för liten för att förstå” eller ”sånt talar man inte om”, när jag har kommit med frågor 🙂 Ibland direkt pinsamma eller superpersonliga frågor, som mamma (oftast) rodnat lite av, men alltid snällt svarat på.
I serien ”Simba ligger på saker som ligger på bordet” står (ligger) Andra kattslavens mössa i tur:
Svenska dagen till ära har svenska Yles läsare röstat fram ”århundradets finlandssvensk”, som föga överraskande blev Tove Jansson. Få författare har som hon lyft fram det allmänmänskliga och finlandssvenska på samma gång. Jag har skrivit om henne flera gånger, men idag tänker jag bara dela med mig av ett citat ur en av mina favoritnoveller i Det osynliga barnet och andra berättelser. Det är en berättelse om hur en annorlunda hemul, en som inte är bullrig och glad utan egentligen i hemlighet älskar ensamhet och tystnad, får ärva en park som blir hans alldeles egen:
Hemulen steg in och låste grinden bakom sig. Och plötsligt glömde han dockskåpet. Det var första gången i sitt liv han hade öppnat en dörr som var hans egen och stängt den bakom sig igen. Han var hemma. Han bodde inte hos någon annan.
Långsamt drev regnmolnen undan och solen kom fram. Den våta parken ångade och glittrade omkring honom. Den var grön och obekymrad. Ingen hade klippt och städat på så förfärligt länge. Träden böjde ner grenarna ända till marken och buskarna klättrade upp i träden i uppsluppet överdåd och kors och tvärs genom grönskan klingande bäckarna som farmor låtit gräva på sin tid. De skötte inte bevattningen längre, de skötte sig själva, men många av de små broarna fanns kvar fast vägarna sedan länge försvunnit.
Hemulen störtade sig in i den gröna, vänliga tystnaden, han skuttade i den, han rullade sig den och kände sig yngre än han någonsin hade varit.
[—]
Natten kom med många stora stjärnor och hemulen älskade fortfarande sin park. Den var stor och hemlighetsfull, man kunde gå vilse – men det gjorde ingenting, för man var hela tiden hemma.
ur Hemulen som älskade tystnad
Bild Tove Jansson
En kattslavs dagbok 