Skräckfemma

Johannas Deckarhörna har skräcktema idag (eller tekniskt sett igår):

Berätta om fem böcker som är skräckexempel i en eller annan mening!

Just idag tänker jag vrida lite på temat och lista mina fem senaste rysningar, text eller bild.

1. John Ajvide Lindqvists Människohamn läste jag ut nyligen.  Den var så fängslande att jag bokstavligen gick och läste – det är en konst jag finslipade i tonåren, men det är mera sällan jag gör det nuförtiden. Som med allt som Ajvide Lindqvist skriver så är det lika mycket människorna och berättelserna som fängslar. Jag läste också nyligen om samma författares novellsamling Pappersväggar. Speciellt historien om mannen som vill göra en deal med döden. Sällan en god idé. Egentligen kan jag rekommendera allt av honom.

2. Sjuka själar av Kristina Ohlsson har jag skrivit om tidigare. Obehaglig som bara den, svårglömd. Jag gillar skräck där det är svårt att veta vad som är på riktigt eller bara i någons huvud.

3. Novellen Squatter’s right av Rochelle Krich i antologin Home Improvement har också fastnat i mitt minne.  Ett ungt par flyttar in på ett nytt ställe, som de köpt billigt pga den hemska tragedi som skett där. Så börjar kvinnan höra egendomliga ljud och det blir konstiga spår i den nygjutna betongen. Mannen tror inte på henne och hon börjar misstro honom. Deras rabbi kommer på besök och förklarar att det finns arga andar i huset, som inte gillar de ändringar som de förra ägarna gjort och det var detta som ledde till tragedin Först blir kvinnan lättad, men sen börjar hon ändå undra om inte mannen instruerat rabbin för att lura henne… Den krypande paranoian är verkligen obehaglig. Vem har rätt? Vems verklighet är sann?  (Se ovan)

4. Trots mina invändningar så tycker jag att den nya It är sevärd och boken är absolut läsvärd. (Den länkade innehåller spoilers för både boken och filmen.) Stephen King är i allmänhet läsvärd, även om det finns bottennapp. Jag gillar speciellt hans noveller, där sjabblar han dessutom mera sällan bort slutet…

5. Stranger Things på Netflix. Höga förväntningar på säsong två, hittills har vi inte varit besvikna. Speciellt tycker jag att musiken och ljudeffekterna är fantastiska. Riktigt ruggig är den. Och spännande. Rekommenderas, men se säsong ett först.