Simons katt i blötväder

Aprilregnet till ära vill jag dela med mig av en Simons katt-video om katt i regnväder. Den påminner mig om Sigmundkatten, som brukade tigga om att få gå ut, men tvärvände förnärmat när det regnade. Så gick han till bakdörren och satte sig att jama vid den – för det kunde ju tänkas att vädret var bättre på den sidan 😀

Kattbonus: jag stötte nyligen på den här lite äldre texten om Vimeo = Vimeow

Högdjur inspekterar nybygge

Vi har köpt ett nytt katträd. Vi har haft ett tidigare, men halva (!) trädet tycks ha fått fötter nåt tag, det har förvarats isärtaget på vinden och ena paketet var försvunnet när vi skulle sätta ihop det. Suck, klåpiga tjuvar. Eller ovamligt hungriga möss, eller whatever. Hursomhelst så beslöt vi att köpa ett golv-till-tak träd den här gången, som satts upp under noggrann kvalitetskontroll.

agnes_i_tradhala_1

Hålorna i foten inspekteras.

agnes_i_tradhala_2

Hmm. en håla undertill också…

simba_vassar_klorna

Vässa, vässa. klart godkänt som klösträd.

Det var inte ens färdigbyggt innan Simba testade de högre höjderna.

Det var inte ens färdigbyggt innan Simba testade de högre höjderna.

tradkatter

Högst upp är bäst. Agnes är avis.

Agnes tycker också om den mjuka hyllan.

Agnes tycker också om den mjuka hyllan.

Mysigt.

Mysigt.

Streeeech.

Streeeech.

Mycket populärt katträd, som synes. Tyvärr är det inte riktigt tillräckligt stadigt för att hålla för två katter som jagar varandra upp och ner i det, så det har redan kommit ner två gånger, en gång delvis och en gång helt. Jag har nu säkrat det i hyllan bredvid, men för tillfället håller de bepälsade klätterdjuren ett visst skeptiskt avstånd till de högre höjderna. Helt förståeligt, jag antar att de båda var i trädet när det välte.

Simba har dessutom klättrat in i korgen på hyllan bredvid några gånger, men eftersom den sticker ut lite så har jag nu packat den så full att hon inte ryms – vi vill ju inte att hon ska få ner den också…

Helst borde vi (okej, jag) slänga ut så mycket saker att vi kunde hålla utrymmet ovanpå bokyllorna tomt, så att katterna kunde gå längs med alla hyllorna i rummet – det skulle de gilla 🙂

Gammal ≠ dammig

Till min stora förtjusning har bokbloggsjerkan publicerat min utmaning angående äldre böcker 🙂 Jag blev inspirerad av fantasyförfattaren Maria Turtschaninoff som nyligen bloggade om böckers korta livstid och tänkte att det skulle vara roligt att se hur olika bokbloggare ser på saken.

Jag tycker ibland att bokbloggosfären fokuserar onödigt mycket på det som är nytt och spännande. Jag skulle vilja komma med en utmaning: blogga om en bok (eller flera) som är minst hundra år gammal, men fortfarande läsvärd. Vuxenbok, barnbok, facklitteratur, vad du vill. Motivera!

Jag gillar böcker från olika tidsperioder och läser regelbundet böcker som är över hundra år, inte minst har jag en viss fäbless för äldre barnlitteratur – L. M. Montgomery (Anne på Grönkulla mfl.), L. M. Alcott (Unga kvinnor mfl.), Frances Hodgson Burnett (Den hemliga trädgården mfl.), Z. Topelius (Sagor för barn), Laura Fittinghoff (Barnen ifrån Frostmofjället) osv. Jag gillar att de å ena sidan beskriver en värld (och i viss mån värderingar) som är mycket annorlunda än vår, medan de samtidigt har aspekter som jag kan känna igen utan problem. Mycket fascinerande.

Det är inte så länge sen jag bloggade om Stiernhielms Hercules från medlet av 1600-talet, men för att nu riktigt gå in för det här med ”gammalt är inte lika med dammigt” så ska jag rekommendera en text som är nästan 2 500 (jo, tvåtusenfemhundra) år gammal och fortfarande läsvärd: Euripides tragedi Medea. (431 f. Kr) Det är en skrämmande evigt aktuell myt om en kvinna som dödar sina barn för att hämnas på sin man som övergivit henne. Hon framstår inte som sympatisk – men det går att förstå den förtvivlan som driver henne. Hon är en ovälkommen främlig i landet, men hon kan inte heller återvända hem på grund av det hon gjort för att hjälpa sin man att få det gyllene skinnet. Och Jason, hennes man som dumpar henne för en yngre kvinna i en bättre social position rättfärdigar sig med att ”det är mycket bättre för barnen” och liknande floskler. Replikerna känns förbluffande tidslösa. Skitstövlar var skitstövlar redan då.

Jag kan resa i tid och rum genom att läsa – varför skulle jag inte vilja läsa texter skrivna i andra tid och rum när jag en gång kan? 🙂 Jag tycker det är synd att så många människor är ointresserade av äldre litteratur och tycker att klassiker är lika med dammigt. Det finns oftast en orsak till att vissa böcker är klassiker, de kan behöva en liten extra ansträngning för att komma över tröskeln med äldre språk eller kulturskillnader – men det kan vara värt det! [Meningen lätt redigerad pga upprepning.] När jag studerade litteraturvetenskap hade vi ofta kommenterade upplagor, som kunde vara till stöd för läsningen. Det är till exempel lättare att förstå varför Almqvists Det går an (1839) var så upprörande, när man känner till skråväsendet och kvinnans omyndighet. I dagens läge är en självständig kvinna med yrkesstolthet som vill ha ett särboförhållande inte så konstigt. Eller?

En mörk tid

Det har varit val igen och valresultatet gör mig bara deprimerad. Ny Tids chefredaktör Janne Wass skrev en kolumn på Svenska Yles sidor betitlad ”Vad är det för fel på de finländska väljarna” och jag håller med. Hur tänker folk? Hur kan så många människor rösta på ”Sann”finländarna? Ett populistparti med en sunkig agenda (intelligenta och välformulerade Li Andersson skrev nyligen en bra kolumn i Ny Tid om Persunas partiprogram gällande invandringen) är nu landets andra största parti i riksdagen. Andra största. Nätt och jämnt tredje störst om man ser till röstningsprocenten. De två andra stora är inte heller direkt de partier som motsvarar mina värderingar. Det är ”sköt dig själv och skit i andra” som gäller. Speciellt om ”andra” kan kategoriseras som ”de andra”. De där som minsann inte är som vi. Läs gärna också Sara Enholm Hielms kolumn Vi och dom, apropå det här med effektivitet och produktivitet.

Samtidigt som valresultaten rullar in så kommer nyheten om de sjuhundra drunknade utanför Lampedusa och att EU ska diskutera problemet. Kommentarerna till den nyheten och Ida Fellmans blogg om ”Vårt Medelhav och deras” håller en ton av ”vad ska de nu dit och göra, ingen tvingar ut dem på sjön, det är väl inte EU:s ansvar?” Ingen sympati, ingen förståelse för de omständigheter som gör att människor vågar livet i jakt på ett bättre liv – omständigheter som bl.a. EU bidragit till med sin rovfiskespolitik, t.ex. Bara ett ”skyll sig själv”.

För en vänstergrön humanist så framstår den här attityden som obegriplig. Jag vill se en politik som går ut på att bygga en bättre värld för oss alla, en politik som tänker inkluderande och långsiktigt. En som inte bygger högre och högre murar. En politk där människors värde räknas i annat än pengar. En värld där människor bryr sig om varandra och miljön.

Och varför inte en ponny, eller en enhörning, när jag nu håller på?

Tillägg: Läs Linnea Häxbrygds bloggpost ”sant eller falskt”. Hon argumenterar betydligt mera välformulerat än jag, som mest bara vill krypa in i en håla och gråta.

Pinsamhetens blommor

”Visa mig din bokhylla, så vet jag vem du är.” Men visa mig de böcker du gömt undan så vet jag mera om dig än du tycker är riktigt bekvämt… Bokbloggsjerkan handlar idag om sådana böcker som man inte tycker är riktigt representativa:

Veckans fråga kommer från Sanna:  Har du någon riktigt nördig, udda eller till och med pinsam bok i hyllan (enligt dina egna kriterier, min anm.)?

Alltihopa, skulle jag säga, eftersom jag är en bokhamstrare. Men den här gången ska jag dra fram skämskudden och berätta om några böcker som jag tycker det är lite pinsamt att ha i hyllan, men som jag inte slängt ut för att det är en guilty pleasure att läsa skräp ibland också för en litteraturvetare och bibliotekarie (kanske speciellt för dem?)

Min guilty pleasure är tantsnusk, typ Judith Kranz och Jilly Cooper, men värst av allt. Virginia Andrews. Hennes Blomblad för vinden-serie är egentligen helt förfärlig, men just i sin kompletta absurditet väldigt underhållande. Jag läste dem första gången som tonåring (fnittrande och rodnande i smyg, vilket egentligen är helt onödigt eftersom föräldrarna egentligen aldrig censurerade vår läsning, fast jag onekligen undrar lite över att mamma lät Vita hotellet ligga framme) och är fortfarande svag för dem. Jag har tänkt slänga ut dem redan länge, men kan inte riktigt komma mig för. Mycket pinsamt.  Men de har allt, barnmisshandel, superrika och sadistiska släktingar, incest, tonåring-förför-fosterfar, långt utdragen hämd, ond bråd död – allt man kan tänka sig 😉

Det roliga med att läsa superdåliga böcker är att det ibland finns otroligt underhållande kommenterade läsningar av dem online. Gå gärna till Forever Young och läs Flower Scowler: Flowers in the Attic: A Drinking Game (fortsättningarna hittas här) och uppföljaren It Seems To Me You Lived Your Life Like Petals on the Wind 1del 2 här och del 3 här (tyvärr tar den slut i mitten, men den är genial så långt som den håller på). Erin Callahan lyfter fram de värsta bitarna på ett sätt som har mig att fnittra förtjust hela vägen. jag måste nog behålla böckerna – som referensmaterial 🙂

‘A’ r det nästan bara kvinnor som bokbloggar?

Här sitter jag i Chesire(!) och äter engelsk ost (Cheddar, Stilton och Wensleydale!) och dricker god engelsk ale när jag inser att det ju är fredag (natt) och dags för en bokbloggsjerka – vi ska se hur det ser ut med ett tangentbord utan skalder (jag ska prova med lite copy/paste):

Veckans fråga kommer från Robert:

Varför är det nästan bara kvinnor som bokbloggar?

Min spontana tanke är ”är det faktiskt så”, men antar att det kan stämma. Mitt intryck är att kvinnor överlag bloggar mera än män, men det kan hända att jag bara har stött på sådana bloggar. (Och så vet man ju inte vem som på riktigt sitter vid tangentbordet …) Men om kvinnor bloggar mera och rent generellt sett läser mera så kanske det inte är så konstigt? Eller så ser jag inte strukturerna. Det ska bli intressant att se vad folk svarar (bara jag hinner läsa, är inte mycket vid datorn just nu 🙂 )

Kortfattat idag, det är jobbigt att klistra in skanderna. (Lyxproblem, jag vet!)

Mustasch är ett ord som ser roligt ut

mustache Ugglan & boken hade en rolig bloggenkät häromveckan (månaden), tack för den! Jag har petat på den lite då och då i halvannan månad, men nu ska ni få en mustaschenkät 😉

 

 

 

Four names that people call me:

Kristina. På jobbet ligger betoningen på första stavelsen på finskt sätt.

Koko, förstås. Det ska uttalas som Kocko, men jag kunde inte stava så bra som liten.

Tina. Det var mitt scoutnamn i tiderna, en och annan använder det ännu.

Lina är föräldrarnas smeknamn på mig (vilket jag lite tveksamt medger här).

Four jobs I have had:

Hemsamarit på deltid i gymnasiet. Jag lärde känna många äldre människor och fick lära mig mycket om Finlands och Helsingfors närhistoria, mycket intressant. Plus en viss förståelse för utmaningarna i äldres vardag.

Ett sommarjobb som Imbiß-försäljare i Tyskland (hamburgare, korv, pommes, glass och liknande).  Lärde mig flytande tyska på kuppen, nyttigt på det sättet, men jobbet var asigt och chefen var som en parodi på en dålig chef. En dålig tysk chef (förutom kanske att han var ung och snygg). Väldigt motiverande för studietakten, dock! Jag var fast besluten att studera flitigt för att kunna välja jobb bättre i framtiden. Och nu har jag ett trevligt jobb med bra chefer 🙂

Bokhandelsbiträde i Mariehamns bokhandel. Trevligt sommarjobb, skulle antagligen ha fortsatt jobba där om det inte varit på Åland, trots vissa smärre kontroverser med lokala vet-du-inte-vem-jag-är-typer. (Nej, det vet jag inte, jag är inte härifrån.)

Helsinki Help, en sorts ambulerande stadsguide. Väldigt skojigt sommarjobb, krävde multitasking på hög nivå med många språk. Om jag inte glidit in på bibliotekariebanan så hade jag antagligen utbildat mig till turistguide på allvar. (Eller kanske till massör. Eller lektör… definitivt ett potentiellt yrke.

Four Movies I would/have watched more than once:

Rocky Horror Picture Show – världens underbaraste kärleksfulla hyllning till / parodi på klassiska skräck- och scififilmer, som dessutom kommer som sing-along på Orion i maj! Helt klart den film jag sett oftast.

Tim Burtons The Corpse Bride – jag tycker om komisk skräck, helt tydligt, speciellt i kombination med musik.

Buffy-avsnittet Once more with feeling 🙂 Jag har sett det ett par gånger nu och lyssnat på ljudspåret hur många gånger som helst, något jag normalt inte gör. Skräck, humor och musik. I rest my case.

Fritz Langs M – jag skrev en gång en uppsats på hur ljudet används i de första sju minuterna av den filmen och såg den många, många gånger. Det var Langs första ljudfilm och fortfarande ett fantastiskt exempel på hur ljud kan användas för att skapa stämning.

Four books I would recommend:

Vibeke Olssons Molnfri bombnatt – En otroligt bra bok som jag tjatat om redan för tio år sedan, uppenbarligen. Just nu tänker jag på scenen där den unga flickan som varit övertygad nazist, men har börjat tänka om, frågar sin mamma om vad ”demokrati” egentligen innebär. Pappan har dött i fångläger för att han var socialdemokrat och mamman gör sitt bästa för att förklara varför det var värt att vara det.

Majgull Axelssons Aprilhäxan – en bok med fyra olika huvudpersoner, en uppväxtskildring och en bok om det svenska samhället. Svårförklarad, men fantastiskt språk och fascinerande utgångspunkt.

Margareth Atwood: The Handmaid’s Tale – en dystopi om hur det kan komma att gå när den religiösa högern tar makten. Bloggat om den här.

L. M. Montgomery: Anne på Grönkulla. En bok jag kan läsa hur många gånger som helst. Den är rolig, dramatisk och en fläkt från en förgången tid.

Four places I have lived:

Kroksjö – en liten by utanför Umeå.

Lund – från Norrland till Skåne 🙂

Vanda – om det nu sen är en stad, egentligen?

Helsingfors – min hemstad numera.

Four places I have been:

Tromsö – en favoritstad. Någon gång ska jag testa att tillbringa ett år där, bara för att se om det går.

Oulanka nationalpark – rekommenderar varmt! Ett dramatiskt landskap med berg och skog genomkorsat av forsar.

Kerala i Indien – läsarresa med Ny Tid för många år sedan. En delstat där ris och basvaror är subventionerade och barnen tigger skolpennor, inte mat eller pengar.

Turkiet – rest runt med familjen för ännu flera år sedan. Det roligaste med den resan var nog att stöta på en turk som talade svenska i den lilla, lilla byn Helvadere som vi körde vilse till…

Four places I´d rather be right now:

I min säng! (trött)

Någonstans med en bok. Jag har haft helt för lite läsro på sistone.

Nånstans lite varmare och soligare. Helst utan att behöva resa, det blir så mycket resande ändå. Men det är väl bara att vänta, tids nog blir det kokhett i lägenheten… :-s

Lund. Jag saknar mina vänner där. Men jag får se dem i maj 🙂

Four of my favourite foods:

Strömming med potatismos

New Bamboo centers currytofu eller tofu Setczuan

Omelett (helst med färska örter och smörgåskrasse)

Ost (mmm, ost)

Four tv-shows that I watch:

Jag ser ju inte egentligen på TV, men här är några serier jag sett på sistone eller ser på just nu:

Buffy! – Bloggat här.

True Blood – vadå att vampyrer är kul. Fullkomligt over-the-top, mamma skulle säga ”camp”, men sevärd just därför.

Sherlock (BBC) – välgjord modern version med många blinkningar till kanon. Plus att den inspirerat till världens bästa fanfic, ska återkomma till det vid tillfälle.

Firefly. Eller kanske Dr. Horrible’s Sing-Along Blog. Hursomhelst har jag just nu helt klart en Joss Whedon-fanperiod på g.

Four things I am looking forward to this year:

Nu allra, allra närmast en länge planerad resa till en kompis i England med brorsan – vi ska gå på The Races! Vi var och hälsade på en gång för flera år sedan (bloggat här, här och här), men missade precis den grejen. Jag har velat gå på the Races sedan jag läste min första Dick Francis 😉

Internationell vecka på jobbet i början av juni. En grupp bibliotekarier från runt om i Europa kommer på besök till oss. Som en kombination av konferens och socialt umgänge med spännande människor.

Nordlek i Danmark – tänk att få dansa i en vecka!

Att resa runt i Danmark med Andra kattslaven i samband med det och så hälsa på hos kära vänner i Lund.

Four things I am always saying:

”—” katt – standard tilltalsord för två- och fyrbenta individer i hushållet.

Agnes, inte bråka med Simba! Simba, inte bråka med Agnes (till katterna)

men! – Så säger brorsan ”alltid ska ni skylla på oss” 😉

Jag ska bara… (just nu ”jag ska bara packa färdigt, sen ska jag sova lite)