Rhodomania

Vi har ett par kära vänner på besök över helgen  och måste ju köra lite sightseeing. Eftersom de har sett det mest traditionella så for vi till rhododendronparken i Haga, som jag velat se länge. Den var verkligen imponerande! Massor med rhododendron och azeleor i olika färger.

Jag kom att tänka på den här:

”Titta pappa, en sån fin ros!”

”Jovisst, fast det är ingen ros, det är en rhododendron.”

”Roddå… Hur stavas det?”

”R… Du har nog rätt, det är en ros.”

😁

På finska används mest alpros, mycket enklare. 🙂

 

Annonser

Lux Helsinki

Varje midvinter hålls det en ljusfestival i Helsingfors: Lux Helsinki. Det är en trevlig idé – när det är som mörkast och jävligast så lockar man ut folk på stan och titta på ljus. Det är en fin upplevelse. Den håller bara på i några dagar, med motiveringen att det blir en intensivare festivalstämning då, och det stämmer nog.

Andra kattslaven och jag gick en runda på kvällen och det bästa konstverket var helt klart Flowers of Life (med förbehållet att vi inte såg riktigt allt pga att det var kallt och vi var hungriga). Nedan några bilder, tagna med mobilkamera. Många hade väldigt proffsiga kameror och stativ med, men det tänkte jag ju inte på.

lux1 lux2 lux3 lux4 lux5

Varför västmetron egentligen är försenad

Andra kattslaven tipsade mig om en novell av Tuomas Saloranta som heter ”Länsimetro viivästyy”, dvs. Västmetron försenas.

Som en liten bakgrund för icke-Helsingforsare så kan jag berätta att metron (som tunnelbanan kallas här) i Helsingfors är ganska kort och relativt ny. Det har i många år talats om att den borde byggas ut västerut, mot grannstaden (kommunen skulle man säga i Sverige) Esbo, som ganska länge motsatt sig saken, eftersom Esboborna älskar sina bilar… Och så blir det förstås dyrt och de som inte bor precis bredvis en station blir beroende av matarbussar. å andra sidan är det snabbt, smidigt och effektivt. Nu har beslutet äntligen fattats och bygget påbörjats, men det är ideliga problem och förseningar. Den skulle öppna i augusti, nu är nästa bud januari, men det tror jag när jag ser det.

Tuomas Saloranta har redan 2011 skrivit en novell som förklarar de egentliga orsakerna till förseningarna – alltså flera år innan bygget påbörjats, minns inte ens om beslutet var fattat än, vilket i sig är lite ruggigt. Novellen  börjar med att en frilansjournalist blir uppringd av någon på bygget som utlovar ett scoop. När journalisten kommer dit finns bara den här enda mannen där. Han tar med journalisten i tunnlarna och förklarar att de hade stött på ett helt okänt, färdigbyggt tunnelsystem under jorden. Problemet var förstås vad som fanns i de tunnlarna, som stördes av byggena. Det finns bara den här enda mannen kvar och han vill berätta sin historia och presentera journalisten för någon. Eller kanske något…

Det är en riktigt obehaglig historia och jag kommer på mig med att verkligen fundera på om nybygget verkligen bara försenats på grund av tekniska problem – eller om det kanske finns andra orsaker… Och jag som åker metro varje dag! 😮

Novellen ingår i en novellsamling av Tuomas Saloranta som heter Mahtavat Ammoiset ja muita karmaisevia kertomuksia (2014) och har tidigare publicerats i Kultakuoriainen 3/2011  under pseudonymen Johannes Sohlman. Jag läste den för Novellutmaningen II.   Eftersom jag läste den i original så väljer jag att låta den representera nummer 3. Läs en novell på ett annat språk än svenska.