Biggles eller Buggles eller vad han nu heter

Jag hade helt för bråttom i fredags för att svara på bokbloggsjerkan, men vem blir inte glad av att läsa om en katt som äter salmiakmaränger i stället 😀

Den här gången handlar jerkan om bokserier:

Vilken är den längsta bokserien du har läst och upplever du att skrivandet förändrades (antingen till det bättre eller sämre) längs vägen? (Du som inte läser bokserier kan i stället svara på om du har märkt att någon av de författare du har följt längst har ändrat sitt skrivsätt och om du tycker att förändringen är positiv eller negativ)

När det gäller antal så är det helt klart att det är barndomsfavoriten Biggles av W. E. Johns. Den serien består av närmare hundra böcker, trots allt, varav jag väl läst ett åttiotal. Vi har alltid läst Biggles i vår familj, vi samlade på dem (i översättning, som vuxen har jag läst ett par i original). Mamma, brorsan och jag brukade roa oss med att läsa högt ur valda Bigglesböcker och ha de andra att gissa vilken. Ibland kunde t.o.m. kära far joina, de äldsta exemplaren (Bonniers gamla med orangea ryggar) var trots allt från hans barndom. Ville man komma enkelt undan kunde man bara säga ”dripp, dripp, dripp”, men oftast tog det en sida eller två att känna igen boken (avslöjande namn ersattes med X).

Inga av böckerna är speciellt högkvalitativa, och vare sig det gäller utgåvorna med de värsta ras- och klassfördomarna bortcencurerade, eller de kulturhistoriskt sett intressantare trogna översättningarna,  så är de milt sagt värdekonservativa och rent ut sagt ganska fruktansvärda. (Fast krigsförhärligande är de inte, även om krigen ofta beskrivs som spännande så finns också motviljan och äcklet där.) Men som barn älskade jag dem och jag läser emellanåt om vissa av dem med behållning. Jag måste erkänna att jag i viss mån kan sympatisera med de svenska skolbibliotekarier som vägrade ta in Biggles överhuvudtaget pga innehållet, medan jag å andra sidan tycker att de är fartfyllda och roliga – det som fortfarande gör dem läsvärda är vänskapen i gänget och den humoristiska tonen. Men den som vill läsa dem högt för eller sätta i handen på ev. barn ska nog vara beredd på att följa upp med en diskussion om värderingar…

Det är helt klart primärt böckerna från mellankrigstiden som är mina favoriter, de under första världskriget är mest löst sammanfogade anektdoter (utom det lysande undantaget Biggles i öknen) och de under andra världskriget är oftast rätt blodiga. De som utspelar sig efter det kriget blir väldigt rutinmässigt schablonartade, utom några få undantag så är de rätt trista. Johns kan inte heller längre hålla reda på detaljer som vilken ögonfärg hans hjälte har och liknande. Det har vi också haft mycket roligt åt, så helt bortkastat har det inte varit att läsa dem.

Denna omåttligt produktive man skrev dessutom om King i kommandotrupperna (som jag aldrig riktigt tände på) och Worrals i WAAF. King och Biggles träffades några gånger, men Johns vågade däremot aldrig sammanföra Biggles och Worrals – vår ömma moder brukar säga att hon misstänker att Biggles skulle bli tvåa där 😉 Hon har nog rätt.

Summa summarum: kulturhistoriskt intressant, som bäst ganska roliga, men tänk på att böckerna är en produkt av sin tid, och inte den mest proggressiva tiden för den delen.

Mera om Biggles på engelska respektive svenska Wikipedia.

Knasig katt knaprar konstigt

Jag har känt många katter som gillat knasiga saker: t.ex. majs, gurka, paprika och Oolongte (!), men Simba har slagit alla rekord, tror jag. Vi var förbi Kulmakonditoria i Myrbacka häromdagen och jag passade på att bunkra upp av deras specialitet: salmiakmaränger. Salmiak är gott, maräng är gott och kombinationen är suverän. Vilket uppenbarligen Simbisen också ansåg: jag kom på henne med att slicka på en maräng och stände lådan, men lämnade den på bordet. I morse fick jag se en katt som på alla sätt försöker lirka upp en bakelsekartong! Jag var tvungen att ställa den på en hög hylla, för att få ha dem för mig själv. Salmiakmaräng??? Det är ju salt förstås, hon gillar salt, men allt det där sockret?

Jag tror det är det absurdaste jag upplevt en katt äta – kan någon slå det?

Tvättäkta kaos

Den här Simon’s cat-vieon påminner mig om att tvättkorgen verkligen svämmar över… Plus att det verkligen behöver dammsugas. Vi har bara varit för upptagna. Tror ändå inte jag ska be om assistens av den lilla tottmakaren.

Jag gillar H. C. Andersen-blinkningen 🙂

Jag var där!

i_was_there

Bildbevis – jag var där.

Jovisst var jag på demonstration på söndag – jag och över tusen andra 🙂 Siffrorna varierar mellan ”drygt tusen”, ”tusenetthundra” och ”minst tusentvåhundra”, så för att vara på den säkra sidan så säger jag bara ”över tusen”. Jag är rätt trött efter allt organiserande plus en tolvtimmars arbetsdag idag för att kompensera för alla korta dagar de senaste veckorna, så, eftersom jag precis har uppdaterat vår blogg, där finns ett par fina bilder som Andra kattslaven tagit, så uppmanar jag er att gå och titta 🙂

 

Vox populi idag! Kom med!

Idag är det den stora  dagen. Idag hålls det runt om i världen klimatdemonstrationer, för att sända meddelandet till världen ledare att vi vill ha ren energi nu, vi vill inte ha tomma löften, vi vill ha handling. Nu.

Kom till Narinken idag kl. 16, eller kolla närmaste demonstration om du inte är i Helsingfors. Ta gärna grönt på dig, vi tänker forma ett grönt hjärta på Domkyrkans trappor. Kyrkan har lovat ringa i klockorna – en historisk varning för fara. Länkar till aktionens Facebook Twitter och blogg.

Skriv under petitionen för ren energi här.

Om du har tid, titta på den här filmen (en knapp timme) om People’s Climate March-rörelsen och klimatförändringen, dess orsaker och dess påverkan:

Disruption

Om du har ont om tid kan du titta på den här korta videon från Last Week Tonight. Den är rolig och seriös på en gång:

Kom med, sprid ordet. Låt oss verkligen påverka, låt oss förändra.

Om att haja till och att heja på miljön

Idag blir det en kombinerad bokblogg och världsförbättring 😉 Först Bokbloggsjerkan, som idag ställer den mångtydiga frågan

Finns det något särskilt du brukar haja till över när du läser en bok? 

För att vara uppriktig så var min spontana tanke här – som den språkpurist jag är – ”om det finns språkliga fel i texten”. Stavfel, grammatiska fel, för alldel sakfel också, till och med alternativa stavningar som Jane Austens ”chuse” i stället för nutida versionen ”choose” är sådant som hejdar min läsning. Det måste vara ganska illa för att helt avbryta den, men jag kan helt enkelt inte bortse från fel när jag läser.

Typiskt mig att tänka på det formella i stället för innehållet. Men med lite eftertanke så kom jag på ett par andra saker också.

Hajar till på ett roat sätt gör jag över blinkningar till andra böcker, som t.ex. när Laurie R. King i en av sina Mary Russell-deckare (underhållande Sherlock Holmes fanfic) låter Lord Peter Wimsey dyka upp och hjälpa hjältinnan ur en liten social knipa 🙂

Och så, kanske det mest förklarliga: plötsliga, oväntade vändningar, oftast skräckrelaterade. Det är svårt att komma med exempel utan att det blir hemska spoilers, men kanske jag kan få ta en klassiker: ”Och jag tog hans hand. Men det var ingen hand. Det var en klo av järn.” Ryys.

Ett litet urval. Nere till höger syns min ökända vindmölla (det är iaf vad det ska föreställa!)

Ett litet urval. Nere till höger syns min ökända vindmölla (det är iaf vad det ska föreställa!)

Så var det världsförättringen: Idag har jag varit och målat plakat och banderoller för söndagens demonstration. Det var roligt, stämningen var postitiv och energisk. Fast alla skrattade åt mitt vindkraftverk och tyckte det såg ut som en viss hampväxt… jag kände mig tvungen att lägga till lite fartränder 😉

Ni har väl skrivit under namninsamlingen  för utvecklingen av ren energi? Den har samlat över 2 miljoner underskrifter, men flera behövs. Klicka här.

Kom på söndag också, vi har ett fint program och 1 400 anmälda – kom med så blir vi flera! Mera information finns på Facebook (uppdateras filitigast), vår blogg och Twitter.

Här finns mera allmän info och karta på alla platser det finns aktioner: är du inte i Helsingfors så kan du kolla om det inte finns där du bor. Testa alternativt att söka på People’s Climate March + där du bor (eller närmaste större ort, men t.ex. på Åland så hålls demon inte i M-hamn utan i Jomala). green_hearts

Dela, skriv under, kom om du kan. Låt oss sända ett entydigt budskap till väldens ledare: Sluta tjafsa, agera nu!

Hemligt hobbyhus?

Som ni vet så dansar jag folkdans på AV. Men vet ni att det händer en hel massa andra saker i det huset? Jag talade just häromveckan med en person på Luckan om det faktum att det finns ett fint hus mitt i stan med massor av hobbyer på svenska för en billig penning – men få känner till det! Alla känner till Arbis (fantastiska Arbis som jag på inget sätt vill dissa), men AV är ganska okänt. Folk tror att det är en hemlig förening i stil med frimurarna, eller kanske en politisk förening. Ingetdera är sant, men som med många andra föreningar så finns det folk som känt varandra i åratal och det kan kännas skrämmande att komma och joina utan att veta vad det handlar om. Därför ordnar vi nu varje höst öppet hus på AV en dag. Denna dag är nu på torsdag, den 18 september. Välkomna att titta in i det hemliga huset och kanske skaffa en ny hobby? Adressen är Annegatan 26, Helsingfors.

Program:

16.30-17.45

Olika kretsar presenterar sin verksamhet (”kretsar” är vad vi kallar de olika grupperna):
Källarsalen: Sykretsen och Sällskapskretsen
Klubblokalen: Konstklubben och Bokklubben
Kretsarnas sal: Seniordanskretsen och Squaredanskretsen

Biblioteket är öppet

18-19

Gemensamt program i Festsalen med dans (folkdanslaget uppträder!), musik och sång. Efter programmet bjuder föreningen på kaffe i foajén.

19.30-

Flera kretsar presenterar sin verksamhet:
Källarsalen: Sandelssällskapet
Festsalen: Walentinakören och Folkdansarna med Musikklubben
Kretsarnas sal: Bridgeklubben

Tillägg: På lördag uppträder förresten balalajkaorkestern Kalinka på AV kl. 18! De spelar bra, rekommenderas. Läs mera här: Kalinka 20 vuotta.