Realistiskt

Veckans jerka frågar:

Har du gjort några fynd på bokrean i år? Om ja, vilken bok är du särskilt sugen på att läsa? Om nej, vad fällde avgörandet för att du bestämde dig för att avstå?

Bokrean, ja. Det var verkligen länge sen som den kändes relevant. Jag minns hur det var, det kom ut ett häfte med boktitlar och priser och jag kunde sitta i timmar och pricka för böcker och fundera på vad jag vill ha – speciellt praktverk av olika slag, som litteraturhistoria. Så skickade vi in beställningen och kunde senare gå till Akademen och hämta ut paket. Det var en höjdpunkt på bokåret. Så fanns det titlarna som man avvaktade med tills det blev 30 % tilläggsrabatt och till sist så brukade jag gå till andra (tredje?) våningen och gå igenom de udda titlarna som Akademen slumpade bort de sista dagarna. Ibland kunde jag göra riktiga fynd där, överraskande titlar som fick komma med för att de kostade några mark(!) och såg kul ut. Jag minns att jag hittade en bok som hette Bald in the Land of Big Hair på det viset, en sorts sjukdomsdagbok av en cancerdrabbad kvinna i Texas, skriven med galghumor och hög intensitet.

Nu är det många år sedan jag ens varit riktigt medveten om när rean ens är. Det började med att utbudet blev allt ointressantare, men framför allt så har jag allt mer övergått till att låna eller köpa på antikvanti. Just nya, eller nästan-nya böcker känns inte så viktigt mera. Bokmässan (i Hfors alltså, jag har varit en enda gång till Gbg) är fortfarande en aktuell bokhändelse som jag väntar ivrigt på, men inte ens där köper jag längre mera än en handfull böcker. Det ryms helt enkelt inte in så mycket…

Bröd som mättar hunger

Jag har för första gången på mycket länge haft tid och ork att baka rågbröd; jag menar äkta rågbröd på surdegsrot, som tar flera dagar från början till slut och som framförallt kräver lång jäsnings- och gräddningstid. Det är brödet som jag har vuxit upp med, föräldrarna startade i tiderna en surdeg och började baka det i ren frustration över ”Den svenska limpan” (också känd som ”Svampen som alltid återtar sin form om man så sätter sig på den”) och jag lärde mig äntligen att baka det själv då jag studerade ett år i Sverige och insåg att det inte skett speciellt mycket på den fronten där… (Det går att få tag på gott bröd i Sverige också, men det är svårt i vanliga butiker.) Det blir lite sporadiskt bakat numera, det kräver så mycket mera framförhållning än det enkla bröd jag vanligtvis bakar (finns här) och det går att få riktigt gott surt rågbröd i butiken också –  så när jag bakar så bakar jag rejält av det, den här gången blev det sex runda, vackra bröd på ca ett halvt kilo styck.

Fem_ragbrod

Det är bara fem bröd på den här bilden eftersom ett redan är slut…

 

Det finns få saker som doftar så gott som nybakt rågbröd direkt ur ugnen. Egentligen borde det ligga till sig en halv dag eller så innan man öppnar det, men jag kan aldrig hålla mig, trots att det är stenhårt på ytan, kladdigt i mitten och nästan omöjligt att skära. (Den hårda skorpan mjuknar senare och innanmätet blir fastare, så det är lättare att skära tunna skivor.) Jag använder en rejäl brödsåg och skär tjocka skivor, brer på smör eller margarin (fettet lyfter fram smaken) och äter i stora tuggor medan fettet smälter. Syrligt, mustigt och med knapriga kumminfrön (jag älskar kummin i rågbröd) – fantastiskt gott. Jag brukar kunna sluta efter ett halvt bröd… ungefär 😮

Ibland ger jag bort extra bröd, ibland fryser jag in några stycken. De håller länge om man sveper in dem i en handduk innan man sätter dem i en påse. Bröden och handduken måste vädras ett par gånger per dygn för att inte mögla, men brödet blir kompaktare och kompaktare och syrligare och syrligare för varje dag. Mmmm…  Så småningom sätter jag annat pålägg på det, men den första tiden vill jag bara ha smaken av brödet i munnen. Det finns inget bröd som är riktigt lika tillfredsställande för mig.

Var det förresten någon av er som noterade skuggan i ett hörn av bilden ovan? Det var en viss nyfiken pälsboll.

Image

Mycket nyfiken – vem har någonsin hört talas om en katt som äter surbröd!

För att få en bra bild uppifrån så ställde jag ner gallret på golvet och genast var hon där och slickade på ett av bröden! Knasiga djur.

Är det förresten någon annan WordPressbloggare som kan berätta varför WP helt slumpmässigt vänder på bilderna ibland? Båda bilderna är tagna så att kattskuggan respektive katten var uppe i vänstra hörnet, men när jag lastat upp bilderna så lägger de sig såhär. Inte ens åt samma håll. Väldigt irriterande! Det har hänt någon gång tidigare, men då trodde jag att det berodde på att bilden var tagen på högkant, vilket alltså inte är fallet nu.

En bok, en enda bok, med ögonen fulla av gråt

Veckans bokbloggsjerka är (vilket alla bloggare är eniga om) ovanligt hemsk:

Om du bara fick läsa en bok för resten av ditt liv, vilken skulle det vara?

Det är ju en omöjlig fråga. Jag måste ingalunda alltid läsa nya böcker – tvärtom finns det många som jag älskar att läsa om – men vilken av dem skulle vara just den enda? En av dem jag oftast läser om? Anne på Grönkulla (jo, faktiskt, den är en av mina bästa feel good-böcker)? En Dick Francis, troligen Nerve? Någon av mina stora läsupplevelser, t.ex.Vibeke Olssons Molnfri bombnatt (som får mig att gråta otröstligt varje gång) eller Majgull Axelssons Aprilhäxan, som jag ett tag skulle ha alla att läsa? De har iaf många sidor. Eller varför inte Emily Brontës Jane Eyre, den gillar jag också att läsa om (jag kom att tänka på den för att Sara Pepparkaka föreslog Svindlande höjder). Ugglan och boken tog Shakespeares samlade verk, det vore förstås en möjlighet – det är många sidor det… Ett annat alternativ är förstås någon stor diktsvit, som jag kunde lära mig utantill, Aniara, t.ex. Men nej, liksom alla andra så måste jag säga att detta var en hemsk och hemskt svår fråga.

Det finns en liten, liten ungdomsbok (som jag har i En bok för alla-utgåva på 78s) av Jill Paton Walsh från 1982 som heter Patties bok (på engelska The Green Book), som delvis handlar om det här dilemmat: en grupp med människor lämnar jorden för att kolonisera en ny planet, de får inte ta med sig mycket annat än nyttigheter – och en enda bok per passagerare. Berättelsen handlar om allt möjligt om kolonisationen och den nya planeten, men också om vilka böcker folk väljer och hur snabbt de tröttnar på dem. Den allra yngsta tar med sig en tom bok, som kommer att bli den viktigaste av alla böckerna, för det är i den som berättelsen om det nya livet kommer att stå.

Kanske det är det enda realistiska alternativet: en bok som jag själv kan fylla med berättelser?

Gifu

Image

Loggan lånad via Wikipedia från företagets hemsida.

Gifu är en skämtsam benämning på Sisu-tabletten, eftersom loggan för en person obekant med frakturstil kan utläsas så.

Min sisu är för tillfället lite på sparlåga, så jerkan får vänta ett par dar, eftersom frågan kräver eftertanke. Jag tänkte i stället komma med lite gifu, dvs. en radda med roliga sidor som använder giffar på ett underhållande sätt.

Elämä Hesassa: en nyinflyttad persons betraktelser över livet i storstan (på finska). Jag hittade den via jobbets Fb, för att personen nämnt Kajsabibban i den. Men min favorit är ändå ”när jag försöker muta biljettkontrollanten”:

Supermom, en tumblr om fröjden att vara småbarnsförälder (på svenska). Jag borde egentligen inte få ut något alls av den, men det gör jag, konstigt nog 🙂

When you work as a statlig tjaensteman, en tumblr om administration m.m. på en underhållande svengelska. En annan tumblr med samma koncept är When you work as polsek at kommun and landsting, den uppdateras tyvärr rätt sällan.

Bambi_Moriarty Här är en av mina favoritgiffar (från en helt annan sida, som jag tyvärr inte hittar nu, men jag hade sparat den): ”I’ll burn the heart out of you” – Bambi gör en Moriarty-min 🙂 (OriginalMoriarty finns här, obs! spoiler för säsong 1, del 3)

Ödesmärkt ansvar

På Helsingfors Arbis kan ni nu på torsdag lyssna på en presentation av nyutgivningen av Karin Smirnoffs Under ansvar och Ödesmärkt:

Under rubriken Att framkalla Karin Smirnoff kommer vi på torsdag 13.2 kl. 18.05 får höra mer om Siri von Essens och August Strindbergs dotters författarskap. Karin Smirnoff tvekade inte om att skriva om brännande samhällsfrågor. Två av hennes böcker ”Under ansvar” och ”Ödesmärkt” har getts ut på nytt i en volym. Om singelmammor och homosexuellt begär diskuterar bokens redaktör Rita Paqvalén. Alexandra Ramsay intervjuar.

Jag har läst den båda och tyckte de var intressanta. Under ansvar är skriven 1915 och handlar om en kvinna som blir med barn, hennes fästman är död och hon vägrar lämna ifrån sig barnet, delvis för att det är hennes minne av honom.  Den är relistisk, men inte helt nattsvart och har många intressanta funderingar om föräldrarskap och moral. Ödesmärkt (1923) är en pjäs som behandlar homosexualitet. Jag läste den inför Kärlekens många ansikten-projektet och förundrades över att det på den tiden uppenbarligen var lättare att acceptera en man som är kär i sin systerdotter än en som är kär i sin unge (men änså vuxne) skyddsling.

Jag tror det kan bli ett riktigt intressant samtal! Arbis bibba har överlag ofta intressant program, mera spännande program finns här.

Viskningar och rop

På mitt jobb hör jag till ett team som smeksamt kallas ”kopiokonekuiskaajat” (dvs. kopieringsmaskinsviskare) efter The Horse Whisperer, förstås. Vi är de som kallas in i första hand när maskinerna krånglar, innan vi kontaktar servicen. Idag har jag ägnat en dryg timme av mitt kvällsskift åt att försöka få maskiner att fungera, vilket slutade med att jag beställt service till tre kopierings- och skanningsmaskiner samt en reservdel till en av skrivarna… Vi ska byta ut alla maskiner om ett par veckor. Det behövs, de är hemskt slitna och den nuvarande leverantören, som förlorade upphandlingen, är inte så hemskt intresserad av att fixa dem längre… Jag känner att jag börjar vara rejält frustrerad och snarare vill skrika åt maskinerna än viska. Eller så viskar jag det jag brukar ta till när det verkligen behövs: ”Ämmäsuo, perkele! om du inte samarbetar nu!”* 

*(”Käringmossen, för h-e”. Kärringmossen är vår största avfallsstation.)