Tonårsbloggen

Idag blir min blogg tonåring 🙂 Det känns lite lustigt. Det är många års skrivande om katter, böcker och annat som jag har funderat på eller velat tipsa om – jag har inte olika konton för olika aktiviteter, så bloggen fungerar som Fb, Twitter och Instagram på en gång.

Dagens taggmoln

Enligt WordPress ser mitt aktuella taggmoln ut såhär (det är inte alla taggar, men de mest använda). Det är synd att jag aldrig haft ork och tid att gå igenom gamla poster och tagga dem, det skulle kanske ge ett lite annat utseende åt taggmolnet. Opera (som jag började blogga på) hade inga taggar alls de första fem-sex åren. Jag är glad att det finns en sökfunktion i WordPress, så jag snabbt kan kolla när jag har skrivit om olika saker.

Extra roligt vore det att kunna kolla vilka taggar som varit aktuella olika tider – jag minns t.ex. att jag hade en period då jag skrev väldigt mycket om mat! 🙂

Senast jag uppmärksammat bloggens födelsedag är när den fyllde tio år, länk här. I den posten finns länkar till tidigare födelsedagsbloggposter och den första posten.

Som bonus en gallupfråga om bloggande: Hur länge har ni bloggat? Vad skriver ni mest om? Blandat eller tema? Hur väljer ni vad ni skriver om?

Annonser

Språket formar tanken?

Bokbloggsjerkan handlar om att läsa på främmande språk.

Veckans fråga kommer från ett inlägg jag läste på Quora häromdagen med titeln ”What was the last book you read, which wasn’t originally written in your native language?”.

[—] Skriv gärna dina tankar om böcker på svenska i förhållande till andra språk. Vad ligger dig varmast om hjärtat, vad föredrar du och varför etc.

Jag läser en hel del på engelska, och norska och danska om jag hittar dem. Jag jobbar på att läsa mera finska, det har börjat gå lite bättre, speciellt när jag läser korta historier.

Senaste lästa bok var Anne B Ragdes Mysteriet i Nürnberg, en läsa lätt på norska inklusive CD som jag plockat på mig som avskriven något tag. Den handlar en journalist i modern tid som är på besök i Nürnberg och får höra berättelsen om om Kaspar Hauser. Den historien har alltid fascinerat mig också, så ville gärna läsa den här versionen. Trevligt skriven, trevligt inläst (jag både läste och lyssnade, den är kort! ) och norska är ju alltid roligt att lyssna på.

Norska är nästan som svenska, så kan konstatera att senaste lästa bok på engelska var lite fanfic och Neil Gaimans Anansi Boys som ljudbok, för en gångs skull inte i Gaimans egen uppläsning, utan en riktigt bra prestation av Lenny Henry. Neil Gaiman har ett sätt att skriva som lämpar sig mycket bra som ljudbok.

Det har förekommit en liknande fråga för några år sedan, om huruvida vi föredrar att läsa på originalspråk (om vi kan det). Mina funderingar då finns här.

Jag kan konstatera att fortfarande gillar att läsa böcker på andra språk, för det ger mig en annan känsla för texten.Det finns teorier som hävdar att det inte går att förstå andra kulturer utan att förstå språket (har bl.a. bloggat om det här) och jag tycker att det känns olika att läsa en bok på t.ex. svenska eller engelska. Med detta sagt så vill jag påpeka att jag också väldigt gärna läser på svenska, gammalt och nytt om vartannat, för svenska är ett fantastiskt språk! 🙂

Appar eller böcker – appar och böcker

Bokbloggsjerkan allmänbildar mig igen: det finns uppenbarligen en ny genre inom bokvärlden: appar.

Jag har läst att Peter May har en app om Isle of Lewis som visst ska vara något utöver det vanliga. Tyvärr kan jag inte själv ta reda på om det stämmer eftersom jag inte har en iPhone (ska visst komma för Androider också så småningom).

Vad tycker du om det här relativt nya sättet för författare att ytterligare befästa sig själv och sina böcker hos läsare/konsumenter?

Precis som gällande jerkafrågan om boktrailers en gång i tiden så är min första spontana reaktion ”finns det sånt, och varför i all världen?” Men för all del, varför skulle det inte finnas? Jag menar, det finns appar för precis vadsomhelst, så varför inte bokrelaterade sådana?

Jag tänkte först att det nu inte intresserar mig alls, men när jag grunnat på frågan ett par dagar så skulle jag kunna tänka mig någon sorts interaktiv karta, som skulle hjälpa mig att hitta ställen som jag läst om i böcker. Jag menar, jag kan tycka att det är hemskt skojigt att försöka hitta exakt rätt litterär plats i Oxford eller Shrewsbury, eller pipa av förtjusning när jag i Uppsala ser en buss som går till Rickomberga 🙂 Så en app som skulle ta fasta på min förkärlek för litterära vandringar och tipsa mig om böcker som utspelar sig där jag rör mig skulle jag eventuellt kunna ha.

Habegär

Den här omgången handlar bokbloggsjerkan om tvång:

Jag kan inte gå in på en bokhandel utan att köpa böcker som jag känner ett absolut tvång att äga just där och då. Jag utgår ifrån att alla känner igen sig (eller har jag fel?), var tror du att detta tvång/denna impuls bottnar i?

Hmm. Nja, känner inte riktigt igen mig. Visst drabbas jag av ett habegär, det gör jag – att hålla en alldeles pinfärsk bok i handen är ju en potentiell port (garderob?) till en ny värld. Nya världar är spännande, och de ännu okända världarna ger oändliga möjligheter.

Men jag är överraskande restriktiv i mitt bokköpande (numera) och använder mig flitigt av bibliotek. Jag har så mycket böcker att jag åtminstone försöker hålla mig till att köpa sådana som jag är ganska säker på att jag vill behålla, eftersom jag har förskräckligt svårt att göra mig av med böcker. Detta betyder å andra sidan att jag kan shoppa loss ganska ordentligt på antikvanti 😮 Att t.ex. hitta en länge önskad favoritbok på antikvariat – då kan jag känna det där tvånget 🙂 Och där har det väl – för att fortsätta analogin – att göra med att äga den där annorlunda, främmande men ändå välbekanta världen, att ha den inom räckhåll.

 

 

”I can bear anything as long as there are books”

It doesn’t matter. I have books, new books, and I can bear anything as long as there are books.

 Jo Waltons Among others (2010).

Detta kunde vara mitt motto också. Så länge jag har böcker så kan jag klarar det mesta. Mori, huvudpersonen i  Among others läser mycket, ibland så mycket att boken är en läsdagbok lika mycket som något annat. För henne, liksom för mig, är böckernas värld en naturlig referensram. En besläktad själ. Böcker är nödvändiga.

Dagens bokbloggsjerka ställer frågan:

Vilka bokliga saker (förutom böcker) kan du inte leva utan (exempelvis örhängen här och här)?

Det finns inget som jag inte kan leva utan, men bokhyllorna är ganska nödvändiga. Största delen av lägenhetens väggar är täckta av bokhyllor, Ikeas Lundiakopia Ivar, som Andra kattslaven lackat i en beundransvärd kraftansträngning. Där trängs mängder med böcker och en och annan tekanna eller annat trevligt.

skrack_med_katt

Katt är till exempel trevligt, som en rörlig installation. 

Så är jag väldigt svag för bokmärken. Jag tenderar att plocka på mig en massa bokmärken på bokmässor och liknande, ibland klipper jag till egna av snygga kort också, plus att jag får sådana i present – folk tycks tycka att det är en lämplig gåva, förstår inte det 😉

Det är praktiskt med bokmärken, det går snabbt att hålla reda på var man är och läser man en bok med fotnoter så är det extra praktiskt med två. (Jag har inte Tonicas superkraft att alltid hitta rätt ställe i boken.)

Här ett litet (lätt suddigt) urval, inspekterade av (lätt suddig) Simba:

bokmarken

Signe Brander-bokmärket är reklam för en fotoutställning. Det är tryckt på tunn plast, som en filmremsa. Ganska smart, tycker jag. 

 

 

 

Läsrapport

Tyvärr så har Annika problem med sin sajt, men jag har läst på olika bokbloggar att veckans jerkafråga är

Vad har ni läst under tiden som jag har varit borta?

Hmm. De senaste två veckorna har jag läst mycket blandat, måste kolla min läslista, som jag visserligen emellanåt glömmer att uppdatera. Allt är ganska gammalt och det allra mesta ur mina egna hyllor:

  • J. B. Priestley: An Inspector Calls, en pjäs som är skriven 1945 och utspelar sig 1912. I ett engelskt överklasshem firas dotterns förlovning när det ringer på dörren. En viss Inspector Goole kommer in och berättar om en ung kvinna som begått självmord. Först förstår inte familjen vad det har med dem att göra, men så småningom visar det sig att de alla har en skuld i kvinnans undergång. Det är en mycket politisk pjäs, där människors ansvar gentemot varanda framhävs som ett ideal framom det kapitalistiska ”alla är sig själv närmast”.  (Läs mera om den t.ex. här). Den känns obehagligt aktuell ännu idag.
  • Kvinnornas röda bok, en novellantologi från Trevi utgiven för en tjugo år sedan. Ganska blandade berättelser, bloggade om en av dem här.
  • Ethel Turner: Lilla kusinen (Flower O’ the Pine, utgiven 1914) Ethel Turner är mest känd för sina böcker om en vild australiensisk familj med många barn, den första har åtminstone kommit ut i någon sorts klassikerserie för barn: Sju syskon eller i original Seven Little Australians (1894). Den boken har jag läst flera gånger, den här har jag plockat upp på nåt antikvanti någon gång pga författaren, men den var inget vidare. Lite Pollyanna-koncept med litet gulligt barn som rör allas hjärtan och förändrar folk. Det har gjorts bättre. Men jag rekommenderar Sju syskon, som sagt. Den finns online i original på Gutenberg.
  • Kay Redfield Jamison: En orolig själ. En berättelse om att vara manodepressiv (An unquiet mind. A memoir of moods and madness) Författaren är psykolog och expert på ämnet, både av egen erfarenhet och långvarig professionell forskning och kliniskt arbete. Välskriven och fängslande bok.
  • Irina Korschunow: Han hette Jan (Er hiess Jan, 1979) En ungdomsbok om en tysk flicka som sitter gömd i ett rum i väntan på att andra världskriget ska ta slut. Titelns Jan är en polsk tvångsarbetare som blir hennes pojkvän – och tyska kvinnor som fraterniserar med fienden sågs inte med blida ögon. hon har häktats av Gestapo, men flydde under ett bombanfall. Nu gömmer hon sig hos bekanta och tänker tillbaka på hur hon så småningom förändrats från indoktrinerad tonåring till självständigt tänkande varelse i och med mötet med Jan .
  • Helen Fielding: Samvetets röst (Cause Celeb, 1994) En bok jag haft oläst länge i hyllan, plockade ner den nyligen på grund av den nya Bridget Jones-filmen. Jag förväntade mig chick lit, och en del sånt fanns i den, men den har en betydligt allvarligare grundton, i och med att huvudpersonen åker som biståndsarbetare till Afrika när hon äntligen dumpat sin uppblåsta, egofixerade tv-kändis till pojkvän. När hungersnöd hotar åker hon tillbaka till England och med en blandning av emotionell utpressning och tjockt med smicker lyckas hon få sitt ex och hans kollegor att ställa upp med att slå upp stort och filma situationen och sända det hemma i England, för att få ihop mera bidrag.
  • Idag har jag skumläst Fannie Flaggs Stekta gröna tomater på Whistle Stop Café (Fried green tomatoes at the Whistle Stop Café, 1987) för hundrade gången. Det är en av mina absoluta feel good-favoriter. Berättelsen är ganska intressant uppbyggd med många olika tidsplan, vilket funkar eftersom ramberättelsen är en äldre kvinna som berättar minnen för en annan kvinna, så hoppandet i tid är fullt naturligt. Det är ljuvligt att läsa om hur kvinnornas vänskap växer fram. Att ett par av de personer hon berättar om är ett par kvinnor som lever tillsammans och uppfostrar ett barn och driver caféet tillsammans är också ett plus. (Deras kärlekshistoria fuskades tyvärr bort i lite filmatiseringen, som annars är mycket sevärd).

En salig blandning, som alltid 🙂 I like.

Hösttaggad

Miss Magic har en rolig höstläsningslista, och Skrivigheter tyckte att jag skulle göra den, så here goes:

1. Är det några speciella böcker du planerar att läsa under hösten?

Jag har väl alltid planer 😉 men vad som verkligen blir läst får vi väl se. Jag har ju läst Turtschaninoffs Naondel nu (jag ska förresten ordna en utlottning av ett signerat exemplar här snart!), andra finlandssvenska böcker på min lista är Hannele Mikaela Taivassalos In transit och Peppe Öhmans Livet och patriarket.  Så borde jag läsa (ut) Astrid Lindgrenbiografin Denna dagen ett liv, som väntat på min lånehylla i minst ett halvår och kanske äntligen börja på Korpringarna, som Skrivigheter också nämnder. Och så förstås noveller, för novellutmaningen del II.

2. September är förknippad med skolstart. Vilken bok tyckte du bäst om att läsa i skolan? Och vad var / är dina favoritämnen?

Jag har alltid läst så mycket att jag inte riktigt minns vad vi läste i skolan och vad jag annars bara läste. Mitt tydligaste minne av läsning i skolan var när vi just flyttat till Finland och och läraren i finska bestämt sig för att ge de tvåspråkiga barnen i klassen en utmaing (det här var innan de började med ”mofi”, dvs modersmålsfinska) och valde en finsk fantasybok som hette Lintukansan poika (Fågelfolkets son) av Anne Aarnio. Av någon outgrundlig anledning ansågs det aldrig behövligt att ge invandraren något annat material eller någon som helst form av stödundervisning (möjligen pga att vi bara skulle stanna ett år, möjligen för att hela konceptet utlänning var så fullkomligt främmande i Finland på 1980-talet), så jag har intensiva minnen av hur jag satt med mamma och kämpade mig igenom texten. Innehållet har jag ingen aning om. Jag undrar om jag skulle klara av att läsa den idag?

Jag gillade svenska, eller ”modda”, dvs modersmål, som det kallas här. Språk överlag, förutom då finskan, som jag hatade intensivt många år. Antagligen hade det varit helt annorlunda om jag fått undervisning på lämplig nivå. Numera är jag fascinerad av finskan och älskar att diskutera språk med mina kollegor. ”Varför säger man xxx?” 🙂 En gång i tiden gillade jag också matte, svårt att minnas idag. Metallslöjden, att knacka koppar och mässing var jättekul.

3. I oktober är det Halloween. Gillar du läskiga böcker och filmer och i så fall vilka?

Absolut. Jag samlar på skräck, gärna gotisk, men annan går också. Jag har en nätt liten samling, inklusive ett par meter Stephen King. En annan favoritförfattare i genren är John Ajvide Lindqvist. I allmänhet gillar jag skräck i novellformat, det är svårt att hålla uppe spänningen genom en hel bok, men en välskriven novell kan vara ruggig från början till slut.

När det gäller filmer så föredrar jag den typen som är krypande obehagliga. Gärna sådana att man inte riktigt vet vad som är inne i personernas huvud och vad som egentligen händer och sådana där det finns en intressant bakgrundshistoria. En av de bästa i genren var El Orfanato (Barnhemmet) Jag kan fortfarande inte höra eller ens tänka på ”Uno-dos-tres, toca la pared” utan att få rysningar.

4. Vilken bok passar för mysläsning under mörka höstkvällar?

Allt 🙂 men varför inte skräck, om man inte ogillar genren. Det är ganska speciellt att läsa ruggiga historier när det viner där ute.

5. När du har krypit upp i soffan med en mysig bok, vad vill du dricka för varm dryck?

Te. Always. Någon gång ska jag ta och blogga om mitt teskåp 🙂

6. Har du några höstplaner du ser fram emot?

Hösten är i allmänhet en väldigt bisi tid på jobbet, på sitt sätt stimulerande och roligt, men gör att det inte finns så mycket tid & ork för annat. Men om det inte blir uselt väder eller nåt annat ställer till det så ska jag på traditionsenlig hajk med en av mina äldsta vänner nästa helg. Ut i skogen och vandra, laga mat på spritkök, sova i vindskydd, bara vara. Skönt.

Jag utmanar Boksluts-Monika, Bokbabbel, och Hanneles bokparadis, samt alla andra som vill göra listan.