Det oväntade och det oönskade

Veckans bokbloggsjerka lyder:

Har du någonsin läst en bok där det har hänt någonting som du inte alls hade väntat dig eller som du absolut inte tyckte om?

Haha, det första jag tänkte när jag läste frågan var att ”jag slår vad om att Gone Girl kommer att figurera på ett antal bloggar” och det hade jag ju inte helt fel i (även om Patient 67 nämns oftare). Men nu är jag ju den sista bokbloggaren i världen som inte har läst Gone Girl (känns det som), så jag ska komma med ett annat exempel.

Jag hade verkligen svårt att komma på en bok idag, kom bara på filmer. Men när Andra kattslaven och jag diskuterade ämnet (vi pratar ofta böcker och film) så blev jag påmind om en bok som passar obehagligt bra i båda kategorierna: Philip Pullmans Guldkompassen, på originalspråk Northern Lights eller The Golden Compass, första delen i His Dark Materials. Slutet på den boken var både så oväntat och så obehagligt att jag trots att jag tyckte den var välskriven – och framför allt att idén med de parallella världarna var fascinerande – aldrig klarade av att fortsätta med den. (Här ett påpekande för dem som ev. sett filmatiseringen och inte läst boken och undrar vad jag muttrar om: filmen slutar lite före boken tar slut.)

Jag funderade också på att Neil Gaiman och Philip Pullman påminner lite om varandra, men Gaiman omfattar sina personer med en viss värme och ömhet, medan Pullman är mycket distanserad och kylig. Skarp av katten, men kylig.

Annonser

En mörk dag på många sätt

Idag är det Förintelsens minnesdag. Jag hade tänkt skriva mycket mera om saken, men på grund av mera lokala händelser så har jag huvudet fullt av annat. Men jag kan tipsa om två saker: Lyssna på intervjun med Hédi Frid: Om att överleva Auschwitz på Sveriges Radio och läs min bloggpost från i fjol om förintelselitteratur.

Här hemma har universitet idag varslat om 980 tjänster som försvinner inom två år, varav 570 är rena uppsägningar. 12 % av personalen, en betydligt större del av den personal som inte räknas till undervisnings- och forskarkategorin.

Vare sig det kommer att gälla mig personligen eller inte, så kommer det att beröra oss alla på jobbet, på samma sätt som anskaffningsbudgetens minskning och utrymmesminskningarna påverkar oss. För att inte tala om de ringar på vattnet som de medför…

Är det här faktiskt rätt väg att få Finland på fötter?

980 ljus för 980 tjänster

980 ljus för 980 tjänster

Den lilla skruvningen

Jag kan inte tänka mig att blogga om noveller och inte inkludera O’Henry – han är en sån klassiker inom genren. O’Henry skrev noveller som framför allt utspelar sig på Manhattan i början av förra århundradet och hör till amerikansk litteraturs novellkanon. Mest känd är han väl för sin förmåga att skruva till slutklämmen en aning, för att överraska läsaren. Ibland blir det lite schematiskt, men oftast är det underhållande.

Många av berättelserna är sådana som tiden verkligen gått ifrån (som den när Harlemfruarna tävlar om vems man som älskar dem mest, den som regelbundet slår sin fru och sedan överöser henne med presenter, eller den flegmatiske och oromantiske som aldrig ens höjer rösten), medan andra fortfarande står sig utmärkt, såsom novellantologiklassikern Det sista bladet om den sjuka konstnären som ligger och räknar murgrönans fallande blad och själv väntar på att falla –  den ger mig alltid lite tårar i ögonen. Eller varför inte den ironiska och småunderfundiga När alla blir bröder, där en inbrottstjuv och husets herre finner en gemenskap i reumatismens förbannelse och inbrottet slutar med att de går ut på en drink tillsammans.

Dessa och många andra hittas i En bok för allas lilla antologi Den rätta blandningen, som jag läst om för den här utmaningen. Titelnovellen får representera nr 33: ”Läs en novell vars titel slutar på n”. Den rätta blandningen i fråga är den perfekta cocktailen, som ett par personer försöker återskapa, efter att ha tvingats hälla ihop hela sin potentiella bars innehåll i två tunnor. Den är ganska alkoholförhärligande, men beskrivningen av den gyllengula drinken är så lyrisk att den verkligen är lockande 🙂

Jo det må ni tro, blandningen i tunnan nummer två var ett stridens och pengarnas och det flotta livets elixir. Den var som guld till färgen och klar som glas, och efter mörkrets inbrott glänste den som om solskenet forfarande fanns kvar i den. (övers. Sonja Bergvall)

Jag kommer alltid att tänka på Drambuie 🙂 Det är flytande solsken, det.

Från bild till ord?

Idag förstår jag inte riktigt mig på jerkan, men efter att ha kollat runt lite så ser jag att jag inte är ensam, den är lite knepigt formulerad:

Jag hade egentligen tänkt ställa frågan om vilka utmaningar du har tänkt ge er i kast med i år, men jag har sett att väldigt många redan har besvarat den så den får bli en bonusfråga som ni får svara på om ni vill.

I stället vill jag veta vilken bok/vilka böcker du tycker är bäst som är baserad/e på tv/film. Det är även möjligt att vända på den här frågan: tv/film -> bok/böcker. Du väljer själv vilken variant du vill svara på.

[—]

Bonusfråga: Vilka utmaningar kommer du att ge dig i kast med under 2016?

Det låter som samma sak två gånger?

Jag kan inte ens komma på en enda ”film till bok”-bok nu. Tecknad serie till bok, jo (t.ex. Modesty Blaise), men film-/tv-serie till bok? Jag visste inte ens att det var en grej… Eller jo, jag har ju nog sett en massa Star Trek-böcker på antikvanti, men aldrig läst en enda.

Eftersom jag älskade Buffy the Vampire Slayer (bloggade om den här i fjol) så skulle jag kunna tänka mig att läsa de tecknade serier som fortsätter tv-serien, men det har jag inte gjort (än i alla fall). Det tycks finnas romaner också. Måste fundera på att ge dem en chans.

Det som förstås finns är fanfic. Den kan vara inspirerad av böcker, filmer eller tv-serier. Sånt läser jag periodvis ganska mycket 🙂 Min favoritfanficförfattare skriver t.ex. många berättelser med inspiration av BBC:s Sherlock, den moderniserade versionen av Sherlock Holmes (en väldigt bra serie!) 🙂 (Kunde vi kanske ha en jerkafråga om fanfic? Måtte fråga Annika!)

Bonusfråga: Bara novellutmaningen, men det kanske dyker upp något annat under året, man vet aldrig 😉

 

Kramdag!

Idag är det uppenbarligen kramdag, så en stor cyberkram på er 🙂

agnes_kramas

Agnes  tar dagen på allvar hela tiden och  kramar Simba. (Foto Andra kattslaven)

agnes_moochar

Man kan också borra ner nosen i Simbas päls. Det är mysigt, det gör jag också ibland 🙂 Mjau. (Foto Andra kattslaven)

En krypande känsla av obehag

Det finns olika sorters rysare. Det finns den klassiska med ett ruskigt hus eller en skrämmande varelse. Det finns den moderna, mera psykologiska. Och så finns den den sortens berättelser som maskerar sig som något helt annat, som ”Feminine Endings” av Neil Gaiman. Den finns på skivan An Evening With Neil Gaiman & Amanda Palmer, som är en blandning av sånger, dikter, prat och berättelser. Den är en berättelse som Neil Gaiman skrivit till Amanda Palmer, som en gång i tiden arbetade som mänsklig staty.

Feminine Endings är skriven i jagform – eller kanske snarare i duform – av en annan staty, som brukar titta på henne och blivit förälskad i henne. Den börjar som ett beundrarbrev, eller kanske ett kärleksbrev, men växer så småningom till en riktigt obehaglig berättelse om besatthet. I slutet av berättelsen, som Neil Gaiman läser på sitt lugna, mjuka sätt (han har ett mycket speciellt sätt att läsa), ser jag mig oroligt omkring medan det kryper utmed ryggen på mig. Så intensiv var den. Jag rekommenderar varmt!

Om någon annan sålt sin själ till Spotify så finns An Evening With Neil Gaiman & Amanda Palmer att lyssna på där. Den kom på min veckolista, tack för det 🙂

Den här novellen, som alltså hör till novellutmaningen, kunde platsa i såväl kategori skräcknovell som ”novell med kärlekstema (det finns ju kärlek och kärlek…), men jag väljer nu att placera den som nummer 12: Läs en novell på engelska, eftersom språket kändes mycket centralt i den, speciellt när jag läste med öronen. Antagligen kröp den alldeles extra in under skinnet på mig just därför.

Apropå krypa under skinnet, om ni kommer över Neil Gaiman som läser sin berättelse ”Click-Clack the Rattlebag” någonstans (den fanns som gratisfil på Audible för ett par år sedan, men det var en kort tid för välgörande ändamål) så är den också helt otroligt underbart obehaglig ❤

Catwalk

Kvällens akrobatiska övningar i badrummet presenteras av Agnes som kör sin balansakt.  Vi brukar använda det hon står på som handtag för att komma upp ur badkaret, men för Agnes är det tydligen en catwalk. Notera den fjärrskådande blicken och den utstuderade posen.

DSC_2097

Agnes på catwalken