Räddad katträddare

Jag läste just en bok som heter Gatukatten Bob (A Street Cat Named Bob) av James Bowen. Den är skriven av en kille som levt på gatan i London och gått på heroin; när historien börjar har han just fått en sunkig träningslägenhet och går på metadon. I trappuppgången hittar han en sjuk katt som han tar hand om och bondar med. Katten – Bob – blir det viktigaste i James liv och hjälper honom att ta ansvar och få ordning på tillvaron och blir sist och slutligen den som hjälper honom mest att sluta med drogersättningen och ta itu med jobbiga saker. En söt och uppmuntrande liten historia om hur den räddade katten blir räddaren i sin tur. Men den är inte sirapssöt, den tar upp jobbiga aspekter med maktmissbruk och konkurrens bland de utslagna också. Klart läsvärd. (Tack mamma för lånet!)

Och med den boken kunde jag bokblogga och kattblogga på en gång – så praktiskt 🙂

Mera hushållstips

Om man impulsshoppar fem kilo jordgubbar via matcirkeln så kan man verkligen äta färska jordgubbar tills det börjar komma ut genom öronen. Har ni märkt att fröna faktiskt krasar lite? Det märks när man äter många jordgubbar i rad…

När man har väldigt mycket jordgubbar hemma så kan man servera jordgubbar till lite allt möjligt och upptäcka nya kombinationer. Här får ni ett tips:

Ta chevré (jag använde en liten 180 grams rulle, men det går säkert med andra sorter också) och skär den i ca 1 cm tjocka skivor. Panera skivorna i mandelmjöl och stek gyllenbruna på bägge sidor. Skiva färska jordgubbar till. Gott!

Det lär ska vara gott med jordgubbar med nymald svartpeppar också. Måste testas 🙂

#sommarregn

Hemma i Finland igen beundrar jag det ombytliga vädret. Regn och sol om vartannat – eller varför inte samtidigt? Inget knussel här inte.

.
Fyrkantstagg från Kulturkollo: #sommarregn

Cover it up

Som den litteraturvetare jag är så gillar jag tolkningar 😉 Efter att vi tittat på Disneys Frozen lyssnade Andra kattslaven och jag på olika språkversioner av ”Let it go” (länge leve Spotify, där den typens spellistor finns). Den estniska är väldigt bra 🙂 (Videoversion finns på Vimeo, men där fanns inte översättning av texten.)

Via den här posten  hittade jag en helt annan version, en cool baryton-cover av Caleb Hyles och fastnade i hans olika musikaltolkningar. Han har bra röst och  vågar ha det patos som jag anser att genren kräver, utan att det blir alltför överdrivet. Lyssna gärna själv.

 

Nordisk identitet

Jag har den senaste veckan varit på Nordlek, (Nordlek borde egentligen av tradition skrivas NORDLEK, men jag associerar versaler med skrikande, så jag avstår) som är en nordisk folkdansstämma i Viborg i Danmark (uttalas ungefär Vibåu, inte att förväxla med Viipuri-Viborg).

Jag har dansat, pratat rotvälske-skandinaviska, finska, engelska och tyska, ätit emellanåt – det serverades direkt perversa mängder kött och jag förvirrade personalen med att insistera på vegetariska alternativ. Jag säger bara att det är tur att jag verkligen gillar ägg – och dansat lite mer. Temat är nordiska folkdanser och deltagarna är primärt från de nordiska länderna, vilket sedan en Nordlek tillbaka inkluderar Grönland, vilket är spännande. Grönland hör formellt till Norden, förstås, men är kulturellt, geografiskt och språkligt annorlunda. Danserna påminner ganska mycket om de danska kadriljerna, förutom att de har lagt till ett väldigt lustigt trampsteg. Min teori är att det beror på att det är så kallt på Grönland att de måste hålla värmen lite extra. (Exempel finns här.)

Förutom de nordiska deltagarna så finns det alltid en viss mängd deltagare från andra håll. Det intresserar mig alltid lika mycket att möta människor som kommer utifrån Norden, men ändå har någon form av nordisk identitet, oftast för att de har rötter i något av länderna. Speciellt finns det många i Nordamerika, inte så konstigt om man tänker på hur många som utvandrat dit, men att de fortfarande håller fast vid sin historia och i många fall också sitt språk tycker jag är fascinerande. Bland annat har jag än en gång träffat amerikanerna från Chicago som vi ägnade en hel natt åt att lära Oravaismenuetten ordentligt på Nordlek i Lahtis, plus ganska många andra amerikaner (en grupp kom från Thunder Bay, ett så coolt namn!) samt en trevlig kanadensare som talade finska och dansade snoa bättre än de flesta 🙂 Likaså har jag träffat en tysk som jag fick öva min tyska med och några schweizare som talade finska – det fanns de facto två grupper från Schweiz, en som dansar skandinavisk folkdans och en som dansar finsk. Alla dessa människor hade kommit hela vägen till Danmark för att dansa nordiska danser för att de upplevde att det nordiska var något som var deras. Väldigt fint ❤

Några bilder vill jag dela med mig av. Först en vy över stan tagen på en kall, men vacker, kryssning på sjöarna:

Vy över Viborg. Domkyrkan (med två torn) skymtar.

‘

Väldigt lummigt i Danmark!

Buskspel – spontant spelmansspel – i solskenet – det var svalt i Viborg, men solen sken ändå ganska ofta.

Den här dansbilden har jag lagt upp förut, men för helhetens skull blir det repris.

Fart på i den här norska dansen.

Fina dräkter på uppvisningen. Jag tog massor av bilder, här bara en detalj:

Norskt bunadsbroderi.

Mycket publik på festuppvisningen. Här uppträder Grönland.

Lustigt nog så hade Scandinavia and the World ett folkdansema samma vecka: Dance With Me – kanske Nordleksrelaterat?

Tidigare Nordleksinlägg här: Lahtis 2009 och Steinkjer 2012.

Fött i trötterna

Hej på er 🙂 Jag är på Nordlek och dansar dag och natt. Nu börjar jag vara lite fött i trötterna. På ett bra sätt 🙂 Har jag sagt att jag gillar att dansa? Verkligen väldigt mycket 😊

Fart på i den här norska dansen.

Vykortskatter

Jag måste ju leva upp till bloggens namn också, så här får ni en bild som närmast ser ut som ett vykort, på bekantas sex veckor gamla kattungar med mamma Karolin.

Fyrkantstagg fredagsmys

Kulturkollos sommarlovslistas fyrkantstagg (ni minns den här) för idag är det gediget svenska #fredagsmys och som vi precis bytt ut det danska gemytet mot Det forna fosterlandet och kära vänner där så kändes det liksom lite lagom 😉

Fredagsmys kan innebära mycket, t.ex. att sitta och läsa en trevlig bok – kodordet här är trevlig – det finns många fantastiska böcker som inte platsar under #fredagsmys. Tidigare nämnda Lise Nørgaards Kun en pige platsar bra 🙂 Lagom blodiga deckare och äldre flickböcker eller romantisk-komiska historier typ Gunnar Widegren passar utmärkt.

Just nu, just idag, är det att sitta och äta gott med vänner och prata ditt och datt och prova ölsorter och sitta och småprata med Andra kattslaven efter maten. Eller för all del att sitta vid en lånad dator och blogga och lyssna på trevliga ljud medan andra gör annat 🙂 Och veta att man är välkommen till efterrätten ❤

Där två hav möts

Jag står med fötterna i varsitt hav. Coolt. Bokstavligen. 

Notera hur vågorna går. Ser det förresten  inte ut som ett förrymt Mumintroll i skyn?

#sommarläsning

Det känns lite vilset utan bokbloggsjerkan att gnaga på om fredagarna, så när jag via Bokbabbel hittade Kulturkollos Sommarlovslista blev jag riktigt glad och inspad! Dagens hashtagg – eller som Svenska datatermsgruppen föreslår ”fyrkantstagg” – är #sommarläsning.

Jag tolkar ordet som läsplaner. Well, som alltid tänker jag att jag ska hinna läsa mera än jag gör… Å andra sidan har jag faktiskt haft en bra lästakt på sistone, så kanske? Jag har många böcker på min lånehylla, som jag borde få lästa. Här några plock:

Männen med rosa triangel av Heinz Heger, som handlar om de homosexuella i koncentrationslägren, väntar på att bli utläst. Jag hade tänkt blogga om den under Prideveckan, men den var så jobbig att läsa att jag måste ta en paus. Visste ni förresten att de homosexuella inte fick ersättning efteråt, till skillnad från andra grupper, med argumentet att  ”det ju faktiskt var kriminellt att vara homosexuell på den tiden”. (headbang)

Två böcker som Bokbabbel lyfte till skyarna som ”årets bästa böcker” i fjol lånade jag då och har inte läst än.:

Den första är Bea Uusmas Expeditionen: min kärlekshistoria. Den handlar minst lika mycket om författarens besatthet av Andréexpeditionen som om expeditionen själv, om jag förstått det rätt. Och det var ju onekligen en absurd historia. Jag minns att jag har varit på Andréemuset i Gränna en gång och stirrat på resterna av det grandiosa projektet. Ett tragiskt monument över bilden av den Oövervinnelige Västerländske Mannen. Och så undrar folk varför det är dåligt med könsroller.

Den andra är Taivaslaulu av Pauliina Rauhala, om kärlek i lestadiankretsar och vad verkligheten kan innebära av barnafödande och sträng kontroll. Jag har börjat på den, den har väldigt vackert språk, men lite i svåraste laget för mig, Men jag ska försöka igen!

Fantasyklassikern Tigana av Guy Gavriel Kay har redan väntat över minst en sommar på att jag ska komma mig för med att läsa den – kanske det blir av nu? Jag tänker mig att jag borde gilla den, eftersom jag brukar gilla SivÖ:s rekommendationer. Antagligen skulle jag ha läste den redan om det inte vore för formatet – den är stor och tung och inbunden…

Till Danmarksvistelsen hade jag tänkt att Lise Nørgaards underbara självbiografier Kun en pige och De sendte en dame skulle vara roliga att läsa om. De är sprakande roliga och starkt feministiska, i och med att hon bara vägrar godta ”kun en pige”. Någon gång ska jag lyckas se tv-serien Matador också, som hon skrivit manus till.

Och så har jag lovat Andra kattslaven att äntligen läsa Tarjei Vesaas Fuglarne. Vesaas Isslottet var otroligt bra och väldigt sorglig, så jag har dragit mig lite för att läsa mera av honom, men nu ska det bli av.

Sedär, en nätt liten blandning. Hur många tror ni att jag läst till, ska vi säga slutet av augusti? Bäst svar får en guldstjärna 😉