Arkivdugligt?

Den här xkcd:n om olika resurser och dess livslängd var så träffande. Läs också texten som syns om du sätter musen på bilden (jag hittar ingen bra term för hover text på datatermgruppens sidor – förslag?)

Elektroniska resurser är fantastiskt användbara – men deras livslängd är kort. Mamma berättade om en arkivkurs där läraren tog fram en gammaldags diskett (s.k. lerppu på finska) och undrade hur många som får upp den idag. Det går snabbt när formaten förändras.

På jobbet har vi maskiner för att läsa och skanna mikrofiché och -film. Det är ett gammalt format, men det fungerar fortfarande, till skillnad från disketter och CD-rom. Men de stackars studenterna (och för att vara ärlig också ganska många av mina kollegor) bara stirrar på plastbiten och förstår inte vad de ska göra med den. Jag brukar visa hur det fungerar och förklara att formatet visserligen är gammalt, men stabilt. (Så brukar jag avslöja min ålder med att berätta att när jag började studera så fanns stadsbiblotekets samlingar endast tillgängliga på det sättet.)

Relaterat: Andra kattslavens mamma förklarade en gång hur hålkortskartotek fungerade. Det var spännande 🙂

Orsaken till att fysiska böcker fortfarande står sig är just dess tillgänglighet, oberoende av teknik. Förutom ljus då, på de här breddgraderna såhär års mestadels tillgängligt per teknik…

Kommer ni ihåg den här videon om uppfinningen BOK? 🙂

Recensera e-text?

Bokbloggsjerkan frågade i fredags (men jag var för bisi med att blogga om noveller) om recensionsexemplar i elektroniskt format:

Denna vecka undrar Mia Eggiman vad vi tycker om recensionsexemplar i e-pub format och pdf?

Jag kan egentligen inte säga så mycket om recensionsexemplar, eftersom jag inte har sysslat med regelrätta recensioner sedan dinosauriernas tid, då böcker var lika med pappersböcker, men en åsikt kan jag väl ha för det 🙂

Jag läser en del e-böcker, både skönlitteratur och i viss mån facklitteratur, och måste erkänna att jag tycker att om jag verkligen behöver ta in och analysera texten – vilket behövs i en recension – så har jag fortfarande lättare att ta till mig innehållet på ett papper än på skärm, också om skärmen är min e-boksläsare. Lustläsning fungerar fint i vilket format som helst, men för noggrann läsning så föredrar jag en fysisk bok. Kanske det är därför jag aldrig blir tillfrågad att recensera numera? 😉

Jag vet att jag inte är ensam om det här problemet, vårt universitetsbibliotek kör med policyn att köpa e-version i första hand, men många av användarna frågar efter boken i pappersformat… Å andra sidan är e-böckerna praktiska, tillgängliga varsomhelst och närsomhelst (så länge du studerar eller arbetar på uni alltså), vilket är bekvämt. E-böckerna får alltid ett uppsving på sommaren. E-tidskrifter har länge varit normen.

Vi lever i en brytningstid, får se hur läsandet och studerandet ser ut om, säg, tio år. Eller ens fem, med de stora förändringar som pågår just nu på uni.

 

En mörk dag på många sätt

Idag är det Förintelsens minnesdag. Jag hade tänkt skriva mycket mera om saken, men på grund av mera lokala händelser så har jag huvudet fullt av annat. Men jag kan tipsa om två saker: Lyssna på intervjun med Hédi Frid: Om att överleva Auschwitz på Sveriges Radio och läs min bloggpost från i fjol om förintelselitteratur.

Här hemma har universitet idag varslat om 980 tjänster som försvinner inom två år, varav 570 är rena uppsägningar. 12 % av personalen, en betydligt större del av den personal som inte räknas till undervisnings- och forskarkategorin.

Vare sig det kommer att gälla mig personligen eller inte, så kommer det att beröra oss alla på jobbet, på samma sätt som anskaffningsbudgetens minskning och utrymmesminskningarna påverkar oss. För att inte tala om de ringar på vattnet som de medför…

Är det här faktiskt rätt väg att få Finland på fötter?

980 ljus för 980 tjänster

Boolsk Googledoodle

Originalet förändras, kolla länken.

Dagens Googledoodle  är helt perfekt för alla som någonsin hållit på med informationssökning, för att inte tala om undervisning i informationssökning, vilket jag gör ganska mycket. Jag brukar alltid tala om ”Boolska operatorer”, helt enkelt för att jag vill att studenterna ska känna till begreppet, eftersom det används i många olika databaser. Jag vill förstås också att de ska känna till vad de innebär och hur de används*, men det kunde jag ju göra också utan terminologin, i princip. Men jag väljer alltså specifikt att tala om Boolska operatorer. Oftast skämtar jag på kurserna om att jag vill att de ska veta att dubbel-o kan stå för något annat än Google. Och så går Google och gör en grej av det. Meta. 🙂

* (Boolska operatorer betyder att du kan kombinera ord med ”och”, ”eller”, ”inte” och få olika resultat. T.ex. ger kaffe och konjak ett helt annat svar än kaffe eller konjak, inte sant?)

Viskningar och rop

På mitt jobb hör jag till ett team som smeksamt kallas ”kopiokonekuiskaajat” (dvs. kopieringsmaskinsviskare) efter The Horse Whisperer, förstås. Vi är de som kallas in i första hand när maskinerna krånglar, innan vi kontaktar servicen. Idag har jag ägnat en dryg timme av mitt kvällsskift åt att försöka få maskiner att fungera, vilket slutade med att jag beställt service till tre kopierings- och skanningsmaskiner samt en reservdel till en av skrivarna… Vi ska byta ut alla maskiner om ett par veckor. Det behövs, de är hemskt slitna och den nuvarande leverantören, som förlorade upphandlingen, är inte så hemskt intresserad av att fixa dem längre… Jag känner att jag börjar vara rejält frustrerad och snarare vill skrika åt maskinerna än viska. Eller så viskar jag det jag brukar ta till när det verkligen behövs: ”Ämmäsuo, perkele! om du inte samarbetar nu!”* 

*(”Käringmossen, för h-e”. Kärringmossen är vår största avfallsstation.)

Logik, vad är det?

Ibland är jag någonstans mellan road och uppgiven med vissa kunder på bibban. De kommer till disken och frågar om deras reservation kommit ännu – den har ju redan haft förfallodag. Vi kan inte svara annat än “tyvärr, den som har boken nu har inte returnerat den ännu”. Vi har ett system med upprepade påminnelser, förseningsavgifter och låneförbud om en bok är över två veckor sen – vi har t.o.m. ett avtal med en indrivningsbyrå – men vi som enskilda bibliotekarier i disken kan inte påverka saken. Ändå finns det alltid de där personerna som hänger kvar vid disken i fem-tio minuter och klagar över saken. Vad tror de att vi ska göra, annat än att förklara situationen? Ta upp telefonen och börja ringa den som har boken? Gå hem till den personen och plocka den ur hyllan? (Jag säger inte att det aldrig har hänt, men det är definitivt undantag och snarast något som kan förekomma då man bjuder hem en bibliotekarie. You are hereby warned 😉 )

Det bästa är när det ibland visar sig att den klagande kunden i fråga själv pantar på någon bok som är sen. Om man då påpekar att den är försenad och det finns en reservering på den så kommer svaret “men jag behöver den”. Ja, det gör någon annan också. Det är därför det finns bibliotek. Om du vill ha boken för dig själv och aldrig returnera den så måste du köpa den.

Jag är inte den enda som noterat denna diskrepans i tänkandet, kolla in Arga bibliotekstanten här.

I can haz publicerad artikel :-)

Mina trogna läsare minns att jag var på konferens i augusti (bloggat här och här). Nu har min kollega och jag utgående från konferenspresentationen (som vi också gjorde tillsammans) författat en artikel till Nordic Journal of Information Literacy in Higher Education. En alldeles äkta publikation – vi har en publicerad artikel i en facktidskrift :eyes: Jag känner mig väldigt mallig :queen: (Artikeln ”Services and library space designed for various learner groups: Case Kaisa House at the University of Helsinki” kan läsas här).

Mera om kunskap

Att skapa kunskap

Du nya, sköna bibliotek del 5