Trovärdighetstankar

Det är bra att jerkan har flera dagar svarstid, så jag hinner hoppa på den fast jag har varit bisi hela helgen 🙂 Den här omgångens fråga är mycket kortfattad:

Hur avgörande är karaktärerna tycker du?

Jag tolkar frågan som ”avgörande för huruvida jag läser en bok eller inte”. Jag tycker att karaktärer ska vara trovärdiga, annars blir jag irriterad. De behöver inte vara sympatiska (även om en bok som helt eller nästan saknar sympatiska karaktärer är svårläst), de behöver inte ens vara så hemskt mångdimensionella, beroende på vilken sorts litteratur det gäller – men de måste vara trovärdiga. Jag vill kunna förstå varför en person agerar som den gör. På det sättet är karaktärer mycket viktiga.

Å andra sidan vill jag gärna ha någon sorts intrig också, enbart ens välskrivna karaktärer räcker inte för mig. En intrig kan också styras av en karaktär – varför agerar den här personen plötsligt på ett sätt som inte alls stämmer med dess karaktär? Det måste finnas någon orsak. Vad är den? Det kan man få till en intressant historia av 🙂

 

Dagens språktips: fiktiva språk

Andra kattslaven visade mig just en väldigt intressant video om fiktiva språk, framför allt uttalet och i vilka mänskliga språk man hittar motsvarande ljud. En del var bekant från Yens Wahlgrens bok om fiktiva språk, Liftarens parlör till galaxen. En berättelse om 101 språk som egentligen inte finns, men där saknas helt den auditiva aspekten. Jag älskar att lyssna på olika språk och deras ljudbild och få dem analyserade på ett såhär underhållande och intelligent  sätt.  Lyssna och njut!

Notprecision

Jag sitter och planerar dansundervisning. Simba hjälper till som vanligt.

Förutom att ligga på mina papper så har hon petat in något spännande under datorns överhettningsskydd och nu försöker hon pilla ut det. Det är i princip jättegulligt, i praktiken är det inte riktigt lika kul när hon drar ut sladden till datorn, vars batteri är heldött… Well, jag sparar ofta, så det var inte så mycket som gick förlorat. Och hon är ju så söt och hjälpsam!

Agnes är också hjälpsam, speciellt med tvätten. (Hon får inte vara på bordet, det är Simbas privilegium, annars skulle hon säkert vara en mycket samvetsgrann sekreterare.)

DSC_4219

 

Lyriklördagsnatt XV

Jag har (lånat från mitt bibliotek) en liten, liten bok – ungefär så stor som min handflata – med dikter av Heinrich Heine: Buch der Lieder, utkom 1827. Jag plockade på mig den något tag pga dess lilla format. Jag har t.o.m. läst lite i den, även om min tyska inte riktigt är tillräckligt flytande för lyrik. Jag tänkte dela med mig av en av de dikter jag förstod bäst, för den som vill ha en tysk språkövning:

Lied des Gefangenen

Als meine Großmutter die Liese behext,
Da wollten die Leut’ sie verbrennen.
Schon hatte der Amtmann viel Tinte verkleckst,
Doch wollte sie nicht bekennen.

Und als man sie in den Kessel schob,
Da schrie sie Mord und Wehe!
Und als sich der schwarze Qualm erhob,
Flog sie als Rab’ in die Höhe.

Mein schwarzes, gefiedertes Großmütterlein!
O komm mich im Turme besuchen!
Komm, fliege geschwind durchs Gitter herein,
Und bringe mir Käse und Kuchen.

Mein schwarzes, gefiedertes Großmütterlein
O möchtest du nur sorgen,
Daß die Muhme nicht auspickt die Augen mein,
Wenn ich luftig schwebe morgen.

 

Det finns flera översättningar av samlingen, men jag har förstås inte någon av dem. Jag gör inte anspråk på att översätta den i sin helhet, men rent tematiskt passar den ihop med Häxan i konung Karls tid, som jag bloggade om för ett par månader sedan.

Dikten är skriven i jagform av en fånge och handlar om jagets mormor/farmor som arresterades som häxa. Trots tortyr vill hon inte bekänna, utan när de försöker koka henne så förvandlas hon till en korp och flyger iväg. Fången besvär sin ”svarta, befjädrade lilla mormor” att besöka hen i fängelset och hämta mat, och att se till att anförvanterna inte pickar ut hens ögon, då hen ”luftigt svävar i morgon”.

Den korta, galghumoristiska (förlåt, kunde inte motstå) stilen fångade mig. En kort ögonblicksbild som ändå innehåller mycket mera, för den läsare som kan lite historia. Dessutom tycker jag om det att vi tror att vi ska få far-/mormoderns berättelse, men så får vi också lite av fångens egen – nästan i förbigående avslöjas det öde som väntar hen följande dag.

Less is a bore?

Hör du till ”less is more” eller ”less is a bore”-lägret? Veckans jerka handlar om längd:

Less is more, håller du med om det? (Kan handla om en på tok för lång bokserie, en bok som borde ha förkortats med typ 300 sidor, etc.

Jag har ganska stor tolerans för tjocka böcker, snarast tycker jag att en tjock bok verkligen har möjlighet att utveckla sitt universum. Jag är en snabbläsare och störs inte av lite (lite!) pladdrighet. Med bokserier kan det tyvärr ofta bli lite omkok efter ett tag (som jag sa förra veckan). Å andra sidan kan det vara trevligt med bekanta mönster också, jag är just nu inne på sjätte boken om Sookie Stackhouse och har inte tröttnat än 🙂

Däremot är jag rätt hård när det gäller filmer. Det är mycket sällan jag tycker att en film som är över två timmar håller hela vägen. En tretimmarsfilm innehåller praktiskt taget alltid longörer (t.ex. lååånga stridsscener, boring). Det betyder inte nödvändigtvis att filmen är dålig i sin helhet, men om den är väldigt lång så finns det oftast saker som kunde kortas ner. Och att göra tre Hobbitfilmer av en tunn bok (och lite annat, visserligen) var bara patetiskt. Vi orkade inte ens se den tredje. Tala om att koka soppa på en spik.

Apropå större och vackrare: är det någon som aldrig har sett Neil Patrick Harris Tony-öppningsshow ”this time it’s bigger” så klicka här. Killen är genial. (Och har du sett den så är den alltid värd att se om 🙂 )

Glad påsk. Här en stämningsbild från igår.

DSC_4218

April i ett nötskal.

Varför skulle annars våren tveka?

Våren tvekar, som alltid här i Helsingfors, havet kyler långt in på våren. När jag vaknade i morse så snöade det. Igen. Och jag talar inte om några fnyk i luften, utan om ett rejält snötäcke. Suck. ”Vårasnö är fåragö” snurrar i mitt huvud. Fast om det betyder att det ger näring eller blir en mager sommar tycks det råda delade meningar om, efter en snabb titt på Teh Internetz.

Snö

Morgonens utsikt .

Jag som har samlat vårtecken de senaste dagarna, videkissor och några modiga vårblommor som börjar sticka upp här och där.  Nu är de snötäckta igen. I väntan på varmare vindar gjorde jag en lista som jag hittade hos SivÖ.

Mitt bästa vårtecken:  Videkissor. Att stryka de första videkissorna mot överläppen ger mig en intensiv vårkänsla. Plus måsarnas skrin. De övervintrar i Helsingfors, men söker sig inåt land först när det börjat töa ordentligt. Inte så njutbart kanske, men ett klart vårtecken ändå.

Låt som ger mig vårkänslor: Ultra Bras Tule pelamaan meidän kanssa krokettia:

Kaikki tietävät sen tunteen
Kun talven jälkeen ensimmäistä kertaa
Laittaa lenkkitossut jalkaan, lenkkitossut jalkaan

Portaita alas loikkii kevyesti
Ylös kaksi askelmaa kerrallaan
Ylös kaksi askelmaa, ylös kaksi kerraallaan
Ylös kaksi askelmaa kerrallaan

(Fri översättning: Alla vet känslan när man efter vintern för första gången drar gymnastikskorna på sig. Skuttar lätt nedför trappan, uppför två steg i taget.)

Beskrivningen är så pricksäker och melodin är lättsam som en vårvind. Ultra Bra återförenas för några konserter i sommar! ❤ Vi tänkte gå på Ruisrock 🙂

Bonuslåt: alltid lika underbara Tom Lehrer 🙂

Den här våren läser jag: Blandat, som alltid, men en hel del omläsning av gamla favoriter, alltid ett tecken på stress. Just nu sträckläser jag Charlaine Harris böcker om Sookie Stockhouse, troligen mera känd som den serie TrueBlood bygger på.

 

Inför våren längtar jag alltid efter: Färg! När vårblommorna börjar sticka upp och bryter vårvinterns synnerligen monokroma färgskala. Lövträden får röda knoppar innan de slår ut.

Min bästa våroutfit: Vadsomhelst som inte kräver lager-på-lager. Lätt jacka, helst öppen.

Mat som jag förknippar jag med våren: Nässelsoppa 🙂

Våren doftar: Fuktig mylla (om det regnar). Tulpaner. Tyvärr också hundskit. Alltid finns det folk som inte orkar plocka upp efter sina djur.

Om jag måste välja något dåligt med våren så säger jag: Dammet och den iskalla, vinande vinden. Vasst ljus i ögonen. Och så våndas jag för mina allergiska vänners skull och försöker tänka att det är bra när det regnar (eller snöar)  och är kallt…