Kalevala för alla

Veckans bokbloggsjerka frågar "Vilken genre önskar du att du kunde läsa men som du bara inte kan stå ut med?". Bloggförfattaren lyfter själv fram poesi som något hon har svårt med. Visst kan jag känna igen tvekan inför poesi, ibland kan den kännas svårtillgänglig och tungläst, speciellt för snabbläsare. Men det finns ju poesi och poesi.

Såhär den finska litteraturens dag till ära (lite sent, den var igår) och också inspirerad av Hemsolens radioprogram vill jag lyfta fram Kalevala.

I original:

Mieleni minun tekevi, aivoni ajattelevi
lähteäni laulamahan, saa'ani sanelemahan,
sukuvirttä suoltamahan, lajivirttä laulamahan.
Sanat suussani sulavat, puhe'et putoelevat,
kielelleni kerkiävät, hampahilleni hajoovat.

Hela texten finns på Runeberg.org.
På svenska i Lasse och Mats Huldéns mångfaldigt prisbelönta översättning låter det stycket såhär:

Vet du vad vi borde göra
vad som leker mig i hågen?
Börja sjunga gamla sånger!
Låna röst åt våra runor!
Visa våra släktklenoder,
sjunga dem som de har sjungits.
Orden saftar sig i munnen,
sägner samlar sig och faller,
far som forsar över tungan,
tillrar mellan mina tänder.

Anders Larsson har skrivit en liten bok som heter Kalevala för lata, en underbar version av nationaleposet, rekommenderas varmt! Eftersom det är en återberättad version så lyfter jag fram ett citat mitt i texten – inrimet på slutet hör till mina favoriter 🙂

Kylli tyckte Lemminkäinen var för yvig, plump och sprättig,
så när han bjöd upp till dans så gav hon blanka nejet.
Och för ärlighetens skull så sa hon allt hon innerst inne tyckte,
sa att Ahti var en drulle, fiskbulle och leverrulle.

Det är nästan ännu bättre att lyssna än att läsa, här kan man höra Anders Larsson läsa smakprov på sin egen text :love:

Sådär annars så läser jag just nu om Spoon River Anthology på en eboksläsare jag lånat på bibban. Den ger en bild av en liten stad filtrerad genom de avlidnas betraktelser. Jag tycker om hur den ger korta ögonblicksbilder och väver ihop olika personers öden. Man kan läsa den online eller lasta ner den här, eller läsa den i Bertel Gripenbergs eller Thomas Warburtons översättning.

På tal om korta ögonblicksbilder av folk så kan jag aldrig rekommendera Susanne Ringells Av blygsel blev Adele fet för ofta :up:

Alla de här exemplen är ganska berättande, jag erkänner att t.ex. centrallyrik inte är min stark sida. Men jag ogillar den inte. Jag tycker att frågan är lite tveeggat ställd, varför skulle jag vilja läsa en genre som jag "bara inte kan stå ut med" :confused:

Men om jag tar mig friheten att klippa av frågan på mitten och fundera på vad jag önskar att jag läste mera av så hamnar nog såväl nyskriven finsk och nordisk litteratur på listan (förutom den svenska och finlandssvenska, som jag har hyfsad koll på), eftersom jag tycker jag borde vara bättre ajour än vad jag är. Jag menar, jag har en viss allmänbildning i ämnet, men jag skulle vilja läsa mycket mera. Annars så skulle jag egentligen vilja läsa mera scifi och fantasy, men det blir helt enkelt av rätt sällan, fast jag brukar gilla det när jag väl kommer mig för. Fast det finns ju nog sådana i genren som passar ovanligt bra in på Dorothy Parkers suveräna recencion: "Det här är inte en bok att lägga lättvindigt ifrån sig. Nej, den ska kastas med full kraft" 😀

Annonser

8 thoughts on “Kalevala för alla

  1. Lottens bokblogg writes:Dorothy Parker tillhör mina favoriter :-)Jag skulle också vilja läsa mer nordiskt.

  2. Temumriken writes:Förstod inte heller riktigt frågan, tycker man ska bejaka den litteratursmak man har fast det förstås inte skadar att pröva på något nytt ibland också. Men gillar man inte så gillar man inte. Själv uppskattar jag poesi, men jag kan förstå varför många har svårt för den. Man söker ju så olika saker i det man läser.

  3. Så roligt med så många kommentarer 🙂 @Brorsan – jag mobbar inte alls dina böcker, jag säger ju att jag skulle vilja läsa mera sånt. Men okej, jag mobbar Gor-serien, det gör jag 😉 @Lotten Hej Lotten, trevligt att du tittade in! Dorothy Parker är så fantastiskt skarp, det är ett nöje att läsa henne, fast jag nog själv är mera moderat i mina recensioner… Kanske vi båda borde bestämma att nu läser vi mera nordiskt! En bok i månaden, kanske? Med tanke på att jag är magister i Nordisk litteratur så borde jag verkligen vara mera insatt :o@Temumriken Jag håller med, man ska inte tvångsläsa. Men ibland kan det vara bra att pressa sig igenom ett visst initialt motstånd. T.ex. Brott och straff lyckades jag aldrig läsa, trots upprepade försök, tills den var obligatorisk kursläsning. Då lyckades jag äntligen komma förbi mitt motstånd mot rysk litteraturs alla namnversioner och det var det värt :up:

  4. brorsan writes:Brott och straff, ja den är också en sån där som jag skulle vilja läsa färdigt nån dag. Jag har också fastnat i början. Nu finns det ju i hyllan såna böcker som man vill läsa (annars skulle dom väl rensas ut) men inte kommit igenom; flera av dom klassiker.

  5. Jag har också en hel del oläst i hyllan, men det är allt sådant som jag vill läsa, annars skulle det ju inte vara där, som du sa. Ibland är det också så att tiden inte är rätt för just den boken just då. Jag ska nåt tag blogga en "oläst-i-hyllan"-utmaning, så kanske man kommer sig för 🙂

  6. Anonym writes:Härliga olika Kalevala-citat! Jag och en likaledes till Åland nyinflyttad väninna (från Sverige!) ordnade ifjol en riktigt lyckad och välbesökt Kalevala-kväll den 28.2 på Ålands museum. Vi fick stöd från staden till och med för det! Annars är inställningen till finsk kultur på Åland rätt njugg…Om man har nåt påträngande oläst i hyllorna så kan man ju lätt sälja böcker på loppis också. Jag tycker att själva bokläsandets idé har förändrats mycket, så det är viktigt&spännande att fundera på. Om ni funderar på vilken samhällsroll humaniora kan ha nuförtiden – gå och se föreställningen "Oskuld" på Teaterhörnan (där är ganska mycket om just det).

  7. Så roligt att ni lyckades hålla en Kalevala-kväll på Åland, det är, som du säger, inte alltid helt lätt att få igenom sånt där. Att den var välbesökt var ju extra glädjande :up:Här i Hfors är det inte sådär bara att sälja böcker på loppis, speciellt inte de på svenska. I Sverige är det nog ännu värre, jag vet att mina föräldrar har försökt… Kanske det går bäst på Åland, de läser mycket där, åtminstone vill jag minnas att Mariehamns bibliotek hade fantastiska besökarantal per invånare 🙂 Bra att du påminde mig om Oskuld, jag ska ta och boka biljetter till den!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s