Nu ska glada julen ut, ut, ut

Vi har under ett par år haft en liten balkongtomte gjord av en champagnekork stående ovanpå ett högt uppsatt vägguttag på balkongen. Den har fått stå kvar året om, den är så svår att komma åt och så är den lite söt också – jag har fått den av en vän i danslaget. Simbisen var helt tydigt av annan åsikt. häromdagen så lyckades hon genom att klättra på en liten hylla som står på ett bord på balkongen komma åt att peta ner den. Sen fiskade hon mycket omsorgsfullt upp den och lade sig nöjt ner med sitt byte. Helt tydligt är julen slut nu. Okej då 🙂

Det är faktiskt inte säsong längre! Honestly.

Glada vappen på er!

Dansens dag!

I morgon (idag, rent tekniskt) så är det Dansens dag*. Den kan firas på många sätt, men om man råkar vara i Hfors och gilla pardans så är det bara att ta sig till Huffen! Här lite info om tillställningen:

I Helsingfors ordnar Haga uf en danskväll tisdag 29.4 kl. 18.00-19.30. Under danskvällen får man fritt dansa pardanser som gåtts igenom under vårens pardanskurs, denna gång främst bugg, vals, tango och humppa. Också personer som inte deltagit i kurskvällarna är hjärtligt välkomna. Adress: Haga sportväg 5. Inträde 5 euro. Vid frågor kontakta gun.grann@huf.fi eller läs http://www.huf.fi.

På med dansskorna och iväg! 🙂

* Den internationella dansens dag har firats sedan år 1982 då den initierades av The International Dance Committee (IDC) som lyder under International Theatre Institute (ITI). De jobbar i samarbete med UNESCO och varje år ordnas huvudfesten i UNESCOs utrymmen i Paris. Varje år utses också en skribent från dansfältet som får skriva ett meddelande dagen till ära. År 2014 är det den franska koreografen och dansaren Mourad Merzouki som har fått äran. Läs meddelandet och mera om dansens dag på adressen http://www.international-dance-day.org.

 

Boksmälla (också det ett prima ord)

En av de roliga sakerna med att läsa en massa bokbloggar är att lära sig nya ord, här för ett tag sen var det ”shelfie”, nu är det  ”boksmälla”. Alternativt ”bokbaksmälla”, men jag tror jag föredrar det korta ”boksmälla”. Låter lite kinky, inte sant 😉

Veckans jerka handlar om detta fenomen, dvs. problem med att återvända till verkligheten eller nästa verklighet när man läst en fantastisk bok. Den exakta frågan lyder:

Känner du igen dig i något eller några av de påståenden som du kan läsa om på ”21 signs you´re suffering from a book hangover”?

Vilket eller vilka i så fall?

Absolut! Ska vi se? Det här känns som att göra sånadär poängräkningstest för olika saker som var så vanliga vissa tyåer av tonårstidningar när jag var ung, typ Starlet och Veckorevyn: ”Är du en… (vad-det-nu-var-den-veckan)”. Observera att det bakom länken finns roliga giffar, men här har jag bara kopierat de relevanta texterna:

1. You’ve started to take your lingering feelings for the hero/heroine a little too seriously.

Hmm, nja. Tror inte det.

2. And you realize that all your crushes are now based on peoples’ similarities to that fictional character.

Nja, kanske. Åtminstone så jämför jag ofta situationer i ”köttillvaton” med sådana i böcker.

3. You find yourself casually using the fake slang from the book in your real-life conversations.

Absolut, hela tiden (fast värre med filmer / tv-serier där jag hört orden ofta).

4. You’ve started to think of “reality” as the world where the book takes place.

And you have to find a way to get there.

Nej, det har jag nog inte. Men jag kan ha önskat att jag skulle kunna förekomma i den världen, det har jag.

5. You’ve ordered everything else the author has ever written.

Det har hänt, jo 🙂 Speciellt med min favoritfanficförfattare – jag läser allt hon skriver, oberoende om jag känner till kanon eller inte. Ibland har jag sen bekantat mig med kanon senare.

6. And furiously researched any possibility of a sequel.

Jepp. Många gånger.

7. Or any possibility of a movie adaptation.
Because then you could at least see it for the first time.

Jovisst, det finns böcker som är väldigt filmatiska. jag minns att jag tänkte på det när jag läste Cassandra Clares The Mortal Instruments. Den har jag inte sett filmatiseringen eftersom de fick rätt ljumma recensioner.

8. And if there is, you set a countdown on your phone for opening night.

Nja, jo, okej, när Potter 7 skulle komma ut så var jag mycket medveten om tidpunkten, men inte så att jag skulle ha skrivit upp det.

9. You keep your copy of the book with you most times, to reread your favorite bits when you have a free moment.

Because reading that one part just one more time will make you less obsessed with it.

Check.

10. And the more beat-up it gets from dog-earing pages and marking passages, the more you love it.
Because it makes you feel like the book is actually yours.

Nej, det behövs inte.

11. You feel irrationally jealous of people who haven’t read the book yet.
Because they get to experience it for the first time AND THAT MAGIC IS OVER FOR YOU FOREVER.

Inte direkt, däremot tenderar jag att tjata på min omgivning att de Måste Läsa den

12. You’ve explored the book’s fan fiction community online. Some is so very good, and some so very bad.

Check 🙂

13. And seriously considered submitting your own.

Check. Sålänge vi talar om ”considered”) Har testat att skriva, men inte publicerat någonsin.

14. Which has inevitably led to you getting into a few heated debates about the book online.
Most likely on Tumblr.

Nope. Men har läst kommentarer, oftast på Livejournal eller numera på Dreamwidth, dit de flesta av mina favoriter flyttat.

15. You’ve bought jewelry based on the book, and worn it with pride.
And it becomes a litmus test of sorts for potential new best friends.

Nej, det tror jag inte, men säkert mest för att jag inte stött på sånt, det låter som en tes för fantasy, framför allt. Fast jag har en knapp som det står ”Give yourself over to absolute pleasure” på. Den är ett bra test 🙂

16. And you’ve already decided on a literary Halloween costume this year.

Inte för Halloween, men jag skulle vilja gå på någon con i kostym någon gång, bl.a. har jag sett bilder på ett par superba Nimona-dräkter och det vore ju coolt 😉

17. You’ve tried to make yourself move on by starting a new book, but it just isn’t the same.
And now nothing will ever compare and your life is ruined.

Check

18. Which makes you panic, because you might never find a story you love as much again.
That was it. That was as good as it will ever get.

Check (fusk, det där är ju nästan samma fråga).

19. But, after some time, you inevitably do.
Once you’re ready.

Check.

20. Because whether you realize it or not, there’s always room in your heart for another great book.

Jepp! Och det finns alltid nya böcker 🙂

21. And the cycle starts all over again.

Precis.

Well – det var drygt hälften, beroende på hur jag räknar mina ”nja”,  jag tror att vi har kunnat etablera att jag lidit av boksmälla Lider de facto av det just nu, efter att ha läst ut We Need To Talk About Kevin. Vad den var bra. Oerhört obehaglig och tankeväckande, men bra. (Absolut inte en bok för nr 4 här!)

Så är jag nu en boksmällare eller en boksmälleit? Vad säger Starlet? 😉

Ni håller väl inte på med OST

Red Scharlach (hon med Otters Who Look Like Benedict Cumberbatch, ni minns) har gjort en fantastiskt fyndig kommentar till en gammal reklam för grynost (eller Keso, som svenskarna skulle säga): The Story Cottage Cheese Tells In Your Mirror. Läs och älska 🙂 ❤ 

Ost är det ju något suspekt med, det vet vi 😉

 

Den tog skruv?

En liten jerka ska jag väl kunna smyga in såhär i slutet av påskhelgen…

Vilken är den mest skruvade tv-serie/film du har sett i din favoritgenre?

Liksom förra gången uttrycket ”i din genre” användes så måste jag konstatera att jag inte har någon direkt genre, varken i böcker eller film. Det är oftast lättare att säga vad jag inte gillar – fast inte ens det är så lätt, som jag kunde konstatera när jerkan handlade om vilken bok jag aldrig skulle ha i min hylla… Okej, jag är inte så mycket för action och våld, så det är en genre som åtminstone inte är ”min” – men å andra sidan tänkte jag föreslå David Lynchs Twin Peaks – Fire Walk With Me som en av de knasigare filmer jag sett och Lynch är ganska våldsam (fast just den där inte hör till de värsta).

På tal om Lynch så måste jag nog säga att Dune är det mest skruvade som jag sett i scifigenren (fast Luc Bessons The Fifth Element är också rätt kul). De där lysande blåa ögonen och ”my brooother isss cooomminggg” speciellt 🙂 Och de depraverade skurkarna! Fantastisk. Egentligen ganska dålig, som film betraktad, men väldigt cool. Nu vill jag se om den 🙂

Men den mest skruvade film jag vet är nog ändå min favorit – scifimusikalskräckfilmen Rocky Horror Picture Show Den är en kärleksfull tribut till klassiska skräckfilmer, fullkomligt over-the-top och helt underbar. Och interaktiv, åtminstone om det råkar vara en bra publik på plats 😉

Påskafrid

Det talas om julefrid, men som de flesta är medvetna om så är det inte alltid så fridfullt som man skulle önska… Påsken är egentligen betydligt bättre. Inte minst när den är så sent som i år och temperaturen börjar överstiga de där max +5 som det varit det senaste typ halvåret…

Jag blir så glad av den här färgen!

Jag är på besök i Det forna och här har våren hunnit lite längre än i det kalla Helsingfors: jag har sett scillor, massor med blåsippor (som tyvärr aldrig blir nånting på bild), gulsippor och till och med några modiga vitsippor. Och påskliljor!

När jag var barn hade vi bara såna här att leka med… 😉

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har bland annat hjälpt till med att röja upp i rishögarna efter trädfällning och roade mig med att göra ett litet kottdjur – det var länge sedan…Jag har ingen aning om vad den ska föreställa, men det var roligt att göra den.

Jag satt en lång stund i skogen och bara lyssnade. Det är mycket tyst på landet på långfredag åtminstone, inte en massa traktorer och motorsågar och inte ens speciellt mycket trafik på landsvägen.  Jag lyssnade till fåglarna – nu kan jag ju inte fåglar, så jag kunde med nöd och näppe identifiera en koltrast, talgoxe och kanske en pilfink (det finns ett antal vid fågelmatsautomaten, så det är en gissning, men sannolikt).

På avstånd hördes en flock måsar med det där genomträngande, insisterande lätet de har. En av de roligaste scenerna i Finding Nemo är när måsarna får syn på honom – de börjar alla skrika ”mine, mine, miiiine!” om den lilla befenade munsbiten. Sedan dess så tycker jag alltid att det är vad de skriker 🙂

Tidigare på dagen hade vi hört tranor – när man en gång hört det där ljudet som låter som en korsning av en siames och en gås så känner man igen det (lyssna själva här). Tyvärr fick jag aldrig syn på dem, men en gång för en eller två somrar sen så såg Andra kattslaven och jag tranor på Kasnäs, det var spännande.

Vi avnjöt påskalamm och rödvin medan solen gick ner. Påskafrid, indeed. Ha en skön påsk alla! (Kram)

Solnedgången fick till stånd ett speciellt ljusfenomen i glasprydnaden i fönstret.

För att inte idyllen ska bli alltför stor så ska jag nu återgå till att läsa We Need To Talk About Kevin. Den är verkligen oerhört obehaglig och mycket, mycket bra.

Apportrapport

Andra kattslavens mamma som kattvaktade medan vi var på resa har lärt vår katt ett nytt trick (eller så lärde vår järnhand-i-päls kattvakten ett nytt trick) – att apportera! Jag tänkte först att det var en slump, men faktum är att ibland så är hon på ett apportigt humör. Helst när man är i sängen och hon har något trevligt prassligt att leka med (detaljer om vilken sorts leksaker hon föredrar finns här.). Man ska slänga iväg det prassliga så långt det går, då hoppar hon ner och hämtar det. Så hoppar hon upp i sängen och lägger sig precis bredvid en med sitt byte (ibland flämtar hon t.o.m. lite, som en hund). Så slänger man igen och hon hämtar det igen. Sådär kan man hålla på ganska många gånger innan hon tröttnar 🙂

Runsauden pula, eller vadå jag beslutsångest

Veckans jerka undrar idag:

Har du någonsin råkat ut för att du inte alls känner för att läsa någon av de böcker som står i din bokhylla? Om ja, vad gjorde du åt det? Om nej, tror du att det någonsin kommer att hända dig?

Tja, jag har förstås ganska ofta råkat ut för det som i Varför finns Vetil, den finlandssvenska översättningen av John Lloyd och Douglas Adams underbara The Meaning of Liff, kallas för ”kiripati”, dvs. känslan när man egentligen har otroligt bråttom på toaletten, men inte kan bestämma sig för vad man ska ta med och läsa 😉 Jag är expert på det, trots att det finns en hel tidningssamlare med div. tidskrifter – och inte så sällan påbörjade böcker – att tillgå där inne.

Men jag tror inte att det är vad som åsyftas, utan snarare känslan av ”jag har ingenting att läsa”, som precis lika lite som ”jag har inte en trasa att ta på mig” har någotsomhelst med verkligheten att göra. Jag har någonting att läsa. Jag har tusentals böcker, naturligtvis har jag något att läsa. Jag har ganska mycket kläder också, men drabbas -ändå sporadiskt av ”jag har ingenting att ta på mig”- precis som att Andra kattslaven och jag ibland har svårt att enas om något att titta på, trots att vi har flera hundratals filmer hemma…

Problemet ligger i ”runsauden pula”, som det heter på andra inhemska, (ungefär ”överflödets brist”), en mättnad eller en olust inför det som finns tillgängligt bara för att det inte är nytt. Och visst händer det ibland att jag drabbas av det. Det varar sällan länge och det går över, så jag har inte känt något behov av att ”göra något åt det”, även om att det aldrig är fel att göra som Sara Pepparkaka och gå till biblioteket 🙂

 

Hur man handskas med ”kvinnan tige i församlingen”

Alla känner säkert till L. M. Montgomery som författaren till Anne på Grönkulla-sviten och Emily-böckerna. Däremot är hennes noveller mindre kända – även om trogna läsare säkert vet att den flitigt författande Emilys strävanden delvis är biografiska. På svenska har bara utkommit en volym med noveller, som kallas Grönkullagrannar, i original Chronicles of Avonlea. Men, hav förtröstan! Underbara, fantastiska Gutenberg har samlat Montgomerys noveller i sex volymer, från 1896-1922. De kan hittas här, tillsammans med många av hennes andra böcker. Via A Celebration of Women Writers sida hittas förresten ännu flera av Montgomerys böcker, också sådana som ännu är för nya för Gutenberg, såsom The Blue Castle. (Klicketiklick.)

När jag hittade de där novellsamlingarna i fjol någon gång och insåg att jag kunde lasta ner dem som e-pub och läsa på min e-boksläsare (som jag köpte för pengar jag fick av mina släktingar till min födelsedag i fjol, tack så mycket!) så blev jag urförtjust. Jag läste dem mer eller mindre i ett sträck och var road av att se olika varianter av händelser som jag känner igen från böckerna. Men det fanns också helt nya berättelser att njuta av. Nu har jag börjat läsa om dem lite i taget och hittade på nytt en bedårande historia som heter ”The Strike at Putney”, där en viss kyrklig församlings kvinnor hittar på det absolut bästa sättet att handskas med församlingens män som anser att en kvinnlig missionär inte kan få komma och tala i kyrkan: ”Kvinnan tige i församlingen”, ni vet. Aktuellt fortfarande, tydligen, eftersom det uppenbarligen ännu finns folk som anser att de inte ska behöva samarbeta med ”kvinnopräster”. Jag anser ju att man/en samarbetar med sina kollegor, oberoende av kön, men det tycker tydligen inte alla.

Montgomery har ofta och gärna starka, intelligenta kvinnor i sina böcker och noveller, det är en av orsakerna till att de fortfarande är läsvärda över hundra år senare – och hon har otroligt mycket humor, vilket inte minst märks i ”The Strike at Putney”. 🙂

Varsågoda, läs den online här.

Kvinna till salu

Dokumentärföreställningen Kvinna till salu på Svenska teatern går ännu några gånger denna vecka: onsdag, torsdag, fredag och lördag. Gå och se den. Mera info här.

Vi såg den förra veckan, jag kan inte säga att det var direkt trevligt, men den var bra och viktig. Pjäsen är primärt verbal, så åskådaren behöver inte se dramatiseringar av det som beskrivs, som t.ex. hur offren för människohandel behandlas för att de ska göra som hallickarna säger utan att ifrågasätta det. Detta är jag tacksam för, då redan den sakliga beskrivningen fick det att vända sig i magen på mig. Gå och se den.