Påskekrim?

Fredag, till och med Långfredag och bokbloggsjerkan fundrar* vad vi ska läsa i påsk:

Så här i påsktider gör vi det enkelt så att alla som vill hinner ut i solen (om den behagar titta fram): vad ska ni läsa i påsk?

Hah, säger Koko, vilken sol då? Idag kom det snöslask, vilket tyvärr är alldeles normalt för årstiden. Ibland underar* jag mycket på varför vi är bosatta på den här breddgraden… så kommer krokusarna och mössöronen (som det heter här när det är lövsprickningstider) på björkarna och så minns jag 🙂

Men, när det inte lockar att gå ut så kan man ju läsa, förstås. Just nu håller jag på med en manga som brorsan rekommenderade, Emanons minnen av Shinji Kaijo, men har snart läst ut den. Den har en intressant idé, om en ung flicka som har nedärvda minnen sedan tidens början. Det ska bli spännande att se vart den tar vägen.

Annars är det ju tradition med påskekrim i Norge, det har börjat spridas därifrån nu, men jag har stött på begreppet i nyhetsgrupper (shh, dinosarie, jag vet) på nittiotalet. Jag brukar försöka läsa någonting i deckargenren för att hylla det nordiska. Just nu har jag inte direkt valt ut något, men tänkte att jag ju kan kombinera det med novellutmaningen och läsa deckarnoveller – det finns en hel del sådana i mina hyllor… T.ex. har jag en samling med gåtor i historisk miljö, börjandes med ett mord på en skådespelare i det antika Rom. Jag tror att jag ska läsa den, det känns som att jag behöver en dos eskapism.

Jag önskar er en skön påsk 🙂

* Jag kan nog stava, men jag tänkte skapa ett nytt ord genom att kombinera undra och fundera, men kan inte riktigt besluta mig för vilkendera som funkar bäst. 

Påskafrid

Det talas om julefrid, men som de flesta är medvetna om så är det inte alltid så fridfullt som man skulle önska… Påsken är egentligen betydligt bättre. Inte minst när den är så sent som i år och temperaturen börjar överstiga de där max +5 som det varit det senaste typ halvåret…

Image

Jag blir så glad av den här färgen!

Jag är på besök i Det forna och här har våren hunnit lite längre än i det kalla Helsingfors: jag har sett scillor, massor med blåsippor (som tyvärr aldrig blir nånting på bild), gulsippor och till och med några modiga vitsippor. Och påskliljor!

Image

När jag var barn hade vi bara såna här att leka med… 😉

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har bland annat hjälpt till med att röja upp i rishögarna efter trädfällning och roade mig med att göra ett litet kottdjur – det var länge sedan…Jag har ingen aning om vad den ska föreställa, men det var roligt att göra den.

Jag satt en lång stund i skogen och bara lyssnade. Det är mycket tyst på landet på långfredag åtminstone, inte en massa traktorer och motorsågar och inte ens speciellt mycket trafik på landsvägen.  Jag lyssnade till fåglarna – nu kan jag ju inte fåglar, så jag kunde med nöd och näppe identifiera en koltrast, talgoxe och kanske en pilfink (det finns ett antal vid fågelmatsautomaten, så det är en gissning, men sannolikt).

På avstånd hördes en flock måsar med det där genomträngande, insisterande lätet de har. En av de roligaste scenerna i Finding Nemo är när måsarna får syn på honom – de börjar alla skrika ”mine, mine, miiiine!” om den lilla befenade munsbiten. Sedan dess så tycker jag alltid att det är vad de skriker 🙂

Tidigare på dagen hade vi hört tranor – när man en gång hört det där ljudet som låter som en korsning av en siames och en gås så känner man igen det (lyssna själva här). Tyvärr fick jag aldrig syn på dem, men en gång för en eller två somrar sen så såg Andra kattslaven och jag tranor på Kasnäs, det var spännande.

Vi avnjöt påskalamm och rödvin medan solen gick ner. Påskafrid, indeed. Ha en skön påsk alla! (Kram)

Solnedgången fick till stånd ett speciellt ljusfenomen i glasprydnaden i fönstret.

Solnedgången fick till stånd ett speciellt ljusfenomen i glasprydnaden i fönstret.

För att inte idyllen ska bli alltför stor så ska jag nu återgå till att läsa We Need To Talk About Kevin. Den är verkligen oerhört obehaglig och mycket, mycket bra.