Nu tar 2015 slut. Det har varit ett tungt år på många sätt, så det känns helt ok att skriva 2016 i morgon 😊
Sen kan man också se det som att det är Getabockens år i det kinesiska horoskopet och det lär inte vara ett bra sorts år. De har försökt döpa om det till Lammets år, men det tycks inte påverka saken. I så fall så får vi hålla ut en månad till…
Hursomhelst så blir dagarna ljusare och vi gör alla så gott vi kan. Kramar på er alla! 🙂
Gnistor
En ovanligt stillasittande katt
Det här är föräldrarnas lilla katt Lisa. Hon är mindre än Agnes, trots att hon redan är tre år. Hon är väldigt kelen och rar 🙂
Eftersom hon bor på landet så kan hon gå lös ute och bland annat roa sig med att fånga möss. Ibland tar hon in dem också, för att fortsätta att leka med dem. Så händer det förstås att de lyckas rymma… Det händer trots allt de bästa katter. Sen är de förstås svåra att få tag på igen. Som värst kan de hålla sig undan ganska länge.
En av de roligaste historier jag nånsin hört var den om den fräcka musen som redan var inne på andra eller tredje dagens kurragömma och sen hade stirrtävling med Lisa på köksgolvet. När Lisa väl samlat sig till attack så anföll musen och dängde till henne ordentligt på nosen! Hon blev så paff så hon backade och efter att ha tänkt på saken en stund så gick hon och knaprade torrmat i stället 😀
Brorsan fångade in musen och släppte ut den, den hade verkligen gjort sig förtjänt av sin frihet! Den kan säkert berätta den historien på många mussammankomster i resten av sitt David-liv.
Tiden här fram till jul har varit hektisk, någon vidare julstädning blev det inte (fast köksgolvet blev faktiskt tvättat) och julpyntandet blev också till sista minuten. Någon julgran har vi inte, men en julpalm är ju egentligen mera exotiskt 🙂
Mycket ljus i vintermörkret är trevligt 🙂
Idag har både katter och människor tagit det mycket lugnt. Andra kattslaven har spelat Fallout 4 och jag har tagit ett långt bad med Jenny Lawsons (a.k.a. The Bloggess) nyutkomna bok Furiously Happy, som är en absurt rolig bok om att leva med mentala problem. Mellan varven är den också allvarlig, som när hon drar paralleller mellan att folk ifrågasätter medicinering för psykiska problem på ett helt annat sätt än andra sjukdomar. ”För det är ju klart att det bara finns en medicin mot cancer och det är ju inte som om man skulle behöva testa olika mediciner. Och när någon väl är friskförklarad så kan den aldrig får cancer igen, förutsatt att den äter hälsosamt och yogar flitigt.” (ungefärligt översatt citat) Jag gillade hennes förra bok Let’s Pretend This Never Happened också. Ibland blir hennes humor lite för överdriven, men andra gånger skrattar jag högt. Rekommenderas. (Tack till Maria Turtschaninoff för tipset.)
Katterna höll mig förstås sällskap i badrummet, de är mycket fascinerade av badkaret.
Annars har de mest flyttat från sovplats till sovplats, mycket inspirerande. Inget ser så avslappnat ut som en katt.
Simba föredrar att sträcka ut sig ordentligt.
Här pryder Simba julbordet. Klumpen bakom henne är min urgamla trotjänare till ljuslampa.
Närbild.
Simba med julpalmen
Agnes är mera för lite mer ombonat.
Agnes i katträdets översta våning.
Att ligga i en skolåda är också helt okej.
Ljuset var dåligt under hyllan, men färgerna var så härligt juliga.
Här är en bild på Agnes ovanpå sin gröna håla under en hylla. Den var en håla bara några dagar, numera är det en skön rundel att ligga på. Vi kallar den för hennes flygande tefat, eftersom det flyttas på så ofta 🙂
En skön helg önskar jag er!
Linnea / Häxbrygd har flyttat (såväl sin blogg som sig själv) och drämde till med en lista som kändes lite för krävande just då, inte minst för att mitt svar på fråga 1 var ”för jävligt”… Nu när tillvaron är aningens mera balanserad så kommer den här. Sprid gärna!
1. Sammanfatta din dag och ditt humör i en mening.
Sista arbetsdagen före semestern, har som vanligt inte hunnit med allt jag borde, men det som jag verkligen behövde göra fick jag gjort och så kunde jag gå på jobbets julfest med mina trevliga kollegor, det kändes som ett bra slut på arbetsåret.
2. Tipsa om två kulturgrejer (litteratur/film/musik/konst et.c.) som du nyligen uppskattat.
Jag plockade på mig Lene Lene Kaaberbøls Skämmerskans dotter häromveckan och tänkte att ”den borde man ju läsa” (jag vet, ganska långt efter hypen). Sen låg jag vaken halva natten med den. Jäklar vad det skrivs mycket bra nordisk (ungdoms)fantasy!
Just nu lyssnar jag på Les Misérables 10th Anniversary Concert på Spotify och njuter av de fantastiska rösterna och den pampiga musiken. (Och snyftar på metron, som den sentimentala typ jag är.)
3. Ge varsitt exempel på nånting du är rädd för, retar dig på och ser fram emot.
Jag är rädd för alla själviska, inskränkta människor som genom att vägra ge avkall på eller ens se sina egna privilegier bidrar till att vi får en allt sämre miljö och ett allt hårdare samhällsklimat. Jag vill inte tro att de är så många, men ibland blir jag mörkrädd. (Klimatmötet i Paris kom faktiskt fram till något, det gladde mig.)
Jag retar mig på kollegor som inte hälsar. Det är så ohövligt. Jag vet att vi är ett stort hus (än så länge, jäkla nerskärningar), men inte är vi flera än att man åtminstone kan nicka åt kollegan man går förbi i trappan.
Jag ser fram emot att ha jullov, måste jag erkänna. Jag gillar mitt jobb, men hösten har varit lång och tung och det ska bli skönt med semester.
4. Berätta om fyra av dina intressen, hobbyer eller ämnen du gillar.
Jag gillar att läsa, det har nog inte undgått någon. Jag läser rätt blandat och småirriterar mig på bokbloggare som alltid bara andlöst väntar på någon nyutgiving och inte ger det äldre en chans. (Säger hon som alltså upptäckte Skämmerskans dotter mera än tio år senare).
Jag är tefantast och har ett helt skåp med teer sorterade i svarta teer, gröna+Oolong och övriga (Rooibos, örtteer o dyl). Jag är också te-purist, så det är mycket få smaksatta teer som får godkänt, så när jag talar om olika svarta teer så talar jag om Darjeeling, Keemum, Assam, PuhErh, Ceylon osv, inte kaktuste, grädde-rabarber och liknande. En av mina återkommande irritationsmoment på caféer och restauranger är när jag frågar om de har osmaksatt svart te och de säger ”jo, vi har Earl Grey”. Som är smaksatt med bergamott. Grr.
Jag dansar folkdans sedan en femton år tillbaka. Det är roligt, jag gillar gemenskapen i att man dansar med hela gruppen, inte bara med ett specifikt par. Jag gillar att stegen är anpassade till mitt sätt att röra sig och att jag inte behöver vicka på höfterna eller rumpan och vara sexig, utan bara följa musiken och känna rytmen i fötterna. Jag älskar känslan av flow som kommer i en dans med många turer är allt flyter och vi alla skrattar. Det är ett av de få tillfällen då jag inte tänker på något annat.
Jag älskar språk, att tala om dem och fundera på dem. Vi satt ett gäng på julfesten och diskuterade språk, det var roligt! Språk är så spännande, inte minst finskan, som trots mina många år i landet aldrig upphör att fascinera mig 🙂
5. Beskriv dig själv med fem ord.
Den här var svår 😦 Gör ett försök: Lättrörd. Social. Engagerad, men också lat (vilket leder till att jag entusiasmeras lätt och sedan tröttar ut mig). Envis.
Här är listan mera komprimerad för kopiering, om någon annan vill göra den:
1. Sammanfatta din dag och ditt humör i en mening.
2. Tipsa om två kulturgrejer (litteratur/film/musik/konst et.c.) som du nyligen uppskattat.
3. Ge varsitt exempel på nånting du är rädd för, retar dig på och ser fram emot.
4. Berätta om fyra av dina intressen, hobbyer eller ämnen du gillar.
5. Beskriv dig själv med fem ord.
Idag åkte jag förbi Tölö bibliotek och mindes plötsligt mycket tydligt hur jag i tonåren brukade sitta i timmar på musikavdelningen och lyssna på skivor. På den tiden fungerade det så att man beställde en skiva (LP) och gick och satte sig i en rund soffa med högt ryggstöd, eller snarast väggar, med stora hörlurar på. Så fick man gå och be dem vända skivan regelbundet. Eftersom jag lyssnade på t.ex. Chess femtioelva gånger i rad så var det rätt många gånger… 🙂
Idag åker jag förbi biblioteket med portabel musik i öronen (som jag visserligen sålt min själ för) och nostalgiserar över hur det var förr. Det var inte så bekvämt som idag, men faktum är att jag koncentrerade mig mycket mera intensivt på lyssnandet då. Idag är det mera sällan jag sätter mig ner och verkligen bara lyssnar på en skiva och inte gör något annat. Det vore kanske en bra övning. Jag tror jag ska prova och se om det känns bra, eller om det känns som att åttiotalet ringde… eller lade på en skiva 😉
Jag läste – något sent – signaturen Gromits (Henrik Huldén) underbara dagsvers tillägnad Lennart Hellsing i söndagens Husis och fick tårar i ögonen av slutklämmen.
Tanken svindlar, tänk om Stella hade fått bli nittiosex år i stället för bara fyrtio. Vilka fantastiska ordkonstverk vi hade fått, såsom vi nu har Lennart Hellsings långa livsverk.
Utmattad efter söndagens demonstration – som gick riktigt bra, tackar som frågar 🙂 – så letade jag lite håglöst efter något lättläst på kvällen. Då föll mina ögon på en samling Mark Twainnoveller: Miljonpundsedeln och andra berättelser. ”Å, länge sen jag har läst Mark Twain”, konstaterade jag och plockade ner den ur hyllan.
Jag kom vagt ihåg historien fast det måste vara över tjugo år sen jag läste den senast, idén är enkel men rolig: En utfattig ung man får en miljonpundsedel till låns på en månad av ett par herrar som slagit vad om vad som skulle hända en person som inte har några andra tillgångar alls. Genom att visa upp den på olika ställen blir han känd som ”han med miljonpundsedeln” och får kredit överallt, för alla är så imponerade av den eccentriska miljonären.
Jag hade glömt ett antal detaljer, som hur mycket folk räknar med och respekterar pengar – bara att se en stor sedel får folk mjuka som vax och angelägna att vara till lags – och Twains smårioniska humor. Egentligen påminner han ganska mycket om Oscar Wilde, eller tvärtom, de har liknande tilltal gentemot läsaren, inte direkt riktat mot läsaren, men ändå lite som ”ni kan inte tro vad som hände mig en gång”.
Jag är nu halvvägs genom samlingen och rekommenderar verkligen Mark Twain, hans noveller är underfundiga och lite absurda. Twain är mest känd för Tom Sawyer och Huckelberry Finn, som absolut är läsvärda i sig de också, men nu var det alltså novelltema som gällde 🙂
Den här skulle passa i flera kategorier i novellutmaningen, t.ex. ”en novell skriven på 1800-talet” (den kom ut 1893), men jag tänker välja nr 24: Läs en novell som har samma namn som titeln på novellsamlingen den är med i.”
En kattslavs dagbok 