Miljonpundsedeln

Utmattad efter söndagens demonstration – som gick riktigt bra, tackar som frågar 🙂 – så letade jag lite håglöst efter något lättläst på kvällen. Då föll mina ögon på en samling Mark Twainnoveller: Miljonpundsedeln och andra berättelser. ”Å, länge sen jag har läst Mark Twain”, konstaterade jag och plockade ner den ur hyllan.

Jag kom vagt ihåg historien fast det måste vara över tjugo år sen jag läste den senast, idén är enkel men rolig: En utfattig ung man får en miljonpundsedel till låns på en månad av ett par herrar som slagit vad om vad som skulle hända en person som inte har några andra tillgångar alls. Genom att visa upp den på olika ställen blir han känd som ”han med miljonpundsedeln” och får kredit överallt, för alla är så imponerade av den eccentriska miljonären.

Jag hade glömt ett antal detaljer, som hur mycket folk räknar med och respekterar pengar – bara att se en stor sedel får folk mjuka som vax och angelägna att vara till lags – och Twains smårioniska humor. Egentligen påminner han ganska mycket om Oscar Wilde, eller tvärtom, de har liknande tilltal gentemot läsaren, inte direkt riktat mot läsaren, men ändå lite som ”ni kan inte tro vad som hände mig en gång”.

Jag är nu halvvägs genom samlingen och rekommenderar verkligen Mark Twain, hans noveller är underfundiga och lite absurda. Twain är mest känd för Tom Sawyer och Huckelberry Finn, som absolut är läsvärda i sig de också, men nu var det alltså novelltema som gällde 🙂

Den här skulle passa i flera kategorier i novellutmaningen, t.ex. ”en novell skriven på 1800-talet” (den kom ut 1893), men jag tänker välja nr 24: Läs en novell som har samma namn som titeln på novellsamlingen den är med i.”