Trovärdighetstankar

Det är bra att jerkan har flera dagar svarstid, så jag hinner hoppa på den fast jag har varit bisi hela helgen 🙂 Den här omgångens fråga är mycket kortfattad:

Hur avgörande är karaktärerna tycker du?

Jag tolkar frågan som ”avgörande för huruvida jag läser en bok eller inte”. Jag tycker att karaktärer ska vara trovärdiga, annars blir jag irriterad. De behöver inte vara sympatiska (även om en bok som helt eller nästan saknar sympatiska karaktärer är svårläst), de behöver inte ens vara så hemskt mångdimensionella, beroende på vilken sorts litteratur det gäller – men de måste vara trovärdiga. Jag vill kunna förstå varför en person agerar som den gör. På det sättet är karaktärer mycket viktiga.

Å andra sidan vill jag gärna ha någon sorts intrig också, enbart ens välskrivna karaktärer räcker inte för mig. En intrig kan också styras av en karaktär – varför agerar den här personen plötsligt på ett sätt som inte alls stämmer med dess karaktär? Det måste finnas någon orsak. Vad är den? Det kan man få till en intressant historia av 🙂

 

Dagens språktips: fiktiva språk

Andra kattslaven visade mig just en väldigt intressant video om fiktiva språk, framför allt uttalet och i vilka mänskliga språk man hittar motsvarande ljud. En del var bekant från Yens Wahlgrens bok om fiktiva språk, Liftarens parlör till galaxen. En berättelse om 101 språk som egentligen inte finns, men där saknas helt den auditiva aspekten. Jag älskar att lyssna på olika språk och deras ljudbild och få dem analyserade på ett såhär underhållande och intelligent  sätt.  Lyssna och njut!

Notprecision

Jag sitter och planerar dansundervisning. Simba hjälper till som vanligt.

Förutom att ligga på mina papper så har hon petat in något spännande under datorns överhettningsskydd och nu försöker hon pilla ut det. Det är i princip jättegulligt, i praktiken är det inte riktigt lika kul när hon drar ut sladden till datorn, vars batteri är heldött… Well, jag sparar ofta, så det var inte så mycket som gick förlorat. Och hon är ju så söt och hjälpsam!

Agnes är också hjälpsam, speciellt med tvätten. (Hon får inte vara på bordet, det är Simbas privilegium, annars skulle hon säkert vara en mycket samvetsgrann sekreterare.)

DSC_4219

 

Lyriklördagsnatt XV

Jag har (lånat från mitt bibliotek) en liten, liten bok – ungefär så stor som min handflata – med dikter av Heinrich Heine: Buch der Lieder, utkom 1827. Jag plockade på mig den något tag pga dess lilla format. Jag har t.o.m. läst lite i den, även om min tyska inte riktigt är tillräckligt flytande för lyrik. Jag tänkte dela med mig av en av de dikter jag förstod bäst, för den som vill ha en tysk språkövning:

Lied des Gefangenen

Als meine Großmutter die Liese behext,
Da wollten die Leut’ sie verbrennen.
Schon hatte der Amtmann viel Tinte verkleckst,
Doch wollte sie nicht bekennen.

Und als man sie in den Kessel schob,
Da schrie sie Mord und Wehe!
Und als sich der schwarze Qualm erhob,
Flog sie als Rab’ in die Höhe.

Mein schwarzes, gefiedertes Großmütterlein!
O komm mich im Turme besuchen!
Komm, fliege geschwind durchs Gitter herein,
Und bringe mir Käse und Kuchen.

Mein schwarzes, gefiedertes Großmütterlein
O möchtest du nur sorgen,
Daß die Muhme nicht auspickt die Augen mein,
Wenn ich luftig schwebe morgen.

 

Det finns flera översättningar av samlingen, men jag har förstås inte någon av dem. Jag gör inte anspråk på att översätta den i sin helhet, men rent tematiskt passar den ihop med Häxan i konung Karls tid, som jag bloggade om för ett par månader sedan.

Dikten är skriven i jagform av en fånge och handlar om jagets mormor/farmor som arresterades som häxa. Trots tortyr vill hon inte bekänna, utan när de försöker koka henne så förvandlas hon till en korp och flyger iväg. Fången besvär sin ”svarta, befjädrade lilla mormor” att besöka hen i fängelset och hämta mat, och att se till att anförvanterna inte pickar ut hens ögon, då hen ”luftigt svävar i morgon”.

Den korta, galghumoristiska (förlåt, kunde inte motstå) stilen fångade mig. En kort ögonblicksbild som ändå innehåller mycket mera, för den läsare som kan lite historia. Dessutom tycker jag om det att vi tror att vi ska få far-/mormoderns berättelse, men så får vi också lite av fångens egen – nästan i förbigående avslöjas det öde som väntar hen följande dag.

Less is a bore?

Hör du till ”less is more” eller ”less is a bore”-lägret? Veckans jerka handlar om längd:

Less is more, håller du med om det? (Kan handla om en på tok för lång bokserie, en bok som borde ha förkortats med typ 300 sidor, etc.

Jag har ganska stor tolerans för tjocka böcker, snarast tycker jag att en tjock bok verkligen har möjlighet att utveckla sitt universum. Jag är en snabbläsare och störs inte av lite (lite!) pladdrighet. Med bokserier kan det tyvärr ofta bli lite omkok efter ett tag (som jag sa förra veckan). Å andra sidan kan det vara trevligt med bekanta mönster också, jag är just nu inne på sjätte boken om Sookie Stackhouse och har inte tröttnat än 🙂

Däremot är jag rätt hård när det gäller filmer. Det är mycket sällan jag tycker att en film som är över två timmar håller hela vägen. En tretimmarsfilm innehåller praktiskt taget alltid longörer (t.ex. lååånga stridsscener, boring). Det betyder inte nödvändigtvis att filmen är dålig i sin helhet, men om den är väldigt lång så finns det oftast saker som kunde kortas ner. Och att göra tre Hobbitfilmer av en tunn bok (och lite annat, visserligen) var bara patetiskt. Vi orkade inte ens se den tredje. Tala om att koka soppa på en spik.

Apropå större och vackrare: är det någon som aldrig har sett Neil Patrick Harris Tony-öppningsshow ”this time it’s bigger” så klicka här. Killen är genial. (Och har du sett den så är den alltid värd att se om 🙂 )

Glad påsk. Här en stämningsbild från igår.

DSC_4218

April i ett nötskal.