Varför skulle annars våren tveka?

Våren tvekar, som alltid här i Helsingfors, havet kyler långt in på våren. När jag vaknade i morse så snöade det. Igen. Och jag talar inte om några fnyk i luften, utan om ett rejält snötäcke. Suck. ”Vårasnö är fåragö” snurrar i mitt huvud. Fast om det betyder att det ger näring eller blir en mager sommar tycks det råda delade meningar om, efter en snabb titt på Teh Internetz.

Snö

Morgonens utsikt .

Jag som har samlat vårtecken de senaste dagarna, videkissor och några modiga vårblommor som börjar sticka upp här och där.  Nu är de snötäckta igen. I väntan på varmare vindar gjorde jag en lista som jag hittade hos SivÖ.

Mitt bästa vårtecken:  Videkissor. Att stryka de första videkissorna mot överläppen ger mig en intensiv vårkänsla. Plus måsarnas skrin. De övervintrar i Helsingfors, men söker sig inåt land först när det börjat töa ordentligt. Inte så njutbart kanske, men ett klart vårtecken ändå.

Låt som ger mig vårkänslor: Ultra Bras Tule pelamaan meidän kanssa krokettia:

Kaikki tietävät sen tunteen
Kun talven jälkeen ensimmäistä kertaa
Laittaa lenkkitossut jalkaan, lenkkitossut jalkaan

Portaita alas loikkii kevyesti
Ylös kaksi askelmaa kerrallaan
Ylös kaksi askelmaa, ylös kaksi kerraallaan
Ylös kaksi askelmaa kerrallaan

(Fri översättning: Alla vet känslan när man efter vintern för första gången drar gymnastikskorna på sig. Skuttar lätt nedför trappan, uppför två steg i taget.)

Beskrivningen är så pricksäker och melodin är lättsam som en vårvind. Ultra Bra återförenas för några konserter i sommar! ❤ Vi tänkte gå på Ruisrock 🙂

Bonuslåt: alltid lika underbara Tom Lehrer 🙂

Den här våren läser jag: Blandat, som alltid, men en hel del omläsning av gamla favoriter, alltid ett tecken på stress. Just nu sträckläser jag Charlaine Harris böcker om Sookie Stockhouse, troligen mera känd som den serie TrueBlood bygger på.

 

Inför våren längtar jag alltid efter: Färg! När vårblommorna börjar sticka upp och bryter vårvinterns synnerligen monokroma färgskala. Lövträden får röda knoppar innan de slår ut.

Min bästa våroutfit: Vadsomhelst som inte kräver lager-på-lager. Lätt jacka, helst öppen.

Mat som jag förknippar jag med våren: Nässelsoppa 🙂

Våren doftar: Fuktig mylla (om det regnar). Tulpaner. Tyvärr också hundskit. Alltid finns det folk som inte orkar plocka upp efter sina djur.

Om jag måste välja något dåligt med våren så säger jag: Dammet och den iskalla, vinande vinden. Vasst ljus i ögonen. Och så våndas jag för mina allergiska vänners skull och försöker tänka att det är bra när det regnar (eller snöar)  och är kallt…

Blommande sköna dalar

I helgen var jag och besökte mina kära vänner i Lund ❤ Vi gick en runda så att jag skulle få njuta av vårblommorna 🙂 (Alltid när jag är där på våren och försommaren så undrar jag varför jag bor så jäkla långt norrut – hemma har jag sett några snödroppar och det är ungefär allt…)

Här får ni ett bildgalleri:

hav_av_scilla

Ett hav av ljusblå scilla.

 

blommande_trad

Ett blommande träd.

 

tulpaner_o_scilla_liggande

Tulpaner och scilla i Botan.

En radda närbilder på olika blommor:

Scilla, sippor, påskliljor (narcisser) och till och med en riktigt tidig maskros vid en solig vägg! Så mycket färg! ❤

Ännu en bild på magnolia – i sol den här gången.

magnolia_i_sol

Min favoritblomma. Den är så vårig och samtidigt exotisk.

Vintergäck

I Det Forna blommar vintergäcken!

vintergack_2

vintergack_1 vintergack_narbild

En gång i min ungdom författade jag en dikt till vintergäckens ära. Den var inget mästerverk, direkt, men jag tänker på den varje gång jag ser sådana:

Vintergäck, vintergäck, stolt och käck –
Upp ur jorden tittar, hör hur fåglar kvittrar…

Inte så lätt, det här med rim 🙂

Körsbärsblom!

De japanska körsbärsträden i Kasberget blommar så fint 🙂

Image

Vi hade en riktigt mysig, fast ganska kall, picknick där idag 🙂 Jag visste inte ens att det fanns en körsbärsträdgård i Kasberget förrän idag, men det har tydligen funnits där flera år. Mera info (på finska) här och här. De har till och med en hanami-fest nu på söndag 🙂

Påskafrid

Det talas om julefrid, men som de flesta är medvetna om så är det inte alltid så fridfullt som man skulle önska… Påsken är egentligen betydligt bättre. Inte minst när den är så sent som i år och temperaturen börjar överstiga de där max +5 som det varit det senaste typ halvåret…

Image

Jag blir så glad av den här färgen!

Jag är på besök i Det forna och här har våren hunnit lite längre än i det kalla Helsingfors: jag har sett scillor, massor med blåsippor (som tyvärr aldrig blir nånting på bild), gulsippor och till och med några modiga vitsippor. Och påskliljor!

Image

När jag var barn hade vi bara såna här att leka med… 😉

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har bland annat hjälpt till med att röja upp i rishögarna efter trädfällning och roade mig med att göra ett litet kottdjur – det var länge sedan…Jag har ingen aning om vad den ska föreställa, men det var roligt att göra den.

Jag satt en lång stund i skogen och bara lyssnade. Det är mycket tyst på landet på långfredag åtminstone, inte en massa traktorer och motorsågar och inte ens speciellt mycket trafik på landsvägen.  Jag lyssnade till fåglarna – nu kan jag ju inte fåglar, så jag kunde med nöd och näppe identifiera en koltrast, talgoxe och kanske en pilfink (det finns ett antal vid fågelmatsautomaten, så det är en gissning, men sannolikt).

På avstånd hördes en flock måsar med det där genomträngande, insisterande lätet de har. En av de roligaste scenerna i Finding Nemo är när måsarna får syn på honom – de börjar alla skrika ”mine, mine, miiiine!” om den lilla befenade munsbiten. Sedan dess så tycker jag alltid att det är vad de skriker 🙂

Tidigare på dagen hade vi hört tranor – när man en gång hört det där ljudet som låter som en korsning av en siames och en gås så känner man igen det (lyssna själva här). Tyvärr fick jag aldrig syn på dem, men en gång för en eller två somrar sen så såg Andra kattslaven och jag tranor på Kasnäs, det var spännande.

Vi avnjöt påskalamm och rödvin medan solen gick ner. Påskafrid, indeed. Ha en skön påsk alla! (Kram)

Solnedgången fick till stånd ett speciellt ljusfenomen i glasprydnaden i fönstret.

Solnedgången fick till stånd ett speciellt ljusfenomen i glasprydnaden i fönstret.

För att inte idyllen ska bli alltför stor så ska jag nu återgå till att läsa We Need To Talk About Kevin. Den är verkligen oerhört obehaglig och mycket, mycket bra.