Folkdans är dammigt?

Det finns antagligen få hobbyn som folk har så mycket fördomar om som folkdans. I Finland finns det till och med ett uttryck som heter ”man ska prova på allt utom folkdans och sin syster”…  😐

Jag hade själv fördomar innan jag började dansa – tack och lov har jag en vän som känner mig bra och insisterade på att jag skulle ge det en chans och jag älskar det ❤ Sedermera har jag själv lockat med en annan kompis på samma sätt 🙂

Jag kan inte förstå att folk föredrar pardans, när folkdans är så mycket mer fartfyllt och dessutom socialt. Det är mycket roligare att dansa med en grupp än att bara fokusera på sitt par. Dessutom är folkdansare ofta ganska trevliga 🙂

Här en bild jag tog på Europeaden som illustrerar hur man kan dansa den danska dansen Bitte man i knibe när kavaljerena är starka och damerna lite lättare än jag…

DSC_4645.JPG

Väldigt dammigt, inte sant?!

Det går alldeles utmärkt att börja när man är vuxen också, den äldsta nybörjare vi haft var omkring sjuttio!

Vårt lag börjar dansa nästa vecka, men den här helgen är jag på kurs för instruktörer och andra dansledare och vi har just slutat för i kväll, inte för att vi är trötta på att dansa,  utan för att vara lite förnuftiga och orka fortsätta i morgon. För att inte tala om söndag…

Jag är lite trött i fötterna, men glad i hela kroppen. Det måste väl vara de där endorfinerna som sportare talar om. Jag får aldrig sådana av träning, men dans är en helt annan sak 🙂

Annonser

Frågor bara en kaffedrickare kan ställa

Som den trogna läsaren kanske vet så är jag något av en tesnobb, eller ”teist”, som är uttrycket jag föredrar. Som sådan i en kaffedrickande omgivning stöter man på en del knasigheter. Här en sann historia från det levande livet.

Häromdagen skulle jag ta en kopp te och en smörgås på ett litet café som hör till en kedja med kaffe i namnet. Jag frågade – som jag brukar – om de hade något osmaksatt te. ”Nej tyvärr”, det närmaste de hade var Earl Grey. Det händer att folk försöker säga att ”vi har ju Earl Grey” när jag vill ha osmaksatt te, men det var inte fallet denna gång. Nej, den här gången frågade baristan vänligt och nyfiket ”hur smakar osmaksatt te?”

Vad är det för en fråga?

Jag blev lite ställd och sa att det beror på teet, men det är väl klart att te har en egen smak. Jag frågade om hon druckit julkaffe någon gång, jämfört med vanligt kaffe och sa att alltid erbjudas smaksatt te är som att alltid tvingas dricka julkaffe.

Vad jag egentligen borde ha frågat var varför det finns så många sorters kaffe, kaffe som kaffe, liksom. Men vilken matbutik som helst har tiotals sorter kaffe, men sällan speciellt många tesorter, speciellt inte osmaksatta. Suck.

Tack och lov så finns det tebutiker med riktigt bra utbud, där det inte bara finns Assam, Keemum eller Pu Erh, utan flera olika varianter av dem 😉

El stinko

Jag har denna helg hedrat min norrländska barndom genom att imundiga den obskyra och verkligen fruktansvärt illaluktande ”delikatessen” surströmming.

DSC_4778

Surströmmingsparty

Den smakar bättre än den luktar, å andra sidan är det inte så svårt… Den påminner mig om den värsta sortens danska ost, den som får alla normala människor att tänka att det dags att skrubba kylskåpet. Den pirrar på tungan på ett liknande sätt.

Jag kan inte påstå att jag direkt gillade det, men jag lyckades äta det med mycket tillbehör, speciellt det hembakta tunnbrödet. Och nu kan jag skryta med min bedrift 🙂

Botanisk fråga

Är det någon av mina botaniskt mera bevandrade läsare som vet vad det här är för växt? Jag har alltid tänkt att det är kattfot, men idag kollade jag upp hur kattfot ser ut, och den är annorlunda. Nu blev jag nyfiken

DSC_4759

Det är dyrt att vara fattig

Just nu har Helsingforsregionens trafik en kampanj där de uppmanar folk att ladda längre tid på sina resekort, eftersom priset per dag sjunker ju längre period man har laddat. Visst, men nu är problemet det att de personer som allra mest skulle vara betjänta av att spara pengar på det här sättet absolut inte har möjlighet till det. En årsbiljett inom Helsingfors kostar 600 €. Redan att köpa för tre månader kostar över 150 €. Behöver man dessutom en regionbiljett (Esbo, Vanda, Grankulla) är priset nästan det dubbla.

Det är mycket pengar på en gång för en låginkomsttagare. De facto fullkomligt omöjliga summor att lägga ut på en gång, hur lönsamt det än vore i längden. Så den som har ont om pengar får lägga ut mera per månad än den som har en buffert att ta av. Som alltid är det dyrt att vara fattig.

Detta är på inget sätt jämlikt eller rättvist. Helsingfors är en dyr stad att bo i, sannolikt bor de med lägre inkomster längre ut och har mindre möjlighet att ta sig runt utan kollektivtrafik.

För ett några år sedan fanns det ett system med direktdebitering, där man kunde anmäla sig för ett årskort och de debiterade årskortets kostnad per månad från kontot en gång i månaden. (Var tolfte månad var dessutom gratis.) Jag älskade det – inget behov av att komma ihåg att ladda kortet med annat än värde och till ett överkomligt pris dessutom. Det systemet upphörde när bankerna slutade med det – men det har inte heller kommit något annat i stället. Det finns tekniska möjligheter att debitera folk per månad, det är viljan att skapa ett nytt system för det som saknas.

Jag vill uppmana alla som håller med mig om att det nuvarande systemet är orättvist och ojämlikt att ge respons till HRT och föreslå att de skapar ett nytt system för månadsdebitering, som skulle vara mera rättvist för folk med lägre inkomster.

Respons här (eller här på finska, för den som är bekväm med det).

Många världar på Worldcon

Idag börjar Worldcon 75 här i Helsingfors 🙂 Massor med roligt spefi-nörderi: paneldiskussioner om allt mellan himmel och jord och många andra världar, författare att bonga på respektfullt avstånd och som bonus antagligen massor med roliga kläder att beundra.

Jag har köpt en n00b-biljett, eller ”FirstWorldcon” som det snällt heter – det är första gången jag är på något så stort 😮 Jag brukar gå på Finncon när den är i Helsingfors (den alternerar mellan Helsingfors, Åbo, Jyväskylä och Tammerfors), men aldrig på en Worldcon.

Det känns lite pirrigt. Tänk om jag inte är tillräckligt nördig för att få delta? (De kommer att ta en titt på mig vid registreringen och skicka hem mig.) Eller tänk om jag gör bort mig? Bryter mot några skrivna eller oskrivna lagar om hur man ska bete sig? (Det skulle ha funnits en ”Make the Most of Your First Worldcon” på dagen idag, men det hann jag ju inte gå på.) Eller vad om jag bara vimsar omkring överväldigad av allt utbud att jag inte hinner koncentrera mig på någonting alls, i klassisk bokmässestil? The FOMO is strong with this one 😉

Å andra sidan brukar jag gilla att vimsa omkring på bokmässan. Det gör mig glad i magen att se så många bokälskare på en gång. Så att se många människor som gillar alternativa världar kan knappast vara fel, tänker jag mig ❤

Lite slumpmässiga lästips: Här kan ni läsa en intervju med Maria Turtschaninoff och Artemis Kelosaari som Osuuskumma har gjort inför Worldcon. Här en artikel som heter Proud to be Weird 🙂 Här Enhörningens rapportering från dag 0 (det kommer säkert flera poster) Here be Twitter.

Är någon annan på väg? Åtminstone i andan 🙂