…om detta finns det mycket berättat…

Idag är det den Internationella minnesdagen för Förintelsens offer, det har knappast undgått någon. Jag tänkte komma med en radda lästips, för ingenting jag kan skriva kan sätta ord på det ofattbara, men det finns andra som försökt, andra som minns och vet. Det finns många, många böcker, här är några som jag minns på rak arm:

Martin Gray: I namn av de mina (nedtecknad av Max Gallo). Martin Gray berättar sin historia från ghettot i Warsava och lägret i Treblinka och livet efteråt när han för andra gången förlorat hela sin familj, den andra gången i en häftig skogsbrand. Det är länge sedan jag läste den, men ännu idag kan jag inte ens skriva ner en kort beskrivning utan att börja gråta.

Jerzy Einhorn: Utvald att leva, minnen, barn- och ungdomsminnen från uppväxten i Polen och Förintelsen. Dottern Lena Einhorn har skrivit en bok om mammans berättelse som heter Ninas resa: en överlevnadsberättelse, den står i hyllan, men jag har inte läst den.

Erica Fischer: Aimée & Jaguar, en dokumentär bok om två kvinnor som träffas och har en kärlekshistoria, tills den ena blir avslöjad som judinna och deporterad tilll läger. Det gjordes också en riktigt bra film på den.

Klassikern som inte får glömmas: Anne Franks dagbok, som dessutom har utkommit i oförkortad version för tio år sedan, med de tidigare bortstädade partierna med.

Stéphane Bruchfeld och Paul A. Levine …om detta må ni berätta… En bok om Förintelsen i Europa 1933-1945, beställd av Sveriges regering, delades ut till alla med barn i grundskolan i slutet av 1990-talet för att motarbeta förnekare. Riktigt saklig och bra. Finns att lasta ner i senast uppdaterade version här.

Gudrun Pausewang: Resa i augusti. En berättelse ur en elvaårig flickas perspektiv, när hon och hennes farfar deporteras. Hela boken handlar om tågresan och om hur Alice så småningom får klart för sig alla de lögner hennes farföräldrar berättat för att skydda henne.

Annonser

9 thoughts on “…om detta finns det mycket berättat…

  1. Wow – det är inte ofta jag läst en bok som du inte ännu hunnit med. Rekommenderar ”Ninas resa”, minns den som trevligt lågmäld och med tonvikten på den nu försvunna världen, människorna, hur man levde, än på grymheter.

    Vet inte vad annat jag skall skriva – jag är så kluven inför fenomenet ”minnet av förintelsen”.
    Ibland känns det som om det höll på att smyga sig in något väldigt osunt i det hela, men det är svårt att sätta fingret på det – som om det fanns en högljudd skara ”förintelsekramare” som liksom kapat hela historieskrivningen (roat mig för mycket med att läsa Henrik Arnstads twitter på sista tiden). Katyn, vad som hände i lägren i den sovjetiska zonen efter kriget, de enorma folkförflyttningarna i mellaneuropa, m.m. försvinner på ett sätt som känns olustigt.

    • Trevlig och lågmäld låter bra, och försvunna världar är alltid intressanta – melankoliskt blir det ju också utan grymheterna…

      Jag förstår vad du menar, tror jag, ett sorts frossande i de spektakulära utrotningarna. Jag tror det är den kallblodiga systematiken i det hela som gör just Förintelsen så fascinerande. Plus kanske också ett starkt behov att fjärma sig från antisemitismen som var så självklar. Och, som många gånger konstaterats, tyvärr inte är endast historisk.

  2. Du skall läsa Ninas resa! Den är absolut fantastisk och konstigt nog, inte alls otäck. Som jag förstått det, så är den nästan ordagrant vad ”Nina” kommer ihåg och berättat och i viss mån skrivit ner för sin dotter.Och, ja hon gifte sig med Jerzy och alldeles tydligt har hon stötttat honom till hans professur, medan hon skötte barn och hushåll och jobbade som läkare. Mig synes att hon definitivt var den fiffigare av dem. Intressant är också avsnittet om hur svårt de hade att få inträde till Sverige.

    • Jag ska läsa den, det kan bli en intressant pendang till Utvald att leva, ett annat perspektiv.

      Sveriges förhållande till judarna före och under kriget speciellt är en skamfläck det med. Uppenbarligen är inte Finland så helt oskyldigt det heller, enligt den här recensionen och boken: Finlands historiska skuld avslöjas i ny bok (Tack Tona för tipset om Arnstads Twitter, intressant läsning.)

    • Undrar hur den passar ihop med Game of Thrones… (Andra kattslavens kvällslyssning för tillfället.) Inte världens mest sövande godnattsaga, måste jag säga.

  3. Ping: Koll på ungdomsböcker? | En kattslavs dagbok

  4. Ping: Jo, jag har läst… | En kattslavs dagbok

  5. Ping: En mörk dag på många sätt – En kattslavs dagbok

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s