En kompis och jag är på danskurs på en liten ort mitt i Finland. Vi beslöt oss att ta tåg hit och tänkte att vi väl kan gå från stationen. När min kompis frågade en ortsbo om vägen så slog hon ifrån sig med båda händerna och sa ”det är fyra kilometer, det kan ni inte gå – jag kör er!” Och det gjorde hon 🙂 Ända fram kom vi och ingen kompensation ville hon ha. Det finns snälla människor ❤
Det var helmörkt när vi kom fram, men det var vackert ljus på vägen.
.
En kattslavs dagbok 
Skönt att höra att det fortfarande finns snälla människor. Och skönt att höra att du och kompisen kom fram ordentligt.
Jag blev så glad. Det är kanske inte en så stor sak i sig att skjutsa någon några kilometer åt ungefär samma håll som man själv är på väg, men den spontana vänligheten och självklarheten i all hjälpa några vilsna dansare till rätta värmde mitt hjärta. 🙂
Ja, den typen av gammaldags vänlighet måste man uppskatta. Det händer ju inte så ofta nuförtiden, tyvärr.
Spontan vänlighet av främlingar finns nog, men det drunknar så lätt i massan av ”jag bryr mig inte” 😦 Fram för mera vänlighet i världen!
Exakt! Här där jag bor är folk lite trevligare, men där jag bodde i alltför många år, var nästan alla jätteotrevliga. Jag började nästan tro att det var så överallt. Det känns lite som ”för lite och för sent” men kanske är det ändå ”bättre sent än aldrig”.
Usch så trist att bo på ett ställe där alla är otrevliga. Jag är glad att du hittat en bättre plats nu. Jag hoppas att det så småningom kan kännas som att det är den riktiga sortens ställe och att det andra bara var ett obehagligt undantag.
Tack. 🙂 Det hoppas jag också.
🙂
Underbara bilder! Särskilt foto nummer två har så fint ljus i sig! 🙂
Tack! Det var svårt att ta från tågfönstret, men de här blev riktigt lyckade.