Demonstrera

På järnvägsstationen finns ett ljus- och blomsterhav till minne av dem man som blev ihjälslagen för att han föraktfullt spottat på marken framför några nynazister.

blomhav

Det hade kunnat vara jag. Eller kanske du. Eller vem som helst som försöker protestera mot dem. Just därför måste vi protestera. Charlotte formulerar sig som alltid hundra gånger bättre än jag om varför vi måste ta det på allvar, läs här.

Den som kan ska gå till Medborgartorget i morgon klockan 12 och demonstrera.

På lördag 24.9. kl 12:00 samlas vi på Medborgartorget i Helsingfors och tågar tillsammans till Senatstorget. Där uttrycker vi vår ställning mot politiskt våld, fascism och rasism. Nu räcker det! Peli poikki!

(saxat från fb-eventet)

 

 

Genusbilder

För första gången på länge halkade jag in på Genusfotografens blogg (den uppdateras såpass sällan att jag glömt bort den) och såg till min stora förtjusning en post från i våras om en nyutkommen handbok i genusmedvetet och inkluderande foto, Bilder som förändrar världen, som Genusfotografen gett ut i samarbete med Gävle kommun. Boken finns gratis online eller att beställa mot porto från Gävle kommun. Kan också lässas på Issuu.

Enkla saker, egentligen. Lyft fram alternativ. Undvik traditionella fällor. Tänk mångfald, tänk inkluderande. Jag blir glad av att läsa sånt här och får nästan lust att flytta till Gävle, bara för detta 🙂

Kloka filosoford

Mari Lindman har skrivit en väldigt bra text om hur oron för framtiden gör att vi blir jagfixerade och inåtvända, förlamade och småskurna; hur osäkerhet gör oss maktlösa. Just så är det. Jag har aldrig jobbat sämre än i våras när vi alla gick omkring och oroade oss för uppsägningar på jobbet, inte ens när jag för ett par år sedan jobbade mig till utmattning och mest bara satt och grät. Stora delen av arbetstiden gick åt till att fundera, diskutera med andra, läsa på om samarbetsförhandlingarna, titta efter alternativa jobb och annars bara sitta och vara orolig. Symptomatiskt är att när jag denna höst har träffat gamla studiekompisar så har det spontana svaret på ”hej Koko, hur är det!” varit, ”jo tack, jag har ett jobb”. Vi skulle ha så mycket intressantare saker att tala om!

Läs Mari Lindmans text här.

Vad det finns kloka filosofer i vårt land förresten, Nora Hämäläinen hade också ett fantastiskt bra sommarprat som jag puffade för här tidigare. Alla som tycker att filosofi är ”onödigt för samhället” och vill skära bort på all sådan utbildning förstår inte att reflektioner är det som gör oss till människor.

Recensera e-text?

Bokbloggsjerkan frågade i fredags (men jag var för bisi med att blogga om noveller) om recensionsexemplar i elektroniskt format:

Denna vecka undrar Mia Eggiman vad vi tycker om recensionsexemplar i e-pub format och pdf?

Jag kan egentligen inte säga så mycket om recensionsexemplar, eftersom jag inte har sysslat med regelrätta recensioner sedan dinosauriernas tid, då böcker var lika med pappersböcker, men en åsikt kan jag väl ha för det 🙂

Jag läser en del e-böcker, både skönlitteratur och i viss mån facklitteratur, och måste erkänna att jag tycker att om jag verkligen behöver ta in och analysera texten – vilket behövs i en recension – så har jag fortfarande lättare att ta till mig innehållet på ett papper än på skärm, också om skärmen är min e-boksläsare. Lustläsning fungerar fint i vilket format som helst, men för noggrann läsning så föredrar jag en fysisk bok. Kanske det är därför jag aldrig blir tillfrågad att recensera numera? 😉

Jag vet att jag inte är ensam om det här problemet, vårt universitetsbibliotek kör med policyn att köpa e-version i första hand, men många av användarna frågar efter boken i pappersformat… Å andra sidan är e-böckerna praktiska, tillgängliga varsomhelst och närsomhelst (så länge du studerar eller arbetar på uni alltså), vilket är bekvämt. E-böckerna får alltid ett uppsving på sommaren. E-tidskrifter har länge varit normen.

Vi lever i en brytningstid, får se hur läsandet och studerandet ser ut om, säg, tio år. Eller ens fem, med de stora förändringar som pågår just nu på uni.

 

En mörk dag på många sätt

Idag är det Förintelsens minnesdag. Jag hade tänkt skriva mycket mera om saken, men på grund av mera lokala händelser så har jag huvudet fullt av annat. Men jag kan tipsa om två saker: Lyssna på intervjun med Hédi Frid: Om att överleva Auschwitz på Sveriges Radio och läs min bloggpost från i fjol om förintelselitteratur.

Här hemma har universitet idag varslat om 980 tjänster som försvinner inom två år, varav 570 är rena uppsägningar. 12 % av personalen, en betydligt större del av den personal som inte räknas till undervisnings- och forskarkategorin.

Vare sig det kommer att gälla mig personligen eller inte, så kommer det att beröra oss alla på jobbet, på samma sätt som anskaffningsbudgetens minskning och utrymmesminskningarna påverkar oss. För att inte tala om de ringar på vattnet som de medför…

Är det här faktiskt rätt väg att få Finland på fötter?

980 ljus för 980 tjänster

980 ljus för 980 tjänster

Klimatmarschpuff!

På söndag är det klimatmarsch i Helsingfors (här finns fb-event, blogg och twitter) och på många andra ställen runt om i världen – utom i Paris, där FN:s klimatmöte ska hållas nästa vecka… Parismarschens organisatörer uppmanar alla som kan att protestera för dem också. Kom med.

Jag vet att med flyktingkrisen och den ekonomiska krisen så känns det som att det här inte är den mest aktuella frågan, men som jag ser det så är klimatförändringen en av de största orsakerna till de problemen också. Vi kommer att få allt fler människor som flyr från torka och stormar när vädret blir extremare. Ekonomin blir inte bättre av att klimatet blir sämre. Kom med nu för att påverka – bilder och videon från alla demonstrationer kommer att skickas till klimatmötet som ett meddelande från oss alla:

Vi måste agera nu!

Kom till Narinken kl. 13 på söndag! Eller redan 12.30 om du vill lyssna på Green Light District. Hela programmet finns här. Det finns demonstrationer på många andra håll också, om du inte råkar bo i Helsingfors, länkar finns i posten ovan eller hittas säkert med en sökning på ”people’s climate march”.

Kom med!

 logo1

Huvudet-i-sanden-krypa-in-i-mörkt-hörn

Vad fan är det här för Europa? För värld. Vill bara stoppa huvudet i sanden och gråta :´-( Så här får det bara inte vara:

Life in Lesbos: ”The Children’s Feet Are Rotting – You Guys Have One Month and Then All These People Will Be Dead”

Vad kan vi göra? Jag kan inte åka dit – jag kan inte ens jobba frivilligt här, jag är just nu så trött att jag knappt klarar vardagen. Jag kan donera pengar – om jag visste vart? Hur kommer de till användning på rätt ställe? Det finns en länk i slutet av posten – är den ok? Det finns idioter som vill göra pengar på andras elände och låtsas samla in pengar. (A pox on their first-born.)

Jag vill hjälpa och känner mig jävligt hjälplös. Och priviligerad.

Save the date: 29 november

Det är mänskligt att se det nära, det lilla, och till exempel störa sig sjukt mycket på nerhasade strumpbyxor. Samtidigt vet jag ju att det inte är annat än futtiga vardagsproblem och det finns större saker att tänka på. Jag läser om rekordhäftiga hurrikaner och hur den globala uppvärmningen kommer att göra extremt väder ännu vanligare och detta kommer att leda till ännu flera flyktingar – klimatflyktingar. Klimatförändringen är på riktigt och vår tids stora utmaning.

FN:s klimatkonferens i Paris inleds den 30 november. Inför den ordnas det än en gång en global klimatmarsch runt om världen. I fjol samlade marschen närmare 700 000 deltagare runt om i världen.

I kväll har jag suttit sent på planeringsmöte inför årets klimatmarch, som kommer att vara söndagen den 29 november. I Helsingfors börjar vi på Narinken kl. 13. Blog här (uppdateras sporadiskt, just nu mest om fjolårets marsch, men det kommer mera bara vi får klart vissa saker) och Fb-event här. Det finns också ett Twitterkonto, just nu inte så aktivt, men det kommer.

Kom med, sprid ordet! Ju flera som är med, desto bättre!