Klassiker i vardande?

Sköna maj inleds med en bokjerka som är en spin off på förra veckans fråga:

Spin-offen på förra veckans fråga kommer från Robert: Vilka moderna böcker tror du kommer att räknas som klassiker om hundra år?

Hmm, intressant fråga. Vad gör en klassiker till en klassiker? Vad är läsvärt ännu om hundra år, vad kommer att vara levande?

Jag tänker mig att det är böcker som förnyar genrer, t.ex. J. K. Rowlings Harry Potter-serie, som fick ett stort genomslag och förändrade fantasygenren genom att styra den bort från medeltidsromantiken och John Ajvide Lindqvists Låt den rätte komma in som förnyade vampyrgenren markant.

Kanske också Lionel Shrivers We Need To Talk About Kevin, för att den tar upp ett aktuellt samhälleligt fenomen från en oväntad synvinkel och dessutom tar upp ett tabubelagt ämne: att mödrakärlek är inte alltid självklar. (Jag har skrivit mera om den boken här.)

Inom finlandssvensk litteratur – som jag ju alltid gärna lyfter fram – tror jag att såväl Kjell Westö som Monika Fagerholm kommer att höra till de författtare som läses ännu om hundra år, kanske också Ulla-Lena Lundberg och Lars Sund som lokalskildrare. Säkert också Märta Tikkanens Århundradets kärlekssaga, men den är från 1978, så jag vet inte om den platsar som ”modern”, fast den känns tidslös för mig 🙂