Störst, bäst och vackrast?

Veckans bokbloggsjerka kör med superlativer igen:

 Vilken är den bästa bok du har läst hittills i år?

Det är så svårt att säga – jag tycker om mycket av vad jag har läst. För en gångs skull vet jag åtminstone vad jag har läst ”i år”, tack vare min läslista 🙂 Vissa höjer sig över genomsnittet, L. M. Montgomerys noveller har varit ett trevligt sällskap, A. J. Halls fanfic är fantastiska som alltid, John Scalzis Old Man’s War-triologi (även om jag läste första delen på förra årets sida) och Lois McMaster Bujolds Cordelias Honor har tillsammans återuppväckt mitt scifi-intresse, vilket är trevligt. Jag älskar intelligent scifi, sådan som verkligen tar sig tid att fundera på hur olika planeter, världar och varelser kan skapa olika sorters verkligheter. Scalzi har mera funderingar på vad som är mänskligt överlag och på människans rätt eller orätt att agera kolonisatör, Bujold tar upp olika samhällen och hur de påverkar de människor som lever i dem. Intelligenta och underhållande böcker, kan rekommendera.

Men det här läsårets (ha ha) största intryck har Lionel Shrivers We Need To Talk About Kevin gjort. Såväl den som Cordelias Honor ingår i min hyllvärmarutmaning och jag kan inte förstå att det tagit mig så lång tid att komma igång. Å andra sidan har jag fått pausa Elsie Johanssons Kvinnan som mötte en hund på obestämd tid för att den är så obehaglig, så det finns nog en viss orsak till att jag inte velat läsa en skolskjutande tonårings mammas brev till sin exman… We Need To Talk About Kevin är väldigt välskriven, jag kan inte annat än sympatisera med huvudpersonen, utan att för den delen alls se henne som särdeles sympatisk. Ju längre boken pågår, desto mera börjar jag ifrågasätta hennes tillförlitlighet som berättare – samtidigt som jag på inga villkor vill ta ifrån henne rätten att få berätta sin historia från sin synvinkel. Det är en modig bok, en bok som lyfter fram ett tabubelagt ämne: det finns mödrar som inte älskar sina barn. Sedan kommer frågan om huruvida det är barnets eller moderns fel, eller kanske samhällets, som säger att barn ska skapa en mening i livet. Och vad är en dålig mor – är det en mor som har andra intressen än sitt barn? Eller är det en mor som bara lever för sitt barn? Och vad är faderns roll? Språket tilltalar mig också, det är omsorgsfullt och personligt, men också kyligt analyserande – just som man kan föreställa sig att en viss sorts intellektuell kvinna skulle använda i en sorts brevdagboksform. Det känns trovärdigt.

Hela boken är de facto obehagligt trovärdig, jag upplevde den som om jag fått ett slag i solar plexus. Jag sträckläste, samtidigt som jag inte ville läsa ut den – jag tror att många läsare kan känna igen sig i känslan. Inte en trevlig läsning på något som helst sätt, men läs den ändå, om du inte gjort det!

Annonser

19 thoughts on “Störst, bäst och vackrast?

  1. Vissa ruskiga historier är bra men jag i alla fall vill aldrig läsa om dom, hur bra dom än var. Någon intresserad av mitt ex av Paul Theroux’ Kowloon Tong (på engelska)?

    • Precis. Det finns historier man gärna tagit del av, men det vore ren masochism att upprepa upplevelsen. Gäller för filmer också, visst var Pans labyrint fin, men huuu. Jag tror jag avstår från Theroux, tack 🙂

  2. Intelligent sci-fi… det var ett bra uttryck. Kanske är detta orsaken till att jag inte hittar bra sci-fi längre, bristen på intelligens i böckerna 🙂

    • Scifi som bara går ut på vi och de andra är bara trist och irriterande. Underskatta inte dina läsare, bara för att genren är en annan än den s.k. ”seriösa”.

    • Tack, jag har gått och grunnat ett tag på hur jag ska skriva om den för att göra den rättvisa. att säga att den är bra är lätt, men att analysera vad i den som jag uppskattar mest är utmanande.

    • Ja, visst finns det? Tillräckligt för att göra en samtidigt upprymd och förtvivlad…

      Scifina är kanske lite okända, men jag är lite förvånad om du inte ens känner igen ”Kevin”, det var mycket tal om den här för några år sedan.

  3. Ping: Flitigt läsa gör mig klok? | En kattslavs dagbok

  4. Ping: Klassiker i vardande? | En kattslavs dagbok

  5. Ping: Upp till ytan och andas – En kattslavs dagbok

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s