Hör du till ”less is more” eller ”less is a bore”-lägret? Veckans jerka handlar om längd:
Less is more, håller du med om det? (Kan handla om en på tok för lång bokserie, en bok som borde ha förkortats med typ 300 sidor, etc.
Jag har ganska stor tolerans för tjocka böcker, snarast tycker jag att en tjock bok verkligen har möjlighet att utveckla sitt universum. Jag är en snabbläsare och störs inte av lite (lite!) pladdrighet. Med bokserier kan det tyvärr ofta bli lite omkok efter ett tag (som jag sa förra veckan). Å andra sidan kan det vara trevligt med bekanta mönster också, jag är just nu inne på sjätte boken om Sookie Stackhouse och har inte tröttnat än 🙂
Däremot är jag rätt hård när det gäller filmer. Det är mycket sällan jag tycker att en film som är över två timmar håller hela vägen. En tretimmarsfilm innehåller praktiskt taget alltid longörer (t.ex. lååånga stridsscener, boring). Det betyder inte nödvändigtvis att filmen är dålig i sin helhet, men om den är väldigt lång så finns det oftast saker som kunde kortas ner. Och att göra tre Hobbitfilmer av en tunn bok (och lite annat, visserligen) var bara patetiskt. Vi orkade inte ens se den tredje. Tala om att koka soppa på en spik.
Apropå större och vackrare: är det någon som aldrig har sett Neil Patrick Harris Tony-öppningsshow ”this time it’s bigger” så klicka här. Killen är genial. (Och har du sett den så är den alltid värd att se om 🙂 )
Glad påsk. Här en stämningsbild från igår.
April i ett nötskal.
En kattslavs dagbok 
Det hela beror ju på om författaren lyckas nagla fast en.
Absolut. Är texten tillräckligt fängslande så kan jag inte få nog. Men ibland så funkar det inte, och då funkar det inte ens nödvändigtvis om boken är kort. när jag studerade litteraturvetenskap så fanns det ibland texter där jag faktiskt fick sätta upp ett dagligt pensum för att komma igenom kurslitteraturen inom utsatt tid. Och då vill jag påpeka att det att en text är en klassiker i mina ögon absolut inte gör den dammig.
Nu har jag inte någon källhänvisning (kommer inte alls ihåg var jag såg/hörde/läste det) men det påstods att den optimala längden på en film är 75 minuter. Längre än så orkar inte en människa behålla fokus. Jag tror det ligger något i det. Förr gjordes ju sällan filmer som var längre än 90 minuter, men nu ska det dras ut på allt. Speciellt de där oerhört trista stridsscenerna 🙂
Jag skyller de överlånga stridsscenerna på CGI. När det går att göra så mycket coolt så tror jag att många filmmakare tappar bort sig. ”Titta, vi kan rulla ihop gatorna och vrida på husen och rasera saker och bygg upp dem och göra ett stort svart moln som krossar allt i sin väg och och och!” Det blir fortfarande långtråkigt mycket snabbt. Jag vill se film som inte har mig att fokusera på tekniken den är gjord med, utan på berättelsen den vill berätta.
Jag funderar ibland på det att tv-serier förändrats så mycket har med det här att göra. De är inte längre bara underhållning och fristående, det finns mera långsiktigt tänkande i dem numera. Det finns ca 45 minuter att berätta en historia, inte mera – men å andra sidan får du flera chanser att låta en långtidsutveckling ta sin tid. Det bästa av två världar 🙂
Filmer är tyvärr ofta dåliga i mitten, när man kollar på klocka och funderar på hur länge det är kvar av filmen då ser man antingen fel genre eller så blev det inte så bra där i mitten…
Precis. Det händer tyvärr alltid emellanåt, det där sneglandet.
Vilken vacker bild!
Tack 🙂