Vampyrer i olika format

Jag känner mig sliten av alla emotionella vampyrer i samhället just nu, ogina politiker och småaktiga, intoleranta människor. Vi kör eskapism i formen av mera traditionella vampyrer och tittar på en allt mera utflippad (vi är mot slutet av säsong 5 nu och det lär ska bli värre) True Blood. I den är såväl religion som politik betydligt mera hard core, inte minst framställs sammanblandningen av politik och religion som något olycksbådande. Vilket det i och för sig är i verkligheten också.

På mitt nattduksbord ligger också en antologi med vampyrhistorier som heter Sisters of the Night (red. Barbara Hambly och Martin H. Greenberg, utgiven år 1995). Min favorit (so far, jag har några historier kvar) är ”Survival Skills” av Deborah Wheeler, som handlar om en vampyr med två barn (vampyrbarn)  som flyttat till Hollywood, där myndigheterna insisterar på att barnen ska gå i skola. När hon invänder att de är… ”allergiska mot solljus” så erbjuds hon att sättta dem i en kvällskola för barn till skiftesarbetare och ”i branschen”, dvs. filmbranschen. På något sätt smälter barnen bra in i skolan och Valerie blir indragen både i föräldrarföreningen och den lokala datornördsklubben. Speciellt mycket skrattade jag när hon ska vara Lady Dracula på Halloweenfesten som föräldrarföreningen ordnar och beslutar sig för att ha sina egna tänder för bekvämlighetens skull 🙂 Det är en hemskt skojig feel good-historia, läs den om du stöter på den nånstans.

En betydligt allvarligare ton har historien ”Madeleine” i samma samling (skriven av Barbara Hambly), där en vampyr blir utsatt för en förbannelse av sambon till ett av sina offer: hon ska vara medveten om de människors liv hon tar. Följden är att hon börjar höra deras röster i sitt huvud – flera och flera röster ju längre tiden går. Läsaren är med i Madeleines huvud och får höra alla röster med henne, alla småaktiga tankar och ointressanta funderingar om vilken färgs handskar som borde användas när. Rösterna gnäller och klagar och muttrar och tystnar aldrig. Det är verkligt obehagligt, jag tycker synd om henne, samtidigt som hon har förtjänat sitt öde. Välskriven, en liten avslutad historia i sig, inte som Ten Days’ Grace som lika gärna kunnat vara inledningen till en bok (liksom Survival Skills, för den delen).

Ping till novellutmaningen nr 16: ”Läs en novell vars titel börjar på s” (dubbelt upp med ”Survival Skills”) och nummer 21: ”Läs en novell som har ett personnamn i titeln” (”Madeleine”).