Tove Janssons världar

Tove Jansson skapade med sin Muminvärld ett alldeles eget universum, vars blanding av skenbar naivitet och djup livsfilosofi, verandatrygghet och spännande utflykter, fantasi och saklighet, tilltalar människor över hela världen. Alla kan känna igen sig i någon av figurerna. De facto så hörde det under många år till Lycksalighetens ö:s – Nordisk litteraturs ämnesförening – gulnäbbsintagning att berätta vem man identifierar sig med i just Muminböckerna. Som jag nämnt tidigare så är det Hemulen för mig, Hemulen i Trollvinter alltså, inte Hemulen i t.ex. Farlig midsommar. Hoppas jag 😉 Men inte ens polishemulen är riktigt elak, bara mycket för Regler och Förordningar.

I Muminböckerna skapade Tove Jansson också flera världar, den trygga dalen (där det ändå kan hända dramatiska saker, allt från kometer till snö och is); teatervärlden med den kringflytande scenen – och ensamförsörjarens hårda lott, när jag tänker på saken – i  Farlig midsommar; äventyr på ensliga öar med en familj som glider i sär och ägnar sig åt individualism i stället för kollektivism i Pappan och havet. Och till slut, som det modigaste av allt: Sent i november, en Muminbok där Muminfamiljen bara är en ouppnåelig dröm, där vi aldrig får se mera än en ljusglimt av dem i slutet.

Tove Jansson har också andra världar, här några favoriter:

I novellen ”Dockskåpet” (i samlingen med samma namn) utforskar hon den svartsjuka som en utomstående kan känna inför två konstnärer med ett gemensamt projekt. I Sommarboken skriver hon från de åsidosattas synvinkel, den gamla kvinnan och det lilla barnet. Osentimentalt och rakt, roligt och sorgesamt. Och allra vemodigast för mig just nu: den trettonåriga japanska flickan i ”Korrespondens” (i Resa med lätt bagage från 1987), vars några brev vi får läsa. Hon vill komma och hälsa på sin idol, blir vänligt men bestämt avrådd, för författaren borde man möta endast i författarens böcker. Och hursomhelst visar det sig att hon ändå inte kan resa. Fiktiva brev eller inte, det spelar ingen roll. Den känsla av lugnt vemod de ger mig är oslagbar.

Detta inlägg är en del av Bokbabbels Tove Jansson-bloggmarathon med vilket vi firar dagen Tove Jansson skulle ha fyllt 100 år. De övriga som deltar är: MonsterSteffa, Sagas bibliotek, Pantalaimone, Sockerslott, Feministbiblioteket, Oksan hyllyltä, Lilla bokhyllan, Fantastiska berättelser, Och dagarna går, En kattslavs dagbok, Breakfast Book Club, Ytterligare några ord, Havsdjupens sal, Caffeine, Bokhora, Söstra mi, Kirsin kirjanurkka, Västmanländskans bokblogg, Boktok73, Bokhyllan i pepparkakshuset, Boktjuven, Hyllytontun höpinöitä, Boktoka, Les! Lue!, Prickiga Paula, Lyran noblesser, Yökyöpeli hapankorppu lukee, Madness, Fiktiviteter och Bokbabbel.