Det är fortfarande måndag i Sverige, så jag hinner med bokbloggsjerkan – den vill jag ju inte missa. Speciellt som bonusfrågan är min egen 🙂
Finns det någon tidning som du kan tipsa om? Alternativt, finns det en tidning som du saknar trots det enorma utbudet som finns i dag?
Bonusfråga:
Koko är nyfiken på om du kan tipsa om några historiska romaner. För att vara mera exakt ”historiska romaner som är (någotsånär) historiskt korrekta”, dvs. sådana där man kan lära sig något om perioden och inte sådana där det är nutidsmänniskor i periodkläder.
Angående den första frågan kan jag konstatera att de enda jag läser regelbundet är Ny Tid och Astra, två finlandssvenska tidskrifter som jag varmt kan rekommendera, men ingendera är direkt en explicit kulturtidskrift.
Ny Tid är en ”partipolitiskt obunden vänstertidskrift med fokus på kultur, samhälle, politik och miljö”, citat direkt från hemsidorna. De har ganska mycket litteratur- och teaterrecensioner – jag skrev själv recensioner för dem under några år – , men fokus är snarare på samhälle. Jag började läsa den under studieåren, då den lyckades ge en ordentlig bakgrund och någon sorts förklaringar till kriget på Balkan och den har hängt med sedan dess. Den var så viktig för mig att jag faktiskt gett den som gåvoprenumeration till unibibban, då den hörde till dem som sades upp av ekonomiska orsaker.
Astra brukade tidigare saluföras som ”tidskrift med kvinnoperspektiv”, men har på senare år under nya, orädda chefredaktörer utvecklats till en tidskrift med betydligt mera sting i (och ordet feminism i undertiteln) och är numera en tidskrift som jag sätter mig ner med genast då den kommer i posten. ”Astra är feministisk debatt, queerkaos och systerskap. Samhällsgranskning och antirasism. Kärlek & revolution i fyra fullspäckade nummer om året.” (citat från hemsidorna)
Jag skulle också vilja tipsa om Skriftly.fi, en ganska nystartad flödestjänst med finlandssvenska tidskrifter. Jag joinade genast i början, men har tyvärr inte hunnit läsa speciellt mycket, men ska försöka komma igång nu i sommar 🙂 Du kan provprenumerera en månad gratis, testa gärna!
Bonusfråga:
Jag erkänner villigt att min baktanke med denna fråga var att få in bra tips 🙂 Jag har en vision att skapa en lista på bra böcker att läsa för historiskt intresserade. Mitt bidrag får bli Mika Waltaris Sinuhe, egyptiern, som lär ska vara så bra historiskt sett att den rekommenderas som bredvidläsning för egyptologerna. Det är en läsvärd tegelsten hursomhelst, tycker jag.
En kattslavs dagbok 
Mika Waltari lär ha suttit flitigt på bibliotek, i Egypten torde han aldrig ha varit. också Jules Verne var en flitig bliblioteksbesökare
Jo, visst är det bra med bibliotek, så mycket kunskap som finns samlat där 🙂 Och också om Waltari varit i Egypten så skulle det ha varit det samtida Egypten, inte under Echnatons tid.
Åh vad mycket bra tips jag fick här! Både tidningarna och egyptiern måste jag kolla upp! 🙂
Det är ju det roliga med jerkan och liknande, att få många intressanta tips. Sinuhe är en upplevelse, tycker jag. Värd ett försök åtminstone, alla gillar inte språket, men jag tycker om det (översatt av Ole Torvalds). Inledningen är klassisk:
”Jag Sinuhe, Senmuts och hans hustru Kipas son, är det som skriver detta. Icke för att prisa gudarna i landet Kem, ty vid gudar är jag trött. Icke för att prisa faraoner, ty vid deras gärningar är jag trött. Blott för min egen skull är det jag skriver detta. Icke för att smickra gudar, icke för att smickra konungar, icke av fruktan, och icke av framtidshopp. Ty under min levnads tid har jag erfarit och förlorat så mycket att jag icke plågas av fåfäng fruktan, och vid hoppet om odödlighet är jag led, liksom jag är led vid gudar och konungar. Det är endast för min egen skull jag skriver detta, och häri tror jag att jag skiljer mig från alla skrivare, så i det förgångna som i framtiden.”