En liten tidsresa

Det var filminspelning utanför uni häromdagen och jag gick förbi en sån här.

Den åt slantar i massor.

Den åt slantar i massor.

Det var länge sen. Jag kunde inte låta bli att vrida på den och lyssna på hur den tickade tillbaka – tala om försvunna ljud.

Annonser

4 thoughts on “En liten tidsresa

  1. Oj då! Dem hade jag helt glömt bort. Och de fanns ju överallt i min barndom. Och i lämplig barnhöjd också. Märkligt hur detaljer i ens miljö försvinner utan att man ens lägger märke till det.

    • Jag vet – jag hade inte heller aktivt lagt märke till att de försvunnit förrän jag såg den här igen. Kanske jag hade märkt det mera om jag brukat köra bil, vet inte. Det jag minns är att det hände att jag lade i en mark om jag såg en lapplisa närma sig. Det går inte längre – och jag vet inte om jag skulle göra det heller, eftersom jag är så negativ till biltrafik i stan.

    • Inte i Helsingfors längre. Vi har bara antingen stora gråa lådor man matar med pengar och får ut en liten papperslapp med tid på, eller så en dosa man fäster innanför fönstret.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s