Jag hade lust att rubricera dagens post ”Det är baksidan som räknas”, men det är liasom redan paxat av Eva Frantz, så fick hitta på nåt annat. (Nån annan som stressar över rubriker förresten?) Det är bokjerkedags igen. Veckans fråga handlar om baksidetexter:
Johanna på Bokhora ställde tidigare i veckan en fråga om baksidestexter, och eftersom jag personligen alltid läser den blev jag nyfiken på hur du tycker att den ska vara för att fånga ditt intresse (alternativt vad den absolut inte får innehålla för att undvika att du ska rata en bok för gott).
Personligen gillar jag baksidetexter mycket, de har en stor betydelse för om jag läser en bok eller inte. Det kan vara ett citat ur boken, en kort beskrivning av handlingen, stilen eller tematiken, kanske en eller annan liknelse med andra författare – jag är inte så kinkig. Jag har svårt att sätta fingret på vad som fångar mitt intresse – det är så beroende av min sinnesstämning. Men jag gillar att veta någonting om boken i förväg. Inga spoilers, det gör mig arg. I allmänhet ratar jag böcker med retoriska frågor i stil med ”ska hon lyckas komma över sin djupa misstro och lära sig att lyssna på sitt hjärta”, eftersom det är en genre jag har svårt för. Kanske retoriska frågor överlag? Jag måste fundera på det där. Antagligen är det ganska svårt att skriva bra baksidetexter, jag tycker jag har stött på ganska många som inte alls lyckats förmedla innehållet. Det är väl lite som att skriva en superkort recension – det är också svårt.
Baksidetexter är inte heller bara viktiga när det gäller skönlitteratur, det är också en viktig faktor när man ska bedöma om en fackbok är relevant för ens behov, speciellt för de människor som snarare bläddrar i böckerna än söker i katalogen. Jag grät nästan – och protesterade mycket – när vi var tvungna att ta bort och slänga varenda lösa skyddsomslag på alla böcker på bibban, eftersom slitna omslag kan fastna i returmaskinen på nya bibban. Jag önskade att vi skulle slänga dem först när de var för slitna, men av logistiska skäl så var det bara att slänga allihop. Rent intellektuellt kunde jag förstå att vi inte kunde klistra fast dem alla som stadsbibban gör, de var helt enkelt för många, men det skar i hjärtat. Det skär fortfarande när snygga och informativa omslag slängs, ibland sparar jag dem och klistar dem på nåt annat – eller in i boken. I smyg.
En kattslavs dagbok 
Jag håller med, baksidestexter är viktiga, men det är svårt att sätta fingret på vad det är som lockar i dem 🙂
Något för redaktörer att lägga lite extra resurser på.
Baksidestexterna betyder mycket för mig. Jag läser dem gärna och ofta.
När jag kollade på några böcker inför den här posten blev jag fascinerad av hur många varianter det finns 🙂
jag blir ofta avskräckt av baksidestexter eftersom de för det mesta avslöjar mer än jag vill veta. ett litet textudrag, en hint om tid och miljö och kanske några ord om författaren räcker
Det är en svår balansgång, men jag håller med – hellre för lite än för mycket.
Baksidestexterna är jätteviktiga för mig.
Det tycks dela bokblogosfären det där.
Jag blir skeptisk om texten är fylld med citat från små okända tidningar, och blir irriterad om den visar sig vara missledande eller allt för avslöjande!
Förlåt, jag vet inte varför din kommentar hamnade i min spamfolder, såg den först idag. Recensionscitat är alltid lite riskiga, tagna ur sitt sammanhang. Bättre med ett kort citat ur boken.
För mig är baksidetexter viktiga, jag lånar nästan allt jag läser. Även om jag ofta går till biblioteket med en gedigen lånelista så är det också spännande att bara plocka bland de olika böckerna och det blir det baksidetexten, omslaget och ibland även titeln som avgör om boken får följa med hem.
Javisst, den där njutningen i att plocka, bläddra, välja och vraka 🙂
Jag har ju nästan totalt slutat med böcker nuförtiden, men mitt minne är att baksidetexter i något skede (ganska tidigt tror jag, tonåren?) började irritera mig så fruktansvärt att jag helt slutade läsa dem. Eller i alla fall slutade ta dem på allvar, började läsa dem sådär hipster-ironiskt (jo, jag måste ha varit väldigt mycket före min tid).
Något som alltid irriterat mig är klatschiga citat ur recensioner (iofs kan de vara oavsiktligt komiska, isynnerhet om det rör sig om nte boken av ngn storproducent av thrillers). Däremot gillar jag superkorta-författarporträtt, såna som ibland brukar finns på endera fliken.
Och det där med faktaböcker är ju ett helt kapitel för sig, isynnerhet populärvetenskap. Usch vad jag blivit besviken många gånger. Bakpärmen lovar intressanta resonemang och ny kunskap, och sedan visar sig boken vara rena snömoset.
Klatschiga recensionscitat är ofta rätt fåniga, jo. Det kan vara intressant att läsa utdrag ur recensioner i princip – men utdrag är ju inte så balanserade som hela recensionen förhoppningsvis är. Ibland kanske det klatschiga är det enda positiva i recensionen… Du kommer kanske ihåg Tage Danielssons exempel på det onaturliga urvalet? 🙂